Datum och tid:

Fredag 14 februari 2020, 19:00

Chen och Tjajkovskij

Dirigent Mei Ann Chen
Allison Cook, mezzosopran

Grétry Zémire et Azor, uvertyr
Saariaho Emilie suite
Tjajkovskij Symfoni nr 4

Hyllad för teknisk briljans och psykologiskt djup kommer mezzosopranen Alison Cook till Gävle Konserthus med Sverigepremiären av Émilie Suite – en konsertversion av den finska tonsättaren Kaija Saariahos succéopera Émilie.

Kaija Saariahos musikaliska värld påminner om en arktisk expedition. Tonerna ger lyssnaren en känsla av att bestiga outforskade vidder. 2013 fick hon Polarpriset med motiveringen »Kaija Saariaho är en modern maestro som öppnar våra öron och får deras städ och stigbyglar att förälska sig i varandra«. Émilie Suite är ett verk för orkester och röst baserat på Saariahos opera Émilie från 2011. Operan handlar om Marquise Émilie du Châtelet, matematiker och fysiker under 1700-talet och en av de tidigaste framstående vetenskapskvinnorna. Sverigepremiären av Émilie Suite framförs av den amerikanska mezzosopranen Allison Cook, hyllad för sin förmåga att kombinera teknisk briljans med psykologiskt djup.

Vidare i franskt 1700-tal möter vi André Grétry, en frontfigur inom komisk opera. År 1770 hade hans verk Zémire et Azor premiär på slottet Fontainebleau utanför Paris. Operan bygger på romanen Skönheten och Odjuret, skriven några år tidigare av Jeanne-Marie Leprince de Beaumont. Zémire et Azor spreds snabbt – i juli 1778 hade den svensk premiär på Drottningholms slottsteater utanför Stockholm.

I kontrast till de franska salongerna förflyttar vi oss till 1800-talets Ryssland. Pjotr Tjajkovskij kunde konsten att skapa storartade klangvärldar på ett tillgängligt sätt – och hade en sällsynt förmåga att skriva melodier. Symfoni nr 4 från 1878 kallas ibland för Fatum, latin för ordet öde. Tjajkovskij skrev den rasande vackra musiken under en period av svår ångest. I ett brev till vännen Nadezha von Meck – som stycket även är dedikerat till – liknade han stycket vid ett verklighetstroget eko från upplevelsen av depressionen.

Konserten leds av dirigenten Mei Ann Chen, bosatt i USA och ledare för Chicago Sinfonietta. Chen gästade senast Gävle år 2017.

Video

Grétry - Zémire et Azor, uvertyr

Tjajkovskij - Symfoni nr 4

André Grétry (1741–1813)
Zémire et Azor, uvertyr

Zémire et Azor är en opéra comique i fyra akter till ett libretto av Jean-François Marmontelle efter romanen Skönheten och odjuret av Jeanne-Marie Leprince de Beaumont (1756), ett universellt och tidlöst tema med andra ord. Operan fick sin premiär 27 oktober 1770 vid det franska hovet i samband med ett kungligt bröllop i slottet Fontainebleu, och den uppskattade tonsättaren Grétry skrev ett mer omfattande verk än vanligt. Det blev en stor succé, och operan gjorde sitt segertåg över världen. Till Sverige kom den åtta år senare och gavs då på Drottningholms slottsteater med en elegant översättning av den tjugofyraåriga Anna Maria Lenngren, som hade ett nära samarbete med Marmontelle.

Några ord om handlingen skadar väl inte, även om det bara är den orkestrala uvertyren vi får höra. Vi befinner oss i Orienten, som så ofta i den här tidens operor. Köpmannen Sander har förlist med sitt fartyg och övernattar utanför ett okänt palats. När han vaknar på morgonen har någon ställt fram mat och vin – men så uppenbarar sig den fasansfulla Azor, som av en elak fe förvandlats från prins till best. Endast en äkta kärlek kan återge honom sin ursprungliga gestalt. Nu har han för avsikt att ta livet av Sander, men ger honom ändå tillåtelse att en sista gång träffa sina tre döttrar. En av dem är Zémire som erbjuder sig att offra sig själv istället för sin far. Hemma hos Azor lyckas hon hitta hans kultiverade natur och genom den kärlek som spirar blir Azor åter prins. Det gifter sig och lever lyckliga i alla sina dar …

 

Kaija Saariaho (f. 1952)
Émilie suite

Émiliesviten beställdes av Carnegie Hall New York City, Cité de la Musique Paris, Luzerner Sinfonieorchester och Orchestre Philharmonique de Strasbourg tillsammans. Verket uruppfördes den 30 november 2011 i Carnegie Hall av den finske kammarorkestern Avanti! dirigerad av Hannu Lintu, och med Elizabeth Futral som sopransolist. Samma orkester men med Ernest Martinez Izauierdo som dirigent och Barbara Hannigan gav premiären i Paris i april 2013.

Musiken kommer i själva verket från Saariahos tredje opera, Émilie, ett 70 minuter långt monodrama, skrivet för den finska sopranen Karita Mattila. Operan handlar om en enda natt vid slutet av 1700-talet hos matematikern Émile du Châtelet. Premiären stod på operan i Lyon 2010. För att göra sviten lättare att framföra tog hon bort originalets elektroniska förvandlingar, och lade till två mellanspel mellan tre av de vokala avsnitten. Detta motsvarar ungefär en tredjedel av operans längd. Musiken är känsligt instrumenterad med cembalo och har fått tidstypisk atmosfär, men med harmonier som 1700-talets musiker inte skulle ha känt sig hemma i.

