Datum och tid:

Torsdag 4 april, 19:00

Schumann, Beethoven och Zacharias

Gävle Symfoniorkester
Dirigent och solist: Christian Zacharias, piano

Schumann op.133 ”Gesänge der Frühe” (arr. John Woolrich) Gryningssånger (12 min)
Schumann Konsertstycke i G-dur op. 92 (15 min)
Beethoven Symfoni nr 6 ”Pastoralsymfonin” (39 min)

Pianisten och dirigenten Christian Zacharias är en stark musikpersonlighet med imponerande musikalisk bredd. Med sin virtuosa och samtidigt sensibla spelstil återvänder han som solist gärna till de romantiska storheterna. Nu får vi höra honom i Robert Schumanns Konsertstycke med undertiteln Introduktion och Allegro appassionato för piano och orkester. Ett verk som oförtjänt hamnat lite i skuggan av den mer kända pianokonserten av Schumann. 

Vilket är synd, för det är musik som både har stora likheter med konserten, men samtidigt är originell i egen kraft. Musiken flödar i långa linjer och storslagna orkesterklanger målade med breda penseldrag. Som inspirationskälla hade Schumann texter av Lord Byron, gotiskt laddade med magiska miljöer och övernaturliga väsen.

Inleder gör Christian Zacharias och Gävle Symfoniorkester med ett orkesterarrangemang av Gryningssånger, ett av Schumanns allra sista stycken som i original är skrivet för piano. Musiken är sökande och kontemplativ, ljus och vacker. Men också fantasifull, överraskande och djupt personlig. Den är komponerad bara några månader innan sinnessjukdomen fick honom att helt tappa kontrollen. Han kastade sig då i floden Rhen i ett desperat försök att bli kvitt de ” mörka demoner som behärskar mig”. En kort tid senare lades han in på sjukhus och kom aldrig ut därifrån.

Betydligt mer spelad och känd är Beethovens Pastoralsymfoni, en ingående musikalisk beskrivning av livet på landet i början av 1800-talet. Titlar på musik från här tiden brukar alltid vara påhitt från förläggare som ville göra musiken lättare att sälja, men här är det för ovanlighetens skull Beethoven själv som gett de olika satserna målande namn: ”Glada känslors uppvaknande vid ankomsten till landet”, ”Vid bäcken”, ”Lustigt samkväm med lantfolk”, ”Åskväder och storm” och ”Herdesång”.  Beethoven beskrivs gärna som allvarlig, butter och svår, nästan lite arg.  En kompositör som aldrig för ett ögonblick skulle ge avkall på sin konstnärliga integritet. Det gör han heller inte här, men resan har tar oss med på är alls inte krävande utan avkopplande och ljus, det är bara det där ovädersutbrottet som stör idyllen.

Video

Schumann Konsertstycke i G-dur op. 92

Beethoven Symfoni nr 6 ”Pastoralsymfonin”

This is The Gävle Symphony Orchestra

 

Robert Schumann (1810–1856)
Gesänge der Frühe/Gryningssånger op 133 orkestrerade av John Woolrich
Tranquillo
Animato, ma non troppo
Vivace
Con moto
Tranquillo, poi più mosso

Som bekant drabbades Robert Schumann mot slutet av sitt liv av en svår mentalsjukdom som fråntog honom den skapande kraften. Det sista han skrev sammanföll med att sjukdomen förvärrades, men ändå visar hans farväl till musiken, Gesänge der Frühe (Gryningssånger), en obruten konstnärlig styrka. Han komponerade dessa fem pianostycken mellan 15 och 18 oktober 1853, alltså med samma intensiva hastighet som alltid. I november försökte han ta livet av sig genom att dränka sig i Rhen. Han räddades, men begärde på eget initiativ att i februari 1854 tas in på ett privat sjukhem nära Bonn, där han avled i juli 1856, utan att ha skrivit någon mera musik. Det finns verk med högre opusnummer, men dessa är komponerade tidigare. Vare sig hans hustru Clara eller vännen Brahms besökte honom under sjukhusvistelsen.

