Datum och tid:

Fredag 17 december, 19:00

Janine Jansen

Jaime Martín CHEFDIRIGENT
Janine Jansen VIOLIN

A. DVORÁK Karneval, ouvertyr Op. 92
W.A. MOZART Violinkonsert nr 4
P. TCHAIKOVSKY Svit ur Svansjön 

JANINE JANSEN! Ett namn som ekar starkt i den konstnärliga världen.
Janine Jansen återvänder till Gävle för att spela Mozarts Violinkonsert nr 4 och parar ihop det med Jaime Martín i ett ”feel good” adventsprogram som även innehåller den oerhört vackra sviten från Svansjön (Tchaikovskys mest kända balett) och Dvoráks Ouvertyr till Karneval.

Janine Jansen har i många år slagit knockout på publikhav världen över. Hon är en violinist med många ansikten. Svänget i Bach, frenesin i Penderecki, det fragila och skira i Tjajkovskij. Lika uttrycksfull i minimalistiska postmoderna kompositioner, som i svulstiga violinkonserter eller rytmisk barock. Hon är Jimi Hendrix, Jimmy Page och Joan Jett i Mozarts kostym. En konstmusikalisk hybrid. Ett unikum. Nu kommer hon till Gävle Symfoniorkester för att spela just Mozart. Bara en sån sak! 

Janine Jansen har beskrivits som lika hänförande i tystnad som i klang, en flerfaldigt prisbelönad och internationellt hyllad violinist som arbetar med världens ledande orkestrar och dirigenter. Bland höjdpunkterna under förra säsongen kan nämnas turnéer och konserter med Wienfilharmonikerna och Zubin Mehta, Münchenfilharmonikerna och Valery Gergiev, London Symphony Orchestra och New York Philharmonic. Hon var utvald som Portrait Artist vid 2019 års musikfestival i Schleswig-Holstein och verkade som gästande konstnärlig ledare vid 2019 års internationella kammarmusikfestival i Utrecht.
Bland hennes uppmärksammade skivinspelningar kan nämnas Bartóks Violinkonsert nr 1 med Londons symfoniorkester, verk av Beethoven och Britten med Paavo Järvi och kammarmusikverk som Schönbergs Verklärte Nacht. Bland hennes priser och utmärkelser kan nämnas fyra Edison Klassiek, det nederländska statens Vermeerpris och NDR Musikpreis från Nordtyska radion.

Antonín Dvořák (1841–1904)
Karneval, uvertyr op 92

Sommaren 1891 stod Antonín Dvořák på toppen av sin karriär. Han hade uppnått den mognad som får en människa att börja reflektera över livet och dess andliga dimensioner. Ett konstnärligt resultat av dessa funderingar blev en trilogi av konsertuvertyrer som han gav det gemensamma namnet ”Natur, Liv och Kärlek”. Den första uvertyren kallade han helt enkelt för ”I Naturen” op 91, och den skildrar den högtidliga tystnaden en sommarnatt. Den sista kallade han ”Othello”, och den kretsar naturligtvis kring Shakespeares tragiska rollgestalt, fylld av den starka kärlekens lidelse, förgiftad av svartsjuka.

Den 8 september firade han sin femtioårsdag, och då var han mitt uppe i arbetet med den andra av dessa tre uvertyrer (28 juli – 12 september), den eldigt passionerade, ungdomligt levnadsglada och färgrika ”Karneval” op 92.  Den är formad i sonatform, och den fulltaliga orkestern kommer genast till tals. Verket rymmer också några ömsinta poetiska reflektioner, som ska ses som ett tack till den högre makt som gett oss människor rätt till lycka. Alla dessa tre uvertyrer har tematiskt släktskap, men har fått mycket olika karaktär.

Först på sin ålderdom skrev Dvořák några symfoniska dikter med uppenbart berättande innehåll, men i en tidig skiss avslöjas att han tänkt på ett berättande innehåll redan i uvertyren ”Karneval”: ”En ensam, tankfull vandringsman kom nattetid till en stad, där det är karneval. Instrumenten klingar, man hör glada rop, och den lössläppta befolkningen ger luft åt sina känslor i sång och dans.”

Verket dedicerades i manuskriptet till Prag­universitetet, som just utnämnt honom till hedersdoktor.
Stig Jacobsson

Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791)
Violinkonsert nr 4 D-dur (KV218)
Allegro
Andante cantabile
Rondeau. Andante grazioso – Allegro ma non troppo

Under hela sin karriär skrev Mozart symfonier och pianokonserter, och man tänker kanske på honom i första hand just som tonsättare och pianist. Men faktum är att han med stor framgång också framträdde som violinist, både i egna och andras verk, både som solist och som orkester- och kammarmusiker. Som fjortonåring utsågs han till konsertmästare i ärkebiskopens orkester i Salzburg. Hans pappa Leopold var ju dessutom känd som sin tids kanske främsta violinpedagog.

Mozart skrev som bekant 41 numrerade symfonier och 27 pianokonserter, men det märkliga är att han bara skrev fem garanterat äkta violinkonserter. Och det märkligaste av allt är väl att alla violinkonserterna skrevs mellan april och december 1775. De är alltså ungdomsverk skrivna av en nittonårig tonsättare, och förmodligen skrev han dem på begäran av Gaetano Brunetti, som var konsertmästare i hovorkestern i Salzburg – vilket inte hindrade att Mozart själv också framträdde som solist i dem.

