Datum och tid:

Fredag 28 januari 2022, 19:00

Brexit!

Douglas Boyd DIRIGENT
Mark Padmore TENOR

E. ELGAR Intro and Allegro
B. BRITTEN Les Illuminations
R. VAUGHAN WILLIAMS Symfoni nr 5

En afton med brittisk musik av giganterna inom den klassiska traditionen: Elgar, Britten och Vaughan Williams.
Douglas Boyd gör sin efterlängtade debut med Gävle Symfoniorkester och får sällskap på scenen av en av de främsta brittiska tenorerna genom tiderna – Mark Padmore – som hyllats för sina tolkningar av Brittens verk.
En kväll med enastående musik – helt oberörd av Brexit!

Edward Elgar (1857–1934)
Introduction and Allegro op 47

Det var för att ge den nystartade London Symphony Orchestra en riktigt oförglömlig present Edward Elgar den 13 februari 1905 fullbordade sin Introduction and Allegro. Han ville ge de virtuosa stråkmusikerna ett briljant och snabbt stråkscherzo, som dessutom var det vackraste han kunde åstadkomma. Hans avsikt var att denna musik skulle leda tankarna till den lysande epok inom brittisk musik som representerades av den invandrade Händel och dennes Concerto grosso. Men det fanns ytterligare en inspirationskälla och det var den rika engelska folkmusik han hört ”långt ner i vår egen Valley of Wye” och speciellt en låt som han noterat under en semester i Wales tre år tidigare. I ett brev till en vän skrev han att stycket har ”en djävulsk fuga” och att det innehåller ”alla sorters skoj och kontrapunkt”. Här finns alltså många bottnar och musiken har hållit sig fräsch genom åren. Tonsättaren dirigerade själv uruppförandet på Queens Hall den 8 mars och publiken var naturligtvis entusiastisk.
Stig Jacobsson

Benjamin Britten (1913-1976)
Les Illuminations op 18
Fanfare (Maestoso) – Villes (Allegro energico) – Phrase (Lento ed estatico) – Antique (Allegretto, un poco mosso) – Royauté (Allegro ma maestoso) – Marine (Allegro con brio) – Interlude (Moderato ma comodo) – Being Beauteous (Lento ma comodo) – Parade (Alla marcia) – Départ (Largo mesto)

Arthur Rimbaud var en av den franska lyrikens unga genier. Han sa: ”Jag är en uppfinnare, mycket mer förtjänstfull än alla dem som föregått mig. Jag är som en musiker som har funnit något som liknar nyckeln till kärleken.” 1874 skrev denne unge författare samlingen Les Illuminations, och det blev en vändpunkt i den franska diktkonsten. Det märkliga är att författaren var en ännu inte tjugo år gammal yngling, och ännu märkligare är det att detta blev hans sista verk. Surrealisterna påverkades kraftfullt av dikternas visioner och deras dittills okända intensitet och uttryckskraft. Här finns en ny språkrytm och en blomstrande ordprakt.

Det förvånar heller inte att dessa dikter varit inspirationskälla till flera nutida tonsättare, och en av dem som lyckats bäst är Benjamin Britten, som också var mycket tidigt ute som konstnär, och som 1939 tonsatte Rimbauds Les Illuminations (Belysningar). ”Jag har spänt linor från klocktorn till klocktorn, blomsterslingor från fönster till fönster, kedjor av guld från stjärna till stjärna, och jag dansar.’’ Som en refräng och som en besvärjelseformel upprepar Britten med jämna mellanrum: ”Jag ensam äger nyckeln till detta vilda gyckelspel”. En ordkonstnär och en tonkonstnär har förenats till en meningsfull syntes.
Stig Jacobsson 

I. Fanfare
J’ai seul la clef de cette parade sauvage.

II. Villes
Ce sont des villes! C’est un peuple qui se sont montés
ces Alleghanys et ces Libans de rêve! Des chalets de
cristal et de bois se meuvent sur des rails et des poulies invisibles. Les vieux cratères ceints de colosses et de palmiers de cuivre rugissent mélodieusement dans les feux … Des cortèges de Mabs en robes rousses, opalines, montent des ravines. Là-haut, les pieds dans la cascade et les ronces, les cerfs tettent Diane. Les Bacchantes des banlieves sanglotent et la lune brûle et hurle. Vénus entre dans les cavernes des forgerons et des érmites. Des groupes de beffrois chantent les idées des peuples. Des châteaux bâtis en os sort la musique inconnue … Le paradis des orages s’effondre. Les sauvages dansent sans cesse la fête de la nuit. --- Quels bons bras, quelle belle heure me rendront cette région d’oú viennent mes sommeils et mes moindres mouvements?

