Datum och tid:

Fredag 17 april 2020, 19:00

Bo Linde med Stalheim

Dirigent Christian Reif
Amalie Stalheim, cello

Mendelssohn Hebriderna
Linde Cellokonsert
Damström Lucrum
Dvorák Symfoniska variationer

Bo Linde kom från Gävle och dog i Gävle, bara 37 år gammal. Han lämnade efter sig ett antal osannolikt vackra musikstycken, däribland cellokonserten från 1965. Välkommen till en kväll av kärlek och uppror, himmelrike och helvetesbrand.

Bo Lindes liv är mytomspunnet. Å ena sidan var han en framgångsrik tonsättare, å andra sidan en outsider i Stockholms musikkretsar – för att hans verk ansågs för romantiska för att kallas moderna. Efter flera år i Stockholm flyttade Linde tillbaka till Gävle. Där dog han 1970. Cellokonserten från 1965 är ett vackert stycke som sätter toner på livets polariteter och alla nyanser som finns däremellan. Kärlek och uppror, himmelrike och helvetesbrand. Solist vid konserten är Amalie Stalheim, född 1993 i Bergen och en av Nordens mest lovande unga cellister.

Också Hebriderna av Felix Mendelssohn rör sig över ett brett känslospektra. Den mångbegåvade Mendelssohn växte upp i Berlin, fick en utbildning i världsklass och skickades i perioder utomlands. 1829 gick färden till Skottland. Efter ett besök vid Hebriderna skrev han konsertuvertyren som fick samma namn som den fascinerande ögruppen. Musiken är ett tidigt exempel på 1800-talets storslagna naturromantik. Här korsar Mendelssohn ljudet av öppna klipplandskap med det vilda dånet av Nordsjön.

Cecilia Damströms stycke Lucrum handlar om girighet – den av de sju dödssynderna som innebär att ständigt begära mer. Musiken, har Damström sagt, är en spegling av vår tids materialism och fria marknadsekonomi. Lucrum hade urpremiär med Helsingborgs Symfoniorkester 2018.

Antonín Dvořáks Symfoniska variationer från 1877 bygger på en melodi ur en sång för manskör som tonsättaren hade komponerat samma år. Melodin är asymmetrisk och mångbottnad och bär som ofta hos Dvořák spår av folkmusik. Folkmusiken öppnar för spännande kontraster – när Dvořák nostalgiskt blickar tillbaka gjuter han samtidigt liv i sällsamma drömmar om framtiden.

Konserten leds av Christian Reif, född i Tyskland och för närvarande ledare för San Francisco Symphony Youth Orchestra.

Video

Mendelssohn - Hebriderna

Linde - Cellokonsert

Dvorák - Symfoniska variationer

Felix Mendelssohn (1809–1847)
Hebriderna, konsertuvertyr op 26

Felix Mendelssohn var en passionerad resenär och han lät ofta intrycken från de främmande länder han besökte ge avtryck i hans kompositioner. De viktigaste exemplen på detta är de italienska (nr 4) och skotska (nr 3) symfonierna. Redan som tjugoåring hade Mendelssohn för första gången besökt de brittiska öarna och då gjort spektakulär succé i London, där han bland annat dirigerade sin första orkestersymfoni. Han blev på stående fot utsedd till Filharmoniska Sällskapets hedersmedlem.

Redan då passade han också på att resa upp till de norra delarna av öriket, upp mot York, Durham, Edinburgh och slottsruinen Holyrood, som är så starkt förknippad med drottning Mary. Det är ingen tvekan om att dessa upplevelser blev startskottet till hans skotska symfoni, även om det skulle dröja tolv år innan detta verk blev färdigt. Det första musikaliska resultatet av skottlandsbesöket blev istället en konsertuvertyr från 1830, inspirerad av ett besök på Hebriderna, den karga ögruppen västerut.

Den omedelbara inspirationskällan var den forntidsgrotta som brukar kallas Fingalgrottan, och som har sin enda öppning ut mot havet. Man når den bara med båt. Grottan är belägen på basaltön Staffa i de inre Hebriderna. Den är 70 meter lång, 35 meter hög och 12 meter bred och den är invändigt uppbyggd av gigantiska, sexsidiga basaltpelare. Dessa lexikonuppgifter kan ge en prosaisk bakgrund till verket, men Mendelssohn omsatte sina överväldigade känslomässiga intryck i en mycket fantasieggande och ofta spelad musik. I Storbritannien brukar Mendelssohns mästerliga konsertuvertyr spelas under namnet Fingal’s Cave.

