Datum och tid:

Fredag 29 november, 19:00

Kashimoto spelar Beethoven

Chefdirigent Jaime Martín
Daishin Kashimoto, violin

Schnelzer Burn My Letters: Remembering Clara (URUPPFÖRANDE)
Beethoven Violinkonsert
Dvorák Symfoni nr 7

Han korsar moderna klanger med Pink Floyd, har skrivit ett rekviem om Fadime Şahindal och en trilogi om livet i förorten. Albert Schnelzer är en unik röst i svenskt musikliv. Nu är han aktuell med Burn My Letters: Remembering Clara, om tonsättaren Clara Schumanns öde.

Bland de tonsättarskulpturer som finns i Wiens konserthus Musikverein är Clara Schumann den enda kvinnan. Under 1800-talet försörjde hon sig som stjärnpianist och tonsättare. Efter att ha varit försummad i musikhistorien återkommer hennes namn nu allt oftare i konserthusens program – i Sverige och internationellt. Med Clara Schummans öde som språngbräda är Albert Schnelzer – internationellt hyllad sedan debuten 2004 – aktuell med ett nytt verk på uppdrag av Gävle Symfoniorkester och LA Chamber Orchestra. Burn My Letters: Remembering Clara är en musikalisk betraktelse över Schumanns liv och över samtalet mellan henne och Johannes Brahms, vilket finns bevarat i en omfattande brevkorrespondens. Eller som Schnelzer själv säger om verket: ”en lek mellan förväntan, överraskning och anspänning”.

Ludwig van Beethoven är tonsättaren som trots att han blev helt döv fortsatte att både komponera och dirigera ända till slutet. Violinkonserten från 1806 är ett av violinrepertoarens allra mest älskade verk och till formen ett av de mest originella. Vid tiden för tillkomsten skulle en typisk solokonsert ge solisten tillfälle att briljera. Beethoven valde dock att väva samman solostämman med orkestern. Det gör att verket både innehåller solokonsertens intimitet och symfonins kraft. Sinnligt och klartänkt, eftertänksamt och passionerat. Hos oss spelas konserten av violinisten Daishin Kashimoto, som sedan 2008 är förste konsertmästare i Berliner Philharmoniker.

Lika laddad som violinkonserten är Antonín Dvořáks Symfoni nr 7 från 1885. Dvořák var uppvuxen i en liten stad utanför Prag i en familj av flera amatörmusiker. Den tjeckiska folkmusiken går som ett pärlband genom hans verk, så också i Symfoni nr 7, som han skrev efter att hört Brahms tredje symfoni. Här visar Dvořák hur bra han är på att med enkla medel skapa stämningar och klanger så vackra att det skär inombords.

Video

Beethoven - Violinkonsert

Dvorák Symfoni nr 7

Albert Schnelzer (f. 1972)
Burn my Letters – Remembering Clara (uruppförande)

Albert Schnelzer är en svensk tonsättare, född i Södra Visnum i Värmland, som under sex år innan millennieskiftet studerade vid Musikhögskolan i Malmö, innan han fördjupade sina studier vid Royal College of Music i London. 2004 slog han igenom internationellt när det av franska radion beställda verket “Predatory Dances” uruppfördes vid Présence Festival i Paris, och sedan sändes i radio över hela Europa. Då hade han redan vunnit första pris i tävlingen Morgondagens Tonsättare 1998, och fått vinnarverket Erupto uruppfört i Helsingborg. 2014 och 2015 var synnerligen framgångsrika år för Schnelzer. I mars 2014 uruppfördes hans Tales from Suburbia av BBC Symphony, och i Helsingborg kunde man för första gången höra hans Animal Songs för sopran och orkester. Brain Damage – Concerto for Orchestra – beställdes av Göteborgs Symfoniorkester tillsammans med Kungliga Filharmonikerna och uruppfördes i september. En Oboeconcertino skrevs till Malmö, och Norrköpings symfoniorkester uruppförde klarinettkonserten But Your Angel’s on Holiday. Därefter har det ena betydelsefulla verket efter det andra lämnat hans skrivarverkstad. Orkesterverket ”A Freak in Burbank” har rönt särskilt stora framgångar. Det är ett av de mest spelade svenska verken internationellt med mer än 70 framföranden och gjorde bl. a. stor succé när det framfördes i Royal Albert Hall under BBC Proms 2010. Alberts helaftonsopera "Norrmalmstorgsdramat ‐ att dö på sin post” fick stor uppmärksamhet och hade premiär i Vattnäs Konsertlada 13 juli 2018. Under våren 2019 uruppfördes både hans Pianokonsert ”This Is Your Kingdom” med amerikanska stjärnskottet Conrad Tao och hans Violinkonsert nr 2 ”Nocturnal Songs” med ryskfödda Ilya Gringolts. Schnelzers musik har beskrivits som kraftfull och fylld av framåtdrivande energi, men är samtidigt äventyrlig och tillgänglig, till och med lyrisk och känslig. Kontrasterna är viktiga.

