Datum och tid:

Fredag 30 november, 19:00

Ein Deutsches Requiem

Gävle Symfoniorkester
Chefdirigent Jaime Martín
Eric Ericson Kammarkör
Miah Persson, sopran
Fredrik Zetterström, baryton

Brahms Ein Deutsches Requiem (68 min)

Med detta storslagna Requiem fick Johannes Brahms sitt stora genombrott som kompositör. Idén till ett requiem med tysk text, de sjungs annars på latin, hade börjat gro i honom redan i mitten på 1850-talet. Men det var först när hans egen mor gick bort tio år senare som han återvände till temat. I sitt väldiga requiem uttrycker Brahms sin övertygelse om att döden kan övervinnas och att alla överlevande därför ska känna hopp och förtröstan. Musiken är också både översinnligt vacker och kraftfullt dramatisk. Stundtals känns det som om den upphäver tid och rum. 

Att framföra Brahms tyska requiem, Ein Deutches Requiem, är en kraftsamling. Förutom Gävle Symfoniorkester under ledning av chefdirigent Jaime Martín medverkar också Eric Ericson Kammarkör, sopranen Miah Persson och barytonen Fredrik Zetterström.

I Eric Ericson Kammarkör finns Sveriges främsta ensemblesångare. Många har också egna solokarriärer och tillsammans utgör de en vokalensemble på högsta internationella nivå. Kören har vid flera tillfällen samarbetat med Gävle Symfoniorkester och även framträtt med världsledande orkestrar och dirigenter som Berlinfilharmonikerna och Claudio Abbado och Concentus Musicus Wien med Nicolas Harnoncourt. Sedan många år har kören nära samarbete med Kungliga Filharmonikerna i Stockholm.

Sopransolist är Miah Persson som sedan debuten som Susanna i Mozarts Figaros Bröllop på Confidencen har framträtt i en rad ledande roller både på Kungliga Operan i Stockholm och på världens främsta opera- och konserthusscener. De senaste säsongerna har hon bland mycket annat medverkat i Mozarts Requiem tillsammans med Los Angeles Philharmonic och sjungit sopranpartiet i Mahlers andra symfoni på Teatro alla Scala i Milano. Hon har också gett egna romanskonserter i Pierre Boulez Saal i Berlin och i ansedda Wigmore Hall i London.

Barytonsångaren Fredrik Zetterström har varit engagerad vid flertalet skandinaviska operahus och även vid Brooklyn Academy of Music i New York och Chicago Opera Theater. Bland hans många rollgestaltningar finns Enrico i Donizettis Lucia di Lammermoor, Figaro i Mozarts Barberaren i Sevilla, Amfortas i Wagners Parsifal och Escamillo i Bizets Carmen. Han gjorde nyligen huvudrollen i Kasper Holtens uppmärksammade uppsättning av Verdis Rigoletto på Malmö Opera.

Video

Brahms Ein Deutsches Requiem

This is The Gävle Symphony Orchestra

 

Johannes Brahms (1833–1897)
Ein Deutsches Requiem op 45
Selig sind, die da leid tragen
Denn alles Fleisch, es ist wie Gras
Herr, lehre doch mich
Wie lieblich sind deine Wohnungen
Ihr habt nun Traurigkeit
Denn wir haben hier keine bleibende Statt
Selig sind die Toten

Ett requiem är normalt en kyrkomusikalisk tonsättning av den traditionella katolska dödsmässans text på latin. Men Johannes Brahms bröt mot dessa konventioner, och inspirationen kom från flera håll. Han visste att hans gode vän och mentor Robert Schumann hade en anteckningsbok i vilken han skrivit ner vilka projekt han planerade för framtiden. Bland annat tänkte Schumann skriva en tysk dödsmässa, baserad på översättningar av den latinska texten, något som hans psykiska ohälsa dessvärre hindrade honom från att realisera. Schumanns tragiska bortgång 1856 blev ett hårt slag för Brahms, och kanske var det då han bestämde sig för att i någon mån göra Schumanns idé till sin egen.

Brahms bar tankarna inom sig en tid och började skriva sin dödsmässa 1860. De två första satserna fullbordades året därpå. Den nästan sarabandliknande sorgmarschen i andra satsens huvuddel härstammar emellertid från en icke bevarad sonat i d-moll för två pianon som han arbetade med redan 1854. Kanske hade Brahms tänkt nöja sig med dessa båda satser, men när hans mor vid 76 års ålder avled den 2 februari 1865, kände han behov av att lägga till ytterligare musik. Under våren och sommaren 1865 fullbordade han således inte mindre än fyra satser, de som i det fullbordade verket fått numren 3, 4, 6 och 7.

