Elgars cellokonsert

Edvard Elgars cellokonsert är ett av de stora och mest älskade verken för cello. Uttrycksfull och stark musik som flödar av stämningsfull romantik och lyriska teman. Elgar älskade naturen och med precision som en landskapsmålare utnyttjar han orkesterns hela färgskala och cellons mörka toner för att gestalta sina visioner. Elgar var starkt påverkad av första världskriget som pågick när han komponerade konserten, vilket sannolikt är orsaken till den allvarsamma grundstämningen. Men i sista satsen vänder han sig mot framtiden och laddar musiken med ljus och hoppfull energi.

Den enda cellokonsert som kan mäta sig med Elgars är Dvoraks cellokonsert. Men nu får vi som matchning till Elgars cellokonsert höra Dvoraks sjätte symfoni. Musik med stolthet och humor, optimism och lidelse. Musik som med öppet sinne målar upp de vackra skogarna och naturscenerierna i omgivningarna runt Prag. Symfonin bidrog till Dvoraks internationella berömmelse och att han senare anställdes som den första kompositionsprofessorn vid det nyöppnade musikkonservatoriet i New York.

Dirigerar gör Gävle Symfoniorkesters chefdirigent Jaime Martín. Cellosolist är Andreas Brantelid som solodebuterade vid 14 års ålder med just Elgars Cellokonsert. Han har också framträtt i både Wigmore Hall i London och Carnegie Hall, New York.

Gävle Symfoniorkester
Chefdirigent Jaime Martín
Andreas Brantelid, cello

Elgar Cellokonsert
Dvorak Symfoni nr 6

Video

Elgar Cellokonsert

Edward Elgar
Konstmusiken i Storbritannien fick med Edward Elgar en efterlängtad renässans efter flera århundraden i slummer. Elgar utbildade sig till violinist men var mer eller mindre självlärd som tonsättare. Det är förvånande med tanke på den professionalism hans musik uppvisar. Han adlades 1904 och innehade en personlig musikprofessur vid Birminghams universitet 1904-1908. Elgar kom från lägre medelklass och var troende katolik. Ingetdera var den bästa förutsättningen för att göra karriär i det viktorianska England. För allmänheten är kanske Pomp and Circumstance Elgars mest kända verk, men bland orkesterverken kan även nämnas två symfonier, en violinkonsert, Enigma-variationerna och cellokonserten.

Andreas Brantelid
Andreas Brantelid solodebuterade vid 14 års ålder med Elgars Cellokonsert hos Kungliga kapellet i Köpenhamn. Sedan dess har han framträtt med flera av Europas stora orkestrar. Han är en omtyckt gästsolist vid festivaler och engageras även för recitaler i bl a Wigmore Hall, London och Carnegie Hall, New York. Andreas spelar på cellon "Boni-Hegar" av Antonio Stradivari från 1707.

Edward Elgar (1857-1934)
Cellokonsert e-moll op 85
Adagio – Moderato
Lento – Allegro molto
Adagio
Allegro

Det var under första världskrigets sista år som den sextiotvåårige Edward Elgar – nestorn i det dåtida engelska musiklivet – skrev sin cellokonsert. Sent på hösten 1918 började han arbeta på musiken i sitt hem i London, Severn House, Hampstead, och konserten fullbordades i en hyrd stuga i Brinkwells, nära Fittleworth i Sussex i juni året därpå. Det var sex år sedan han senast skrivit ett orkesterverk, Falstaff, och cellkonserten blev hans allra sista orkesterverk. Hans hustru gick bort strax efter konsertens fullbordan, och därmed förlorade han sitt stöd i livet. De sista femton åren var han tyst som tonsättare. Konserten efterföljdes endast av några mindre verk, som en Empire March från 1924, några arrangemang och två ofullbordade skisser till en tredje symfoni och en pianokonsert.

Världsläget och tonsättarens ålder påverkade tonspråket i konserten, och vi ska inte vänta oss att i denna konsert finna samma pompösa paradmusik som vi lärt oss förknippa med hans Pomp and Circumstance-marscher eller hans granna symfonier. Nej, Cellokonserten op 85 är en höstkonsert, fylld av eftertänksamhet. Själv beskrev han musiken som hans ”attityd till livet”. Den är alltså personlig, och orkestern behandlas mycket ekonomiskt. Lady Elgar skrev i sin dagbok att maken komponerat en ”underbar, ny musik … sorgemusik som skulle passa en krigssymfoni”. Första satsen följer sonatformen och inleds med ett högtidligt recitativ i e-moll som snart leder över till själva huvudsatsen. Soloinstrumentet dominerar stort både musikaliskt och känslomässigt. Men det var många som förvånades över att konserten inte inleddes med en traditionell snabb sats, utan snarare med en stillsam pastoral. Det korta scherzot är på samma gång skälmskt, omtänksamt och en improviserad fantasi. Spöklikt pådrivande tar orkesterns övriga instrument hela tiden över det som cellon påbörjar. Även tredje satsen är mycket kort, endast sextio takter, och mestadels en lugn och lyrisk musik som dock rymmer en lidelsefull höjdpunkt. Finalen är ett optimistiskt och episodrikt rondo där såväl gammalt som nytt material presenteras, innan konserten avslutas abrupt med fyra uttrycksfulla ackord.