Albert Schnelzers musik har framförts av ett sextiotal professionella orkestrar som Chamber Orchestra of Europe, Utah Symphony Orchestra, Melbourne Symphony Orchestra, BBC Scottish Symphony Orchestra, Los Angeles Chamber Orchestra, Utah Symphony Orchestra, Danska Radions Symfoniorkester, Sveriges Radios Symfoniorkester och Kungliga Filharmonikerna. Han har samarbetat med dirigenter som Daniel Harding, Thomas Dausgaard, Mark Wigglesworth, Kirill Karabits, Thomas Sondergaard, Nikolaj Znaider, Lionel Bringuier, John Storgårds, Santtu-Matias Rouvali, Jaime Martin och många fler.

                     

Nu är det dags för Gävle Symfoniorkester att uruppföra ett av Schnelzers senaste orkesterverk: Burn my Letters – Remembering Clara (2019), och nya framföranden är redan inbokade i Irland (6 december) och Los Angeles (7, 8 och 9 februari 2020).

Tonsättaren har själv bidragit med följande kommentar till verket:

”Clara till Brahms

Franzensbad, Loimanns Badehaus 23 juli 1887

Jag har läst dina brev under de senaste dagarna och de framkallade såväl glädje som melankoli. [...] Jag blev helt absorberad i min läsning, de påminde om flydda dagar, och det kändes som att jag redan hade lämnat dig för alltid. Det skulle vara ett brott att förstöra denna korrespondens. Du borde samla dessa och framställa en slags dagbok ... [...] Gör detta och du kan sedan förstöra breven, för det hände mycket gott mellan oss men det var också sorgliga episoder som var rent personliga. Ingen annan har något behov av att känna till dem.

Deine alte treue

Clara

I slutet av sitt liv bad Clara Schumann sin äldsta dotter Marie att bränna alla de brev som hon skrivit till sin nära vän Johannes Brahms. Maria lyckades dock övertyga Clara om att inte bränna allt. De flesta av Claras brev är fortfarande tillgängliga och de målar en levande bild av en kvinna i centrum av musikvärlden under 1800-talet. Trots att Clara var mycket framgångsrik och inflytelserik i sitt yrkesliv, var hennes personliga liv präglat av många tragedier. I sina brev beskriver hon konserterna, resorna, hennes tvivel och rädslor och också många personliga och privata problem. Hennes oro för sin man, Robert Schumann, och hans tilltagande psykiska sjukdom, hennes rädsla och oro för deras åtta barn (bara fyra av dem skulle överleva henne). Och hennes djupa och livslånga vänskap med Johannes Brahms. I mitt orkesterverk ”Burn My Letters: Remembering Clara” har jag försökt fånga både energin och livsglädjen hos personen Clara men också det hektiska livet som Clara upplevde som turnerande musiker. Jag greps också av hur öppenhjärtigt hon beskriver sina tvivel, sina rädslor och sin sorg. Det melodiska huvudtemat som introduceras i det snabba avsnittet är från början en sammanhängande melodi men uppdelad som en dialog mellan en vild och fri flöjt (Clara) och en mer eftertänksam fagott (Johannes). Denna dialog mellan instrument fortsätter under hela stycket och frammanar en expanderande värld med snabbt tempo, långa resor, men också kontrasterande delar där modern, vännen och själva människan Clara lyser igenom.”