Den första december 1867 uruppfördes de första två satserna i Wien, men den i huvudsak katolska publiken ställde sig helt oförstående. På långfredagen (10 april) 1868 framfördes alla de då skrivna satserna i Bremens domkyrka med så stor framgång att man gav dem i repris ett par veckor senare. Såväl Brahms far som Robert Schumanns änka Clara var närvarande. Clara har i ett brev skrivit hur tagen hon blev av musiken. ”När jag såg Johannes, med taktstaven i handen, kunde jag inte låta bli att tänka på min käre Roberts profetia: ’När han (Brahms) rör sin magiska stav över de förenade krafterna i kör och orkester, garanteras vi en mirakulös insikt i själens hemligheter.’ Och idag fullbordades profetian.” Efter framförandet hölls en supé i Ratskeller där den lokale organisten och dirigenten Reinthaler ”hyllade Brahms i ett tal för Johannes som (dessvärre) så rörde mig att jag brast i tårar”.

Det var Brahms själv som dirigerade i Bremen, men han höll sig mycket kritisk till sitt verk, och en månad senare lade han till den långsamma sopranaria som nu utgör femte satsen. Därmed var hans mest omfattande komposition äntligen fullbordad, och den extremt självkritiske upphovsmannen var förhållandevis nöjd. I februari 1869 uruppfördes i Leipzig hela verket av Carl Reinecke, i den form vi känner det idag. Innan årets slut hade det redan spelats i ett tjugotal städer i Tyskland och Schweiz. Det var första gången han skrivit ett stort verk för solister, kör och orkester, och detta arbete öppnade dörren för en lång rad verk av liknande slag, däribland Schicksalslied, Nänie och Altrapsodin.

Att Brahms inte använt den vanliga latinska texten till dödsmässan, och inte ens en översättning av den, hänger ihop med att han var protestant och inte alls särskilt religiös. Men i sin ungdom hade han faktiskt skrivit ett par mässatser på latin. Requiet innehåller emellertid ytterst få rent religiösa anspelningar. Det viktiga för honom var att kunna kommunicera med lyssnarna. Få stora körverk är skrivna så att texten bärs fram lika tydligt som i Ein deutsches Requiem, där många textrader tas om flera gånger. Verket bygger på bibeltexter ur såväl gamla som nya testamentet i Luthers tyska översättning, samt även ur apokryferna, vilka tonsättaren själv valt ut med stor omsorg och därmed fyllt verket med ett personligt sorgearbete av allmänmänskligt värde och innehåll. Det blev ett mastodontverk, men samtidigt ett mycket privat och innerligt verk.

I sin dödsmässa visar Brahms inte sällan prov på sin stora musikhistoriska bildning. Här finns anspelningar på Palestrinas, Schütz och Bachs sätt att komponera, inte minst är detta tydligt i den stora fugan i tredje satsen.

Till skillnad från den traditionella dödsmässotexten undviker Brahms också allt tal om straff och domedag till förmån för tröst och frid – något som senare tonsättare som Fauré och Duruflé också tagit fasta på i sina requier. Den katolska tanken om Dies irae (Vredens dag/Domedagen) då den döde ska straffas för sina gärningar, var honom helt främmande, men är centrala i dödsmässor av till exempel Verdi och Berlioz. Han ville finna svaren på människors frågor som: Vad ska man göra av livet, när man ändå vet att döden kommer? Hur länge ska livet pågå? Han lägger också mycket fokus på de efterlevande och inleder hela verket med ”Saliga äro de som sörjer, för de skola bliva tröstade.” Sats 1-3 ger röst åt sorg och klagan över det jordiska livets slut, i sats 5-7 förvandlas sorgen till trosvisshet och glädje över det eviga livet. Den fjärde, mittersta, satsens skildring av paradiset förmedlar på så sätt verkets centrala budskap.
Stig Jacobsson

Johannes Brahms: Ein deutsches Requiem

I. Chor [Ziemlich langsam und mit Ausdruck]
Selig sind, die da Leid tragen,
denn sie sollen getröstet werden. (Matthäus 5,4)

Die mit Tränen säen,
werden mit Freuden ernten.
Sie gehen hin und weinen
und tragen edlen Samen,
und kommen mit Freuden
und bringen ihre Garben. (Psalm 126,5.6.)

II. Chor [Langsam, marschmäßig]
Denn alles Fleisch, es ist wie Gras
und alle Herrlichkeit des Menschen
wie des Grases Blumen.
Das Gras ist verdorret
und die Blume abgefallen. (1. Petrus 1, 24)

[Etwas bewegter]
So seid nun geduldig, liebe Brüder,
bis auf die Zukunft des Herrn.
Siehe, ein Ackermann wartet
auf die köstliche Frucht der Erde
und ist geduldig darüber,
bis er empfahe den Morgenregen und Abendregen.
So seid geduldig. (Jakobus 5, 7)

[Tempo I]
Denn alles Fleisch, es ist wie Gras
und alle Herrlichkeit des Menschen
wie des Grases Blumen.
Das Gras ist verdorret
und die Blume abgefallen.

