Case Scaglione är inne på sin sjätte säsong som chefdirigent för Orchestre National d'Île de France. Han har tidigare varit biträdande dirigent för New York Philharmonic och musikchef för Young Musicians Foundation Debut Orchestra i Los Angeles, där han grundade det framgångsrika utbildningsinitiativet "360° Music".

Under sin tid med Orchestre National d'Île de France har Case utforskat ett brett spektrum av repertoar, inklusive verk av Strauss, Wagner, Mahler, Dvořák, Bartók, Beethoven, Ravel, Sibelius, Britten och Anna Clyne. Säsongen 23/24 markerade en milstolpe då han ledde orkestern genom firandet av dess 50-årsjubileum.

Säsongen 24/25 inleder Case med att spela in Berios *Folk Songs* tillsammans med den berömda tjeckiska folksångerskan Iva Bittová, ett projekt som kommer att turnera och släppas 26/27. Andra höjdpunkter inkluderar en nypremiär av Rhita Strohls *Symphonie Forêt* och en turné med Steven Isserlis som framför Dvořák, samt, för första gången i orkesterns historia, en tolkning av Mahlers Symfoni nr 7. Säsongen avslutas med Schuberts *Mässa i Ass-dur* tillsammans med Chœur de Radio France.

Case har nyligen avslutat en sex år lång period som chefdirigent för Württembergisches Kammerorchester Heilbronn, där han regelbundet framträdde på stora scener som Stuttgarts Liederhalle, Queen Elisabeth Hall i Antwerpen och München's Prinzregententheater.

Bland hans senaste framträdanden märks debuter med Sveriges Radios Symfoniorkester, NDR Elbphilharmonie Orkester i Hamburg, och Prague Symphony Orchestra. Han har även gjort sin debut på Opéra National de Paris med en hyllad uppsättning av Richard Strauss' *Elektra*.

I USA har Case nyligen samarbetat med Cincinnati Symphony Orchestra, vilket ledde till en omedelbar inbjudan för säsongen 24/25, samt med Utah och San Diego Symphony Orchestras. Han har även återvänt till Phoenix Symphony och tidigare dirigerat orkestrar som New York Philharmonic, Houston, Dallas och Baltimore Symphony Orchestras.

I Asien har han lett konserter med China Philharmonic Orchestra samt Shanghai och Guangzhou Symphony Orchestras, och har återkommande framträdanden med Hong Kong Philharmonic Orchestra. Case har nära samarbeten med världsledande solister som Simone Lamsma, Alisa Weilerstein och Jean-Efflam Bavouzet. Han har även blivit mentorad av några av världens främsta dirigenter, inklusive Alan Gilbert och Jaap van Zweden.

Född i Jerevan, Armenien, Sergey Khachatryan vann första pris vid den VIII internationella Jean Sibelius-tävlingen i Helsingfors år 2000, och blev därmed den yngsta vinnaren i tävlingens historia. År 2005 tog han även hem första pris vid den prestigefyllda drottning Elisabeth-tävlingen i Bryssel.

Under säsongen 23/24 kommer Sergey att fortsätta sin internationella framgång med framträdanden tillsammans med Dresdner Philharmonie (Emmanuel Tjeknavorian), Korean National Symphony Orchestra (Oksana Lyniv), Ulster Orchestra (Daniele Rustioni), Orchestre National de Belgique (Michael Schønwandt), Queensland Symphony (Otto Tausk), Auckland Philharmonia (Chloé van Soeterstède), Bochumer Symphoniker (Kahchun Wong). Han ger sig också ut på två stora turnéer: en omfattande turné i Spanien med Basque National Orchestra (Euskadiko Orkestra) under ledning av Stanislav Kochanovsky och en nordamerikansk turné med Armenian National Philharmonic som tar honom till Roy Thomson Hall i Toronto, Maison Symphonique i Montreal och Carnegie Hall i New York.

Sergeys senaste framträdanden i USA inkluderar konserter med Seattle Symphony (Ludovic Morlot), Cleveland Orchestra (Jakub Hrůša) och National Symphony Orchestra i Washington (Vasily Petrenko). Han har även spelat med New York Philharmonic, Boston Symphony, Philadelphia Orchestra och San Francisco Symphony, samt deltagit vid Ravinia, Aspen, Blossom och Mostly Mozart Festivals.