Wolfgang var väl förtrogen med de äldre och samtida tonsättarnas violinkonserter, och nog finns det i hans egna kompositioner starka drag av dessa förebilder. Men när han väl kommit fram till den fjärde konserten hade han lärt sig behärska genren så väl att han förmådde genomsyra den med sitt eget geniala tonspråk. Man har visserligen påpekat att just den här konserten påminner oroväckande mycket om en konsert som Luigi Boccherini skrivit sju år tidigare i samma tonart. Och sambandet kan inte bortförklaras. Inte desto mindre visar ynglingen att han förmådde skapa en mycket mer välgjord och angelägen konsert än den rutinerade kollegan. Vem har idag hört talas om Boccherinis konsert?

I första satsen utnyttjar han till fullo de båda melodiernas kontraster. Till ett unisont spel i orkesterns låga register presenteras solisten i högsta registret ackompanjerad av en liten violingrupp. Den andra satsen är en älskvärd romans fylld av känslosamhet. Efter kadensen kommer en helt ny, himmelskt enkel solofras. En melodi som manuskriptet avslöjar skrevs till efter det att hela satsen redan var färdig. Originellast är kanske den galanta och rapsodiska finalen. I korrespondensen mellan far och son Mozart går konserten under namnet ”den strasburgska”, därför att Wolfgang i finalen citerar en i Strasburg mycket populär folkmelodi, även använd av Dittersdorf i dennes symfoni ”La Carnaval”. Det går undan, och tonsättaren har så mycket att säga att melodierna inte tycks få spelas till slut innan de avbryts av nya tankar.
Stig Jacobsson

Peter Tjajkovskij (1840–1893)
Svit ur Svansjön

Svansjön har blivit alla tiders största balettframgång. Det är därför så lätt att glömma bort att premiären på Bolsjojteatern den 4 mars 1877 blev ett stort fiasko, som tonsättaren tog mycket hårt. Det dröjde förvånansvärt lång tid innan publiken lärde sig att uppskatta denna på många sätt revolutionerande nyhet.

Visst kan man lägga skulden på koreografens oförstånd och på solodansösens oförmåga, men ingen räknade vid denna tid med möjligheten av att enbart med dans kunna gestalta ett helaftonsdrama. Man kände då bara till dekorativa balettinslag i operor och kunde därför inte följa med i Svansjöns ordlösa handling. Att koreografen självsvåldigt lagt in små danser i publikens smak, gjorde det hela bara än mer förvirrat.

I Prag fick tonsättaren 1888 uppleva en framgångsrik föreställning, men han avled fem år senare utan att kunna ana balettens kommande segertåg. Vändningen kom den 27 januari 1895 då Marius Petipa gjorde en ny koreografi till Marinskijteaterns scen i St Petersburg. Den som legat till grund för alla kommande uppsättningar. Baletten blev nu uppskattad, men fram till revolutionen 1917 spelades den i genomsnitt bara fyra gånger om året, och det dröjde fram till 1930-talet innan den blev allmänt känd i väst.

Redan 1908 hade emellertid Petersburgsbaletten gästspelat med andra akten i Stockholm (med Anna Pavlova som huvudrollsdansare), men då under namnet Svandammen. 1946 kunde den svenska balettpubliken för första gången se en tämligen komplett version, då i ett gästspel från finska nationalbaletten. Numera har Kungliga Teaterns egna versioner visats under fler än 300 föreställningar och intresset bara ökar.

Tjajkovskij var långt före sin tid som balettkompositör. Han skulle ju senare återkomma med baletterna Törnrosa och Nötknäpparen. Han utvecklade dansnumren till symfoniska pantomimer. Genom att använda ledmotiv kunde han göra det lättare att förstå handlingen. Vissa teman hör ihop med vissa personer eller känslor. Dansrollernas tankar och själsliv var lika viktiga som den yttre handlingen, och detta kunde bara musiken förmedla. Musiken i sig själv blev romantisk och synnerligen tilltalande.
Stig Jacobsson

Innan konserten kan du njuta av en god bit mat. I pausen kan du köpa något gott. 
Varmt välkommen till Restaurang Gourmet BLÅ. För aktuell meny och bordsbokning

Kontakta
restaurangen@gavlekonserthus.se
026-172940

Garderob:
Garderoberna hittar du i vår foajé på entréplan. Den bevakade garderoben är enbart öppen i samband med större konserter i Gevaliasalen och det kostar 20 kr/plagg. Biljett till den bevakade garderoben köper du i samband med biljettköpet alternativt på plats i biljettkassan. Den obevakade garderoben är gratis. Det är obligatoriskt att hänga av sig ytterkläder vid konsertbesök. Av säkerhetsskäl är det inte tillåtet att ta in ytterkläder i konsertsalen.

Parkering:
Det finns ett begränsat antal parkeringar utanför Gävle Konserthus. Vill du parkera där bör du vara på plats i god tid innan konserten. Om vår parkering skulle vara full, hänvisar vi till parkeringshus i Gävle centrum eller parkeringen vid Silvanum/Högskolan. Väljer du att parkera i Gävle centrum eller vid Silvanum/Högskolan tar det ca 5-10 minuter att promenera till konserthuset.

Fotografering:
Vänligen tänk på att fotografering, filmning eller ljudupptagning under pågående konsert kan vara störande för andra konsertbesökare och är inte att rekommendera. Slå gärna på din mobiltelefon EFTER konserten. 

Allergier:
Tänk på att starka parfymer och hårsprejer kan vara mycket besvärande för allergiker.

Övrigt: 
Mat och dryck är inte tillåtet att ta med in i Gevaliasalen