Kozhukhin spelar Brahms

Chefdirigent Jaime Martín
Denis Kozhukhin, piano
Gävle Symfoniorkester

Glanert Brahms-fantasi (12 min)
Dvorák Slaviska Danser op 46 (35 min)
PAUS (ca 20 min)
Brahms Pianokonsert nr 2 (46 min)

Denis Kozhukhin har en förmåga att fånga publiken, precis som Jaime Martín

Det är något särskilt med konsertpianister. Sedan Frédéric Chopins och Franz Liszts dagar har de lockat stora beundrarskaror till konserthusen världen över. Alla har det gemensamt att i samma sekund de kliver in på scenen är uppmärksamheten riktad mot dem, bara dem och ingenting annat. Men för att nå världstoppen räcker det inte att spela fort och rätt. Man måste ha förmågan att fånga publiken. Det har Denis Kozhukhin.

Han äger den unika kombinationen av blixtrande teknisk förmåga, mogen musikalitet och förmågan att med musiken som medel skapa närkontakt med publiken. Han är därför också en oerhört efterfrågad konsertpianist och har den senaste säsongen framträtt med en rad av de allra främsta orkestrarna, bland dem Royal Concertgebouw Orchestra i Amsterdam, Chicago Symphony Orchestra, Deutsches Symphonie-Orchester Berlin, Oslofilharmonikerna och Kungliga Filharmonikerna i Stockholm.

Vid den här exklusiva konserten med Gävle Symfoniorkester får vi höra Johannes Brahms andra pianokonsert. Det hade gått hade gått 22 år sedan Brahms skrev den första pianokonserten och det satt fortfarande som en tagg i honom att publiken den gången hade väst ogillande. Dessutom hade kritkerna varit helt oförstående. Att han kände en viss osäkerhet att ge sig på ännu en pianokonsert kan man förstå.

Men han gjorde det. Och på ett helt makalöst vis genom att utvidga den traditionella tresatsiga konsertformen med ett scherzo och integrera pianostämman på ett helt nytt sätt i orkestersatsen.  Han spelade själv solostämman vid uruppförandet 1881 – och den här gången blev det succé! Brahms gjorde därefter en rad uppföljningskonserter runt om i Europa. Han hade fått sin revansch.

Stora internationella framgångar under sin levnad hade också Antonín Dvorák, som krönte sin karriär med att utses till kompositionsprofessor i New York. Men trots alla framgångar behöll han sin jordnära inställning, både till livet och till konsten. Något vi verkligen kan höra i de Slaviska danserna. De är från början skrivna för piano och djupt inspirerade av ingen mindre än – Johannes Brahms.

Video

Brahms - Pianokonsert nr 2

Detlev Glanert (F 1960)
Brahms-fantasi

Detlev Glanert tillbringade tio tidiga år i Italien där han arbetade i Isituto di Musica och Cantiere Internazionale d’Arte i Montepulciano. 1992/93 var han Tyska akademins stipendiat i Villa Massimo i Rom. Han har undervisat på så olika ställen som i Aspen, Genua, Melbourne, Jakarta och Sapporo. Vidare var han mellan 2011 och 2017 hustonsättare vid Concertgebouw i Amsterdam. Han hör till de mest spelade tyska tonsättarna i sin generation, och har skrivit ett tiotal sceniska verk, många orkesterverk (3 symfonier) och kammarmusik i en lyrisk stil med tydliga rötter till en romantisk tradition.

Hans Brahms-fantasi har underrubriken ”Heliogravure für Orchester”. Med heliogravyr, eller fotogravyr, kunde man redan på 1850-talet efter en komplicerad process överföra ett fotografi till en kopparplåt och trycka den. Det blev som ett djuptryck som bevarade samtidens bilder. På samma sätt ville Glanert bevara Brahms musik, och en annan inspiration var konstnären Max Klingers etsningar under rubriken Brahms-fantasi från 1894. Brahms såg själv Klingers bilder och var mycket imponerad. I ett brev till konstnären skrev han: ”Jag kan se musiken … utan att förstå hur, har Era bilder hänryckt mig …”

Glanerts komposition består mer av allusioner till Brahms än direkta citat. Och det är omöjligt att skilja anspelningarna från Glanerts egna tankar, allt är naturlig och utan sömmar. Han använder samma storlek på orkestern som Brahms, men visst är detta ny musik. Här finns drag som vore fjärran för Brahms, som när ungerska dansfragment förvandlas till jazziga och virtuosa glissandi på kontrabas.

Detta är en utsökt modern reverens till traditionen, och uruppförandet ägde rum i Glasgow med BBC Scottish Symphony Orchestra i mars 2012.

 

Antonín Dvořák (1841-1904)
Slaviska Danser op 46
1. C-dur Presto 2. e-moll Allegretto scherzando 3. Ass-dur Poco allegro 4. F-dur Tempo di menuetto 5. A-dur Allegro vivace 6. D-dur Allegretto scherzando 7. c-moll Allegro assai 8. g-moll Presto

