Bachs Air

Chefdirigent Jaime Martín
Anthony Marwood, violin
Gävle Symfoniorkester

Ravel Tombeau de Couperin (17 min)
Ades Violinkonsert "Concentric Paths" (20 min)
PAUS (ca 20 min)
Stravinskij Pulcinella suite (24 min)
Bach Svit nr 3 (20 min)

Bachs berömda Air och briljante solisten Anthony Marwood i Ades hyllade violinkonsert

Johann Sebastian Bachs Orkestersvit nr 3 är ett musikaliskt underverk. I den återfinns också ett av den klassiska musikens mest kända och omtyckta stycken – Air. Vi hör den ofta i olika arrangemang, men här får vi uppleva Air i hela sin magnifika skepnad när Jaime Martín och Gävle Symfoniorkester lyfter Bachs sublimt vackra melodiska linjer till en himmelskt upphöjd musikupplevelse.

Bach skrev fyra orkestersviter och alla består av en rad omväxlande snabba och långsamma danser som var på modet under barocken. I den här tredje och kanske mest kända sviten hör vi förutom Air också Gavott, Bourrée och Gigue.

En stor upplevelse är det också att se och höra den brittiska violinisten Anthony Marwood. Han är inte bara en briljant solist med häpnadsväckande teknik och vidunderligt vacker violinton. Han har också en fenomenal scenisk karisma som gör varje konsert med honom till en minnesvärd händelse. Här spelar han landsmannen Thomas Adès hyllade violinkonsert som skrevs direkt för Marwood och som han också uruppförde vid en konsert i Berlin 2005. Om Adès Violinkonsert skrev tidningen The Guardian att ”Det är tjugo magiska minuter. Första satsens sinnliga virvlar övergår i andra satsens djupa vemod innan vi dras med ut i den tredje och avslutande satsens gränslösa universum.”

En stor inspirationskälla för Adès är ”kvickheten, passionen och intelligensen” hos den franske barock-kompositören och cembalomästaren Francois Couperin, något han har gemensamt med Maurice Ravel som i sin Tombeau de Couperin gestaltar avlidna vänner. Under 1600- och 1700-talen skrevs ofta musik till minnet av en avliden person. Den kallades tombeau, som betyder grav.

Ingen har gjort samma avtryck i den moderna musikhistorien som Igor Stravinskij. Succéskandalerna Våroffer, Eldfågeln och Petrusjka ruskade om Parispubliken, men drar idag fulla konserthus. När balettchefen Serge Diaghilev föreslog att de skulle skapa en ny balett med musik baserad på teman av 1700-talskompositören Pergolesi, tackade Stravinskij först nej. Lyckligtvis ändrade han sig och skapade Pulcinella. Med den här balettmusiken introducerade han Neoklassicismen som sedan kom att dominera hans produktion i flera decennier.

Video

Bach - Svit nr 3

Maurice Ravel (1875-1937)
Le tombeau de Couperin
Prélude
Forlane
Menuet
Rigaudon

Ravels orkestrala fantasi var oöverträffat rik och varierad. Han hittade nyanser och raffinerade instrumentkombinationer som dittills varit okända. Han kände dessutom mycket väl till hemlandet Frankrikes musikaliska traditioner. 1914 började han arbeta på sex pianostycken som kom att få samlingsnamnet Le Tombeau de Couperin, Vid Couperins grav, vilka i sitt tonspråk knöt an till den store tonsättaren François Couperins (1668-1733) tonspråk. Men arbetet drog ut på tiden och avbröts av många och svåra händelser. Första världskriget försatte Ravel i ett tillstånd av skapande förlamning. 1917 drabbades han av dysenteri och depression efter moderns död. När han så småningom återkom till komponerandet var han som en annan människa, och han dedicerade varje sats i sin svit till nära vänner som stupat i kriget. Två år efter pianoversionens fullbordan orkestrerade han fyra av satserna, och dessa uruppfördes 1920.

 

Thomas Adès (F 1971)
Violinkonsert “Concentric Paths”
Rings
Paths
Rounds

Engelsmannen Thomas Adès har på kontinenten snabbt kommit att betraktas som en av de allra främsta nu verksamma tonsättarna i världen. Han har gjort en kometkarriär och har kallats såväl ”en ny Mozart” som ”en ny Benjamin Britten”. Passande nog har han en tid varit konstnärligt ansvarig för den musikfestival i Aldeburgh som Britten grundade. Adès är utöver sin brådmogna tonsättargärning också en lysande konsertpianist och en skicklig dirigent. Han har studerat vid Guildhall School of Music i London och King’s College i Cambridge för Alexander Goehr och Robin Holloway. Han skrev sitt fösta opus, Five Eliot Landscapes, som sjuttonåring, och året därpå kom en kammarsymfoni som framfördes vid Cambridgefestivalen och som genast togs upp av BBC Philharmonic. Efter avslutade studier utsågs han till huskomponist vid Halléorkestern i Manchester, för vilken han skrivit flera verk, liksom för New York Philharmonic, Ensemble Modern, Berlinfilharmonikerna, Chamber Orchestra of Europe och London Sinfonietta – det vill säga några av de främsta ensemblerna i världen. Hans musik är idag en internationell angelägenhet.