 

Peter Tjajkovskij (1840–1893)
Symfoni nr 4 f-moll op 36
Andante sostenuto
Andantino in modo di canzona
Scherzo (Pizzicato ostinato)
Finale: Allegro con fuoco

Tjajkovskij skrev sin fjärde symfoni under vintern 1876-77, och därmed inledde han sin sena symfoniska stil; den som skulle kulminera i de djupt personliga och tragiska symfonierna nr 5 och 6. I fjärde symfonin hittar man fröet till denna utveckling. Han hade nyligen brevledes fått kontakt med den förmögna änkan Nadezhda von Meck, vilken han aldrig träffade, men ändå uppehöll en intensiv brevkontakt med under decennier. Hon gav honom ett generöst tilltaget årligt ekonomiskt underhåll. I maj 1877 skrev han i ett brev till henne: ”Jag är helt absorberad av min symfoni, vilken jag påbörjade i vintras. Jag skulle vilja dedicera den till Er, för jag tror Ni i den hittar ett eko av Era innersta tankar och känslor.” Men symfonin blev inte färdig då. Han avbröt arbetet för att istället hänge sig lika fullständigt åt operan Eugene Onegin. Dessvärre fick han sedan i verkliga livet uppleva de fasor som tagit form på operascenen: han kastade sig huvudstupa in i ett katastrofalt äktenskap med påföljande självmordsförsök och flykt till Italien. Han hade skisserna med sig och orkestrerade symfonin i Venedig och San Remo, och han var fortfarande kvar i Italien när symfonin urupp­fördes av Nikolaj Rubinstein den 22 februari 1878 i Moskva.

”Du frågar om symfonin har ett program. Som regel besvarar jag sådana frågor negativt och ett mer korrekt svar är verkligen inte lätt att ge. Hur ska man kunna hitta ord för de vaga känslor man haft i tankarna under arbetets gång? Utvecklingen är helt lyrisk, den sipprar ur en konstnärs själ i musik precis som en poet formulerar sig i ord. Skillnaden är att musik till och med är subtilare än ord när det gäller att uttrycka otaliga fina skiftningar i känsla och humör … Men denna symfoni har ett program, åtminstone är det möjligt för mig att i ord skissa vad musiken vill skildra … naturligtvis bara ungefär. Introduktionen rymmer fröet till hela verket, idén ur vilken det hela växer. Det representerar ödet, den mäktiga kraft som hindrar vår strävan efter lycka …”

Första satsen handlar om livet som helhet, om krassa realiteter, glada drömmar och högtflygande visioner. Lugnet lägger sig. I andra satsen skildras den melankoliska längtan som lägrar oss i ensamheten efter en dags arbete. Den är vacker men sorgesam, och man förlorar sig i minnen. Ett nordiskt vemod sprider sig över den melodi i oboe som inleder satsen. Tredje satsen är mest broderi över grundlösa tankar, sådana man får när man druckit en del. Konstiga griller fyller snart sinnet. Det är en utåtriktad och glad scherzosats som utmärks av stråkarnas pizzicatospel. När du inte själv kan hitta lyckan, sök den hos andra – det är motivet för finalen. Rör dig bland massorna. Han brister ut i det mest bombastiska utspel. Som melodiskt motiv inför han den ryska folkvisan ”På ängen stod en liten björk”. Det finns grader av lycka, stor och liten – finn tröst i andras lycka och ditt liv blir uthärdligt. Sådana tankar fyllde Tjajkovskij under arbetet, och det resulterade i en gripande bekännelse. Symfonin blev ett sätt för honom att skriva av sig sin djupa depression och förtvivlan.
Stig Jacobsson

Innan konserten kan du njuta av en god bit mat. I pausen kan du köpa något gott. 
Varmt välkommen till Restaurang Gourmet BLÅ. För aktuell meny och bordsbokning

Kontakta
restaurangen@gavlekonserthus.se
026-172940

Garderob:
Garderoberna hittar du i vår foajé på entréplan. Den bevakade garderoben är enbart öppen i samband med större konserter i Gevaliasalen och det kostar 20 kr/plagg. Biljett till den bevakade garderoben köper du i samband med biljettköpet alternativt på plats i biljettkassan. Den obevakade garderoben är gratis. Det är obligatoriskt att hänga av sig ytterkläder vid konsertbesök. Av säkerhetsskäl är det inte tillåtet att ta in ytterkläder i konsertsalen.

Parkering:
Det finns ett begränsat antal parkeringar utanför Gävle Konserthus. Vill du parkera där bör du vara på plats i god tid innan konserten. Om vår parkering skulle vara full, hänvisar vi till parkeringshus i Gävle centrum eller parkeringen vid Silvanum/Högskolan. Väljer du att parkera i Gävle centrum eller vid Silvanum/Högskolan tar det ca 5-10 minuter att promenera till konserthuset.

Fotografering:
Vänligen tänk på att fotografering, filmning eller ljudupptagning under pågående konsert kan vara störande för andra konsertbesökare och är inte att rekommendera. Slå gärna på din mobiltelefon EFTER konserten. 

Allergier:
Tänk på att starka parfymer och hårsprejer kan vara mycket besvärande för allergiker.

Övrigt: 
Mat och dryck är inte tillåtet att ta med in i Gevaliasalen