Gävle Symfoniorkester & Kungliga Musikhögskolan

Gävle Symfoniorkester i samarbete med Kungliga Musikhögskolan samlar åter lovande dirigentstudenter till en konsert med spännande program. Allt under överseende av B. Tommy Andersson från KMH.

Gävle Symfoniorkester
Dirigenter: Niklas Tamm, Alexander Nordwall, Sergej Bolkhovets, Magnus Theodor Torpp Larsson

Nielsen Symfoni nr 1
Nielsen Saul och David, förspel till akt 2
Wagner Mästersångarna, förspel till akt 3
Humperdinck Hans och Greta, uvertyr
Rossini William Tell, uvertyr

Carl Nielsen (1865-1931)
Symfoni nr 1 g-moll op 7
Allegro orgolioso
Andante
Allegro comodo
Finale

Mot slutet av 1890 skrev Carl Nielsen att han lyckats få en bra start på sin första symfoni och under de kommande åren skulle han arbeta flitigt på den. Han var mån om att ge den en personlig karaktär, och det är förvisso originellt att starta en g-mollsymfoni med ett kraftfullt ackord i C-dur. Först så småningom hittar musiken rätt i g-moll och hela symfonin kan ses som en kamp mellan dessa båda tonarter. Ordet ”orgolioso” som man hittar över första satsen betyder ”stolt”. I andra satsen visar han prov på stor hantverksskicklighet. I tredje satsen rör vi oss i Ess, men codan pendlar mellan g-moll/C-dur. C-dur inleder även finalen, men också där tar g-moll genast över. Till slut är det ändå C-dur som går segrande ur striden eftersom hela symfonin slutar med jublande C-durfanfarer.

Äntligen hade han förverkligat sin gamla pojkdröm: att skriva stor musik för stor orkester, och stolt dedicerade han symfonin till sin unga hustru, skulptrisen Anne Marie. Men den hade också tärt på krafterna och resulterat i överansträngning och hjärtbesvär.

Uruppförandet ägde rum den 14 mars 1894 i Odd Fellow-palaset i Köpenhamn. Det Kongelige Kapel spelade under ledning av dess ordinarie dirigent, norrmannen Johan Svendsen. Salongen var fullsatt, och bland publiken kunde man lägga märke till kung Christian IX och drottning Louise, båda applåderade entusiastiskt åt det nya mästerverket, och orkesterns andreviolinist, Carl Nielsen själv, lär blygt ha rest sig tre gånger för att tacka för bifallet.

Efter uruppförandet kunde man i Dannebrogen läsa en brett upplagd artikel där den konstnärliga segern beskrevs: ”Carl Nielsen kan efter detta arbete räknas som en av våra säkraste musikerbegåvningar. Han har en lycklig förmåga att gå rakt på sak, att finna korta, pregnanta motiv”. Brahms berömde hans verk – kanske kände han igen något av sig själv i det. Inom några år spelades symfonin i Dresden, Chemnitz, Chicago, Kristiania (Oslo), Göteborg och Stockholm. Nielsen var på väg att bli en europeisk angelägenhet.

 

Carl Nielsen (1865-1931)
Förspel till akt 2 ur ”Saul och David” op 25

Carl Nielsen skrev två operor av vilka Maskarade ännu hör till repertoarverken i Danmark, och är en sann komedi efter en pjäs av Ludvig Holberg, lättsinnig och sprudlande. Saul och David är dess totala motsats. Det är hans första opera, med premiär den 28 november 1902, då tonsättaren själv dirigerade. Den allvarliga handlingen är hämtad från gamla testamentet och handlar om herden David som med sitt harpospel lättar kung Sauls tungsinne. Men redan innan premiären på hela operan dirigerade Johan Svendsen ett konsertframförande av förspelet till andra akten, där Davids kamp mot Goliat skildras. Den inledande trumpetklangen upplevdes av åhörarna vid den tiden som skrämmande modern av såväl musiker som publik, men vid sidan av denna maktmusik finns här också lyriska avsnitt i flöjter, oboer och stråkar – alltså musik för såväl Goliat som David.

