Datum och tid:

Fredag 8 november, 19:00

I Gränslandet

Dirigent Christian Karlsen
Catharina Chen, violin
Jakob Kellermann, gitarr

Stravinskij Ode för orkester
Samuelsson Brandnäva – Dubbelkonsert för violin och gitarr (URUPPFÖRANDE)
Oliveros Tuning Meditation
Zivkovic Psalm XIII
Haydn Symfoni nr 103 ”Pukvirveln”

Marie Samuelsson – aktuell med uruppförandet av Brandnäva – utmanar ständigt våra föreställningar om vad ljud kan vara. I sitt nya stycke utforskar hon mötet mellan det intensiva och svaga i form av en dubbelkonsert för violin och gitarr.

När Marie Samuelsson 2016 fick Ingvar Lidholm-priset löd motiveringen: »en starkt personlig röst i den nya svenska musiken. Hennes verk uppvisar en oavbrutet fängslande klangfantasi och stor tematisk bredd. Och en djup inlevelse i människans villkor«. Brandnäva är ett beställningsverk för Gävle Symfoniorkester skrivet för Catharina Chen, violin och Jakob Kellermann, gitarr. Bakom idén står Jakob Kellermann och dirigent Christian Karlsen, känd som arrangör för festivalen Gränslandet – symfonisk fest på nattklubben Trädgården i Stockholm, som i fjol attraherade nästan 6000 unga vuxna att upptäcka klassisk och nutida musik.

Också Djuro Zivkovic skriver musik som öppnar för existentiell reflektion. Zivkovic studerade vid Kungliga Musikhögskolan och har snabbt seglat upp som en av våra ledande tonsättare. Hans musik kretsar ofta kring andlighet och tar avstamp i hans ortodoxa tro. Det gäller även Psalm XIII från 2014. Samma år erhöll han det prestigefyllda tonsättarpriset University of Louisville Grawemeyer Award.

Hur skulle du själv tonsätta känslan av en meditation? I Tuning Meditation har Pauline Oliveros använt sig av sitt egenmyntade koncept Deep Listening som bygger på improvisation, elektronisk musik, ritualer och meditation. Syftet med Deep Listening är att utbilda både tränade och otränade öron att lyssna och reagera på musik. Tuning Meditation är ett verk baserat på Deep Listening där även publiken kan vara med och interagera i denna musikaliska meditation för alla kroppens sinnen.

Igor Stravinskij skrev ett flertal stycken för att hedra människor som dött. Ode för orkester komponerade han 1943 till minnet av Natalie Koussevitzky – hustru till vännen Serge Koussevitzky. Trots att det är fråga om minnesmusik är stycket genomsyrat av kraft och framåtrörelse. Det ligger i linje med den antika konsttraditionen att fira livet som ett sätt att hylla de som gått bort. Verket består av tre satser. Tillsammans bildar de vilda klustren av toner ett drabbande musikstycke om livets ogripbara villkor.

Wiens stora stolthet Joseph Haydn bodde under två ettårs-perioder i England. Där skrev han sina tolv sista symfonier – och gjorde sig därmed känd över hela världen. Symfoni 103 från 1795 är den näst sista. Efter de inledande, välkända slagen på timpani övergår musiken i ett wienklassicistiskt paradnummer – livligt, storslaget och elegant.

Video

Stravinskij - Ode för orkester

Haydn - Symfoni nr 103 ”Pukvirveln”

Igor Stravinsky (1882-1971)
Ode för orkester
Eulogy: Lento
Eclogue: Con moto
Epitaph: Lento

Det första Stravinsky skrev till sitt Ode för orkester var mellansatsen, och den var ursprungligen avsedd som något helt annat. Han hade nämligen fått uppdraget att skriva musik till en filmatisering av Charlotte Brontes roman Jane Eyre med Orson Welles och Joan Fontaine som ledande skådespelare. Detta stycke skulle spelas under en jaktscen. Men Stravinsky hoppade av filmprojektet, och istället fick filmen musik av Bernard Herrmann. De ljusa hornropen, de nästan folkmusikaliska melodierna, den livfulla och rika kontrapunkten, med sin för Stravinsky så typiska bitonaliteten, det vill säga att flera tonarter förekommer samtidigt, var alltför bra för att hamna i papperskorgen. Istället lät han den ingå i det verk som dirigenten för Bostonsymfonikerna beställde av honom i april 1943.

