Datum och tid:

Torsdag 18 oktober, 19:00

Beethoven och Bavouzet

Gävle Symfoniorkester
Dirigent: Dalia Stasevska
Jean Efflam Bavouzet, piano

Lotta Wennäkoski Hava (10 min)
Beethoven Pianokonsert nr 2 (30 min)
Lutosławski Mala Suite (Mała suita na orkiestrę kameralną) Liten svit för kammarorkester (11 min)

Jean-Efflam Bavouzet är en av vår tids mest firade pianister och är känd för att vara en bländande scenartist. Här spelar han Beethovens andra pianokonsert som är musik som är gjord för att hänföra sin publik, precis som Jean-Efflam Bavouzet.

Beethoven började sin bana som pianovirtuos. Han hade flyttat till Wien som 23-åring och slog sig fram som solist på den hårda musikmarknaden. Musiken skrev han oftast själv, som de mästerliga sonaterna, men också pianokonserterna som är något av det bästa som skapats i genren. Den andra pianokonserten, som egentligen den första, är inte lika tekniskt krävande som de övriga, men det råder inget tvivel om att det är musik komponerad för att imponera på publiken.

Det var ännu tidigt i karriären och han behövde göra sig ett namn som komponerande pianist utanför kretsen av musikkännare. Men det är inte fråga om pianistiska cirkuskonster, ytlighet var helt främmande för Beethoven. Förebilden var i stället Mozart och vi hör tydligt hans musikaliska avtryck i den här konserten. Likafullt är det omisskännligt Beethoven. Musik som bubblar av idérikedom och energi, med en livgivande kontrast mellan utåtriktad virtuositet och lyrisk laddning.

 

Video

Beethoven Pianokonsert nr 2

Lutosławski Mala Suite

This is The Gävle Symphony Orchestra

 

Även Lotta Wennäkoski rör sig mellan det sköra och spröda och det expressiva och drastiska, samtidigt som hennes musik har stark poetisk kraft. ”Känslig lyriker” har hon kallats. Att höra hennes färgrika musik som flyter lätt och klart är som att känna hur gravitationen upphör. Som lyssnare är det bara att låta sig sugas med in i ett annat, klingande tillstånd. Hava kan betyda snö, men också prassla, frasa eller bli vaksam. Kanske är det virvlande snöflingor vi hör i musiken, lätta och luftiga i den klara kalla luften.

Witold Lutoslawski verkade i den stora europeiska traditionen, från Beethoven och Chopin till Debussy och Bartók. Han var också en av de verkligt stora pionjärerna under 1900-talet och var en av de första som fick Polarpriset, 1993. Som konstnär i det sovjetstyrda Polen drabbades han ibland av kommunistpartiets ogillande. Första symfonin fick de ryska musikmyndigheterna att resa ragg. Han tackade därför ja när Warszawas radioorkester beställde ett något minde utmanande stycke av honom.  Det blev Mała suita, som betyder liten svit. Precis som landsmannen Chopin lyckades Lutoslawski omskapa den karaktäristiska polska folkmusiken till något helt eget. Melodierna som är grunden i Mała suita kommer från Masovia-regionen östra och mellersta Polen. 

Den franske pianisten Jean-Efflam Bavouzet är en ofta sedd gäst hos orkestrar och i konserthus över hela världen och samarbetar regelbundet med dirigenter som Vladimir Ashkenazy, Vladimir Jurowski, Gianandrea Noseda, François- Xavier Roth, Gábor Takács-Nagy och Sir Andrew Davis.
Innevarande säsong innehåller bl a konserter med London Philharmonic, Orchestre National de Lyon, Helsingfors Stadsorkester, Orchestre Philharmonique de Monte-Carlo, Svenska Kammarorkestern, Sapporo Symphony, Seoul Philharmonic och Taiwan Philharmonic.
För att markera hundraårsdagen av Claude Debussys död har Jean-Efflam Bavouzet under 2018 presenterat en recital med alla tonsättarens soloverk för piano som hittills framförts vid Barbicans Milton Court och vid International Arts Festival i Perth. Bavouzet har sedan många år ett exklusivt skivkontrakt med Chandos med vilka han utgivit en mångfald av prisbelönta inspelningar bland vilka man kan nämna inspelningen av Griegs Pianokonsert med Bergens Filharmoniska Orkester, som av tidskriften Gramophone nominerats till priset för Årets solokonsert 2018. Andra, ännu pågående projekt, är inspelningen av samtliga Beethovens pianosonater samt det ännu mer omfattande projektet att spela in alla Joseph Haydns pianosonater. Förutom sitt intresse för den klassiska pianorepertoaren har Bavouzet intresserat sig för nyskriven musik och arbetat nära nutida tonsättare som Pierre Boulez, Karlheinz Stockhausen, György Kurtág och Maurice Ohana och i sina soloprogram lyfter han gärna fram mindre kända franska tonsättare som Gabriel Pierné och Albéric Magnard. Jean-Efflam Bavouzet är även verksam som pedagog och undervisar i sin egen internationella pianoklass vid Royal Northern College of Music i Manchester.