IIIa. Phrase
J’ai tendu des cordes de clocher à clocher; des guirlandes de fenêtre à fenêtre; des chaînes d’or d’étoile à étoile, et je danse.

IIIb. Antique
Gracieux fils de Pan! Autour de ton front couronné de fleurettes et de baies tes yeux, des boules précieuses, remuent. Tachées de lie brune, tes joues se creusent. Tes crocs luisent. Ta poitrine resemble à une cithare, des tintement circulent dans tes bras blonds. Ton coeur bat dans ce ventre où dort le double sexe. Promène-toi, la nuit, en mouvant doucement cette cuisse, cette seconde cuisse et cette jambe de gauche.

IV. Royauté
Un beau matin, chez un peuple fort doux, un homme et une femme superbes criaient sur la place publique: ”Mes amis, je veux qu’elle soit reine!” ”Je veux être reine!” Elle riait et tremblait. Il parlait aux amis de révélation, d’épreuve terminée. Ils se pâmaient l’un contre l’autre. En effet ils furent rois toute une matinée, où les tentures carminées se relevèrent sur les maisons, et toute l’après-midi, où ils s’avencèrent du coté des jardins de palmes.

V Marine
Les chars d’argent et de cuivre,
Les proues d’acier et d’argent,
Battent l’écume,
Soulèvent les souches des ronces.
Les courants de la lande,
Et les ornières immenses du reflux,
Filent circulairement vers l’est.
Vers les piliers de la forêt,
Vers les fut de la jetée,
Dont l’angle est heurté par des tourbillons de lumière.

VI. Interlude
J’ai seul la clef de cette parade sauvage.

VII. Being beauteous
Devant une neige, en Etre de beauté de houte taille.
Des sifflements de mort et des cercles de musique sourde font monter, s’élargir et trembler comme un spectre ce corps adoré; des blessures écarlates et noires éclatent dans les chairs superbes. Les couleurs propresde la vie se foncent, dansent et se dégagent autour dela Vision, sur le chantier. Et les frissons s’élèvent et grondent, et la saveur forcenée de ces effets se chargeant avec les sifflement mortels et les rauques musiques que le monde, loin derrière nous, lance sur notre mère de beautè, elle recule, elle se dresse. Oh! nos os sont revêtus d’un noveau corps amoureux. O la face centrée, l’écusson de crin, les bras de crista! le canon sur lequel je dois m’abattre à travers la mêlée des arbres et de l’air léger.

VIII. Parade
Des drôles très solides. Plusieurs ont exploité vos
mondes. Sans besoins, et peu pressés de mettre en
oeuvre leurs brillantes facultés et leur expérience de vos consciences. Quels hommes mûrs! Des yeux hébétés à la façon de la nuit d’été, rouges et noirs, tricolorés, d’acier piqué d’étoiles d’or; des facies déformés, plombés, blêmis, incendiés; des enrouements folâtres!La démarche cruelle des oripeaux! O le plus violentParadis de la grimace enragée! … Chinois, Hottentots, Bohémiens, niais, hyènes, Molochs, vielles démences, démons sinistres, ils mêlent les tours populaires, maternels, avec les poses et les tendresses bestiales. Ils interprèteraient des pièces nouvelles et des chansons ”bonnes filles”. Maîtres jongleurs, ils transforment le lieu et les personnes et usent de la comédies magnátique. --- J’ai seul la clef de cette parade sauvage.

