Datum och tid:

Fredag 24 januari 2020, 19:00

Saint Saëns med Sheku

Chefdirigent Jaime Martín
Sheku Kanneh-Mason, cello

Reger Romantisk svit
Saint Saëns Cellokonsert
Beethoven Symfoni nr 2

Som nioåring blev Sheku Kanneh-Mason antagen till Royal Academy of Musics ungdomsutbildning. På sociala medier är han världskänd för sin poetiska tolkning av Bob Marleys No woman no cry. Nu kommer Sheku Kanneh-Mason, född 1999, till Gävle.

Kan musik beskriva livet på ett sätt som inte orden förmår? Det känns så när man lyssnar till tonsättaren Max Regers stycke Eine romantische Suite från 1912. Musiken till sviten baserade tonsättaren på dikter av den romantiske poeten Joseph von Eichendorff. Den senromantiska musiken är lekfull och allvarsam, gäckande och drömsk, och för tankarna till psykoanalytikern Sigmund Freuds samtida teorier om människans undermedvetna.

Regers äldre, franske kollega Camille Saint- Saëns avskydde däremot romantiken: ”Konstens mening är skönhet och karaktär. Känsla kommer först i efterhand, och konst kan mycket väl vara utan den. I själva verket är det mycket bättre så”. Med den ståndpunkten gick tonsättaren emot allt vad dåtidens musikmode innebar. Alltjämt är hans Cellokonsert från 1872 ett under av skönhet. Konserten är ett virtuost paradnummer och en teknisk utmaning för cellisten.

Vid sidan om den klassiska repertoaren har Sheku Kenneh-Mason, född 1999, blivit världskänd för sin tolkning av Bob Marleys låt No woman no cry. Framförandet är ömtåligt, poetiskt och kärvt. Sedan den släppts på Spotify streamades låten en miljon gånger på en månad. 2016 vann Kenneh-Mason BBC-tävlingen Årets unga musiker.

Konserten avslutas med Symfoni nr 2 av Ludwig van Beethoven – tonsättaren som skrev musik som får själen att rusa. Beethoven var en hängiven upplysningsidealist. Han var engagerad och insatt i sin tids filosofi och litteratur och drömde om människans inre och yttre befrielse. Något av detta går att höra i samtliga av hans symfonier, och kanske särskilt i tvåan. Musiken fullkomligt sprudlar av ungdomlig vitalitet, radikalitet och livslust. Dessutom visar Beethoven att han har sinne för humor. Uruppförandet av Symfoni nr 2 ägde rum i Wien 1803.
Konserten leds av chefdirigent Jaime Martín.

Video

Reger - Romantisk svit

Saint Saëns - Cellokonsert

Beethoven - Symfoni nr 2

Max Reger (1873–1916)
Romantisk svit op 125
Notturno (Molto sostenuto)
Scherzo (Vivace)
Finale (Molto sostenuto)

Max Reger närmade sig 40-årsåldern när han den 28 juli 1912 fullbordade sin Romantiska svit op 125. Vid den här tiden var han verksam som dirigent och musikchef i Meiningen, och stod på toppen av sin karriär. Som dirigent för en av tidens främsta orkestrar hade han alla möjligheter att experimentera med klanger och förfina sin förmåga att orkestrera. Men han hade ett synnerligen hektiskt schema, och fann sällan tid att fördjupa sig i sina kompositioner. Idén till den romantiska sviten, med teman och utformning, fick han under en nattlig tågresa, men han fick inte tillfälle att skriva ner sina tankar annat än under korta, mer vilsamma perioder. Han började dessutom bli alltmer självkritisk och såg förmodligen sviten främst som övningar till den symfoni som skulle bli hans magnum opus – men som i själva verket aldrig blev skriven.

Aldrig har väl Reger nosat så nära på Debussys impressionism som här. Ursprungligen hade han tänkt sig att kalla verket för Tre Orkesteretyder med satstitlarna Notturno, Älvaspökerier och Helios. Men till slut var det bara Notturno som följde med i det tryckta partituret, medan de andra satserna fick mer neutrala beteckningar. Däremot lät han citera en dikt av Joseph von Eichendorff (1788–1857) i början av varje sats, och där hittar man fortfarande skälet till de ursprungliga tankarna. Notturno: ”Hör du inte källan som flyter mellan sten och blommor i den stilla skogen …”, Scherzo: ”Stanna hos oss! Dansbanan i dalen är täckt av månglitter, eldflugor lyser upp salen …” och Finalen som var en hyllning till solguden Helios: ”Stig upp, sol, upp i höjden …”

 

Camille Saint-Saëns (1835–1921)
Cellokonsert nr 1 a-moll op 33
Allegretto non troppo - Allegretto con moto - Un poco meno allegro

Ingen tonsättare har varit så mångsidig som Camille Saint-Saëns: han skrev dramer och dikter, memoarer och vetenskapliga uppsatser i ämnen som filosofi, historia, biologi och astronomi. Han var passionerad arkeolog och skicklig skådespelare. Inom musiken behärskade han tidigt allt och spelade alla instrument. Han debuterade som pianist när han var tio år gammal, och erbjöd sig då att som extranummer spela vilken som helst av Beethovens 32 pianosonater – utantill. Han komponerade musik i tidens alla genrer, och den utmärks av charm, rik melodik och elegans. Totalt blev det cirka 300 verk, av vilka ett trettiotal är konsertanta verk med solist. Han sa själv att det var lika naturligt för honom att komponera som för ett äppelträd att bära frukt, och han kunde gladeligen sitta och orkestrera tolv timmar i sträck.

