Maurice Ravel (1875–1937)
Rapsodie espagnole
Prélude á la nuit (Très modéré)
Malagueña (Assez vif)
Habanera (Assez lent et d’un rythme las)
Feria (Assez animé)

Maurice Ravel var son till en fransk ingenjör och en kvinna från Baskien, inte så märkligt att han då och då kastade sina blickar mot det södra grannlandet. Den spanska musikens starka färger och drivande rytmer tilltalade honom och letade sig då och då in i hans egen musik, från några tidiga pianostycken via operan Den spanska visittimmen till succén Boléro. Men redan 32-åringens allra första stora orkesterverk fick spansk inramning, Rapsodie espagnole påbörjad sommaren 1907 och fullbordad under loppet av en månad. Men så hade han också lämnat stressen i Paris och kunnat njuta av det relativa lugnet ombord på yachten Aimée tillsammans med en god vän. Redan i detta förstlingsverk är Ravel en mästare på att behandla orkestern, men det var inte alla som uppskattade hans konst. Han är en av de få betydande franska tonsättare som aldrig tilldelades den franska akademiens stora utmärkelse Rompriset trots att han försökte flera gånger. Inte heller var det alla som uppskattade Rapsodie espagnol när den uruppfördes söndagen den 28 mars 1908 på en Colonne-konsert. Ravels vän och kompositionskollega i gruppen Apacherna, Florent Schmitt, ropade från sin plats på balkongen ner mot de konservativa lyssnarna på parkett efter att ha hört Malagueña: ”Spela den en gång till för dem här nedanför som inget förstått!”.

I den första satsen förflyttar vi oss till den spanska sommarnattens mystiskt lockande dofter. Violinerna spelar nära stallet med sordin, och harpor och cellopizzicati förstärker stämningen. Att det är något speciellt med den spanska natten märkte också Manuel de Falla när han skrev sin pianokonsert Nätter i spanska trädgårdar.

En uppfriskade, snabb Malagueña tar vid med sin dansanta tretakt. Det är en sorts fandango med rötter i trakterna runt Malaga. Här kan man lägga märke till framträdande stämmor för trumpet och sarrusofon, ett instrument som numera ofta ersätts av saxofon. I den följande Habaneran lugnar det ner sig. De allra flesta av Ravels orkesterverk har en förlaga för piano, och så är fallet även med denna sats, som redan tolv år tidigare komponerats för två pianon – något Ravel inte försökte dölja, det står tydligt i partituret att musiken komponerades 1895, och inget har ändrats i själva kompositionen när han orkestrerade den.

Den fyrasatsiga hyllningen till spanska vyer, klanger, rytmer och dofter slutar mot kvällen i en briljant Feria, en turbulent festival där blåsare och slagverk kommer till sin rätt. Här finns fem tydligt urskiljbara melodier, och kastanjetter ger musiken lokalfärg. En långsammare del ger lite andrum innan vi rycks med i finalens ständigt skiftande rytmer.
Stig Jacobsson

Manuel de Falla (1876–1946)
Den trekantiga hatten
Svit nr 1: Introduktion – Eftermiddag – Mjölnarens hustrus dans – Domarens dans – Mjölnarens hustru – Druvorna
Svit nr 2: Grannarnas dans (Seguidillas) – Mjölnarens dans (Farruca) – Slutdans (Jota)

Manuel de Fallas balett Den trekantiga hatten uruppfördes som en pantomim under titeln El Corregidor y la Molinera (Domaren och mjölnerskan) i Madrid 1917, men på uppdrag av den legendariske koreografen för Ryska baletten i Paris, Sergej Djagilev, omarbetade han sitt verk som en balett, och det var just Ryska baletten som uruppförde verket i denna version, men inte i Paris utan på Alhambrateatern i London den 22 juli 1919. Föreställningen blev historisk, för det var betydelsefulla konstnärer som höll i trådarna: Ernest Ansermet dirigerade, Leonide Massine gjorde koreografin och ingen mindre än Pablo Picasso svarade för dekoren. Så blev det också en av balettensemblens största framgångar.