IX. Départ
Assez vu. La vision s’est rencontrée à tous les airs.
Assez eu. Rumeurs des villes, le soir, et au soleil, et
toujours. Assez connu. Les arrêts de la vie. – O Rumeur et Visions! Départ dans l’affection et le bruit neufs!
(Arthur Rimbaud: Les Illuminations)

I. Fanfar
Jag ensam äger nyckeln till detta vilda gyckelspel.

II. Städer
Det är städer! Det är ett folk för vilket dessa drömska Alleghaner och Libanoner inrättats. Alphyddor av kristall och trä som rör sig på osynliga skenor och block. De gamla kratrarna som inhägnats av jättestoder och kopparpalmer dånar melodiskt i hettan …
Följden av Feer i röda, opalskimrande dräkter stiger upp ur flodbäddarna. Med fötterna i forsen och törnena däruppe diar hjortarna Dianas bröst. Förstadsbacchanterna snyftar och månen brinner och ylar. Venus träder in i smedernas och eremiternas hålor. Klungor av stormklockor sjunger ut folkets längtan. Från slott av ben strömmar den okända musiken …
Stormarnas paradis slås i spillror. Vildarna dansar utan uppehåll nattens fest. --- Vilka vänliga armar, vilken vacker timma skall ge mig åter denna trakt som är upphov till min sömn och mina minsta rörelser?

IIIa. Fras
Jag har spänt linor från klocktorn till klocktorn; blomsterslingor från fönster till fönster; kedjor av guld från stjärna till stjärna, och jag dansar.

IIIb. Antik
Pans behagfulle son! Kring din panna som bekransas av bär och små blommor rör sig dina ögon, dyrbara klot. Fläckade av rödbruna dräggstänk sjunker dina kinder in. Dina rovtänder glimmar. Ditt bröst liknar en cittra, klocktoner svänger i dina mjälla armar. Ditt hjärta slår i denna bål, där tvenne kön slumrar. Vandra genom natten rör mjukt ditt lår, det andra låret och vänsterbenet.

IV. Kungadöme
En vacker morgon hos ett mycket beskedligt folk. En man och en kvinna, ståtliga att se på, ropade på torget: ”Mina vänner, jag vill att hon blir drottning!” ”Jag vill vara drottning!” Hon skrattade och darrade. Hon talade till sina vänner om uppenbarelsen som en genomgången prövning. De föll avsvimmade i varandras armar. I själva verket blev de kung och drottning en hel förmiddag, medan de purpurröda draperierna åter drogs bort för husen, och hela eftermiddagen, medan de långsamt färdades mot palmgårdarna.

V. Marin
Vagnar av silver och koppar –
Borgar av stål och silver –
Piskar upp skum –
Lyfter stockar av törnen.
Hedens strömmar
Och ebbens väldiga vågspår
Ringlar i bukter mot öster,
Mot skogens pelare,
Mot hamnpirens bålverk
Som slipats av ljusets virvlar.

VI. Interludium
Jag ensam äger nyckeln till detta vilda gyckelspel.

VII. Being beauteous
Framför ett snöfält en högrest varelse av fulländad Skönhet. Dödsväsningar och virvlar av dov musik får den underbara kroppen att stiga, förstoras och skälva som en spöksyn; scharlakansröda och svarta sår lyser iden härliga huden. Livets egna färger mörknar, dansar, och upplöses omkring Visionen, över marken. Och rysningarna bryter fram och växer i styrka, och medan den ursinniga brygden av dessa fenomen laddas med de dödliga väsningarna och de hesa toner som världen, långt bakom oss, kastar mot vår moder av skönhet – så viker hon undan, reser sig. Åh! våra benknotor ikläder sig en ny, älskande kropp. O det askfärgade ansiktet, skölden av hår, armarna av kristall! Idealet som jag måste störta mig över tvärsgenom vimlet av träd och lätt luft!

VIII. Gyckelspel
Verkligt inpiskade skälmar. Många har redan härjat era jordar. Utan behov, och föga jäktade att använda sina lysande färdigheter och sin erfarenhet om era samveten. Vilka mogna män! Deras ögon förslöade liksom sommarnatten, röda och svarta, trefärgade, stål som beslagits med gyllene stjärnor; vanställda ansikten, blygrå, urblekta, förbrända; en uppsluppen heshet! En sådan fruktansvärd uppvisning av grannlåter! – Där finns några ynglingar – O det förryckta minspelets våldsamma Paradis! … Kineser, hottentotter, romer, dumbommar, hyenor, Molokar, gamla galenskaper, dystra demoner; och i de möderneärvda, folkliga styckena blandar de in djuriska åtbörder och smekningar. De skulle också framställa alldeles nya skådespel och sånger om ”snälla flickor”. Mästerliga taskspelare som de är förvandlar de platsen och personerna och använder sig av magnetiska tricks. --- Jag ensam äger nyckeln till detta vilda gyckelspel.