Tillsammans med sin syster Lusine har Sergey nyligen släppt albumet "My Armenia" på etiketten naïve, tillägnat 100-årsminnet av det armeniska folkmordet. Albumet har belönats med Echo Klassik-priset för bästa kammarmusik-inspelning (20-21 århundradet/mixed ensemble). De har även spelat in Brahms tre sonater för violin och piano. Sergeys diskografi inkluderar även Sibelius och Khachaturians konserter med Sinfonia Varsovia och Emmanuel Krivine, båda Shostakovichs konserter med Orchestre National de France och Kurt Masur, samt samtliga sonater och partitor för soloviolin av J.S. Bach.

De senaste säsongerna har Sergey haft residens hos Orquesta de Valencia och BOZAR i Bryssel, med flera konserter och återinbjudningar till prestigefyllda orkestrar som Finnish Radio Symphony Orchestra och Cleveland Orchestra. Sergey har också turnerat i USA och Europa tillsammans med Alisa Weilerstein och Inon Barnatan med programmet "Transfigured Nights".

Erich Wolfgang Korngold (1897–1957)
Märchenbilder
Präludium
Scherzo
Intermezzo
Finale

Erich Wolfgang Korngold (1897–1957) var en österrikisk tonsättare och ett musikaliskt underbarn, vars verk spänner över både klassisk musik och filmmusik. Ett av hans mindre kända, men ändå fascinerande verk, är Märchenbilder (Sagobilder), komponerat 1910 när Korngold bara var 13 år gammal.

Märchenbilder är ett orkesterverk som reflekterar Korngolds tidiga mognad som kompositör och hans fascination för berättelser och sagor. Vid den tiden var Korngold redan ett erkänt musikaliskt geni, och hans verk uppmärksammades av bland andra Gustav Mahler, som förutspådde en lysande framtid för honom. Mahler kallade honom ett "musikaliskt geni" när Korngold bara var 10 år gammal, och hans musikaliska karriär utvecklades snabbt därefter.

Märchenbilder består av fyra satser, var och en inspirerad av olika sagomotiv. Korngold skapade ett musikaliskt landskap som genomsyras av en känsla av mystik och fantasi, vilket är karakteristiskt för mycket av hans tidiga verk. Varje sats målar upp en egen bild, fylld med de rika harmonier och melodier som skulle bli typiska för hans stil.
Den första satsen introducerar lyssnaren till en förtrollande värld, där Korngold använder subtil instrumentation för att skapa en drömlik atmosfär.
I Scherzot uppvisar Korngold sin förmåga att hantera livliga rytmer och lekfulla melodier, med en glimt av humor som speglar sagornas mer lättsamma sidor.
Intermezzo är mer lyrisk och eftertänksam, och här demonstrerar Korngold sin mogna förmåga att uttrycka djupa känslor trots sin unga ålder.
Verket avslutas med en glittrande final, där Korngold sammanfattar de olika temana och stämningarna från de tidigare satserna.

Märchenbilder är ett tidigt exempel på Korngolds förmåga att kombinera romantiska och senromantiska stilar med en unik känsla för dramatik och bildskapande. Verket har inte alltid fått samma uppmärksamhet som hans senare och mer kända verk, men det visar på den enorma potential som Korngold redan som barn besatt.

Även om Märchenbilder inte hör till de mest spelade verken idag, ger det en inblick i Korngolds tidiga utveckling som kompositör. Det visar också hans förmåga att skapa komplexa och emotionellt laddade verk redan vid ung ålder. Korngold skulle senare bli en av de mest inflytelserika kompositörerna inom filmmusik, men Märchenbilder förblir en viktig del av hans tidiga klassiska arv och en påminnelse om hans fantastiska talang.

Aleksandr Glazunov (1865-1936)
Violinkonsert  a-moll, op. 82
Allegro
Andante
Allegro

Aleksandr Glazunovs Violinkonsert i a-moll är ett av de mest betydande verken inom violinrepertoaren och ett utmärkt exempel på den ryska romantikens uttrycksfullhet. Komponerad 1904 och uruppförd 1905, befinner sig konserten vid en viktig punkt i Glazunovs karriär och visar hans mästerliga förmåga att kombinera teknisk virtuositet med melodisk skönhet.

Glazunov var en framstående rysk kompositör och dirigent, vars arbete spände över slutet av den romantiska perioden och början av modernismen. Han var en elev till den berömda kompositören Nikolaj Rimskij-Korsakov och influerades starkt av dennes färgglada orkestrering och melodiska sinne. Glazunov var också starkt påverkad av den ryska musiktraditionen, samtidigt som han införlivade västerländska influenser, vilket gjorde hans stil både distinkt och tilltalande för internationella publikskikt.