 

Bo Linde (1933–1970)
Cellokonsert op 29
Moderato
Allegro molto ed agitato
Lento, ma tempo flessibile

Bo Linde skrev sin Cellokonsert med vännerna i Gävleborgs Symfoniorkester i tankarna. Han var själv född i Gävle, närmare bestämt på nyårsnatten och i nöjestemplet Maxim omedelbara närhet. Festlig musik och hurrarop hälsade honom välkommen till livet. Som musikaliskt underbarn fick han sin första komposition tryckt som 13-åring. 15 år gammal blev han elev i professor Lars-Erik Larssons kompositionsklass vid Musikhögskolan i Stockholm. Han hade lätt för sig och var en äkta musikant, full av humor. Men det var inte egenskaper som uppskattades av den tidens musiketablissemang, som tog sig alltmer teoretiska former. Därför blev han sällan spelad i Stockholm. Men i Gävle hade han entusiastiska anhängare och han arbetade som pianopedagog och musikanmälare i Gefle Dagblad. Han fick nästan varje säsong beställning på ett nytt verk från orkestern och inför uruppförandet av Cellokonserten den 6 och 7 mars 1965 i Gävle och Sandviken, och med Eduard Fischer som dirigent och Guido Vecchi som cellist, skrev tonsättaren själv i programbladet:

”Min cellokonsert är skriven för dagens solist och tillägnad denne. Det är mitt första större verk för instrumentet och incitamentet är rätt gammalt och beroende på hopplös förälskelse i detta ädla och sköna instrument. Främst under detta år har stycket tagit hyfsad form (hoppas jag) mycket på intresserad tillskyndan av Carl Rune Larson [som då var orkesterns chefdirigent].

Första satsen inleds direkt (av solisten) med ett i alla satserna – mest på emotionellt dramatiska och lyriska ställen – genomgående motto. Detta motiv (som senare praktiseras huvudsakligen i sin omvända form eller kombinerat med ursprungsversionen) innehåller praktiskt taget allt såväl melodiskt som allmänt klangligt material som senare kommer till användning. Det innehåller en spänning mellan dur- och mollters som i det första satsen (vilken efter långsam introduktion) exponerar en relativt formellt konventionellt utbyggd sonatform, i mellansatsen skruvas upp i upprörda och övervägande ojämnt sammansatta rytmer för att slutligen lugna ner sig i en sats som kanske kan förefalla banal men där jag medvetet försökt att få soloinstrumentets primära karaktär (den varmt sångbara) att komma till sin, åtminstone instrumentalt, bästa rätt.”

Konserten skrevs i nära samarbete med Vecchi, och mestadels skedde det per telefon Gävle/Göteborg. Det kunde bli timslånga samtal där Vecchi spelade, där de sjöng och gnolade, ändrade i noterna och trivdes tillsammans. Telefonräkningarna blev astronomiska, men resultatet blev också en spännande och djupt mänsklig konsert, och inget annat verk av Linde har skrivits i så nära samarbete med en instrumentalist. Tonsättaren räknade med all rätt bland sina allra bästa kompositioner. Kombinationen av en moderat modernism och en romantisk värme fick här en perfekt balans. Musiken bärs av sköna cantilenor, och med den snabba satsen för ovanlighets skull i mitten. Den är tekniskt briljant och har en färggrann orkestersats.

 

Cecilia Damström (f. 1988)
Lucrum op 57

Cecilia Damström växte upp i en flerspråkig familj i Helsingfors, och just möjligheten att kombinera språk och ord har spelat en stor roll i hennes kompositioner. Hon är även utbildad pianist och har ett levande intresse för teater, varför hennes musik ofta blir dramatisk och uttrycksfull. Hon studerade musik och tog examen i Tammerfors innan hon studerade vidare vid Musikhögskolan i Malmö. Hon har vunnit ett flertal nationella och internationella musiktävlingar och hennes orkesterverk har spelats på ett flertal festivaler och runt om i världen, däribland Kanada, Tyskland, England, Spanien, Norge, Sverige, Danmark, Island och Tjeckien – och förstås ofta i Finland.

