Eugene Tzigane är för närvarande konstnärlig ledare och chefdirigent för Kuopio Symfoniorkester, där han har utformat säsonger med fokus på den stora 19-tals traditionen Espressivo. Hans första säsong, med titeln "The Romantic Rebellion", introducerade publiken till den rika och expansiva Wagnerianska tolkningstraditionen, där musiken tar lyssnaren med på emotionella och psykologiska resor. Istället för att strikt följa en objektiv, matematisk och rigid uppfattning av musikaliska texter, strävar Eugene Tzigane efter att fylla sina tolkningar med en stark känsla av improvisation, drama och berättande. Hans framföranden syftar till att beröra publiken på ett djupare, undermedvetet plan – att gå förbi intellektet och istället tala direkt till själen. I sin andra säsong, "The War of the Romantics", vill han ytterligare belysa kontrasten mellan konservativa och avantgarde-musiker på 1800-talet och hur denna uråldriga kamp om musikens själ fortfarande påverkar oss idag.

I sin blogg The Romantic Rebellion skriver Eugene Tzigane om vikten av att omvärdera det konstnärliga status quo och förespråkar en återgång från hyperintellektualism till känsla och emotion. I sitt dirigentskap strävar han efter att ge nytt liv åt älskade mästerverk genom att använda denna 19-talsstil som en väg tillbaka till musikens skönhet, frihet och genuina mänskliga uttryck, innan 1900-talets modernistiska revolution avvisade individualitet och tvetydighet.

Under sin karriär har Eugene Tzigane utvecklat långsiktiga samarbeten med Orchestre national d'Île-de-France (Ondif), Philharmonia Prague (PKF), Bruckner Orchester Linz, Kungliga Operan i Stockholm samt symfoniorkestrarna i Helsingborg, Gävle, Norrlandsoperan, Aarhus, och filharmonikerna i Szczecin, Gdańsk, Bydgoszcz och Košice. Säsongen 2024–25 gör han debut med Haifa Symphony Orchestra och Janáček Philharmonic Ostrava, samt återvänder till Ondif, Gävle, Norrlandsoperan och Bydgoszcz. Bland höjdpunkterna från de senaste säsongerna finns turnéer i Tyskland och Österrike med Philharmonia Prague (PKF) och Prague Symphony Orchestra (FOK) samt framträdanden med Staatskapelle Weimar, Tonkünstler Orchester, Staatsphilharmonie Rheinland-Pfalz, Württembergische Philharmonie Reutlingen, MDR Sinfonie-Orchester, Beethoven Orchester Bonn och Bruckner Orchester Linz. Han har även spelat in musik med BBC Scottish Symphony Orchestra, Staatskapelle Weimar, Staatsphilharmonie Rheinland-Pfalz och Württembergische Philharmonie Reutlingen för skivbolagen Hyperion och Capriccio.

Under åren har han samarbetat med en rad framstående artister, däribland Leif Ove Andsnes, Inon Barnatan, Alessio Bax, Anna-Liisa Bezrodny, Fabio Bidini, Ronald Brautigam, Sasha Cooke, Lucas Debargue, Lise de la Salle, Stefan Dohr, Isabelle Faust, Vilde Frang, Alexander Gadjiev, Martín García García, Alban Gerhardt, David Hansen, Chloé Hanslip, Håkan Hardenberger, Johannes Held, Stefan Jackiw, Amelia Jacobson, Kevin Kenner, Jens-Peter Maintz, Mischa Maisky, Midori, Olli Mustonen, Lilli Paasikivi, Hyeyoon Park, Roland Pöntinen, Jonathan Roozeman, Shunske Sato, Wolfgang Emanuel Schmidt, Baiba Skrida, Alexandra Soumm, Arabella Steinbacher, Christoffer Sundqvist, Oliver Triendl och Wu Wei.

Tidigare har han varit chefdirigent för Nordwestdeutsche Philharmonie och förste gästdirigent för Pomeranian Philharmonic Bydgoszcz. Han är även vinnare av 1:a pris och publikens pris i 8:e Grzegorz Fitelberg-tävlingen, samt 2:a pris i både 4:e Georg Solti- och 4:e Lovro von Matačić-tävlingen.

Eugene Tzigane har studerat för James DePreist (The Juilliard School), Jorma Panula (Kungliga Musikhögskolan i Stockholm) och David Zinman (American Academy of Conducting Aspen). Han har även deltagit i mästarklasser med Alan Gilbert, Jukka-Pekka Saraste, Daniel Harding och Sergiu Comissiona, och har haft förmånen att få vägledning av Simone Young och Roger Nierenberg.