Saint-Saëns komponerade två cellokonserter. Den första skrev han 1872 och dedicerade till den franske cellisten Auguste Tolbecque, som också svarade för uruppförandet under en konsert vid Pariskonservatoriet den 19 januari 1873. Konserten blev snabbt mycket framgångsrik och den hörde till Pablo Casals favoritkonserter. Konserten är skriven i en enda sats, eller om man så vill: i tre satser som spelas utan pauser. Formen kan kallas utvidgad sonatform, med en inlagd menuett och en utvecklad coda. Det normala är att en konsert inleds med att orkestern i en längre introduktion presenterar huvudtemat, men Saint-Saëns låter orkestern bara få några kraftfulla ackord, och sedan är det dags för solisten att presentera konsertens material. Musiken är samtidigt energisk och klassiskt balanserad, och kanske är det mellandelen, den enkla och idylliska menuetten, som är konsertens mest originella och viktiga avsnitt. Horn, trumpeter och pukor får hålla tyst och stråkarna spelar med sordin.

 

Ludwig van Beethoven (1770–1827)
Symfoni nr 2 D-dur op 36
Adagio molto. Allegro con brio
Larghetto
Scherzo. Allegro
Allegro molto

På läkaren Schmidts inrådan slog sig Beethoven sommaren 1802 ned i den lantliga friden i Heiligenstadt, en av Wiens förstäder. Inom sig hade han emellertid allt annat än frid; han kände av den hörselskada som snart skulle göra honom helt döv, och mot hösten skrev han till sina bröder det skakande brev som brukar kallas Heiligenstadttestamentet, vilket avslöjar honom som en människa på självmordets rand: ”endast konsten höll mig tillbaka … Ack, det tycktes mig omöjligt att lämna världen innan jag fullbordat allt det vartill jag kände mig kallad.”

Vi vet nu att Beethoven bara var i början av en karriär utan motstycke i musikhistorien, och man kan förstå att han kände skaparkraften välla fram, oemotståndligt. Redan nu satte hans verk outplånliga spår på musikens fortsatta utveckling.

Trots (eller tack vare?) den mörka sinnesstämningen befann sig Beethoven i en mycket rik skaparperiod. Frågan är om han någonsin varit lika produktiv som 1802. Kanske var överansträngning en bidragande faktor till testamentet. Av själskvalen märker man inte mycket i hans musik, i synnerhet inte i andra symfonin. Detta är i huvudsak en ljus och levnadsglad musik, och larghettot hör till hans allra lyckligaste ingivelser. Jämfört med den två år tidigare och helt i Mozarts och Haydns anda skrivna första symfonin, hade mycket ändå hänt. En kritiker fann vid uruppförandet i Theater an der Wien den 5 april 1803 ”att den första symfonin har större värde än den andra, eftersom den är genomförd med otvungen lätthet, medan den andra präglas av en strävan efter det nya och misshagliga.” Kritikern var i själva verket riktigt lyhörd: han hade just bevittnat hur den klara klassicismen förvandlats till lidelsefull romantik.

Den brett upplagda första satsen inleds med ett Adagio molto som innehåller mer av själslig förberedelse än något liknande parti i tidigare symfonier och de två inledande, markerade tonerna D återkommer sedan i olika gestalt under hela första satsen. Att Beethoven sedan presenterar huvudtemat i de låga stråkarna var en uppseendeväckande nyhet och några åhörare fann kontrasten till andra temats marschrytm alltför brutal. Första symfonins långsamma sats bygger nästan helt på ett enda tema, men motsvarande sats i andra symfonin blommar ut till en överväldigande rikedom av härliga melodier och rytmiskt pikanteri. Senare menade Beethoven att han kunnat skapa tjugo verk av dessa tematiska idéer. Därpå följer hans första symfoniska scherzo. I kammarmusikaliska sammanhang hade han däremot redan skrivit flera scherzi, och menuetten i första symfonin har för all del också den scherzokaraktär, även om den inte tagit steget fullt ut. Finalen tar sig mästaren friheten att inleda på dominanten, för att först i tredje takten leda över musiken i huvudtonarten. Oemotståndlig rytmisk kraft, vågade intervallsprång och strålande gott humör utmärker musiken.
Stig Jacobsson

Innan konserten kan du njuta av en god bit mat. I pausen kan du köpa något gott. 
Varmt välkommen till Restaurang Gourmet BLÅ. För aktuell meny och bordsbokning

Kontakta
restaurangen@gavlekonserthus.se
026-172940

Garderob:
Garderoberna hittar du i vår foajé på entréplan. Den bevakade garderoben är enbart öppen i samband med större konserter i Gevaliasalen och det kostar 20 kr/plagg. Biljett till den bevakade garderoben köper du i samband med biljettköpet alternativt på plats i biljettkassan. Den obevakade garderoben är gratis. Det är obligatoriskt att hänga av sig ytterkläder vid konsertbesök. Av säkerhetsskäl är det inte tillåtet att ta in ytterkläder i konsertsalen.

Parkering:
Det finns ett begränsat antal parkeringar utanför Gävle Konserthus. Vill du parkera där bör du vara på plats i god tid innan konserten. Om vår parkering skulle vara full, hänvisar vi till parkeringshus i Gävle centrum eller parkeringen vid Silvanum/Högskolan. Väljer du att parkera i Gävle centrum eller vid Silvanum/Högskolan tar det ca 5-10 minuter att promenera till konserthuset.

Fotografering:
Vänligen tänk på att fotografering, filmning eller ljudupptagning under pågående konsert kan vara störande för andra konsertbesökare och är inte att rekommendera. Slå gärna på din mobiltelefon EFTER konserten. 

Allergier:
Tänk på att starka parfymer och hårsprejer kan vara mycket besvärande för allergiker.

Övrigt: 
Mat och dryck är inte tillåtet att ta med in i Gevaliasalen