Att hon trots sina unga år har varit en flitig tonsättare framgår av att hennes verk Lucrum har opusnumret 57. Det beställdes och uruppfördes av Helsingborgs symfoniorkester med Michael Bartosch som dirigent i maj 2018. Orkestern hade som en programidé för säsongen de sju dödssynderna, och önskade ett verk med anknytning till dessa. Det latinska ordet Lucrum kan översättas som vinningslystnad, girighet.

”I detta verk har jag försökt uttrycka de känslor jag förknippar med girighet, nämligen en bitterhet över att inte ha allting och alltid vilja ha mer, även när man redan har tillräckligt av allt. Jag känner att girighet alltid kan ses som något växande, som också speglas i vår materialistiskt fria marknadsekonomi, liksom i detta stycke.”

 

Antonín Dvořák (1841–1904)
Symfoniska variationer op 78

Dvořák skrev partituret till sina Symfoniska variationer mellan den 6 och 28 september 1877 och gav dem opusnumret 38. Men när musik uruppfördes i Prag i december samma år angavs opusnumret som 40, och när förlaget Simrock i Berlin tryckte noterna 1888, kunde man (uttryckligen mot tonsättarens vilja) läsa att det var opus 78. Det hade alltså gått över tio år innan verket trycktes, och Dvořák hade skrivit många verk i mellantiden. Förlaget var angeläget att få det att se ut som om de Symfoniska variationerna var ett nyskrivet verk.

Märkligt nog har Variationerna förblivit ett ganska sällan spelat verk, även om dirigenter som Hans Richter och Arturo Toscanini gjorde stor lycka med dem och trots att de hör till Dvořáks finaste skapelser – och det vill inte säga lite. Det var inte heller ofta han ägnade sig åt denna kompositionsform, men mot slutat av 1876 hade han fullbordat sitt opus 36, Variationer över ett eget tema för piano, och det verkar som om detta arbete inspirerat honom till att sig in i ett variationsverk för full orkester. Även denna gång använde han sig av ett eget tema, hämtat från sången ”Jag är en spelman”, som ingår i samlingen Körsånger för mansröster, skriven i mitten av januari 1877.

Kanske var det texten till sången som lockade, för här berättas om den kringvandrande musikantens fria liv. Dessutom visade sig temat vara sällsynt varierbart. Totalt genomgår temat tjugoåtta variationer! Det är alltså inte fråga om någon liten bagatell. De tre första variationerna återger temat ”ordagrant”, men med varierat ackompanjemang, och därefter följer ett pärlband av skiftande stämningar och uttryck. Dvořáks flödande rika uppfinningsförmåga beundrades av Brahms, som skänkte honom ett vackert cigarettetui som minne av den succéartade premiären i Wien 1887.
Stig Jacobsson

Innan konserten kan du njuta av en god bit mat. I pausen kan du köpa något gott. 
Varmt välkommen till Restaurang Gourmet BLÅ. För aktuell meny och bordsbokning

Kontakta
restaurangen@gavlekonserthus.se
026-172940

Garderob:
Garderoberna hittar du i vår foajé på entréplan. Den bevakade garderoben är enbart öppen i samband med större konserter i Gevaliasalen och det kostar 20 kr/plagg. Biljett till den bevakade garderoben köper du i samband med biljettköpet alternativt på plats i biljettkassan. Den obevakade garderoben är gratis. Det är obligatoriskt att hänga av sig ytterkläder vid konsertbesök. Av säkerhetsskäl är det inte tillåtet att ta in ytterkläder i konsertsalen.

Parkering:
Det finns ett begränsat antal parkeringar utanför Gävle Konserthus. Vill du parkera där bör du vara på plats i god tid innan konserten. Om vår parkering skulle vara full, hänvisar vi till parkeringshus i Gävle centrum eller parkeringen vid Silvanum/Högskolan. Väljer du att parkera i Gävle centrum eller vid Silvanum/Högskolan tar det ca 5-10 minuter att promenera till konserthuset.

Fotografering:
Vänligen tänk på att fotografering, filmning eller ljudupptagning under pågående konsert kan vara störande för andra konsertbesökare och är inte att rekommendera. Slå gärna på din mobiltelefon EFTER konserten. 

Allergier:
Tänk på att starka parfymer och hårsprejer kan vara mycket besvärande för allergiker.

Övrigt: 
Mat och dryck är inte tillåtet att ta med in i Gevaliasalen