Falla var en stor kännare av spansk, särskilt andalusisk, folkmusik, och han har i sin egen musik bakat in några väl valda folkmusikaliska citat. Handlingen bygger på en berättelse av Pedro Antonio de Alaracón y Ariza, och är en variation på det inte helt ovanliga triangeldramat.

Byns domare kastar kärleksfulla blickar på mjölnarens unga, vackra hustru, och för att lättare nå sina mål låter han fängsla mjölnaren. Hans höga ämbete ska väl imponera. Men mjölnarhustrun är inte intresserad av uppvaktningen utan gör narr av den gamle domaren på ett sådant sätt att han faller i kvarnån och blir genomblöt. Han torkar sina kläder över kvarnens eldstad och lägger sig att vila i mjölnarens brits. Där hittar den förrymde mjölnaren honom sovande, men i stället för att väcka honom klär han sig i domarens kläder, inklusive den trekantiga hatt som hör till domarkårens officiella utstyrsel. Domaren vaknar så småningom och ser ingen annan möjlighet än att ta på sig mjölnarens kläder för att ta sig hem. Men på hemvägen får han ett ordentligt kok stryk av sina egna underordnade, som tar honom för den förrymde mjölnaren.

Verket är genomsyrat av humor och gott humör, och här finns åtskilliga anspelningar på traditionella spanska danser som murciano, tercio, fandango, seguidilla, farruca och jota. Dessutom kan man få associationer till kända klassiska verk, som Beethovens femma. Såväl handling som musik speglar iberisk hetta.
Den här gången spelas de två orkestersviter som tonsättaren sammanställde ur baletten.
Stig Jacobsson

Joaquín Turina (1876–1946)
Danzas Fantásticas op 22
Exaltación
Ensueño
Orgia

1907 gav den unge Joaquín Turina en konsert i Paris, där han själv spelade pianostämman i sin pianokvintett. I publiken satt hans spanska tonsättarvänner Manuel de Falla och Isaac Albéniz, och liksom dessa stora tonsättare har också Turinas egen orkestermusik ofta fått fyrverkerisprakande kolorit och eggande rytmer. Det dröjde inte heller länge förrän Turina kom att räknas in bland de stora i sitt hemland, och det var en ställning han kom att behålla.

1919 komponerade Turina tre Fantastiska danser op 22 som en svit för piano, men året därpå instrumenterad för stor orkester. Det är fråga om utåtriktad, färggrann och energisk musik med starka spanska kulörer. Men verket är ändå disciplinerat. Första satsen börjar mysteriöst och har två distinkta teman. Här finns en klar flamencokaraktär, som övergår till en frenetisk jota – en dansform från 1100-talets Aragonien. Men trots all denna hänförelse slutar satsen återhållsamt. Den andra satsen blir, trots en arrogant inledning, en impressionistiskt pastellfärgad dagdröm med den baskiska dansen zortzico som grundrytm. Finalens romska orgie, med två mer stillsamma mittpartier, är mer festlig än uppviglande. 
Stig Jacobsson

Enrique Granados (1867–1916)
Intermezzo, ur Goyescas

Enrique Granados var i stort sett autodidakt som tonsättare, men han hämtade bland andra inspiration hos Felipe Pedrell, den man som återupptäckte Spaniens folkliga musik, i synnerhet den för gitarr. Mest känd har han kanske ändå blivit för sina många pianostycken. Det förvånar inte att han kommit att betyda oerhört mycket för att ge den spanska musiken en given plats på konsertestraderna. När han i mars 1916 äntrade det brittiska fartyget Sussex i New York, anade han naturligtvis inte att det skulle bli hans sista resa, men en tysk ubåt torpederade båten i engelska kanalen i närheten av Dieppe, när den nästan var framme. Han drunknade när han försökte rädda livet på sin hustru.