Sergej Koussevitzky blev chefdirigent i Boston 1924 och var kvar till 1949. Han betydde oerhört mycket för den samtida musiken, och beställde musik av många ur de yngre generationerna. Han engagerade inte sällan Stravinsky som gästdirigent, och uruppförde flera av Stravinskys kompositioner. Av Stravinsky beställde han speciellt Psalmsymfonin, men också detta Ode med undertiteln Elegisk sång i tre delar. Stravinsky skrev musiken som ett minne av dirigentens hustru Natalie, som dött ett par år tidigare. Han skrev stycket i Hollywood och det fullbordades den 25 juni, och uruppfördes den 8 oktober 1943 med Bostonorkestern. Stravinsky betecknade själv premiären som en fullständig katastrof. Trumpetstämman var felaktigt transponerad och slutet hade kopierats helt galet. Man kan ju undra varför inte allt detta upptäcktes under repetitionerna.

Ode är alltså tänkt som minnesmusik, och man slås främst av den djupa, dämpade nästan kärva tonen. Det är mycket personlig musik. Verket börjar med Eulogy, ett stillsamt nästan dystert preludium för brassinstrument, här finns en koncentrerad fuga i stråkarna, och typiskt sublima variationer i rytmiken. Eclogue är den ljusa, redan nämnda filmmusiken som alltså omges av två stillsamma satser. Den avslutande Epithaph är nästan genomskinlig, lugn, melankolisk och högtidlig musik

 

Marie Samuelsson (F 1956)
Brandnäva – konsert för violin och gitarr (uruppförande)

Marie Samuelssons har med imponerande styrka presenterat det ena mästerverket efter det andra. För lyssnaren blir musiken ofta rytmiskt spännande och nästan impressionistiskt vacker, utan att någonsin frångå den starka skapande övertygelse och konsekvens som blivit hennes kännetecken. Hon studerade för Sven-David Sandström och Daniel Börtz vid Musikhögskolan i Stockholm (1987–95), och fördjupade sina kunskaper i elektronmusik för Pär Lindgren och under en specialdesignad kurs för professionella tonsättare vid IRCAM i Paris.

Samuelssons tonspråk är alltid rikt varierat i såväl rytmer som klang, det är ofta virtuost och hämtar inte sällan kraft från djupet och mörkret – gärna med kontrastverkan. Kontrasterna hittar vi redan i Samuelssons karriär. Hon var rock- och improvisationsmusiker innan hon utbildade sig till tonsättare. Båda sidorna behövde hon när hon fick beställning på ett stycke som hon kom att kalla Komposition – Improvisation (2007). Samma år ägnades hennes musik en fyra dagar lång tonsättarfestival i Stockholms Konserthus, då nitton av hennes verk i olika genrer framfördes.         

År 2008 tilldelades Marie Samuelsson en av de finaste utmärkelser som delas ut till tonsättare i Sverige, Kurt Atterbergpriset. Hennes produktion omfattar ett femtiotal verk av många olika typer, bl.a. en opera för Vadstenaakademien till Kerstin Ekmans libretto. Sedan 2005 är hon ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien.