 

Ludwig van Beethoven (1770–1827)
Violinkonsert D-dur op 61
Allegro ma non troppo
Larghetto
Rondo (Allegro)

Beethovens Violinkonsert uruppfördes i Theatre an der Wien den 23 december 1806 vid ”eine grosse musikalische Akademie”, det vill säga vid en offentlig konsert given av en orkester som för tillfället satts samman av tillgängliga amatör-, hov-, militär-, kyrko- och stadsmusiker. Det var alltid svårt att hitta lediga musiker, och att kunna pricka in dem till ett antal repetitioner var nästan omöjligt. Ofta hölls den enda repetitionen samma dag som konserten, och resultatet blev förmodligen därefter.

Beethoven hade fått beställning på en violinkonsert av den tidens stora fiolunderbarn, Franz Clement, som nu redan hade hunnit bli 26 år gammal och ansedd konsertmästare vid just denna teater i Wien. Vid den här julkonserten spelades även musik av Méhul, Mozart, Händel, Cherubini och av solisten själv – en sonat som han spelade på en sträng och med fiolen uppochnedvänd. Det var alltså, åtminstone hörd med våra sentida öron, en både splittrad och märklig tillställning, något som säkert bidrog till att även kritiken av violinkonserten blev tämligen negativ. Legenden om att Clement dessutom skulle ha spelat Beethovens konsert utan några föregående repetitioner alls är sannolikt inte alls sann. Beethoven var själv ingen bra violinist, så han samarbetade mycket nära med Clement under hela komponerandet. Solisten var alltså sedan länge väl insatt i verket.

Det blev ändå en ovanlig violinkonsert. Beethoven lät solostämman vara lyrisk och invävd i orkestern. Att på detta sätt låta formen vara konsertant, men utformningen symfonisk, var en helt ny syn på konsertformen. Tidigare hade man ju gjort allt för att lyfta fram solisten och visa upp hans virtuositet till enklast tänkbara orkesterackompanjemang. Den här gången är orkestern jämbördig. Beethoven lägger här med andra ord grunden för kommande romantiska konserter av Brahms, Dvořák, Tjajkovskij …

Första satsen är hållen i traditionell sonatform och börjar med ett motiv i pukorna. Blåsarna presenterar det lyriska huvudtemat, som bearbetas i en lång orkesterintroduktion innan fiolen växer fram ur kollektivet först i takt 89. Det betyder att solisten får stå overksam i tre minuter. Alltsammans är mycket lyriskt, liksom andra satsens tre variationer. Den satsen hör till det mest poetiska Beethoven komponerat. En passage leder över till slutrondot, vilket är konsertens enda verkligt virtuosa sats med ett härligt växelspel mellan solist och orkester. Musiken är hållen i vad man skulle kunna kalla ”jaktstil”, något som var på modet i den tidens Wien.

Trots att stora violinister som Tommasini sedan spelade konserten 1812, Baillot 1828 och Vieuxtemps 1838, kom den inte att stanna på standardrepertoaren förrän den trettonårige Joseph Joachim spelade den på sin historiska konsert i London i maj 1844. Man hade ansett konserten otacksam; det fanns konserter som var lättare att spela, men som ändå klingade mer briljant. Idag faller vi inte lika lätt för det ytligt glansfulla. Beethovens djupsinniga tonspråk passar oss bättre.

