Datum och tid:

Fredag 26 april, 19:00

Mozart med van Keulen

Gävle Symfoniorkester
Ledare och solist: Isabelle van Keulen

Mendelssohn Symfoni nr 9 ”Den schweiziska“ (32 min)
Taktakishvili Violinkonsert nr 2 (16 min)
PAUS (20 min)
Mozart Symfoni nr 40 (34 min)

Wolfgang Amadeus Mozart lämnar ingen oberörd. Hans musik spelas över hela världen och betraktas som något av det mest geniala som människan skapat. Detta trots att den för de allra flesta känns både enkel, vacker och medryckande.
För många är hans symfonier något alldeles extra – han skrev totalt 41 stycken. En av de kanske mest omtyckta och omtalade är nr 40 i g-moll. Här visar han upp sin rastlösa sida. Man hör hur oron ekar i Wiens trånga gränder när han med sin sedvanliga snabbhet doppar gåspennan i bläckhornet och ritar ner musiken på papper. Men trots att det i den här symfonin bränner till av dramatik är Mozarts typiska lekfullhet alltid närvarande.

Sommaren 1788, några år före sin död, skrev Mozart på kort tid sina sista symfonier. Tre musikaliska mästerverk, några av de största som någonsin som skapats, trots att förutsättningarna långt ifrån var de bästa. Han hade ekonomiska bekymmer, hustrun Constanze var sjuk och operan Don Giovanni hade inte varit någon framgång på Wienoperan, till skillnad från i Prag.

Då drog han sig tillbaka och komponerade under loppet av nio veckor de tre sista symfonierna, hans mest sofistikerade. Den fyrtionde är den mellersta av de tre och en av bara två i hela hans symfoniproduktion som går i moll. Revolutionerade musik som inspirerade flera generationer av kommande kompositörer och fortfarande fascinerar med sin mörka intensitet.

Ett underbarn fullt i nivå med Mozart var Felix Mendelssohn-Bartholdy. Han komponerade sina tolv stråksymfonier mellan tolv och fjorton års ålder. Mozart var också en inspirationskälla för honom, liksom även Bach, vilket hörs i den här symfonin som kallas den schweiziska. Den välbärgade familjen Mendelssohn hade nämligen just kommit hem efter en semester i Schweiz när han skrev den, och man höra hur han i den snabba scherzosatsen plötsligt avbryter de framrusande stråkarna med en typisk joddelmelodi!

Leder Gävle Symfoniorkester gör den internationellt firade Isabelle van Keulen. Hon har flera gånger tidigare gästat Gävle Konserthus och framfört både Beethoven och Mozart, men nu får spännande nog höra henne i den georgiske tonsättaren Otar Taktakishvilis andra violinkonsert, ett av hans mest spelade och omtyckta stycken. Vilket inte är svårt att förstå! Inledningens pumpande rytmer och soloviolinens sökande infall ger musiken en skönt suggestiv och magisk karaktär. Den är också oemotståndligt vacker.

Det är musik som skulle kunna beskrivas som en film: dramatik och kärlek, överraskningseffekter och värme, mystik och glädje. Otar Taktakishvili var en av Sovjetunionens mest profilerade musikpersonligheter och belönades med massor av priser, bland annat Folkets pris för konstnärer tre gånger och han fick även ta emot Leninpriset.

Video

Mendelssohn Symfoni nr 9 ”Den schweiziska“

Taktakishvili Violinkonsert nr 2

Mozart Symfoni nr 40

This is The Gävle Symphony Orchestra

 

Felix Mendelssohn (1809–1847)
Stråksymfoni nr 9 C-dur
Grave. Allegro
Andante
Scherzo
Allegro vivace

Ingen annan tonsättare – inte ens Mozart – har som Felix Mendelssohn skrivit så storslaget begåvad musik redan som barn. Mellan elva och femton års ålder komponerade han tretton stråksymfonier, fem konserter, fyra sångspel och oräkneliga kammarmusikverk, förutom piano- och orgelmusik, solosånger och körkompositioner. Många av dem håller så hög kvalitet att de ännu står på repertoaren världen över.