Violinkonserten komponerades under en tid då Glazunov var rektor för Sankt Petersburgs konservatorium, en position han hade hållit sedan 1905. Hans upptagna schema som dirigent, lärare och administratör hindrade honom dock inte från att komponera. Konserten är ett verk som vittnar om hans djupa förståelse för violinens uttrycksmöjligheter och hans förmåga att skapa musik som både utmanar och inspirerar solisten.

Ett av de mest unika inslagen i Glazunovs violinkonsert är dess struktur. I stället för att följa den traditionella tresatsiga formen, är konserten skriven i ett enda sammanhängande stycke som är indelat i tre sektioner. Verket inleds med ett Allegro, som presenteras utan paus i en omedelbar och dramatisk sats. Detta följs av en vacker och lyrisk Andante, som framhäver violinens sjungande karaktär. Konserten avslutas med ett briljant Allegro, där Glazunov skickligt väver samman teman från de tidigare sektionerna.

Konserten uruppfördes den 15 februari 1905 av den framstående belgiska violinisten Leopold Auer, som även var lärare till bland andra Jascha Heifetz och Mischa Elman. Auer var en av de mest inflytelserika violinpedagogerna i sin tid, och hans nära samarbete med Glazunov bidrog till verkets framgång. Konserten blev snabbt en favorit bland både violinister och publik, tack vare sin kombination av teknisk utmaning och emotionell djup.

Idag är Glazunovs violinkonsert ett uppskattat verk inom violinrepertoaren och spelas ofta av framstående violinister världen över. Dess lyriska skönhet, tekniska briljans och innovativa struktur gör den till ett av Glazunovs mest älskade och varaktiga verk.

Antonín Dvořák (1841-1904)
Legender op. 59

Antonín Dvořáks Legender, op. 59, är en samling av tio karaktärsstycken för piano fyrhändigt, som senare orkestrerades av kompositören själv. Verket skrevs 1881 och tillhör en period i Dvořáks karriär då han hade börjat få internationellt erkännande, särskilt efter sina "Slaviska danser" och symfonier. Dessa stycken, fyllda med både melodisk charm och en känsla av folklig tradition, representerar en viktig del av hans kammarmusikrepertoar.

Dvořák, som föddes 1841 i en liten by i Böhmen (nuvarande Tjeckien), hade alltid en djup koppling till den böhmiska och slaviska folkmusiken. Detta inflytande är tydligt närvarande i Legender, där varje stycke har en distinkt karaktär som ofta påminner om den lyriska och berättande traditionen i den centraleuropeiska folkmusiken.

Legender beställdes av Dvořáks förläggare Fritz Simrock, som hade haft stor framgång med Dvořáks tidigare verk, särskilt Slaviska danser. Simrock såg potentialen i att fortsätta marknadsföra Dvořáks musik till en bredare publik, och Legender visade sig vara ett perfekt exempel på detta. De tio styckena i samlingen är korta, ofta lyriska och fulla av melodisk skönhet, vilket gjorde dem tillgängliga för både amatörer och professionella musiker.

Varje stycke i Legender är relativt kort och präglat av en enkel, men ändå uttrycksfull melodisk struktur. Trots sin enkelhet har verket en rik känslomässig palett, från den stillsamma elegansen i den första legenden till den mer dramatiska och livliga karaktären i några av de senare styckena. Detta gör att varje legend kan ses som en miniatyrmålning, där Dvořák fångar en specifik känsla eller atmosfär.

När Dvořák senare orkestrerade Legender förde han in ytterligare en dimension i verket. Orkestreringen lyfter fram de rika tonfärgerna och ger varje stycke en ny, mer komplex klang. Detta visade också Dvořáks skicklighet som orkesterarrangör, en förmåga som skulle komma att prägla hans senare symfoniska verk.

Vid sin publicering blev Legender väl mottagna av både publik och kritiker. De ses som ett viktigt bidrag till den romantiska kammarmusiken, och deras popularitet har bestått genom åren.

Trots att de kanske inte är lika kända som Dvořáks symfonier eller kammarmusikverk som Amerikanska kvartetten, har Legender behållit sin plats i repertoaren, särskilt i den fyrhändiga pianomusiken och i den orkestrerade versionen, som ofta framförs i konserthus världen över. Verket står som ett vittnesbörd om Dvořáks förmåga att kombinera enkelhet med djup känslomässig resonans, vilket är en av de egenskaper som gör hans musik så älskad.

Innan konserten kan du njuta av en god bit mat. I pausen kan du köpa något gott. Vid vissa konsertern håller vi även öppet i Övre Baren.

För mer information och menyer, tryck här!

Kontakt:
restaurangen@gavlekonserthus.se
026-172940

Varmt välkommen till Restaurang Gourmet BLÅ.