Elgar diskuterade solostämmans utformning med cellisten i London String Quartet, Felix Salmond, och det var också han som den 26 oktober 1919 uruppförde konserten i Queen’s Hall med tonsättaren som dirigent framför London Symphony Orchestra. Det berättas att resten av programmet dirigerades av Albert Coates och att denne tagit så mycket av repetitionstiden att cellokonserten inte hann få den genomgång som behövdes. Framförandet blev därför dåligt, med följd att mottagandet blev mycket svalt. Men denna avoghet vändes snart till framgång, och idag betraktas Elgars cellokonsert som en av de allra finaste av sitt slag. Den släpper oss närmare in på Elgars liv än något annat han skrev, och det långsamma partiet innan finalens slut är rent skakande. Samtidigt är detta en i alla avseenden tacksam konsert, väl skriven för solisten. Den är luftig och samtidigt briljant orkestrerad.

Antonín Dvořák (1841-1904)
Symfoni nr 6 D-dur op 60
Allegro non tanto
Adagio
Scherzo (Furiant): Presto
Finale: Allegro con spirito

Antonín Dvořák krönte sin karriär med att bli den första kompositionsprofessor som anställdes vid det nyöppnade konservatoriet i New York på 1890-talet. Man ville engagera den främste av tidens alla tonsättare, så det var onekligen en imponerande väg slaktarsonen från en liten böhmisk by hade gått. Hans sena symfonier betydde mycket för berömmelsen, och 1880 befann han sig i toppform. Symfonin i D-dur slutdaterade han den 15 oktober klockan halv tio på förmiddagen. Arbetet hade gått undan; han hade inte börjat komponera förrän den 27 augusti, och han inspirerades inte minst av framgångarna med de slaviska danserna.

Denna den sjätte symfonin var den första av hans symfonier som trycktes. Det är en fullvuxen symfoni som hade beställts av Wienfilharmonin och dedicerats till dirigenten Hans Richter. Likafullt uruppfördes den i Prag i mars 1881 av dirigenten Adolf Cech. Den utländska premiären överläts emellertid till Richter, som skickade ett meddelande till tonsättaren: ”När jag återvände från London väntade ert strålande verk på mig, och dess dedikation gör mig sannerligen stolt. I morse repeterade vi ert mästerverk. Orkestern är entusiastisk!”

Symfonin sammanfaller med den tidigare bara lokalt kände tjeckiske tonsättarens internationella genombrott. Fortfarande är han mycket slavisk i sitt tonspråk, och man har menat att detta kanske är det mest tjeckiska han skrev. Symfonins humor, stolthet, optimism och lidelse – allt tolkar det tjeckiska sinnelaget, och dessutom målar den upp Böhmens skogar och ängar i ett bländande solsken. Första satsen inleds med hornsynkoper. Det blir en utåtriktad skogsmusik. Andra satsen är en nocturne utspelad under en varm sommarnatt. I scherzot har han använt sig av den typiskt tjeckiska folkdansen furiant, rytmisk och känslorik, och mycket nära de just fullbordade slaviska danserna. Finalen är jublande.
Stig Jacobsson

Garderob:
Garderoberna hittar du i vår foajé på entréplan. Den bevakade garderoben är enbart öppen i samband med större konserter i Gevaliasalen och det kostar 20 kr/plagg. Biljett till den bevakade garderoben köper du i samband med biljettköpet alternativt på plats i biljettkassan. Den obevakade garderoben är gratis. Det är obligatoriskt att hänga av sig ytterkläder vid konsertbesök. Av säkerhetsskäl är det inte tillåtet att ta in ytterkläder i konsertsalen.

Parkering:
Det finns ett begränsat antal parkeringar utanför Gävle Konserthus. Vill du parkera där bör du vara på plats i god tid innan konserten. Om vår parkering skulle vara full, hänvisar vi till parkeringshus i Gävle centrum eller parkeringen vid Silvanum/Högskolan. Väljer du att parkera i Gävle centrum eller vid Silvanum/Högskolan tar det ca 5-10 minuter att promenera till konserthuset.

Fotografering:
Vänligen tänk på att fotografering, filmning eller ljudupptagning under pågående konsert kan vara störande för andra konsertbesökare och är inte att rekommendera. Slå gärna på din mobiltelefon EFTER konserten. 

Allergier:
Tänk på att starka parfymer och hårsprejer kan vara mycket besvärande för allergiker.

Övrigt: 
Mat och dryck är inte tillåtet att ta med in i Gevaliasalen