I den kände filosofen Moses Mendelssohns hem, det vill säga Felix farfar, samlades tidens främsta personligheter: filosofen Hegel, vetenskapsmannen Humboldt, diktarkungen Goethe och tonsättare som Weber, Paganini, Spontini och Spohr. Mot den bakgrunden förvånar det kanske inte att den begåvade Felix, som var extremt mottaglig, redan i pojkåren gjorde enorma framsteg. Både han och hans syster Fanny visade tidigt prov på osannolik musikalitet. Redan som gosse var Felix virtuos på såväl violin som piano. Han hade också en ofta omvittnad förmåga att spela a vista.

I nionde stråksymfonin (daterad 12 mars 1823) möter vi för första gången resenären Mendelssohn. Han skulle ju senare göra resor som resulterade i uvertyren Hebriderna samt i den italienska och skotska symfonin. Den här gången hade han varit i Schweiz och låtit en pastoral schweizisk folkmelodi inspirera honom till mellandelen i Scherzot. Annars har han hittat ett för tiden modernt tonspråk, beroendet av klassiska förebilder som Händel, Haydn och Mozart har minskat. Han börjar med en långsam, högtidlig inledning som följs av ett glatt allegro som bygger på ett signalartat huvudtema. Finalen avslutar han med en något överraskande coda.

 

Otar Taktakishvili (1924–1989)
Violinkonsert nr 2
Allegro moderato
Andante
Finale. Allegro molto

Få personer har betytt så mycket för Georgiens musik som Otar Taktakishvili. Han var tonsättare, dirigent och pedagog, och verkade under många decennier vid konservatoriet i Tbilisi till vars lärarkår han sögs upp direkt efter sina egna fullbordade studier. Han undervisade i kontrapunkt, orkestrering, komposition och körsång, och var ledare för den Statliga georgiska kören. Mellan 1965 och 1984 var han landets kulturminister. Han tilldelades en lång rad utmärkelser och medaljer. Han studerade också en period för Sjostakovitj, med vilken han blev mycket god vän, och vars musik han påverkades av.

Hans egna kompositioner står stadigt på traditionens grund och rymmer ofta folkmusikalisk inspiration. Det blev två symfonier, fyra pianokonserter, två konserter var för cello och violin, operor och oratorier, och filmmusik. Som nittonåring skrev han den georgiska nationalsången. Han hyllade också gärna georgiska hjältar i stora nationalromantiska oratorier, som det om den medeltida georgiska poeten Shota Rustaveli. Han skrev sin Violinkonsert nr 2 1985-86. Den är egentligen hans tredje om man också räknar en ofta spelad Concertino från 1956. I ett inledande Allegro moderato sjunger violinen till ett enkelt, rytmiskt mönster. Men även om rytmen dominerar satsen så blir innehållet alltmer komplicerat – alltid med solisten svävande över det hela. Den andra satsen bjuder på bredare och längre melodier som blir smäktande och lidelsefulla. Finalen är mer lekfull, snabb och full av virtuosa kaskader.

 

Wolfgang Amadeus Mozart (1756–1791)
Symfoni nr 40 g-moll (K550)
Molto allegro
Andante
Menuetto: Allegretto
Finale: Allegro assai

Sommaren 1788 uppbådade Mozart alla sina krafter och slutdaterade under loppet av en dryg månad sina tre sista symfonier: nr 39 Ess-dur (26 juni), nr 40 g-moll (25 juli) och nr 41 C-dur kallad Jupiter (10 augusti),

Varför komponerade han inga fler symfonier? Han hade ändå tre år kvar att leva och han arbetade snabbt. I dessa mästerverk hade han också nått längre än i något annat tidigare verk. Ja, ingen tonsättare hade tidigare skrivit så gripande symfonier.