 

Richard Wagner (1813-1883)
Förspelet till akt III ur Mästersångarna i Nürnberg

Mästersångarna i Nürnberg står ganska ensam bland Wagners alla operor. Den är för all del lika lång – ja, faktiskt bland de allra längsta – och den kräver minst lika stora resurser av såväl orkester som sångare. Som vanligt svarade han också själv för librettot. Men den handlar inte om mytiska ämnen, utan är mer jordnära och har till och med många lustiga poänger. Detta är nämligen Wagners en enda komisk opera, och den tog honom 23 år att fullborda. 1845 påbörjade han skisserna till Mästersångarna i Nürnberg, men först 1861 hade han texten färdig, och året därpå började han skriva uvertyren. Inte förrän 1868 var hela operan fullbordad, och premiären ägde rum den 21 juni i München.

Vi behöver här inte gå in på hela intrigen. Den är genomsyrad av 1500-talets riddarpoesi och trubadursång, men också av skråväsendets virrvarr av regler och förordningar – vilka även gällde för sångare!

När tredje akten börjar är vi inne i Hans Sachs skomakarverkstad. Han sitter i en stor länstol vid fönstret. Morgonsolen lyser på honom och han absorberas helt av den bok han har i knät, som i meditation, och han låter sig inte störas. Detta är dagen för det stora avgörandet! Det är idag en ny Mästersångare ska utses, och den som vinner titeln får också gifta sig med Eva! Musiken är också meditativ. Ett långsamt och svårmodigt förspel.

 

Engelbert Humperdinck (1854-1921)
Hans och Greta, förspel

Humperdinck var mellan 1890 och 1896 kompositionsprofessor i Barcelona, och det var under dessa år han komponerade sin sagoopera. Hans syster Adelheid Wette hade inspirerats av bröderna Grimms sagor när hon skrev texten till operan, och Engelbert skrev för att roa den egna familjen. Men han var så nöjd med resultatet att han gjorde en utökad version av den med full orkester.

I december 1891 var förspelet färdigt. ”Det har blivit ett ganska långt stycke, en sorts symfonisk prolog. Det skulle kunna kallas Barnens liv.” Med sin lyriska atmosfär speglar den på ett mästerligt sätt det som sedan utmärker hela operan.

Uruppförandet av Hans och Greta ägde rum i Weimar dagen före julafton 1893, och redan i maj 1895 spelades den i Stockholm, snabbt följd av Göteborg och Malmö. Därefter har Hans och Greta, med sina smittande och folkviseinspirerade sånger, varit en favoritopera som ständigt återkommit på repertoaren. Humperdincks följande sex operor har aldrig nått samma popularitet.

 

Gioacchino Rossini (1792-1868)
Wilhelm Tell uvertyr

Vi känner alla till den legendariske schweizaren Wilhelm Tell, men kanske är vår kunskap helt förknippad med äpplet på sonens huvud. I själva verket rymmer berättelsen om Tell en revolutionär frihetskamp med både dramatik och romantik – ett idealiskt ämne för en opera med andra ord. Men det revolutionära temat väckte också upp censuren, och den annars så konservative tonsättaren fick ta ett ordentligt nappatag med myndigheterna. Han sade att han kände sig riktigt uppnosig, och trivdes bra.

Rossini komponerade sin trettionionde opera, Wilhelm Tell, vid trettiosju års ålder, och detta skulle bli hans sista opera, trots att han hade lika många år kvar att leva! Det var synd att han inte fortsatte sin karriär, för med Wilhelm Tell tycks han ha gett sig in på nya spännande vägar. Han närmade sig den stora franska, allvarliga operan. Uruppförandet ägde rum i Paris den 19 juni 1829, och den hade föregåtts av ”ett svårt och långvarigt arbete” – det vill säga fem månader.