Antonín Dvořák var en gudabenådad melodiker och Brahms sade vid något tillfälle att han skulle ha skattat sig lycklig om han som huvudtema hittat någon av de melodier som Dvořák spred omkring sig som sidoteman. Brahms yttrade sig inte med avund, utan med sann konstnärlig beundran, och förmedlade kontakten mellan Dvořák och de stora förlagen. Det var också Brahms som föreslog att Dvořák första uppdrag för Simrocks i Berlin skulle bli just en serie slaviska danser. Brahms tog därmed en stor risk: den framgångsrike böhmaren skulle ju kunna överträffa hans egna ungerska danser. Melodirikedom är något som i högsta grad utmärker Dvořáks båda serier med slaviska danser. Den första serien op 46 skrevs mellan april och augusti 1878 och består av åtta danser och för dessa fick han 300 mark. På något år hade förlaget tjänat in tusen gånger så mycket på musiken så det är därför inte märkligt att han genast blev ombedd att skriva en ny serie. Dvořák var mycket tveksam till detta, väl medveten om hur svårt det är att upprepa en succé. Med tiden skrev han i alla händelser åtta nya danser. Det är uppenbart att Dvořák trivdes med sina slaviska tongångar. Direkt efter första serien danser komponerade han också tre Slaviska rapsodier liksom en Tjeckisk svit! Dvořák följde Brahms metod att först komponera sina danser för fyrhändigt piano innan han orkestrerade dem. Däremot har Dvořák inte alls lånat några äkta folkmelodier – han komponerade allt själv, inspirerad av folkmusikaliska rytmer och mönster som dumka och polka, furiant, sousedská och skocná. Den andra serien op 72 kom 1887 och blev lika älskad.

 

Johannes Brahms (1824-1896)
Pianokonsert nr 2 B-dur op 83
Allegro non troppo
Allegro appassionato
Andante
Allegretto grazioso

Johannes Brahms båda pianokonserter tillkom med trettio års intervall och man har sagt att de förhåller sig till varandra som ynglingen till mannen. Den andra konserten är en efter klassiska ideal formad musik skriven av en mogen mästare. Han var förvissad om att han nu behärskade tekniken och hantverket fullt ut. Och han arbetade intensivt på att lösa det stora problemet: att höja en solokonsert i nivå med en symfoni utan att det virtuosa innehållet går förlorat.

Resultatet blev en av romantikens allra största pianokonserter, och till skillnad från de flesta konserter har den inte tre utan fyra satser. Pianot är så väl integrerat i helheten att det blivit ”en symfoni med obligat piano”, som kritikern Hanslick sa.

I maj 1878 kom Brahms hem från en resa i Italien och fylld av ljusa minnen började han skriva på denna konsert. Många andra kompositionsuppdrag medförde att tonsättaren fick avbryta arbetet med konserten, och musiken blev inte fullbordad förrän sommaren 1881. Brahms var nöjd och kallade ironiskt sitt opus ”en nätt liten pianokonsert med ett sött litet scherzo”. Han spelade själv solostämman när konserten uruppfördes den 9 november 1881 i Pest, och det publiken bjöds på var ett 50 minuter långt mästerverk med ett enormt och ytterst krävande scherzo.

Brahms tvekade ofta över om scherzot skulle vara med över huvud taget, och han skulle nog få medhåll från åtskilliga pianister som övat sig blodiga på denna musik. För efter den i sig mycket krävande första satsen skulle de nog välkomna lite vila.

Konserten är lika allvarlig och storslagen som många andra av Brahms stora kompositioner, men den lyses upp av några riktigt magiska episoder. Inledningens hornmelodi är en sådan. Inte nog med att den genast fastnar i minnet, större delen av första satsen bygger dessutom på detta tema. Lägg särskilt märke till den nästan religiösa ödmjukhet med vilken det hälsas välkommet vid inledningen av repetitionsdelen, två tredjedelar in i satsen.

Scherzot stormar bokstavligen in. När hörde man Brahms lika stark och energisk? Men framfarten hejdas av en stråkpassage som möjliggör en stunds meditation innan den första delen återkommer. I denna mellandel får pianisten presentera några nya magiska överraskningar. Därpå följer äntligen en stunds avkoppling i Andante. Solocellon sjunger en smältande vacker melodi, medan pianot dominerar den tankfulla mittsektionen. Först sedan mycket djupa frågor diskuterats återvänder cellon med sin förandligade sång. Man har beskrivit finalen som ungersk och lekfull. Nog finns här något av Brahms älskade ungerska danser, och nog är tongångarna musikan¬tiska. Det är ett rondo med en uppsjö eleganta träblåsarsoli, vackra rytmiska mellanspel, passager för pizzicato, plötsliga utbrott, oväntade kursändringar och mot slutet en virvlande tarantella.
Stig Jacobsson

Garderob:
Garderoberna hittar du i vår foajé på entréplan. Den bevakade garderoben är enbart öppen i samband med större konserter i Gevaliasalen och det kostar 20 kr/plagg. Biljett till den bevakade garderoben köper du i samband med biljettköpet alternativt på plats i biljettkassan. Den obevakade garderoben är gratis. Det är obligatoriskt att hänga av sig ytterkläder vid konsertbesök. Av säkerhetsskäl är det inte tillåtet att ta in ytterkläder i konsertsalen.

Parkering:
Det finns ett begränsat antal parkeringar utanför Gävle Konserthus. Vill du parkera där bör du vara på plats i god tid innan konserten. Om vår parkering skulle vara full, hänvisar vi till parkeringshus i Gävle centrum eller parkeringen vid Silvanum/Högskolan. Väljer du att parkera i Gävle centrum eller vid Silvanum/Högskolan tar det ca 5-10 minuter att promenera till konserthuset.

Fotografering:
Vänligen tänk på att fotografering, filmning eller ljudupptagning under pågående konsert kan vara störande för andra konsertbesökare och är inte att rekommendera. Slå gärna på din mobiltelefon EFTER konserten. 

Allergier:
Tänk på att starka parfymer och hårsprejer kan vara mycket besvärande för allergiker.

Övrigt: 
Mat och dryck är inte tillåtet att ta med in i Gevaliasalen