Några säkra svar finns inte, men man kan spekulera. Kanske kände Mozart att han gett sig in på vägar som ledde längre än han kunde överblicka. Han hade beträtt okänd mark. Han levde i alla fall under klassicismens tidevarv, och den innebar att ”lidelser, hur häftiga de än må vara, aldrig får uttryckas så att de blir osmakliga, och musiken inte ens i de hemskaste situationer får såra örat, utan måste även då behaga – det vill säga alltid förbli musik”. I dessa tre symfonier står Mozart på gränsen. Han blickar mot framtiden. Han har redan anat romantikens stormande känsloliv.

I sina brev uppehöll sig Mozart under denna tid mycket vid de svarta tankar som förföljde honom från tid till annan, och dessutom led han av ovanligt besvärande penningbrist. Han arbetade hårt för att skjuta dessa tankar ifrån sig, men den oro som tagit honom i besittning speglas för en gångs skull i musiken, särskilt i den tragiska g-mollsymfonin nr 40. Trots att han redan skrivit 39 symfonier (om vi nu ska följa den traditionella numreringen, trots att det inte finns någon nr 37...) så var det bara en han dittills skrivit i moll; nr 25, den så kallade lilla g-mollsymfonin. Redan detta är ett allvarligt tecken på hans oro, och att den sitter mycket djupt. Mozart är ju annars känd för att inte låta sin musik påverkas av yttre omständigheter. Han hade alltid kunnat skriva uppsluppna verk även under de mest bekymmersamma tider.

Redan i g-mollsymfonins inledning känner vi oron. Åtminstone kände hans samtid av den så intensivt att de uppfattade symfonin som rent skrämmande. Senare lyssnare har tvärtom ofta tyckt att den är såväl graciös som underhållande. Det nervösa kommer till uttryck i teman som kastas mellan instrumentsektionerna och som rymmer smärtsamma dissonanser. Men kanske kan vi nutidsmänniskor inte längre uppfatta dem. Vi lever i en så mycket mer dissonant tid än Mozart.

I Andantet avtar hetsjakten, men oron kvarstår och finns där även i Menuetten, vars mellandel annars är symfonins enda ljusa vilopaus. I finalen återkommer nämligen det hetsiga. Men trots alla känslostormar förlorar Mozart aldrig balansen, därtill var han alltför rotad i klassicismens renhet. Hans personliga bikt har mycket allmänmänskligt i sig ­– det är därför symfonin i g-moll fortfarande är en av hans mest spelade och mest älskade.
Stig Jacobsson

Innan konserten kan du njuta av en god bit mat. I pausen kan du köpa något gott. 
Varmt välkommen till Restaurang Gourmet BLÅ. För aktuell meny och bordsbokning

Kontakta
restaurangen@gavlekonserthus.se
026-172940

Garderob:
Garderoberna hittar du i vår foajé på entréplan. Den bevakade garderoben är enbart öppen i samband med större konserter i Gevaliasalen och det kostar 20 kr/plagg. Biljett till den bevakade garderoben köper du i samband med biljettköpet alternativt på plats i biljettkassan. Den obevakade garderoben är gratis. Det är obligatoriskt att hänga av sig ytterkläder vid konsertbesök. Av säkerhetsskäl är det inte tillåtet att ta in ytterkläder i konsertsalen.

Parkering:
Det finns ett begränsat antal parkeringar utanför Gävle Konserthus. Vill du parkera där bör du vara på plats i god tid innan konserten. Om vår parkering skulle vara full, hänvisar vi till parkeringshus i Gävle centrum eller parkeringen vid Silvanum/Högskolan. Väljer du att parkera i Gävle centrum eller vid Silvanum/Högskolan tar det ca 5-10 minuter att promenera till konserthuset.

Fotografering:
Vänligen tänk på att fotografering, filmning eller ljudupptagning under pågående konsert kan vara störande för andra konsertbesökare och är inte att rekommendera. Slå gärna på din mobiltelefon EFTER konserten. 

Allergier:
Tänk på att starka parfymer och hårsprejer kan vara mycket besvärande för allergiker.

Övrigt: 
Mat och dryck är inte tillåtet att ta med in i Gevaliasalen