Tjajkovskijs violinkonsert

Med sina innerligt intensiva teman, rytmiska energi och fängslande orkestersats är Tjajkovskijs violinkonsert ett av musikhistoriens stora underverk. Den får konstant nya lyssnare och utmanar också nya generationer solister. Tjajkovskijs musik väckte ofta samtidens kritik, bara för att senare hitta vägen till lyssnarnas hjärta. Så var fallet med violinkonserten, som efter uruppförandet beskrevs som vulgär och osmaklig, men idag anses som en av de finaste konserter som någonsin skrivits. Många känner också igen och kan nynna det välkända temat tack vare Magnus Ugglas ”Hand i hand”.

När Tjajkovskij komponerade sin fantastiska violinkonsert vistades han i Schweiz. Richard Strauss reste i stället till Italien och hittade inspiration till sin storslagna orkesterfantasi. Med musiken som guide korsar vi den obebyggda landsbygden, vandrar bland Roms ruiner, går på stranden i det vackra Sorrento och trängs bland människorna i Neapel. Det är en magnifik musikalisk resa där vi genom orkestern återupplever Strauss egna känslor och intryck.

Lotta Wennäkoskis stycke Verdigris en hyllning till landsmannen Jean Sibelius och har hämtat en del av det musikaliska materialet ur hans tondikt En Saga. Det är ett lekfullt men också oberäkneligt musikaliskt äventyr, bland annat med ovanliga sätt att skapa ljud i orkestern.

Gävle Symfoniorkester
Chefdirigent Jaime Martín
Ellinor d´Melon, violin

Lotta Wennäkoski Verdigris
Tjajkovskij Violinkonsert
PAUS
R Strauss Aus Italien

Video

Tjajkovskij Violinkonsert

Pjotr Tjajkovskij
Tjajkovskijs musik väckte inte sällan samtidens kritik, bara för att senare tas till lyssnarnas hjärta. Så var fallet med violinkonserten, som efter uruppförandet 1881 av en kritiker beskrevs som ”Det spelas inte längre på violinen, den misshandlas, den rives i stycken, den bankas gul och blå…”. Men, efter att ha kallats vulgär och osmaklig betraktas violinkonserten idag som en av de finaste som någonsin skrivits och är en av de allra mest spelade. Tack vare Magnus Ugglas ”Hand i hand” kan ännu fler nynna de välkända tonerna ur violinkonserten.

Ellinor d’Melon
Ellinor d’Melon föddes 2000 i Kingston (Jamaica). Som fyraåring började hon ta violinlektioner och i maj 2005 gav hon sin första konsert. 2008 blev hon inbjuden att provspela för Yehudi Menuhin School of Music i London och erbjöds plats där. Sedan läsåret 2010-2011 har hon studerat för professor Zakhar Bron vid Reina Sofía School of Music. Ellinor d'Melon har spelat konserter i bland annat Jamaica, Caymanöarna, Italien, Spanien, Storbritannien, Tyskland, Polen, Schweiz och Ryssland. Sedan 2012 spelar hon på violinen "Yuri Pochekin" som tillhandahålls av professor Zakhar Bron.

Hon har deltagit i flera internationella tävlingar för unga musiker där bland annat har vunnit 1:a pris vid The International Competition for Young Violinists in Honour of Karol Lipinski and Henryk Wieniawski i Lublin (Polen) 2012.

Lotta Wennäkoski (F 1970)
Verdigris

Lotta Wennäkoski är en finsk tonsättare som studerade ett år på konservatoriet i Budapest innan hon flyttade till Sibeliusakademien. Därefter har hon kompletterat sina studier i Amsterdam. Som tonsättare började hon i början av 1990-talet skriva musik för radioteater och kortfilmer, och hennes första konsertverk var kammarmusikstycket Läike (1994). Hon har därefter fått åtskilliga beställningar och vunnit ett betydande anseende inom den finska samtida musiken. Hennes Sakara för orkester uruppfördes av Esa-Pekka Salonen 2003, stråkkvartetten Culla d’aria spelades på Kuhmofestivalen 2004, flöjtkonserten Soie 2009 beställdes av Finska radions symfoniorkester och valdes att framföras vid Unesco International Rostrum of Composers 2012. Jong (2013) är en konsert där solisten är en jonglör.

Till sin komposition Verdigris har Lotta Wennäkoski anbefallt en rad ovanliga tekniker, som stråkborstning och svaga röster tillsammans med instrumenten. Verket uruppfördes av Scottish Chamber Orchestra 2015 och här finns tydliga referenser till 150-åringen Jean Sibelius, hennes landsman. Hon närmar sig giganten med humor, töjer ut vissa strukturer som lindar in fragment av Sibelius musik.

Peter Tjajkovskij (1840-1893)
Violinkonsert D-dur op 35
Allegro moderato
Canzonetta: Andante
Finale: Allegro vivacissimo

I mars 1878 befann sig Peter Tjajkovskij i Clarens i Schweiz tillsammans med sin bror Modest och eleven Iosif Kotek. Tonsättaren hade sin violinkonsert under arbete och de var alla överförtjusta i yttersatserna, medan den mittersta Meditationen inte tycktes dem hålla samma kvalitet. Därför tog Tjajkovskij bort denna sats och ersatte den med en nykomponerad Canzonetta – och det är i den formen vi idag känner konserten.

