Mozarts violinkonsert

Den österrikiske violinisten och dirigenten Thomas Zehetmair är en extraordinär personlighet på den internationella musikscenen. Han studerade vid Mozarteum i Salzburg där båda hans föräldrar var lärare. Salzburg är ju dessutom Mozarts födelsestad. Thomas Zehetmair har verkligen fördjupat sig i Mozarts musik och när han vid den här konserten leder Gävle Symfoniorkester och själv är solist i andra violinkonserten är det som om deras spår korsas.

Mozart Violinkonsert nr 2
PAUS
Bruckner Symfoni nr 3

Gävle Symfoniorkester
Dirigent & solist: Thomas Zehetmair, violin

”Om du bara kunde göra dig själv rättvisa och spela med djärvhet, själ och eld, som om du vore Europas störste violinist!” eldade Mozarts pappa Leopold på sonen Wolfgang. Thomas Zehetmair debuterade själv som sextonåring vid den berömda musikfestivalen i Salzburg. Sedan dess har han framträtt som solist med de flesta betydande orkestrarna i världen och hans många inspelningar av den stora violinrepertoaren, inklusive Mozarts violinkonserter, har flerfaldigt belönats med de mest prestigefyllda priserna. 

Video

Mozart - Violinkonsert nr 2

Bruckner - Symfoni nr 3

Leopold Mozart var violinpedagog och publicerade samma år som Mozart föddes, 1756, en violinskola som blev vida spridd och än idag är en källa till kunskap om 1700-talets violinpraxis.  Pappans hårda skola i violinspel för sonen Wolfgang hade börjat i sexårsåldern, och eftersom Mozart var en extremt talangfull elev utvecklades han snabbt till en mycket skicklig violinist. Det gjorde också Thomas Zehetmair, även om hans föräldrar helt säkert var bättre pedagoger än Leopold Mozart.

Som kontrast leder Thomas Zehetmair Gävle Symfoniorkester i den store orkesterkompositören och alltmer populäre och spelade Anton Bruckners tredje symfoni. Symfonierna, åtta fullbordade till antalet och en nionde där sista satsen saknas, är samtliga både storskaliga och dramatiska.  Bruckner var stor beundrare av Wagner och frågade underdånigast om han fick tillägna en av sina tidiga symfonier den store mästaren. Det fick han och det blev den här tredje symfonin som imponerade stort på Wagner, både med den ståtliga inledningen och kanske mest av allt de musikaliska citaten ur flera av Wagners operor, som Valkyrian, Tristan och Isolde, Tannhäuser och Mästersångarna.

Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791)
Violinkonsert nr 2 D-dur (K211)
Allegro moderato
Andante
Rondeau (Allegro)

Under hela sin karriär komponerade Mozart symfonier och pianokonserter, och man tänker kanske i första hand på honom som just tonsättare och pianist. Men faktum är att han också med stor framgång framträdde som violinist, både som solist och som kammarmusiker. Hans pappa Leopold var ju som bekant känd som sin tids främste violinpedagog. Wolfgang anställdes fjorton år gammal som konsertmästare i Salzburgs Hovkapell. Med förtjusning spelade han också altviolin.

Bland de 41 symfonierna och 27 pianokonserterna intar Mozarts fem violinkonserter alltså en liten plats, och ännu märkligare är väl att de alla tillkom mellan april och december 1775. Alla hans violinkonserter är alltså ungdomsverk skrivna av en nittonårig tonsättare, och förmodligen skrev han dem på begäran av Gaetano Brunetti, konsertmästaren i hovorkestern i Salzburg. Detta hindrade inte att Mozart själv spelade solostämman i dem när tillfälle bjöds. Han var även solist i andra tonsättares violinkonserter. Om sina framgångar som violinsolist berättade han i ett brev hem till pappa Leopold: ”Alla gapade av häpnad. Jag spelade som om jag var den främste violinisten i Europa!” Det finns nu också violinkonserter nr 6 och 7, tillkomna några år senare. Dessa har länge ansetts vara oäkta, men allt fler lutar idag åt att det faktiskt är Mozart som skrivit också dessa.

Mozart var väl förtrogen med de äldre och de samtida tonsättarnas violinkonserter, och nog finns det i hans egna konserter starka drag av dessa förebilder. De är tämligen traditionella i formen med sina tre satser, av vilka den mittersta är ett cantabile och yttersatserna är hållna i sonatform. Det är en ofta frisk och frejdig musik, inte utan drag av italienare som Vivaldi och Viotti. Mer intresse har han lagt på det musikaliska innehållet än på virtuosa utflykter för att tilltala solisten. Här hittar både det ömsinta och det rörligt melodiska. Långa partier kan tyckas improviserade och vimsiga – kort sagt, det är typiskt Mozart.

Två månader efter den första violinkonserten, daterade han den 14 juni den andra konserten. I första satsen presenterar han hellre korta motiv än långa, färdiga melodier. Men det hindrar inte att här finns många utsökta episoder. Den långsamma satsen går i G-dur och är en ljus och uttrycksfull sats som nästan kan ses som en instrumental operaaria. Finalens franska stavning av ordet rondo visar att det just är franskt raffinemang han eftersträvat. Han bjuder på subtila variationer av huvudtemats instrumentering, lägger in en kort episod i d-moll som för ett ögonblick ger en orolig stämning, och infogar den figur med fallande halvtoner som vi redan tidigare hört – allt för att ge denna serenadliknande konsert en större enhetlighet.