Dalia Stasevska är en spännande ung dirigent som ”vet hur man skriker och viskar” som en imponerad finsk recensent uttrycker saken. Hon representerar den yngre generationen av kvinnliga dirigenter som är på frammarsch. Stasevska har finsk-ukrainskt ursprung och utbildade sig till violinist och kompositör innan hon började studera till dirigent, först vid Musikhögskolan i Sverige för Jorma Panula och sedan vid Sibelius-Akademin för Leif Segerstam. Hon utsågs för en tid sedan till Paavo Järvis assisterande dirigent vid Orchestre de Paris.

Lotta Wennäkoski (F 1970)
Hava

Lotta Wennäkoski är en finsk tonsättare som studerade ett år på konservatoriet i Budapest innan hon fortsatte till Sibeliusakademien. Därefter har hon kompletterat sina studier i Amsterdam. Som tonsättare började hon i på 1990-talet skriva musik för radioteater och kortfilmer, och hennes första konsertverk var kammarmusikstycket Läike (1994). Hon har därefter fått åtskilliga beställningar och vunnit ett betydande anseende inom den finska samtida musiken. Hennes Sakara för orkester uruppfördes av Esa-Pekka Salonen 2003, stråkkvartetten Culla d’aria spelades vid Kuhmofestivalen 2004, flöjtkonserten Soie 2009 beställdes av Finska radions symfoniorkester och valdes att framföras vid Unesco International Rostrum of Composers 2012. Jong (2013) är en konsert där solisten är en jonglör.

Hava är ett cirka tio minuter långt verk för stråkorkester från 2007. Musiken är spänstig och genomskinlig. ”Jag hör till en generation av tonsättare som ser världen som en möjlighet snarare än som ett hot. Så är det även om min musik inte beskriver något konkret, det handlar mer om teman eller motiv, som i en roman, i skiftande ljus och i sitt eget tonspråk. Hava är ett typexempel på att hennes verk utvecklas från en enda gest, i det här fallet något nedåtgående.

 

Ludwig van Beethoven (1770–1827)
Pianokonsert nr 2 B-dur op 19
Allegro con brio
Adagio
Rondo: Molto allegro

”Jag uppskattar konsertens värde endast till tio dukater, emedan jag, som jag redan skrivit, inte anser att det är en av mina bästa”. Ja, så skrev Beethoven själv i ett brev till förläggaren Hofmeister 1801. Det är ett märkligt dokument. Han hade ju då inte skrivit speciellt många konserter! I själva verket skrevs denna konsert 1795, och den som brukar kallas ”nr 1” skrevs inte förrän året därefter. Men å andra sidan skrev han också en onumrerad pianokonsert i Ess-dur redan som fjortonåring. Eftervärlden har i alla fall sett ”den andra” pianokonsertens värde och värderat den helt annorlunda. I synnerhet finalen är lysande briljant musik.

Om man tycker att B-durkonserten har mycket av Mozart i sig, så är det egentligen inte så konstigt. Det var bara fyra år sedan Mozart gått ur tiden och den unge Beethoven hade ännu inte funnit sin egen stil. Mozarts då tio år gamla pianokonsert nr 18 går i samma tonart och har exakt samma instrumentering.