Carl Maria von Weber (1786-1826)
Friskytten, uvertyr

Carl Maria von Weber var kusin till Mozarts hustru Constanze, men Mozart dog när Carl bara var fem år gammal, så Weber hör till en nyare tid. Han brukar betraktas som länken mellan Beethoven och Wagner, och som den romantiska operans skapare. Han genomsyrade gärna sina operor med naturmystik och tyska folksagor, inte sällan berikad med en färggrann orkesterpalett. Han var praktiskt taget uppvuxen på en teater - hans far arbetade som kringresande teatermusiker - så han hade dessutom den dramatiska nerven i blodet. Främst studerade han komposition för Michael Haydn.
Med operan Friskytten revolutionerade han operakonsten. Den uruppfördes i Berlin 1821 och blev genast en världssuccé. Han flyttade ut handlingen (som tilldrar sig i Böhmen i mitten av 1700-talet) i den djupa skogen, gärna med skrämmande scener i trolskt månsken. Han lät det vanliga folket ta plats på scenen i form av jägare och smeder - och här figurerar även djävulen själv. Här händer åtskilliga övernaturliga ting! Ja, handlingen är sannerligen spännande, men även full av humor - och med mängder av lysande musik. Redan i uvertyren får man en föraning om vad som komma skall. Många av de melodier som efter hand dyker upp i operan presenteras nämligen redan här - men uvertyren är mer än ett potpurri, det är snarare fråga om en genomkomponerad tondikt.
Stig Jacobsson

Franz Liszt (1811–1886)
Pianokonsert nr 2 A-dur
Adagio sostenuto assai – Allegro agitato assai
Tempo del andante – Allegro moderato
Allegro deciso
Marziale un poco meno allegro
Un poco meno mosso
Allegro animato

Franz Liszt skrev två pianokonserter. Fast numera finns också en tredje, och även verket Totentanz är ett betydande stycke för piano och orkester, liksom en Ungersk fantasi. Det förvånar absolut inte att tidernas främsta pianist även ville framträda med egna verk tillsammans med orkester. De båda pianokonserterna (Ess-dur och A-dur) påbörjades samtidigt i Rom 1839 men fick ligga i malpåse i tio år innan Liszt på nytt började intressera sig för dem, och sedan behövde han för den första konserten ytterligare sju år att fullborda den. Den andra konserten blev inte helt färdig, med alla justeringar, förrän tolv år senare! Men i januari 1857 uruppfördes konserten med Liszt som dirigent och med hans elev Hans von Bronsart som pianist. (Den första konserten uruppfördes med Liszt som pianist och Hector Berlioz som dirigent i februari 1855 i Weimar.) Liszt hade i själva verket slutat framträda som pianovirtuos 1848 när han slog sig ner i Weimar.

De båda pianokonserterna tillkom alltså under samma tidsperiod och delar en tämligen rapsodisk karaktär, men de är på många sätt varandras totala motsatser. Den andra konserten, som spelas här i kväll, har sex ”satser” som spelas i följd utan pauser. Frågan är om man ens ska kalla dem satser. Här finns ingen traditionell satsstruktur, det är mera fråga om att följa med i tonsättarens associationer. Motiven passar inte in i sonatformen utan förvandlas och dyker upp i nya förklädnader genom hela verket – inte minst det tema i träblåset som inleder konserten. I den här konserten är det viktigare att pianisten är en poet än en virtuos, vilket inte hindrar att vissa partier kräver en oerhört driven teknisk skicklighet.
Stig Jacobsson

Carl Nilsen (1865-1931)
Symfoni nr 5, op 50
Tempo giusto. Adagio non troppo
Allegro. Andante un poco tranquillo

1921-1922 skrev Carl Nielsen samtidigt på de två verk som kommit att stå som motpolerna i hans skapande. Det gäller den soligt folkliga pastoralen Fynsk foraar och det storslagna dramat Symfoni nr 5. Symfonin har två stora satser som inte har något tematiskt släktskap, men som ändå hänger samman idémässigt. Musiken börjar med att altfiolerna gungar fram på den av Nielsen så ofta använda lilla tersen C-A och tar så småningom form i ett tema. Musiken klättrar uppåt och ett nytt tema växer ut mot ljuset. När musiken nått ytterligare högre har vi kommit fram till den destruktiva lilla trumman, som i partituret ges order om att improviserat göra allt den kan för att stoppa musikens fortsatta framfart, medan klarinetten klagar över att segern kostat så mycket lidande. Det är svårt att föreställa sig att inte första världskrigets fasor bidragit med tankeinnehåll. Musiken har enligt tonsättarens utsago velat skildra "de vilande krafterna i motsättning till de aktiva". På denna våldsamma sats med många gripande episoder följer ett härligt allegro. Det som överlevt katastrofen reser sig nu ur askan. Men återbyggnaden går inte smärtfritt. Ny energi laddas upp, bland annat i form av två fugor av vilka den sista leder symfonin fram till en högst vital avslutning. Vissa kritiker, konstnärer och musikvetare menar att Nielsens femma är den viktigaste symfoni som skrivits under 1900-talet.
Uruppförandet ägde rum den 24 januari 1922 och noterna hade slutdaterats nio dagar dessförinnan. Publiken var rörd och kritikerna konstaterade att den 56-årige Nielsen gick i spetsen för de unga. Men okonventionell ärlighet uppskattas inte alltid. När symfonin några år senare presenterades i Stockholm troppade publiken av i stora skaror och den blev ordentligt utskälld av flera kritiker, vilka fann musiken dårhusmässig. "Man vet ej om det skall skildra marknadsvimmel eller en hönsgård i helvetet, men en hiskelig olåt lyckas tonsättaren avlocka den med dödsförakt arbetande orkestern", skrev en kritiker. En annan skrev: "I symfonins första avdelning föres åhöraren till en kreatursmarknad med en avdelning för nyttan och köpenskapen, där kor och oxar råma, och en avdelning för nöjet, där karuseller går, taskespelare utföra sina konster och små retsamma satyrer med bockfot och svans kika mellan benen på publiken... en tonmålning av något renlärigt lutherskt helvete med stora djävlar, som dunka trumma, och smådjävlar som vissla och spela triangel."