IX. Uppbrott
Sett nog. Visionen har mött mig i alla luftstreck. Fått nog. Städernas sorl, på kvällen, och i solen, och
alltid. Gått nog. Livets hållplatser. – O Sorl och Visioner! Uppbrott i hänryckning och buller på nytt!
(översättning Helmer Lång)

Ralph Vaughan Williams (1872-1958)
Symfoni nr 5 D-dur
Preludio. Moderato. Allegro
Scherzo. Presto misterioso
Romanza. Lento
Passacaglia. Moderato

”Ingen vet när engelsk folkmusik slutar och Vaughan Williams börjar”, brukade man säga i början av 1900-talet, men den store, björnlikande tonsättaren skulle snart vässa klorna och skriva en storslagen symfonisk musik. Han fullbordade sin femte symfoni under brinnande krig, och dirigerade själv det första framförandet 1943.

Samtidigt med symfonin arbetade han på sin stora opera ”The Pilgrim’s Progres” (Kristens resa) baserad på Bunyans kända roman, och en hel del material är gemensamt för båda verken. Den tredje satsen i symfonin, Romanza, bar ursprungligen ett citat från boken: ”På denna plats stod ett kors och ett stycke nedanför en grav. Så sade han: Han har vigt mig frid genom sin sorg och liv genom sin död”. Att citatet sedan var borttaget när symfonin gavs ut i tryck, kan bero på att kompositören önskade frigöra sig från inspirationskällan. Att han ville att musiken skulle bedömas enbart utifrån noterna.

Rytmen i första satsens inledande hornmotiv, med svar i violinerna, går igen i hela satsen, och i satsens kulmen i fortissimo kan man med lite fantasi komma att tänka på sista satsen i Sibelius femte symfoni. Att Sibelius fanns i tonsättarens tankar visas också av att han i partituret skrev in följande tillägnan: ”Dedicated without permission to Jean Sibelius”. Scherzot är en mystisk, snabb vision, byggd huvudsakligen på två idéer: den ena en våglik rörelse i stråkarna, en andra en lätt och luftig dansvisa, en spöklik folkmelodi, som presenteras av flöjt och fagott och sedan tas upp av andra instrument.

Den tredje satsen, Romanza, är en djupsinnig meditation där huvudtemat spelas av engelskt horn, och finalen, som har formen av en passacaglia, leder musiken till ett effektfullt slut. Det är också i finalen som tonarten D-dur slutligen utvecklas till fullo.

När symfonin presenterades hade tonsättaren redan hunnit bli en mogen man på 70 år, och man förväntade sig allmänt att detta skulle bli hans testamente. Men Vaughan Williams skulle leva ytterligare sexton år – och faktiskt skriva ytterligare fyra symfonier.
Stig Jacobsson

Innan konserten kan du njuta av en god bit mat. I pausen kan du köpa något gott. 
Varmt välkommen till Restaurang Gourmet BLÅ. För aktuell meny och bordsbokning

Kontakta
restaurangen@gavlekonserthus.se
026-172940

Garderob:
Garderoberna hittar du i vår foajé på entréplan. Den bevakade garderoben är enbart öppen i samband med större konserter i Gevaliasalen och det kostar 20 kr/plagg. Biljett till den bevakade garderoben köper du i samband med biljettköpet alternativt på plats i biljettkassan. Den obevakade garderoben är gratis. Det är obligatoriskt att hänga av sig ytterkläder vid konsertbesök. Av säkerhetsskäl är det inte tillåtet att ta in ytterkläder i konsertsalen.

Parkering:
Det finns ett begränsat antal parkeringar utanför Gävle Konserthus. Vill du parkera där bör du vara på plats i god tid innan konserten. Om vår parkering skulle vara full, hänvisar vi till parkeringshus i Gävle centrum eller parkeringen vid Silvanum/Högskolan. Väljer du att parkera i Gävle centrum eller vid Silvanum/Högskolan tar det ca 5-10 minuter att promenera till konserthuset.

Fotografering:
Vänligen tänk på att fotografering, filmning eller ljudupptagning under pågående konsert kan vara störande för andra konsertbesökare och är inte att rekommendera. Slå gärna på din mobiltelefon EFTER konserten. 

Allergier:
Tänk på att starka parfymer och hårsprejer kan vara mycket besvärande för allergiker.

Övrigt: 
Mat och dryck är inte tillåtet att ta med in i Gevaliasalen