Adès fantasi och skicklighet är mycket personlig. I verk efter verk hittar man just den form och det tonspråk som krävs. Även om hans musik många gånger kan kräva det yttersta av musikernas förmåga, är hans målsättning alltid att kommunicera med publiken – han kräver bara det som verkligen behövs för att realisera hans visioner.

Violinkonserten ”Concentric Paths” skrevs året efter premiären på hans opera Tempest på Royal Opera Covent Garden 2004, och har de traditionella tre satserna. Men eftersom mellansatsen är längre än de andra två tillsammans föredrar tonsättaren att kalla den en triptych. I operan spelar Shakespeares luftande Ariel en stor roll, och i första satsen svävar hans stämma över orkestern. Den andra satsen är mörk och gripande, ibland nostalgisk, ibland våldsam. Finalen är fylld av lekfull energi.

 

Igor Stravinsky (1882-1971)
Svit ur Pulcinella
Sinfonia (ouverture) – Serenata – Scherzino – Tarantella – Toccata – Gavotta con due Variazioni – Vivo – Minuetto – Finale

Underrubriken till Igor Stravinskys Pulcinella ger några viktiga ledtrådar: ”Balett i en akt. Musik baserad på teman, fragment och stycken av Pergolesi.”

I Paris uppmärksammades på 1910- och 20-talet Ryska Baletten – med succé eller skandal. Till skandalerna hörde till exempel Stravinskys baletter Eldfågeln, Petrusjka och Våroffer – men efterhand förvandlades även de till enorma succéer, och gruppens ledare, Sergej Djagilev, ville absolut fortsätta samarbetet. En vårdag 1919 bad han Stravinsky att titta på några gamla manuskript tillskrivna den italienske 1700-talstonsättaren Pergolesi, för att se om det skulle gå att orkestrera styckena och ställa samman dem till en balett. Stravinsky var inte alls road av uppgiften, men lovade i alla fall att titta på musiken. Han gjorde det och blev genast förälskad i den. Han läste som förtrollad igenom allt och började själv komponera direkt i manuskripten, ungefär som om han redigerade egna gamla verk och utan att ha en aning om vad det hela skulle resultera i.

Till slut blev det en delikat och frisk balettmusik som helt bygger på ”Pergolesis” material, men som tack vare små effektiva stilistiska kryddor ändå blivit lika typisk för Stravinsky själv. För att ge perspektiv åt musiken hade tonsättaren gett den ett hälsosamt satiriskt drag, något som chockerade Djagilev, som bara önskat en stiliserad orkestrering. ”Men det intressanta med Pulcinella är inte hur mycket, utan hur litet som lagts till eller ändrats”, menade tonsättaren som härmed komponerat sitt första neoklassiska verk och därmed öppnat dörren till det förgångna. I denna anda komponerade han därefter en rad andra verk och inspirerade även kolleger att göra detsamma. Att senare forskning visat att det faktiskt inte var Pergolesi som skrivit originalen, spelar kanske inte så stor roll.

Gestalten Pulcinella är en listig figur, hämtad ur den italienska Commedia dell’arte-teatern med rötter i antiken, och baletten bygger på komiska episoder som upphovsmännen plockade ur en gammal bok om Pulcinella. Pulcinella har kommit att förknippas med staden Neapel, och är en sorts narr som ofta drog in dagsaktuella ämnen i de gamla pjäserna. Ofta är han puckelryggig, talar med skrockande röst och har lång näsa. Klädseln består av vit rock med ett rep knutet runt midjan, en svart halvmask och vårta i pannan samt sockertoppsformad hatt. Han är en föregångare till såväl Punch som Kasper.

Konsertsvitens åtta orkestrala delar sammanställde Stravinsky 1922 och reviderade 1949.

 

Johann Sebastian Bach (1685-1750)
Svit nr 3 D-dur (BWV 1068)

Ouverture
Air
Gavotte I/II
Bourrée
Gigue

1717 anlände Bach till den lilla tyska staden Köthen efter att mer eller mindre ha fått sparken från sin tidigare organisttjänst i Weimar. I sin nya befattning som kapellmästare hos kurfursten skulle han komma att skriva nästan alla sina världsliga kompositioner: konserter, orkester- och klaversviter, kammarmusik … Bach trivdes alldeles utmärkt med detta arbete och fick högre lön än föregångarna på posten. Han tilläts även göra studieresor, och hade en ovanligt stor handlingsfrihet.