 

Djuro Živkovic (f. 1975)
Psalm XIII
Dolce intimo

Djuro Živkovic föddes i Belgrad i Serbien och fick där sin grundläggande musikaliska utbildning både som violinist och tonsättare. Men sedan år 2000 har han bott i Stockholm och studerat komposition vid Kungliga Musikhögskolan, där han också undervisat. Han är också medlem i Föreningen Svenska Tonsättare (FST). Denne svensk-serbiske tonsättare har snabbt etablerat sig som en viktig röst bland Europas ledande yngre kompositörer, inte minst tack vare att han redan som 38-åring tilldelades världens största årliga tonsättarpris: The Grawemeyer Award på 100.000 amerikanska dollar, för sin komposition för kammarorkester, On the Guarding of the Heart. Priset utdelas av University of Louisville. Redan 2009 tilldelades han en svensk Grammis. Hans musik har beställts och spelats av många av världens främsta orkestrar och ensembler, däribland New York Philharmonic, Chicago Symphony Orchestra, Royal Concertgebouw Orchestra Amsterdam. Hans musik har också spelats under viktiga festivaler som Warszawahösten, Zagrebbiennalen, Musikprotokoll ORF, Nordiska musikdagarna etc.

Živkovic har naturligtvis en stark inspiration i den centraleuropeiska klangvärlden, men han är minst lika fascinerad av den bysantinska tron och kulturen som han växte upp med i Serbien. Mysticism är av central betydelse för hans stämningsfulla konstnärliga uttryck. Hans cirka tio minuter långa Psalm XIII passar in i detta mönster. Han skrev den i maj 2014 för stråkkvartett, och den uruppfördes av Klangforum Wien i juli samma år. Versionen för symfonisk stråkorkester sammanställdes samtidigt och uruppfördes av Alabama Symphony Orchestra i september 2014. Verket komponerades under blott tre inspirerade dagar som avslutning på ”Patterns of intuition”, ett konstorienterat forskningsprojekt vid Universitetet i Graz. Verket bygger på en enda melodisk linje, som en sångare i en kyrka, synagoga eller moské, och bakom melodin ligger en repetitiv orgelpunkt, som ett mantra, som kan föra tankarna till kyrkklockor, indisk sitar eller nasal sång. ”Min avsikt var att utveckla musik från denna enkla formel och att hitta en helt ny skapelse – ekon som kommer från hjärtats ödmjukhet och deltagande.”

 

Joseph Haydn (1732–1809)
Symfoni nr 103 Ess-dur ’Med pukvirveln’
Adagio. Allegro con spirito. Adagio
Andante più tosto. Allegretto
Menuet - Trio – Menuet
Finale. Allegro con spirito

Haydn var under en stor del av sitt liv anställd på furst Nikolaus Eszterházys lantortsslott i nuvarande Ungern. Men trots att han verkade i skymundan blev hans musik mycket välkänd över hela Europa. När fursten dog i september 1790 och kapellet därmed upplöstes, var Haydn fri att söka lyckan på annat håll.

Under 1790-talet gjorde han därför två längre resor till England, där den åldrade tonsättaren fick uppleva en konstnärlig brittsommar av sällan skådat slag. Publiken älskade hans musik och han fick uppdrag som lärare, föredragshållare, musiker. De lärda uppskattade hans kunskaper och han utsågs till hedersdoktor vid Oxford. Han umgicks med kungligheter och blev förhållandevis förmögen.

Inspirerad av Londonpublikens entusiasm skrev han bland annat sina tolv sista symfonier. Nu kunde han skriva mer briljant och virtuost, och han hade en större orkester än hemma hos Eszterházy. Dessa förhållanden har skänkt Londonsymfonierna en speciell glans, och med den friskt experimenterande tonsättarens glimt i ögonvrån.

Man visste att varje ny symfoni skulle bjuda på något nytt och originellt och när det gäller den näst sista av Londonsymfonierna, och Haydns symfonier över huvud taget, alltså nr 103, så blev publiken inte besviken. Redan i första takten spetsade man öronen. Symfonin inleddes av en pukvirvel, och denna originella öppning har gett symfonin dess namn. Pukvirveln följs av en långsam och mycket stämningsfull inledning och temat får genom hela satsen spela olika roller. I snabbare tempo blir det övergången till den glada och livliga mellandelen och i genomföringen har det fått en ny förklädnad. I codan återkommer temat i sin ursprungliga form när den långsamma inledningen, med pukvirveln, upprepas. En mycket ovanlig och gripande symfonisats.