Redan i uvertyren, som kallats en pastoralsymfoni i miniatyr, möter vi en briljant och ytterst kunnig tonsättare. Uvertyren är symfonisk och mycket gedigen. Man kan säga att den är ett koncentrat av stämningen i första akten. Alplandskapets oberäkneliga natur och väder skildras i musikens häftiga skiftningar. I inledningens innerliga och ädla cellotema är vi med om en soluppgång, på vilket först följer vind och ett stilla regn i form av punkterade noter i träblåset. Ett magnifikt oväder blåser upp till fortissimo som ekar mellan alpväggarna innan solen åter tittar fram och värmer en melodi i flöjt och engelskt horn (något som brukar användas som skolexempel på hur instrumentet klingar). Så moduleras musiken från G-dur till E-dur i smattrande trumpeter: det oemotståndliga galopptemat, kanske det parti som man i första hand förknippar med den här härliga uvertyren. Det är en smittande och medryckande musik fylld av glädje och energi.

Rossini stod på toppen av sin karriär. Han var ekonomiskt oberoende och han kunde nu leva det lättjefulla gourmandliv han längtat efter. Men han hade absolut inte gett upp tanken på att fortsätta komponera. Han skrev tvärtom kontrakt på fem nya operor under de kommande tio åren, och den första skulle bli en opera på ämnet Faust. Dessvärre fick han vänta länge på texten, och sedan kom julirevolutionen 1830. Därtill kom både sjukdomar och en del juridiska förvecklingar, och allt tillsammans gjorde att Rossini tappade lusten att komponera. Det blev inga fler operor.

Han ville ha lugn och ro, och hade till skillnad från många andra tonsättare ingen tvingande skaparlust. Han såg sig som en skicklig hantverkare. Men han skrev trots allt en del musik, mest sakral sådan: ett fantastiskt Stabat Mater och en oväntad storslagen Petite Messe solenelle. Han höll hov i Paris, och fick besök av kända personer som HC Andersen och Richard Wagner.

Rossini hade kvar sin humor och kom mot slutet av sitt liv att komponera en lång rad ”Ålderdomssynder” ”till fjärde klassens pianister till vilka jag har äran att räkna mig själv”. Han kallade dessa små miniatyrer ”Astmatisk etyd”, ”Konvulsiviskt preludium”, ”Mandlar”, ”Torkade fikon” eller ”Liten ättiksgurka”. Det var flera av dessa lysande bagateller som hans sentida italienske kollega Ottorino Respighi använde i sin balett Den förtrollade butiken.
Stig Jacobsson

Garderob:
Garderoberna hittar du i vår foajé på entréplan. Den bevakade garderoben är enbart öppen i samband med större konserter i Gevaliasalen och det kostar 20 kr/plagg. Biljett till den bevakade garderoben köper du i samband med biljettköpet alternativt på plats i biljettkassan. Den obevakade garderoben är gratis. Det är obligatoriskt att hänga av sig ytterkläder vid konsertbesök. Av säkerhetsskäl är det inte tillåtet att ta in ytterkläder i konsertsalen.

Parkering:
Det finns ett begränsat antal parkeringar utanför Gävle Konserthus. Vill du parkera där bör du vara på plats i god tid innan konserten. Om vår parkering skulle vara full, hänvisar vi till parkeringshus i Gävle centrum eller parkeringen vid Silvanum/Högskolan. Väljer du att parkera i Gävle centrum eller vid Silvanum/Högskolan tar det ca 5-10 minuter att promenera till konserthuset.

Fotografering:
Vänligen tänk på att fotografering, filmning eller ljudupptagning under pågående konsert kan vara störande för andra konsertbesökare och är inte att rekommendera. Slå gärna på din mobiltelefon EFTER konserten. 

Allergier:
Tänk på att starka parfymer och hårsprejer kan vara mycket besvärande för allergiker.

Övrigt: 
Mat och dryck är inte tillåtet att ta med in i Gevaliasalen