[Un poco sostenuto]
Aber des Herren Wort bleibet in Ewigkeit. (1. Petrus 1, 24. 25)

[Allegro non troppo]
Die Erlöseten des Herrn werden wiederkommen,
und gen Zion kommen mit Jauchzen;
Freude, ewige Freude,
wird über ihrem Haupte sein;
Freude und Wonne werden sie ergreifen,
und Schmerz und Seufzen wird weg müssen. (Jesaja 35, 10)

III. Chor mit Bariton-Solo  [Andante moderato]
Herr, lehre doch mich,
daß ein Ende mit mir haben muß.
und mein Leben ein Ziel hat,
und ich davon muß.
Siehe, meine Tage sind
einer Hand breit vor Dir,
und mein Leben ist wie nichts vor Dir.

[(Andante moderato)]
Ach wie gar nichts sind alle Menschen,
die doch so sicher leben.
Sie gehen daher wie ein Schemen
und machen ihnen viel vergebliche Unruhe;
sie sammeln und wissen nicht,
wer es kriegen wird.
Nun Herr, wes soll ich mich trösten?

[(Andante moderato)]
Ich hoffe auf Dich. (Psalm 39, 5-8)

[(Andante moderato)]
Der Gerechten Seelen sind in Gottes Hand
und keine Qual rühret sie an. (Weisheit Salomos 3, 1)

IV. Chor [Mäßig bewegt]
Wie lieblich sind Deine Wohnungen,
Herr Zebaoth!
Meine Seele verlanget und sehnet sich
nach den Vorhöfen des Herrn;
Mein Leib und Seele freuen sich
in dem lebendigen Gott.
Wohl denen, die in Deinem Hause wohnen,
die loben Dich immerdar. (Psalm 84, 2.3.5)

V. Chor mit Sopran-Solo [Langsam]
Ihr habt nun Traurigkeit;
aber ich will euch wiedersehen,
und euer Herz soll sich freuen,
und eure Freude soll niemand von euch nehmen. (Johannes 16, 22)

Ich will euch trösten,
wie einen seine Mutter tröstet. (Jesaja 66, 13)

Sehet mich an: Ich habe eine kleine Zeit
Mühe und Arbeit gehabt
und habe großen Trost gefunden. (Jesus Sirach 51, 35)

VI. Chor mit Bariton-Solo [Andante]
Denn wir haben hie keine bleibende Statt,
sondern die zukünftige suchen wir. (Hebräer 13, 14)

Siehe, ich sage Euch ein Geheimnis:
Wir werden nicht alle entschlafen,
wir werden aber alle verwandelt werden;
und dasselbige plötzlich in einem Augenblick,
zu der Zeit der letzten Posaune.

[Vivace]
Denn es wird die Posaune schallen
und die Toten werden auferstehen unverweslich;
und wir werden verwandelt werden.
Dann wird erfüllet werden das Wort,
das geschrieben steht.
Der Tod ist verschlungen in den Sieg.
Tod, wo ist dein Stachel?
Hölle, wo ist dein Sieg? (1 Korinther 15, 51.52.54.55.)

[Allegro]
Herr, Du bist würdig
zu nehmen Preis und Ehre und Kraft,
denn Du hast alle Dinge erschaffen,
und durch Deinen Willen haben sie das Wesen
und sind geschaffen. (Offenbarung Johannis 4, 11)

VII. Chor [Feierlich]
Selig sind die Toten,
die in dem Herrn sterben,
von nun an.
Ja, der Geist spricht,
daß sie ruhen von ihrer Arbeit;
denn ihre Werke folgen ihnen nach. (Offenbarung Johannis 14, 13)

 

I.
Saliga äro de som sörja,
ty de skola bliva tröstade. (Matt. 5: 4.)
De som så med tårar
skola skörda med jubel.
De gå ut gråtande
och bära sitt utsäde;
de komma åter med jubel
och bära sina kärvar. (Dav. ps. 126: 5 ff.)

II.
Allt kött är gräs,
och all dess härlighet såsom ett blomster på marken.
Gräset torkar bort,
blomstret förvissnar. (Jes. 40: 6 ff.)

Så beden nu tåligt, mina bröder, intill Herrens tillkommelse.
I sen, huru åkermannen väntar på jordens dyrbara frukt
och tåligt bidar efter den, till dess att
den har fått höstregn och vårregn. (Jak. br. 5: 7.)