 

Antonín Dvořák (1841–1907)
Symfoni nr 7 d-moll op 70
Allegro maestoso
Poco adagio
Scherzo: Vivace
Finale: Allegro

Antonín Dvořák var son till slaktaren i en liten böhmisk by, och visst är det imponerande att han krönte sin karriär med att bli den förste kompositionsprofessor som anställdes vid det då nyöppnade konservatoriet i New York på 1890-talet. Man ville engagera den främste av tidens alla tonsättare, så det var onekligen ett stort kliv han tagit, även om vägen dit gick via en musikertjänst i orkestern vid Nationalteatern, som då dirigerades av Smetana. Redan under dessa år gjorde han sig känd som framstående tonsättare, och när han med hjälp av självaste Brahms erhöll såväl ett förnämligt årligt stipendium som hedrande förlagskontakter, kunde han komponera på heltid.

Omkring 1880 började hans musik spridas över Europa, och speciellt i England fick hans omfattande oratorier stor framgång. Alltsedan Händels dagar älskade engelsmännen stora verk för solister, kör och orkester. I juni 1884 utsåg London Philharmonic Society Dvořák som sin hedersmedlem, samtidigt som man bad honom skriva en ny symfoni. Det hade gått fyra år sedan han skrev sin sjätte symfoni, och under tiden hade tankar på en ny symfoni legat och grott. Beställningen kom alltså lägligt, och verket var redan så förberett att han bara behövde arbeta mellan 13 december 1884 och 17 mars 1885, och sedan följde uruppförandet med just London Philharmonic Society den 22 april med tonsättaren själv som dirigent.

Strax innan han började arbeta hade gode vännen Brahms tredje symfoni gjort starkt intryck på honom, och hans målsättning var att skriva ett verk med samma konstnärliga resning. Han skapade ett verk med nobla proportioner, med en ärlighet och inspiration som överträffade alla hans tidigare symfonier trots att orkestreringen ibland kan kännas både enkel och kärv, åtminstone i första satsen. Andra satsen blir varmare och den tredje nyttjar bara en klassisk orkesternumerär. Först i finalen blir klangen mer vågad och blommande.

Förväntningarna i London var synnerligen högt uppskruvade, och mottagandet blev succéartat. Det dröjde sedan inte länge förrän symfonin också spelade i storstäder som Wien och Berlin under ledning av tidens främsta dirigenter; Richter, Bülow och Nikisch.
Stig Jacobsson

Innan konserten kan du njuta av en god bit mat. I pausen kan du köpa något gott. 
Varmt välkommen till Restaurang Gourmet BLÅ. För aktuell meny och bordsbokning

Kontakta
restaurangen@gavlekonserthus.se
026-172940

Garderob:
Garderoberna hittar du i vår foajé på entréplan. Den bevakade garderoben är enbart öppen i samband med större konserter i Gevaliasalen och det kostar 20 kr/plagg. Biljett till den bevakade garderoben köper du i samband med biljettköpet alternativt på plats i biljettkassan. Den obevakade garderoben är gratis. Det är obligatoriskt att hänga av sig ytterkläder vid konsertbesök. Av säkerhetsskäl är det inte tillåtet att ta in ytterkläder i konsertsalen.

Parkering:
Det finns ett begränsat antal parkeringar utanför Gävle Konserthus. Vill du parkera där bör du vara på plats i god tid innan konserten. Om vår parkering skulle vara full, hänvisar vi till parkeringshus i Gävle centrum eller parkeringen vid Silvanum/Högskolan. Väljer du att parkera i Gävle centrum eller vid Silvanum/Högskolan tar det ca 5-10 minuter att promenera till konserthuset.

Fotografering:
Vänligen tänk på att fotografering, filmning eller ljudupptagning under pågående konsert kan vara störande för andra konsertbesökare och är inte att rekommendera. Slå gärna på din mobiltelefon EFTER konserten. 

Allergier:
Tänk på att starka parfymer och hårsprejer kan vara mycket besvärande för allergiker.

Övrigt: 
Mat och dryck är inte tillåtet att ta med in i Gevaliasalen