Själv menade Schumann i ett brev till sin förläggare att ”detta är stycken som tolkar känslan av gryningens ankomst, och som är mer än måleriska beskrivningar. De är uttryck för en känsla”. Verket kom ut i tryck 1855. Schumann beundrade Bach och något av denna beundran lyser igenom i det stillsamma första stycket, utan att han gjort avkall på sin egen personlighet. Andra satsen är en polyfon rörlig fantasi, nästan lekfull. Det snabba tempot i tredje satsen kan visa invecklade tvångstankar som inte reds ut. I Con moto speglas en magisk renhet med nedåtgående 32-delsnoter som skapar en sorts melankoli. Den avslutande Tranquillo är en rörande sats som slutar i en stilla triumf. Gryningen kommer tvekande, men segrar över mörker och lidande.

Schumann dedicerade verket till Bettina Brentano, som varit god vän till såväl Goethe som Beethoven och som var gift med poeten Arnim – och ”som inspirerade Höderlin, när han var galen”. Här hör vi Gesänge der Frühe i en orkestrering av den engelske tonsättaren John Woolrich (f 1954).

 

Robert Schumann (1810–1856)
Introduktion och Allegro appassionato G-dur op 92
Introduktion. Langsam
Allegro

Robert Schumann skrev oerhört mycket musik med piano. Hans första 23 opus är verk för solopiano skrivna mellan 1830–39, och därefter skulle det komma åtskilligt fler. Pianot är också närvarande i såväl hans många sånger som i en rad kammarmusikaliska verk. Han hade ju också tänkt sig en karriär som pianovirtuos. Alltför ivrigt tränande, även med hjälp av mekaniska hjälpmedel, resulterade emellertid i en fingerförlamning som tvingade honom att avstå från pianot till förmån för komponerande och dirigerande. Någon stor dirigent blev han däremot inte, men som tonsättare hör han till de främsta. Hans senare pianostycken spelades i allmänhet för första gången av hans hustru Clara, som ju var en av tidens absolut främsta pianister.

Schumanns första komposition för piano och orkester blev också hans mest kända och oftast spelade, pianokonserten i a-moll op 54, fullbordad 1845. Det verket hade en lång tillblivelsehistoria fylld av motgångar och besvärligheter, men gav honom de rika erfarenheter han behövde när han 1849 skrev såväl Introduktion och Allegro appassionato op 92 som originalversionen för piano och orkester av det verk som senare kommit att bli mer känt som Konzertstück för 4 horn och orkester op 86. Det finns också ett Concert-Allegro med Introduktion op 134 från 1853. Dessa tre sist nämnda verk har speltider på 13-17 minuter, och är därför trots höga kvaliteter svåra att programsätta, om man inte väljer att spela flera korta konsertanta verk av liknande slag.

Schumann inleder sitt opus 92 långsamt, precis så som till exempel Haydn ofta gjorde i sina symfonier. Pianot spelar långa, älskvärda arabesker genom hela introduktionen och dessa arpeggior tas även upp av orkestern. Det hela är drömskt och utan skarvar. Ett motiv på fyra toner i ädelt horn visar sig bli ett ofta återkommande motto. En trumpetsignal röjer plats för den snabbare delen, där en personligt romantisk sonatform utvecklar musiken inspirerat, till synes spontant och associativt. Här får pianisten framträda som en fullblodsvirtuos i ett vitalt och överväldigande musikanteri.

 

Ludwig van Beethoven (1770–1827)
Symfoni nr 6 ”Pastoralsymfonin” F-dur op 68
Glada känslors uppvaknande vid ankomsten till landet Allegro ma non troppo
Scen vid bäcken Andante molto mosso
Munter samvaro med lantfolk Allegro
Åskväder. Storm Allegro
Herdesång. Glada och tacksamma känslor efter stormen Allegretto

Inga tonsättningar har väl varit föremål för mer ingående granskningar än Beethovens nio symfonier, och man tycker sig märka att det är i de med udda nummer tonsättaren har kämpat och utvecklats, medan de med jämna nummer inneburit ett mer konfliktfritt och vilsamt skapande. Detta stämmer åtminstone för den sjätte symfonin, den så kallade Pastoralsymfonin, där det inte ens i åskvädret och stormen går att hitta några djupare konflikter. Det liknar mer ett dramatiskt vykort.