Men dessvärre blev tiden i Köthen alldeles för kort. Efter bara sex år gifte sig nämligen fursten med en helt omusikalisk prinsessa, och detta fick till följd att fursten upplöste sitt kapell. Bach avskedades på nytt och tvingades dra vidare. Han sökte tjänsten som kantor i Thomaskyrkan i Leipzig, men kom först på andra plats. Kyrkans förstaval var Georg Philipp Telemann och det var när denne drog sig ur, som budet gick till Bach. Som tack fick Telemann bli gudfar till en av Bachs många söner.

Även om det dagliga slitet som kantor i Thomaskyrkan, och som lärare för ointresserade och lata ungar i Thomasskolan, var betungande - han skulle ju förse varje söndag med en ny kantat - så kunde Bach inte överge intresset för världslig musik.

I Leipzig fanns nämligen också en av Telemann grundad förening som kallades Collegium Musicum och den övertog Bach ledningen för 1727. Sällskapet gav konserter och hade ett aldrig sinande behov av ny orkestermusik. Det blev Bachs uppgift att se till att det fanns repertoar att spela, och eftersom Bach var en praktiskt lagd man, tog han inte sällan fram sina äldre verk från Köthen-tiden och bearbetade dem så att de passade för de nya behoven. Faktum är att nästan alla instrumentala verk från leipzigtiden har föregångare i stycken från Köthentiden, och det gäller såväl solokonserter som orkestersviter.

I själva verket har säkert mycket få av Bachs orkesterverk bevarats till vår tid. En anledning kan vara att hans tidigare arbetsgivare gjorde anspråk på att äga verken, och att få behålla dem. Bach har sedan kanske återskapat dem ur minnet, medan originalen förskingrats.

Orkestersvit nr 3 i D-dur existerade således av allt att döma i en tidig version med soloviolin och sparsamma blåsarstämmor, men denna känner man bara till från fragment och omnämnanden i brev och konsertprogram. I Leipzig lade Bach till oboer som färgade stråkstämmorna, och trumpeter som fick bidra med festliga accenter i kadenser och slutpunkter. Det blev en härligt melodisk och utåtriktad musik med ett stort fryntligt leende. Kanske är detta den mognaste och mest älskade av hans fyra garanterat äkta orkestersviter. Det finns ytterligare några om vilkas autencitet man tvistar.

Orkestersvit nr 3 inleds med en omfattande Uvertyr som är nästan lika lång som de följande satserna tillsammans. Så brukade det vara i verk av detta slag, och det är skälet till att hela verket lika ofta kallades just Uvertyr istället för Svit. Den andra satsen är den älskade och ofta spelade Air, som också finns i allehanda arrangemang för andra besättningar. Därpå följer de stiliserade danser som man kunde förvänta sig i en svit och som hämtats från barockens modedanser. Den här gången är de tre stycken: Gavott, Bourrée, Gigue – omväxlande långsamma och snabba.
Stig Jacobsson

Garderob:
Garderoberna hittar du i vår foajé på entréplan. Den bevakade garderoben är enbart öppen i samband med större konserter i Gevaliasalen och det kostar 20 kr/plagg. Biljett till den bevakade garderoben köper du i samband med biljettköpet alternativt på plats i biljettkassan. Den obevakade garderoben är gratis. Det är obligatoriskt att hänga av sig ytterkläder vid konsertbesök. Av säkerhetsskäl är det inte tillåtet att ta in ytterkläder i konsertsalen.

Parkering:
Det finns ett begränsat antal parkeringar utanför Gävle Konserthus. Vill du parkera där bör du vara på plats i god tid innan konserten. Om vår parkering skulle vara full, hänvisar vi till parkeringshus i Gävle centrum eller parkeringen vid Silvanum/Högskolan. Väljer du att parkera i Gävle centrum eller vid Silvanum/Högskolan tar det ca 5-10 minuter att promenera till konserthuset.

Fotografering:
Vänligen tänk på att fotografering, filmning eller ljudupptagning under pågående konsert kan vara störande för andra konsertbesökare och är inte att rekommendera. Slå gärna på din mobiltelefon EFTER konserten. 

Allergier:
Tänk på att starka parfymer och hårsprejer kan vara mycket besvärande för allergiker.

Övrigt: 
Mat och dryck är inte tillåtet att ta med in i Gevaliasalen