1911 skrev han pianosviten Goyescas efter några bilder av de mest kända av Goyas målningar. Han var mycket konstintresserad och målade för övrigt själv i Goyas anda. Som ung hade han haft stora framgångar med sin opera Maria del Carmen och han fortsatte med ytterligare sex operor – den sista kallade han Goyescas, där han satte ord och handling till pianostyckena med samma namn. Handlingen utspelas i Madrid på 1800-talet. Operan uruppfördes strax före den ödesdigra hemresan på Metropolitan i New York 1916. Det blev en opera i en akt men med tre scener, och mellan den andra och tredje scenen har han lagt in det nu aktuella Intermezzot – en lyrisk pärla där vi lugnar ner oss efter en upprörande duell. Musiken har en otvetydig spansk atmosfär.
Stig Jacobsson

Maurice Ravel (1875–1937)
Bolero

Maurice Ravel var ofta tämligen irriterad över att hans Bolero, ”ett sjutton minuters verk för orkester utan musik”, såg ut att bli hans mest spelade och mest älskade musikstycke. Det bygger ju på en okonstlad spansk dans, en bolero, vars tema upprepas gång på gång utan att utvecklas det minsta – inte ens tonarten förändras. Inte förrän alldeles mot slutet, men då blir skiftet från C-dur till E-dur desto effektivare. Det är just de små förändringarna som givit musiken mästar-stämpeln. För även om temat är detsamma så skiftar instrumenteringen hela tiden. Musiken växer samtidigt i dynamik och intensitet från ensam flöjt till full orkester. Och under vägen har temat ändrat klangfärg på det mest raffinerade sätt också genom att många ovanliga instrument som ess-klarinett, oboe d’amore och olika saxofoner använts.

Musiken var ursprungligen tänkt som balett, beställd av den kända danskonstnärinnan Ida Rubinstein, och den uruppfördes av henne på Parisoperan den 29 november 1828.

I ett rökigt spanskt värdshus sitter några män runt ett bord, på vilket en kvinna dansar. Männen eggas till galenskap av hennes dans, och allt fler dras till henne. Hon knuffas ner från bordet, kastas från den ena mannen till den andra – knivar blänker till. Så räddas hon slutligen i sin partners armar …
Stig Jacobsson

Innan konserten kan du njuta av en god bit mat. I pausen kan du köpa något gott. 
Varmt välkommen till Restaurang Gourmet BLÅ. För aktuell meny och bordsbokning

Kontakta
restaurangen@gavlekonserthus.se
026-172940

Garderob:
Garderoberna hittar du i vår foajé på entréplan. Den bevakade garderoben är enbart öppen i samband med större konserter i Gevaliasalen och det kostar 20 kr/plagg. Biljett till den bevakade garderoben köper du i samband med biljettköpet alternativt på plats i biljettkassan. Den obevakade garderoben är gratis. Det är obligatoriskt att hänga av sig ytterkläder vid konsertbesök. Av säkerhetsskäl är det inte tillåtet att ta in ytterkläder i konsertsalen.

Parkering:
Det finns ett begränsat antal parkeringar utanför Gävle Konserthus. Vill du parkera där bör du vara på plats i god tid innan konserten. Om vår parkering skulle vara full, hänvisar vi till parkeringshus i Gävle centrum eller parkeringen vid Silvanum/Högskolan. Väljer du att parkera i Gävle centrum eller vid Silvanum/Högskolan tar det ca 5-10 minuter att promenera till konserthuset.

Fotografering:
Vänligen tänk på att fotografering, filmning eller ljudupptagning under pågående konsert kan vara störande för andra konsertbesökare och är inte att rekommendera. Slå gärna på din mobiltelefon EFTER konserten. 

Allergier:
Tänk på att starka parfymer och hårsprejer kan vara mycket besvärande för allergiker.

Övrigt: 
Mat och dryck är inte tillåtet att ta med in i Gevaliasalen