I den långsamma satsen saknas klarinetter. Det är ett slags dubbelvariationer på två teman, det ena bygger på en ungersk folkvisa (c-moll) och det andra är ett C-durtema – men de är nära besläktade. Menuetten är en fräsch liten humoristisk bagatell medan finalen är ett rondo där huvudtemat (som alltid introduceras av hornsignaler) är en språngbräda till en serie vitala episoder.

Symfonin spelades för första gången den andra mars 1795 i The King’s Theatre, Haymarket, och blev från första stund en succé bland både kritik och publik. Titeln lades till någon gång på 1800-talet.
Stig Jacobsson

Att spela musik inför publik för första gången brukar kallas ett uruppförande. Musikhistorien är full av dramatiska, spektakulära uruppföranden. Ett av de mest kända är första framförandet av Igor Stravinskys balettmusik Våroffer i Paris 1913. Det blev helt enkelt kaos.
Publiken blev upprörd över vad den fick höra och buade och skrek. Baletten blev förvirrad och Stravinsky själv furiöst arg eftersom ingen tycktes förstå vad han ville med sin musik. Idag anses Våroffer vara ett av 1900-talets mest betydande musikverk.

När Carl Nielsens femte symfoni spelades i Stockholm första gången jämfördes musiken med ljuden från en ”kreatursmarknad”. Till och med Jean Sibelius hade ofta problem att finna nåd hos stora delar av publiken. Numera är han en av de allra mest spelade kompositörerna i landets konserthus!

Så är det ofta med det nya och okända. Men de som tar chansen och lyssnar till det ännu ohörda är också med om något som ändrar musikhistorien. Det är en form av dop när musik spelas för publik första gången. Att vara med om ett uruppförande är ett unikt tillfälle som aldrig kommer tillbaka.

Fredag 8 november uruppförs Marie Samuelssons ”Brandnäva” som är en konsert för violin och gitarr. Samuelssons tonspråk är alltid rikt varierat i såväl rytmer som klang, det är ofta virtuost och hämtar inte sällan kraft från djupet och mörkret – gärna med kontrastverkan. För lyssnaren blir musiken ofta rytmiskt spännande och nästan impressionistiskt vacker, utan att någonsin frångå den starka skapande övertygelse och konsekvens som blivit hennes kännetecken.

Marie Samuelssons produktion omfattar ett femtiotal verk av många olika typer, bl.a. en opera för Vadstenaakademien till Kerstin Ekmans libretto. Sedan 2005 är hon även ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien.

Innan konserten kan du njuta av en god bit mat. I pausen kan du köpa något gott. 
Varmt välkommen till Restaurang Gourmet BLÅ. För aktuell meny och bordsbokning

Kontakta
restaurangen@gavlekonserthus.se
026-172940

Garderob:
Garderoberna hittar du i vår foajé på entréplan. Den bevakade garderoben är enbart öppen i samband med större konserter i Gevaliasalen och det kostar 20 kr/plagg. Biljett till den bevakade garderoben köper du i samband med biljettköpet alternativt på plats i biljettkassan. Den obevakade garderoben är gratis. Det är obligatoriskt att hänga av sig ytterkläder vid konsertbesök. Av säkerhetsskäl är det inte tillåtet att ta in ytterkläder i konsertsalen.

Parkering:
Det finns ett begränsat antal parkeringar utanför Gävle Konserthus. Vill du parkera där bör du vara på plats i god tid innan konserten. Om vår parkering skulle vara full, hänvisar vi till parkeringshus i Gävle centrum eller parkeringen vid Silvanum/Högskolan. Väljer du att parkera i Gävle centrum eller vid Silvanum/Högskolan tar det ca 5-10 minuter att promenera till konserthuset.

Fotografering:
Vänligen tänk på att fotografering, filmning eller ljudupptagning under pågående konsert kan vara störande för andra konsertbesökare och är inte att rekommendera. Slå gärna på din mobiltelefon EFTER konserten. 

Allergier:
Tänk på att starka parfymer och hårsprejer kan vara mycket besvärande för allergiker.

Övrigt: 
Mat och dryck är inte tillåtet att ta med in i Gevaliasalen