Datum och tid:

Torsdag 14 november, 19:00

Sången om den eldröda blomman

Dirigent Jaakko Kuusisto

Järnefelt Sången om den eldröda blomman

När stumfilmen Sången om den eldröda blomman hade premiär 1919 gjorde den succé. För musiken stod Armas Järnefelt som i år firar 150 år. De två jubileerna till ära har filmen digitaliserats. Dessutom har den fått ljud – i form av en inspelning av Gävle Symfoniorkester.

1919 hade Mauritz Stillers stumfilm Sången om den eldröda blomman premiärvisning på biograf Röda Kvarn i Stockholm. Musiken var skriven av den svensk-finländske tonsättaren Armas Järnefelt – den första i Norden som fick i uppdrag att komponera ett orkesterverk till stumfilm. Vid urpremiären dirigerade Järnefelt själv orkestern för en hänförd publik. I år skulle tonsättaren ha fyllt 150 år.

Sången om den eldröda blomman bygger på en berömd roman av den finländske författaren Johannes Linnankoski. Filmen räknas som en höjdpunkt i svensk stumfilm tack vare det banbrytande bildspråket. Här visar Mauritz Stiller att han är en mästare på ljus, och fångar på ett magiskt vis stämningen av ljusa sommarnätter. Scenen där huvudrollens Lars Hanson balanserar på en timmerstock nedför en brusande fors har blivit klassisk.

På 1940-talet gick filmens originalnegativ förlorat. Dock hittades flera kopior, vilka visade att filmen var vackert tonad – och inte svartvit, som man trott. 100-årsjubiléet till ära har Svenska Filminstitutet restaurerat filmen digitalt och återskapat originalfärgerna.

Till eftervärldens stora glädje fanns Armas Järnefelts partitur till filmmusiken bevarat. Utifrån det har tonsättaren, dirigenten och violinisten Jaakko Kuusisto tillsammans med Jani Kyllönen bearbetat musiken för Gävle Symfoniorkester. 2019 gjorde orkestern en nyinspelning – vilken nu ger liv åt den digitaliserade filmen. Jaakko Kuusisto är konsertmästare i Sinfonia Lahti. Han skriver musik för orkester, kammarorkester och scen och rör sig som instrumentalist obehindrat mellan genrer – allt från jazz till Bach. Vid denna konsert leder han Gävle Symfoniorkester genom Järnefelts tidlösa, filmiska och eldröda ljudlandskap.

Video

Järnefelt - Sången om den eldröda blomman

Armas Järnefelt (1869–1958)
Sången om den eldröda blomman
Vårbrytning – Modersögat – Ut i livet – Ynglingadådet – Kyllikki – I staden – Pilgrimsfärden

1905 skrev Johannes Linnankoski en roman som väckte stor uppmärksamhet och som nästan omedelbart översattes från finska till svenska, Sången om den eldröda blomman. Det är en bok som i hög grad handlar om mänsklig moral, men det var kanske omoralen som väckte det största intresset. Det är en roman som handlar om bondsonen Olof Koskela, och i en rad episoder får man följa han många kärleksäventyr, livsbejakande och så fylld med erotisk poesi att man lätt missade vad den egentligen handlade om. Några av de ungdomar som läste boken när den var ny, kände en viss besvikelse när Olof till slut gifter sig och blir en stadgad karl.

Det är mycket möjligt att regissören Mauritz Stiller läste boken precis när den kom ut, han var ju också född i Helsingfors (1883–1928), men det blev ingen film av berättelsen förrän 1919 – vilket ändå var innan hans kanske mer kända filmer: Herr Arnes pengar (samma år), Erotikon (1920) och Gösta Berlings saga (1924). Stiller upplevde Olof som en Don Juan, som till slut ledsnade på det fria livet och längtade efter en fast tillvaro med mening. Han hade sympati och förståelse för honom. Olof som bröt med föräldrarnas inrutade tillvaro, som bejakade livet och omsvärmades av kvinnor. Hans liv har vissa likheter med Stillers eget.

Men en film ställer andra krav än en roman. Stiller var tvungen att gallra bland alla kvinnorna och kvar blev i första hand skogsflickan Annikki, gasellen som sprang så snabbt i sista paret ut, och den nordiska nymfen, vallflickan Kyllikki. Storyn blir i filmen enklare med klarare linjer. Människoteckningen var viktig, och Stiller valde människor, inte skådespelare. ”Han valde den doft, som vederbörande parti i filmen krävde, för att filmen som helhet skulle få den rätta doften. Lars Hanson spelade – överdådigt – – – Skogsflickan Greta Almroths friska charm, gasellen Lillebill Christensens mörka heta blod, Edith Erastoffs stolta trofasthet.”

