Mattias Lysell (f. 1971)
Synaulia – The Angles of Milles

Mattias Lysell bor med sin familj sedan 2008 i Gävle, men är till vardags lärare i komposition vid Musikkonservatoriet i Falun, men han har ett långt förflutet i Gävle där han haft ett nära samarbete med symfoniorkestern, inte minst under de år (2010–2015) han var engagerad som Composer in Residence, och varje år bidrog med nya spännande musikverk i olika stilar som avslöjade en fantasifull och tekniskt driven tonsättare.

För tio år sedan, i oktober 2013, uruppfördes hans Synaulia – The Angles of Milles. De som besökt Gävle Konserthus kan inte ha undgått att se dessa fem musicerande pojkänglar på sina pelare högt uppe i skyn, vilka enligt Milles ska ge människorna lycka och hopp. De spelar på antika grekiska instrument som i sin ursprungliga form inte längre är i bruk, men Lysell har ”översatt” dem till moderna varianter: Syrinx (panflöjt) blir piccolaflöjt, flöjten har blivit en modern flöjt, aulos spelas nu av ett engelskt horn, trumpeten är i huvudsak densamma, liksom hornet. Även om dessa instrument inte direkt framträder som solister, så får de komma till tals både ensamma och tillsammans i olika konstellationer. Lägg särskilt märke till en melodi i tredje delen. Ursprungligen var det ett solo för naturhorn, men efter en revidering får flera musiker ur kvintetten medverka. Det är världens äldsta noterade melodi, återfunnen på en stenpelare i nuvarande Turkiet, inhuggen omkring år 150 e Kr.

Verket är hållet i fyra satser, eller ska man hellre kalla dem delar, eftersom de följer direkt på varandra, bara åtskilda av korta pauser. Lysell har, som så många andra tonsättare i hans generation, en bakgrund inom rockmusiken, och det är melodik, rytm och harmonisk tonalitet, klanger och tydliga strukturer, inte sällan repetitiva, som formar hans musik. Lyssnaren står i centrum.
Stig Jacobsson

Lars-Erik Larsson (1908–1986)
Saxofonkonsert op 14
Allegro molto moderato
Adagio
Allegro scherzando

Att skriva en solokonsert för saxofon var något mycket annorlunda sommaren 1934, då Larsson skrev sin konsert för altsaxofon och stråkorkester. Den uruppfördes av beställaren, tidens ledande saxofonist Sigurd Rachèr med Norrköpingssymfonikerna i november samma år. Därefter spelade han den flitigt världen över.

Det kan på ytan tyckas att konserten har en klar klassisk form, men när man undersöker den närmare hittar man ett intrikat nätverk av tematiskt material. Här finns all den lärdom som Larsson senare skulle briljera med som professor i komposition. I andra satsen hittar man nyckeln till de melodiska och harmoniska beståndsdelar som breder ut sig över konserten. Med en avväpnande charm, behaglig elegans och en god portion nyromantik har Larsson här skrivit en av de första och bästa av alla saxofonkonserterna internationellt sett.

Första satsen är hållen i sonatform och det är saxofonen som får presentera det tema som sedan tas upp av violinerna. I andra satsen hittar vi en elegant melodi som utvecklas till en kanon mellan solisten och altfiolerna. Finalen är ett kort rondo som kan leda tankarna till såväl Haydn som Nielsen.
Stig Jacobsson

Peter Tjajkovskij (1840–1893)
Symfoni nr 4 f-moll op 36
Andante sostenuto
Andantino in modo di canzona
Scherzo (Pizzicato ostinato)
Finale: Allegro con fuoco

Tjajkovskij skrev sin fjärde symfoni under vintern 1876-77, och därmed inledde han sin sena symfoniska stil; den som skulle kulminera i de djupt personliga och tragiska symfonierna nr 5 och 6. I fjärde symfonin hittar man fröet till denna utveckling. Han hade nyligen brevledes fått kontakt med den förmögna änkan Nadezhda von Meck, vilken han aldrig träffade, men ändå uppehöll en intensiv brevkontakt med under decennier. Hon gav honom ett generöst tilltaget årligt ekonomiskt underhåll. I maj 1877 skrev han i ett brev till henne: ”Jag är helt absorberad av min symfoni, vilken jag påbörjade i vintras. Jag skulle vilja dedicera den till Er, för jag tror Ni i den hittar ett eko av Era innersta tankar och känslor.” Men symfonin blev inte färdig då. Han avbröt arbetet för att istället hänge sig lika fullständigt åt operan Eugene Onegin. Dessvärre fick han sedan i verkliga livet uppleva de fasor som tagit form på operascenen: han kastade sig huvudstupa in i ett katastrofalt äktenskap med påföljande självmordsförsök och flykt till Italien. Han hade skisserna med sig och orkestrerade symfonin i Venedig och San Remo, och han var fortfarande kvar i Italien när symfonin urupp­fördes av Nikolaj Rubinstein den 22 februari 1878 i Moskva.

”Du frågar om symfonin har ett program. Som regel besvarar jag sådana frågor negativt och ett mer korrekt svar är verkligen inte lätt att ge. Hur ska man kunna hitta ord för de vaga känslor man haft i tankarna under arbetets gång? Utvecklingen är helt lyrisk, den sipprar ur en konstnärs själ i musik precis som en poet formulerar sig i ord. Skillnaden är att musik till och med är subtilare än ord när det gäller att uttrycka otaliga fina skiftningar i känsla och humör … Men denna symfoni har ett program, åtminstone är det möjligt för mig att i ord skissa vad musiken vill skildra … naturligtvis bara ungefär. Introduktionen rymmer fröet till hela verket, idén ur vilken det hela växer. Det representerar ödet, den mäktiga kraft som hindrar vår strävan efter lycka …”

Första satsen handlar om livet som helhet, om krassa realiteter, glada drömmar och högtflygande visioner. Lugnet lägger sig. I andra satsen skildras den melankoliska längtan som lägrar oss i ensamheten efter en dags arbete. Den är vacker men sorgesam, och man förlorar sig i minnen. Ett nordiskt vemod sprider sig över den melodi i oboe som inleder satsen. Tredje satsen är mest broderi över grundlösa tankar, sådana man får när man druckit en del. Konstiga griller fyller snart sinnet. Det är en utåtriktad och glad scherzosats som utmärks av stråkarnas pizzicatospel. När du inte själv kan hitta lyckan, sök den hos andra – det är motivet för finalen. Rör dig bland massorna. Han brister ut i det mest bombastiska utspel. Som melodiskt motiv inför han den ryska folkvisan ”På ängen stod en liten björk”. Det finns grader av lycka, stor och liten – finn tröst i andras lycka och ditt liv blir uthärdligt. Sådana tankar fyllde Tjajkovskij under arbetet, och det resulterade i en gripande bekännelse. Symfonin blev ett sätt för honom att skriva av sig sin djupa depression och förtvivlan.
Stig Jacobsson

Innan konserten kan du njuta av en god bit mat. I pausen kan du köpa något gott. Vid vissa konsertern håller vi även öppet i Övre Baren.

För mer information och menyer, tryck här!

Kontakt:
restaurangen@gavlekonserthus.se
026-172940

Varmt välkommen till Restaurang Gourmet BLÅ.