Ty allt kött är gräs
och all dess härlighet såsom ett blomster på marken.
Gräset torkar bort,
blomstret förvissnar,
men vår Guds ord förbliver evinnerligen. (Jes. 40: 6 ff.)

Ja, Herrens förlossade skola vända tillbaka
och komma till Sion med jubel;
evig glädje skall kröna deras huvuden
fröjd och glädje skola de undfå,
men sorg och suckan skola fly bort. (Jes. 35: 10.)

III.
Herre, lär mig betänka att jag skall få en ände,
och vad som är mina dagars mått,
så att jag förstår huru förgänglig jag är.
Se, som en handsbredd har Du gjort mina dagars mått,
och min livslängd är såsom intet inför Dig.
Fåfänglighet allenast äro alla människor
huru säkra de än stå.
Såsom en drömbild allenast gå de fram.
Fåfänglighet allenast är deras ävlan;
de samla tillhopa och veta icke
vem som skall få det.
Och nu, vad förbidar jag Herre:
Till Dig står mitt hopp. (Dav. ps. 3g: 5 ff.)

De rättfärdigas själar äro i Guds händer,
och ingen plåga kan nå dem. (Vishet. 3:1.)

IV.
Huru ljuvliga äro icke Dina boningar, Herre Zebaot!
Min själ längtar och trängtar efter Herrens gårdar,
min själ och min kropp jubla mot levande Gud.
Saliga äro de, som bo i Ditt hus,
de lova Dig beständigt. (Dav. ps. 84: 1 ff.)

V.
Så haven ock I nu bedrövelse,
men jag skall se Eder åter och då skola Edra hjärtan glädja sig
och ingen skall taga Eder glädje ifrån Eder. (Joh. 16: 22.)

Sen på mig: en liten tid har jag haft möda och arbete
och nu har jag funnit tröst.
Såsom en moder tröstar sin son, skall jag trösta Eder. (Jes. 66: 13.)

VI.
Ty vi hava här ingen varaktig stad,
utan söka efter den tillkommande staden. (Hebr. 13: 14.)

Se, jag säger Eder en hemlighet:
I skolen icke alla avsomna,
men alla skola vi bliva förvandlade
och det i ett nu,
i ett ögonblick,
vid den sista basunens ljud.
Ty basunen skall ljuda
och de döda skola uppstå till oförgänglighet,
och då skola vi bliva förvandlade.
Då skall det vara fullbordat som står skrivet:
Döden är uppslukad och seger vunnen.
Du död, var är Din seger?
Du död, var är Din udd? (1 Kor. 15: 51 ff.)

Du vår Herre och Gud är värdig att mottaga pris och ära och makt,
ty Du har skapat allting,
och därför att så var Din vilja,
kom det till och blev skapat. (Upp. 4: 11.)

VII.
Saliga äro de döda, som dö i Herren härefter.
Ja, säger anden, de skola få vila sig från sitt arbete,
ty deras gärningar följa dem. (Upp. 14: 13.)

 

 

 

Innan konserten kan du njuta av en god bit mat. I pausen kan du köpa något gott.
Vid fredags och lördagskonserter kan du avrunda efter konserten i Öfvre baren.
Varmt välkommen till Restaurang Gourmet BLÅ.

Boka bord:
restaurangen@gavlekonserthus.se
026-172940

För mer information och meny, klicka HÄR

Garderob:
Garderoberna hittar du i vår foajé på entréplan. Den bevakade garderoben är enbart öppen i samband med större konserter i Gevaliasalen och det kostar 20 kr/plagg. Biljett till den bevakade garderoben köper du i samband med biljettköpet alternativt på plats i biljettkassan. Den obevakade garderoben är gratis. Det är obligatoriskt att hänga av sig ytterkläder vid konsertbesök. Av säkerhetsskäl är det inte tillåtet att ta in ytterkläder i konsertsalen.

Parkering:
Det finns ett begränsat antal parkeringar utanför Gävle Konserthus. Vill du parkera där bör du vara på plats i god tid innan konserten. Om vår parkering skulle vara full, hänvisar vi till parkeringshus i Gävle centrum eller parkeringen vid Silvanum/Högskolan. Väljer du att parkera i Gävle centrum eller vid Silvanum/Högskolan tar det ca 5-10 minuter att promenera till konserthuset.

Fotografering:
Vänligen tänk på att fotografering, filmning eller ljudupptagning under pågående konsert kan vara störande för andra konsertbesökare och är inte att rekommendera. Slå gärna på din mobiltelefon EFTER konserten. 

Allergier:
Tänk på att starka parfymer och hårsprejer kan vara mycket besvärande för allergiker.

Övrigt: 
Mat och dryck är inte tillåtet att ta med in i Gevaliasalen