Men det fanns också de som såg storheten: "I motsats till de föregående programnumren står denna femte symfoni i brännpunkten av vad som sker, jäser och rör sig i våra dagars musik. Carl Nielsen visar här en förmåga att hänsynslöst och konsekvent utforma en stil vars räckvidd och betydelse tränga långt utöver nationella gränser, denna konstart blir en insats i europeisk musikutveckling... Carl Nielsen framstår som en musiker av överlägsna och djärva mått, en som kräver odelad respekt, även av dem vilka icke vilja eller kunna följa honom. Den som förstå värdet av denna nya stil och inser den historiska nödvändigheten i dess framkomst, tvekar inte att räkna Nielsens femte symfoni till vår tids intressantaste och mest fängslande alster inom området."

Symfonin blev också det första nordiska verk som framfördes under den årliga Internationella festivalen för samtida musik, nämligen i Frankfurt am Main 1927. Då ansåg somliga att den redan klingade gammaldags, men den drog i alla fall ner applådåskor. Egentligen tystnade inte kritiken förrän en verklig auktoritet förklarat musiken sin kärlek. Det var Leonard Bernstein, som när han gjorde en banbrytande skivinspelning av symfonin, drog paralleller mellan Nielsens femma och Shakespeares drama om den danske prinsen Hamlet. Ja, där har vi Danmarks båda mest betydande bidrag till den kulturella världsmarknaden. I alla händelser är detta musik som inte lämnar många oberörda.
Stig Jacobsson

Dirigent: Eugene Tzigane
Eva Gevorgyan, piano
Konsertmästare: Åsa Wirdefeldt

VIOLIN I
Åsa Wirdefeldt
Anneli Jonsson
Finndís A Kristinsdóttir
Gustav Inge
Lolita Kisonaite
Cristina Komilova Lixandru
Kerstin Svensson
Tuulikki Nilsson Salo
Evgueni Lobas

VIOLIN II
Ulf Andrén
Lucy Baker
Romeo Kaufeldt
Josef Cabrales Alin
Ulf Nilsson
Dag Björkling
Anne Nilsson
Ingrid Kytöharju

VIOLA
Atico Razera
Anna Hyllman
Anna Harju
Sara Munters
Ingela Hellberg
Helena Wahlund

CELLO
Mats Olofsson
David Peterson
Adrian Kaufeldt
Katarina Lysell
Åke Hedman

KONTRABAS
Tomas Wahlund
Eugene Maguid
Fabian Dahlkvist
Jesper Julin

FLÖJT
Julia Crowell
Kristin Olsson
Viktoria Lindström

OBOE
Thomas Bodin
Ulrika Gjelsnes

KLARINETT
Erik Larsson
Kristina Lindby

FAGOTT
Patrik Håkansson
Per Nilsson

HORN
Annamia Larsson
Ida Freij
Tik Sang Lam 
Johan Stone

TRUMPET
Viktor Silverstone
Odd Inge Gjelsnes
Malin Silbo Ohlsson

TROMBON
Mikael Appelgren
Thobias Nilsson

BASTROMBON
Jakob Sandberg

TUBA
Simon Frisk

PUKOR
Anders Lindblad

SLAGVERK
Glenn Larsson
Sofia Wik
Marcus Ström

Innan konserten kan du njuta av en god bit mat. I pausen kan du köpa något gott. Vid vissa konserter håller vi även öppet i Övre Baren.

För mer information och menyer, tryck här!

Kontakt:
restaurangen@gavlekonserthus.se
026-172940

Varmt välkommen till Restaurang Gourmet BLÅ.