Men även om Pastoralsymfonin mestadels är kontemplativ och idyllisk, så innehåller den faktiskt tankar som var nya till och med för Beethoven själv. Dittills hade symfonisatser bara försetts med de italienska tempobeteckningar som vi så ofta ser i programbladen, men redan i de första utkasten till pastoralsymfonin, från sommaren 1807, finns berättande titlar på de olika satserna angivna. De blev rubriker som efterhand växte ut och som vid symfonins fullbordan ett år senare hade blivit riktiga scenanvisningar. Originellt var också att symfonin fick fem satser, mot de traditionella fyra. Något liknande hade Beethoven inte ägnat sig åt tidigare inom symfonigenren och ändå ska man inte förledas att tro att det är fråga om programmusik. Modellen slog emellertid rot och flera senare tonsättare har verkligen komponerat programsymfonier vars fem satser fått lika beskrivande titlar – tänk bara på Berlioz Symphonie Fantastique.

Beethoven ville ännu så länge med rubrikernas hjälp bara ge en känslomässig ledtråd, inte en innehållsmässig.
Hur Beethoven själv formulerat detta har återgivits många gånger, men låt mig få citera hur författaren och folklivsforskaren Karl-Erik Forsslund tolkar detta i en 28 sidor lång skrift om Beethoven från Verdandi 1918:

”Den sjätte, Pastoralsymfonin (i F-dur) är åter lugnare. Han tar efter den uppslitande kampen mot ödet sin tillflykt ut till skogens stillhet, landets idylliskt vänliga frid. Det är en natur- och folklivsmålning i klingande dur och strålande gott humör. Det är en rad tavlor med särskilda överskrifter. Sådan ’programmusik’ och textbeskrivning har ansetts oriktig och otillåtlig, det blir målning och ej musik, efterhärmning och ej fri självständig konst, har man sagt. Men Beethoven har själv bemött denna invändning: ’också utan beskrivning skall man förstå det hela – det är mer ett uttryck för känslorna inför det målade än ett försökt att måla av det i toner.’

Han säger också, att näktergalar och gökar hjälpt honom att komponera denna symfoni, och en närmare granskning har visat hur helt han levt i naturen, hur innerligt han lyssnat till dess musik (liksom flera motiv, kanske främst den dråpliga gammalvalsen med dess liksom haltande synkoperade rytm, visa hur nära och djupt han kände och förstod den gamla präktiga ursprungliga folkmusiken.)”
Pastoralsymfonin intar en särställning inom Beethovens skapande. Den plågade titanen unnade sig att vila ut i lantlig herdemiljö.
Stig Jacobsson

Innan konserten kan du njuta av en god bit mat. I pausen kan du köpa något gott. 
Varmt välkommen till Restaurang Gourmet BLÅ. För aktuell meny och bordsbokning

Kontakta
restaurangen@gavlekonserthus.se
026-172940

Garderob:
Garderoberna hittar du i vår foajé på entréplan. Den bevakade garderoben är enbart öppen i samband med större konserter i Gevaliasalen och det kostar 20 kr/plagg. Biljett till den bevakade garderoben köper du i samband med biljettköpet alternativt på plats i biljettkassan. Den obevakade garderoben är gratis. Det är obligatoriskt att hänga av sig ytterkläder vid konsertbesök. Av säkerhetsskäl är det inte tillåtet att ta in ytterkläder i konsertsalen.

Parkering:
Det finns ett begränsat antal parkeringar utanför Gävle Konserthus. Vill du parkera där bör du vara på plats i god tid innan konserten. Om vår parkering skulle vara full, hänvisar vi till parkeringshus i Gävle centrum eller parkeringen vid Silvanum/Högskolan. Väljer du att parkera i Gävle centrum eller vid Silvanum/Högskolan tar det ca 5-10 minuter att promenera till konserthuset.

Fotografering:
Vänligen tänk på att fotografering, filmning eller ljudupptagning under pågående konsert kan vara störande för andra konsertbesökare och är inte att rekommendera. Slå gärna på din mobiltelefon EFTER konserten. 

Allergier:
Tänk på att starka parfymer och hårsprejer kan vara mycket besvärande för allergiker.

Övrigt: 
Mat och dryck är inte tillåtet att ta med in i Gevaliasalen