Tjajkovskij erbjöd den berömde ungerske violinvirtuosen Leopold Auer att uruppföra konserten, men denne vägrade med motiveringen att den var ospelbar. Istället åtog sig Adolf Brodskij uppgiften, men efter uruppförandet den 4 december 1881 (med Hans Richter som dirigent) skrev den fruktade musikkritikern i Wien, Eduard Hanslick, följande drapa: ”Det spelas inte längre på violinen, den misshandlas, den rivs i stycken, den bankas gul och blå … Finalen för oss mitt in i en rysk marknads brutala och ynkliga glädje. Vi ser vilda och vulgära ansikten, vi hör svordomar, vi känner lukten av dåligt brännvin. Tjajkovskijs violinkonsert ger oss för första gången den äckliga tanken, att det kan finnas musik som luktar illa för örat.”

Tidens kritiker excellerade i utgjutelser av detta slag - och idag kan vi inte annat än dra på munnen åt deras oförmåga att höra väsentligheter. Tjajkovskij tog däremot så illa vid sig att han under resten av livet inte kunde få smäleken ur tankarna. Denna utskällda konsert hör alltså idag till de mest spelade och mest älskade av alla violinkonserter, ett verkligt glansfullt paradnummer som i sig rymmer både virtuositet och innerlighet.

Första satsen är den tyngst vägande och den domineras av två teman – det stolta, resliga huvudtemat och det innerliga sidotemat. Canzonettan (som faktiskt fann nåd även inför Hanslicks kritiska öron) är en mild, slavisk meditation som leder direkt över till finalens virvlande åttondelar.

Brodskij gjorde konserten populär och med tiden insåg till och med Auer att den både var spelbar och rent av mästerlig. Han framförde den många gånger och lät även sina elever studera in den.

Richard Strauss (1864-1949)
Aus Italien – Symfonisk fantasi G-dur op 16
Aus der Campagna
In Rom’s Ruinen
Am Strande von Sorrent
Neapolitanisches Volksleben

Richard Strauss såg själv sin stora, fyrasatsiga symfoniska fantasi Aus Italien som ”övergången mellan mina gamla och nya verk”. Det blev det orkesterverk som inledde den långa, fantastiska serie av orkesterdikter som snabbt skulle ge den unge tonsättaren världsrykte. Han var bara några och tjugo år, och hade just besökt Italien för första gången. Som så många andra nordeuropéer blev han helt betagen av ljuset, stämningarna och naturen. Våren 1886 besökte han Bologna, Rom, Neapel, Sorrento och Capri. Han njöt av skönheten, av antika ruiner, av färgerna. Det är klart att hans upplevelser också påverkade hans kompositioner.

Men man ska ha klart för sig att Strauss avsikt inte var att skildra turistiga vykort. Det han strävade efter var att fånga de känslor de olika vyerna förmedlade. Detta hindrade inte att några kritiker kallade verket för en musikalisk ”Baedekker” och andra ironiska kommentarer. Att han försåg satserna med tydliga scenbilder hjälpte förstås till att leda tankarna.

I den första satsen följer vi en ensam resenär som korsar den obebyggda romerska landsbygden. Även om den italienska solen ibland bryter fram så bryter den inte lugnet. Den andra satsen är fylld av sorg och melankoli där han vandrar genom Caracallas termer en solig dag. Något av romartidens storhet möter oss i heroiskt smattrande trumpeter, men till slut vinner samtiden över de historiska drömmarna. Den tredje satsen klingar impressionistiskt, och det förvånar kanske inte att Claude Debussy var mycket förtjust i denna skildring av stranden i Sorrento. Många har menat att finalen är den svagaste satsen, och även den enda som ger en antydan av italienska tongångar. Att han friskt citerar Luigi Denzas Funiculì funiculà var säkert ett misstag. Strauss var helt säker på att den melodin var en äkta neapolitansk folklåt.
Stig Jacobsson

Garderob:
Garderoberna hittar du i vår foajé på entréplan, både en obevakad och en bevakad. I den bevakade garderoben kostar det 20 kr/plagg. I den obevakade garderoben kostar det ingenting. Det är obligatoriskt att hänga av sig ytterkläder vid konsertbesök. Av säkerhetsskäl är det inte tillåtet att ta in ytterkläder i konsertsalen.

Parkering:
Det finns ett begränsat antal parkeringar utanför Gävle Konserthus. Vill du parkera där bör du vara på plats i god tid innan konserten. Om vår parkering skulle vara full, hänvisar vi till parkeringshus i Gävle centrum eller parkeringen vid Silvanum/Högskolan. Väljer du att parkera i Gävle centrum eller vid Silvanum/Högskolan tar det ca 5-10 minuter att promenera till konserthuset.

Övrigt:
Vänligen tänk på att fotografering, filmning eller ljudupptagning under pågående konsert kan vara störande för andra konsertbesökare. Slå gärna på din mobiltelefon EFTER konserten. Tänk även på att starka parfymer och hårsprejer kan vara mycket besvärande för allergiker.