 

Anton Bruckner (1824-1896)
Symfoni nr 3 d-moll
Mässig bewegt
Adagio (etwas bewegt) quasi andante
Scherzo: Ziemlich schnell
Finale: Allegro

Anton Bruckner är en av 1800-talets märkligaste gestalter inom musiken. Han var född i en liten by i bergen utanför Linz, där hans far var skollärare. Det var meningen att han själv skulle följa samma bana, och på det viset började också hans yrkesverksamma liv. Men det närbelägna klostret St. Florian hade traktens mest grandiosa orgel, och eftersom hans musikaliska begåvning tidigt kom till uttryck, var det i klostret han tillbringade det mesta av sin tid.

Hans kompositionsskicklighet uppmärksammades, och inom kort blev han domkyrkoorganist i Linz, samtidigt som han studerade för professor Simon Sechter i Wien. En mer hängiven elev hade Sechter aldrig haft. Bruckner fullkomligt dränkte honom i utförda arbetsuppgifter – varje dag komponerade han en fuga.

När Sechter gick bort valdes Bruckner till hans efterträdare: han blev kompositionsprofessor i Wien. Men han var fortfarande den bortkomne pojken från landet som talade med en dialekt som fick damerna att fnissa, som bar uråldriga och för stora kläder, som inte hade etikett och vett. Många frågade sig om han ens kunde komponera.

När han varit i Wien i fyra år började han skriva sin Symfoni nr 3 i d-moll. Egentligen är det hans femte symfoni, eftersom han komponerade två studiesymfonier som idag brukar kallas nr 0 och nr 00. Året därpå, 1873, hade han fullbordat symfonin, och det var denna tidiga version av den tredje symfonin han, samtidigt med den andra symfonin, visade upp för den beundrade idolen Richard Wagner. Bruckner frågade underdånigast om Mästaren kunde tänka sig att en av symfonierna tillägnades honom. Det kunde Wagner. Men Bruckner var så till sig av mötet att han efteråt inte kunde dra sig till minnes vilken av symfonierna Wagner valt. Det blev ytterligare ett kort möte innan det stod klart att det var den stiliga trumpetinledningen i tredje symfonin som imponerat. Men förvisso inte bara den, utan en lång rad fantastiska inslag, av vilka ett flertal märkliga citat ur Wagners operor kan räknas in.

Trots Wagners vänliga inställning var tonsättaren själv inte helt nöjd, utan vidtog året därpå en genomgående revidering som blev färdig 1877. Han hade dessförinnan lämnat in symfonin till Wienfilharmonin och fått den refuserad med kommentaren ”ospelbar”. Men nu fick han själv dirigera uruppförandet med en av världens bästa orkestrar. Att det blev totalfiasko kan ha många förklaringar: Bruckner var en medioker dirigent, osäker, nervös och otaktisk. Det här var också den tid då musikvännerna hade delat upp sig i två läger; de som gillade Brahms och de som gillade Wagner. Wienorkesterns konservativa medlemmar stod helt på Brahms sida, och ogillade med andra ord redan från början Bruckners symfoni. Detsamma gällde publiken. Det berättas att när symfonin var slut satt bara 25 personer kvar i salongen. Bland dem den unge Gustav Mahler.

Därefter hände inte så mycket med denna fantastiska symfoni förrän tonsättaren 1887 började titta igenom flera av sina äldre verk, och tillsammans med eleven Franz Schalk genomförde han en ny kraftfull revidering. Denna version var färdig 1889 och trycktes året därpå.

I själva verket har forskarna räknat ut att denna problematiska symfoni utsatts för så många bearbetningar att man skulle kunna spela nio olika versioner. Bruckner hade dåligt självförtroende och när han refuserades trodde han alltid att felet låg i hans musik. Men när man jämför med de originalversioner han deponerade i Statsbiblioteket ”för senare tider” visar de sig mestadels hålla mycket hög klass.
Stig Jacobsson

Garderob:
Garderoberna hittar du i vår foajé på entréplan. Den bevakade garderoben är enbart öppen i samband med större konserter i Gevaliasalen och det kostar 20 kr/plagg. Biljett till den bevakade garderoben köper du i samband med biljettköpet alternativt på plats i biljettkassan. Den obevakade garderoben är gratis. Det är obligatoriskt att hänga av sig ytterkläder vid konsertbesök. Av säkerhetsskäl är det inte tillåtet att ta in ytterkläder i konsertsalen.

Parkering:
Det finns ett begränsat antal parkeringar utanför Gävle Konserthus. Vill du parkera där bör du vara på plats i god tid innan konserten. Om vår parkering skulle vara full, hänvisar vi till parkeringshus i Gävle centrum eller parkeringen vid Silvanum/Högskolan. Väljer du att parkera i Gävle centrum eller vid Silvanum/Högskolan tar det ca 5-10 minuter att promenera till konserthuset.

Fotografering:
Vänligen tänk på att fotografering, filmning eller ljudupptagning under pågående konsert kan vara störande för andra konsertbesökare och är inte att rekommendera. Slå gärna på din mobiltelefon EFTER konserten. 

Allergier:
Tänk på att starka parfymer och hårsprejer kan vara mycket besvärande för allergiker.

Övrigt: 
Mat och dryck är inte tillåtet att ta med in i Gevaliasalen