”Den berömda forsfärden gjordes i Faxälven, Ångermanland. Då scenerna – enligt Stillers filmatiska uppfattning – skulle bli filmens klimax, vill han ha dem så realistiska som möjligt. Att Lars Hanson skulle balansera på en stock genom en strid fors var uteslutet. Han måste i avståndsbilderna bytas ut mot en fackman. Stiller vände sig till flottningschefen för Voxnaälven. Denne rekommenderade Karl Persson i Svenskbo. Stiller var visserligen hänsynslös när det gällde att piska fram den rätta effekten, men mänskoliv vill han inte ha på sitt samvete. Han konstruerade därför en stock med köl, som i stållina kunde dras genom forsen. Farten skulle på så sätt modereras, och kölen skulle hindra stocken från att snurra runt. Men herr Persson föredrog i alla fall en vanlig stock. Han hade gjort många våghalsiga forsfärder i olika norrländska vattenfall. Han kunde sin sak, och engagerades på en månad.

Men inte ens herr Persson förmådde leverera situationer som helt tillfredsställde Stiller …” Filmen och inspelningen fylldes av dramatiska händelser, men den blev fullbordad och fick sin premiär på Röda Kvarn i Stockholm, samtidigt som i Göteborg, Malmö, Helsingborg och Eskilstuna. Överallt blev det fullsatt och succé. Filmen lyckades också bryta den importbarriär som Tyskland byggt omkring sig. Sången om den Eldröda blomman blev nämligen en internationell framgång. Men han som fått uppdraget att skriva musiken kunde förstås bara vara med och dirigera på ett av ställena, Röda Kvarn.

Släkten Järnefelt bestod av ett flertal synnerligen betydande medlemmar. Där hittar vid författaren Arvid (som skrev skådespelet Kuolema, med scenmusik av Sibelius där Valse triste ingår), Eero som blev en betydande bildkonstnär och även målade av Sibelius, där har vi Aino som blev Jean Sibelius hustru. Tonsättaren Armas ägnade en stor (alltför stor) del av sin karriär åt att dirigera. Han var förvisso en synnerligen betydelsefull dirigent såväl i Finland som i Sverige. Han blev hovkapellmästare vid Kungliga Operan i Stockholm, men komponerade också en hel del musik, inte minst den symfoniska dikten Korsholm. Han hade studerat komposition för Wegelius i Helsingfors (samma lärare som Sibelius), men också för Busoni, i Tyskland och i Frankrike (1890–94 för Jules Massenet). Som dirigent ansågs han vara mästerlig med Wagneroperor. Ryktet om hans framgångar i Helsingfors spreds till Stockholm, och från 1905 låg tyngdpunkten på hans verksamhet i dirigerandet. Det var svårt att göra sig gällande som tonsättare, inte minst när man var svåger till Sibelius. Och själv sa han att ”då man ständigt dirigerar stora mästares verk, känner man sin egen litenhet”. Skulle man konkurrera med Sibelius måste man nog göra det på ett område som Sibelius inte beträtt – filmmusik – och där blev han något av en pionjär.

Musiken till Sången om den eldröda blomman anses vara den första nordiska filmmusik som skrevs direkt till en film och som följde filmens handling och förlopp. Och det är sannerligen inget litet verk. Totalt skrev Järnefelt omkring 100 minuter musik, som var tänkt att spelas av symfoniorkester under visningen av filmen. Det innebar en massiv manifestation, och projektet ansåg i hög grad höja statusen på film över huvud taget. Järnefelt lyckades öka spänningen och fördjupa stämningen på ett imponerande sätt. Gävlesymfonikerna har tagit musiken till sina hjärtan och såväl spelat in några av de mest kända avsnitten (Forsfärden och Slagsmålet) som det fullständiga partituret. Nu bjuds en unik möjlighet att återuppleva premiären på Röde Kvarn 1919.
Stig Jacobsson

Innan konserten kan du njuta av en god bit mat. I pausen kan du köpa något gott. 
Varmt välkommen till Restaurang Gourmet BLÅ. För aktuell meny och bordsbokning

Kontakta
restaurangen@gavlekonserthus.se
026-172940

Garderob:
Garderoberna hittar du i vår foajé på entréplan. Den bevakade garderoben är enbart öppen i samband med större konserter i Gevaliasalen och det kostar 20 kr/plagg. Biljett till den bevakade garderoben köper du i samband med biljettköpet alternativt på plats i biljettkassan. Den obevakade garderoben är gratis. Det är obligatoriskt att hänga av sig ytterkläder vid konsertbesök. Av säkerhetsskäl är det inte tillåtet att ta in ytterkläder i konsertsalen.

Parkering:
Det finns ett begränsat antal parkeringar utanför Gävle Konserthus. Vill du parkera där bör du vara på plats i god tid innan konserten. Om vår parkering skulle vara full, hänvisar vi till parkeringshus i Gävle centrum eller parkeringen vid Silvanum/Högskolan. Väljer du att parkera i Gävle centrum eller vid Silvanum/Högskolan tar det ca 5-10 minuter att promenera till konserthuset.

Fotografering:
Vänligen tänk på att fotografering, filmning eller ljudupptagning under pågående konsert kan vara störande för andra konsertbesökare och är inte att rekommendera. Slå gärna på din mobiltelefon EFTER konserten. 

Allergier:
Tänk på att starka parfymer och hårsprejer kan vara mycket besvärande för allergiker.

Övrigt: 
Mat och dryck är inte tillåtet att ta med in i Gevaliasalen