Beethoven skrev pianokonserten till sin egen offentliga debutkonserten som pianist. Den ägde rum i Wien den 29 mars 1795, och som vanligt blev musiken färdig i allra sista stund. ”Först två dagar före framförandet skrev han rondot, och då hade han dessutom besvärliga koliksmärtor, som ständigt plågade honom. I kammaren satt fyra notskrivare, som fick sida efter sida, vartefter de komponerades.” Denna metod skiljer sig mycket från mästarens kommande arbetssätt, då han kunde bearbeta sina motiv otaliga gånger innan han var nöjd. Den här gången tvingades han improvisera en del solopartier som han ännu inte hunnit komponera. Men å andra sidan var han då redan känd som en av Wiens allra mest begåvade pianoimprovisatörer.

Liksom första satsen innehåller också Adagio mer finess än den sorgfria ytan låter påskina. Den till synes konventionella, dekorativa långsamma satsen förebådar i själva verket romantikerna Schubert och Mendelssohn. Finalen är mer jordnära och på ett strålande glatt humör.

 

Witold Lutosławski (1913–1994)
Liten svit
Fujarka. Allegro
Hurra Polka. Vivace
Piosenka. Andante molto sostenuto
Taniec. Allegro molto

Polacken Witold Lutosławski mottog 1993 det svenska Polarpriset för att han kanske mer än någon annan gått i spetsen för ny musik. Tillsammans med polska tonsättare som Penderecki, Serocki och Kilar ledde han under 1950- och 60-talen den stilbildande ”polska skolan”, den europeiska avantgardismens viktigaste plantskola. Men Lutosławski fastnade inte i modernistiska experiment. Han gick vidare, mognade och skapade en egen musik, befriad från studier och prov.

Liten svit är ett tidigt verk, skrivet under en tid då även polska tonsättare styrdes av en socialrealistisk kultursyn av sovjetisk modell. Detta passade inte Lutosławski, men det var komponera han kunde, och ville försörja sig på. Under pseudonym komponerade han lättare musik till den polska radion, bland annat en svit över polska folkvisor för underhållningsorkester 1950. Den här gången blev han själv så nöjd med resultatet att han året därpå bearbetade sviten för symfoniorkester under eget namn. Han byggde på folklåtar han själv dokumenterat i trakterna runt byn Machowa i sydöstra Polen. I den första sången låter han en liten flöjt dansa runt till ackompanjemang av liten trumma. Den glada polka som följer går i tretakt, är tvådelad och spelar rollen som scherzo. Tredje satsen är en mycket liten sång där melodin hoppar från instrument till instrument. I den tredelade finaldansen är ytterdelarna en stiliserad Lasowiak, en lokal dans, medan mellandelen är en stiliserad folksång som spelas mycket långsamt.
Stig Jacobsson

Innan konserten kan du njuta av en god bit mat. I pausen kan du köpa något gott.
Vid fredags och lördagskonserter kan du avrunda efter konserten i Öfvre baren.
Varmt välkommen till Restaurang Gourmet BLÅ.

Boka bord:
restaurangen@gavlekonserthus.se
026-172940

För mer information och meny, klicka HÄR

Garderob:
Garderoberna hittar du i vår foajé på entréplan. Den bevakade garderoben är enbart öppen i samband med större konserter i Gevaliasalen och det kostar 20 kr/plagg. Biljett till den bevakade garderoben köper du i samband med biljettköpet alternativt på plats i biljettkassan. Den obevakade garderoben är gratis. Det är obligatoriskt att hänga av sig ytterkläder vid konsertbesök. Av säkerhetsskäl är det inte tillåtet att ta in ytterkläder i konsertsalen.

Parkering:
Det finns ett begränsat antal parkeringar utanför Gävle Konserthus. Vill du parkera där bör du vara på plats i god tid innan konserten. Om vår parkering skulle vara full, hänvisar vi till parkeringshus i Gävle centrum eller parkeringen vid Silvanum/Högskolan. Väljer du att parkera i Gävle centrum eller vid Silvanum/Högskolan tar det ca 5-10 minuter att promenera till konserthuset.

Fotografering:
Vänligen tänk på att fotografering, filmning eller ljudupptagning under pågående konsert kan vara störande för andra konsertbesökare och är inte att rekommendera. Slå gärna på din mobiltelefon EFTER konserten. 

Allergier:
Tänk på att starka parfymer och hårsprejer kan vara mycket besvärande för allergiker.

Övrigt: 
Mat och dryck är inte tillåtet att ta med in i Gevaliasalen