Bohuslav Martinů (1890-1959)
Rhapsody Concerto för viola och orkester
Moderato
Molto adagio - Allegro

Bohuslav Martinů föddes 193 trappsteg upp i rummet alldeles under Jakobskyrkans tornspets i den lilla böhmiska staden Polička. Som sjuåring började han spela violin och som sextonåring kunde han fara till Prag för fördjupade studier. Men han lockades mer av konserter, bibliotek och antikvariat – och avstängdes från fortsatta studier. Först som trettioåring hamnade han i Josef Suks kompositionsklass, och via ett stipendium vidare till Paris 1923 där han hamnade i bohèmkretsar och upplevde skandalerna och frigjordheten kring Stravinsky och tonsättargruppen Les Six. På flykt undan nazismen hamnade han 1941 i USA, och blev amerikansk medborgare 1952. Liksom Dvořák 50 år tidigare var Martinů redan välkänd i den nya världen, och här fick han sitt livs första fasta anställning som pedagog vid Tanglewoods musikinstitut. Han valde ändå att 1953 återvända till Europa, men eftersom han inte var välkommen till sitt fädernesland, slog han sig mer i Schweiz.

Martinů var oerhört produktiv och skrev musik i alla former. Under en stor del av sitt liv var han influerad av barockens rytmiska och motoriska tonspråk, men under hans sena period skapade han ofta i en helt egen stil, ”från geometri tillbaka till fantasin” som han själv uttryckte det. Det resulterade i en spontan, uttrycksfull och raffinerad musik, ofta lugn men med utbrott. När han komponerade sin ca 20 minuter långa tvåsatsiga Rapsodi-konsert för altfiol och orkester lät han sig inspireras av mährisk folkmusik. Precis som Dvořák led han nämligen av svår hemlängtan. Kompositionen var under arbete i New York mellan den 15 mars och 18 april 1952 och den uruppfördes av Cleveland Orchestra den 19 februari 1953 under ledning av den store George Szell, och Jascha Weissi var solist. Bara några månader senare återvände han till Europa.
Stig Jacobsson

Antonín Dvorák (1841-1904)
Symfoni nr 8 G-dur op 88
Allegro con brio
Adagio
Allegretto grazioso
Allegro ma non troppo

Dvorák krönte sin bana med att 1891 bli den första kompositionsprofessorn vid det nyöppnade konservatoriet i New York. Det var sannerligen en imponerande karriär slaktarsonen från en liten böhmisk lantby gjort. Något år innan han avseglade till USA växte hans åttonde symfoni fram. Han hade skisserat den mellan 6 och 23 september, och fullbordat verket den 8 november 1889. Under arbetet hade han gjort långa promenader i skog och mark. Man har också betecknat symfonin som ’friluftsmusik’, som tonsättarens tack för livets underbara gåvor.

Den 2 februari 1890 uruppfördes symfonin med tonsättaren själv som dirigent framför Nationalteaterns i Prag orkester, och han ledde även framföranden i London och Frankfurt. Symfonin skulle inom kort gå segrande över världen, och blev vid sidan av den symfoni han skrev i USA, ’Symfoni från den nya världen’, hans mest älskade och mest spelade.

Åttonde symfonin är resultatet av ett medvetet sökande efter lugn och ro. När stormen ändå ryter till för kontrastens skull, blåser den bara bort de torra löven och för med sig frisk luft. Det är en lyckligt leende musik, en enkel, folklig spelmansmusik som avviker från de strikt symfoniska traditionerna.
Stig Jacobsson

Gérard Korsten är en hett eftertraktad gästdirigent vid teatrar och orkestrar i Europa, Asien, Australien och Sydafrika. Han har varit chefdirigent för London Mozart Players, South Africa State Theatre i Pretoria och Uppsala Kammarorkester. Mellan 1999 och 2005 var han chefdirigent för Orchestra del Teatro Lirico di Cagliari in Sardinia, och efter tretton år som chefdirigent för Symphonieorchester Vorarlberg tilldelades han Conductor Laureate sommaren 2018.

Korsten föddes i Pretoria och började sin karriär som orkesterviolinist. Efter studier för Ivan Galamian vid the Curtis Institute i Philadelphia fortsatte han till Salzburg där han studerade för Sándor Végh, och blev konsertmästare och assisterande chefdirigent för Camerata Salzburg, där Végh var chefdirigent. År 1987 anslöt Korsten till the Chamber Orchestra of Europé som konsertmästare; under sina nio år med ensemblen byggde han upp goda arbetsrelationer med dirigenter som Claudio Abbado, Nikolaus Harnoncourt och Heinz Holliger.

Sedan 1996 har han ägnat sin karriär åt att dirigera orkestrar som Adelaide Symphony, BBC Scottish Symphony, Budapest Festival Orchestra, Camerata Salzburg, Chamber Orchestra of Europe, Helsingborg Symphony, Hong Kong Philharmonic, Irish Chamber Orchestra, Latvian National Symphony, Orchestra della Svizzera Italiana, Orchestra Padova e Veneto, skotska och svenska kammarorkestrar och the SWR Sinfonieorchester Freiburg.
Gérard Korsten har två döttrar och bor tillsammans med sin fru, sopranen Eva Mei, i Zürich och i Arezzo (Toscana).

Den franske violasten Antoine Tamestit föddes 1979. Efter studier i Paris fortsatte han för Jesse Levine vid Yale University i USA och därefter för den tyska violasten Tabea Zimmermann. Antoine Tamestit är efterfrågad världen över som violasolist och har spelat med ett stort antal av världens stora symfoniorkestrar, som de i Wien, London, Leipzig, Berlin, Paris och New York.

Tamestit är en av världens främsta solister och kammarmusiker, känd för sin mästerliga teknik och rika klang. Han har uruppfört flera nyskrivna verk som Jörg Widmanns Violakonsert, Thierry Escaichs La Nuit des chants, Bruno Mantovanis Konsert för två violor och Olga Neuwirths Remnants of Songs. Säsongen 2019-2020 var han residensartist vid Kammerakademie Potsdam och dessutom fokusartist vid Londons symfoniorkester med vilka han framförde Widmanns Violakonsert, Berios Voci och Waltons Violakonsert. Tamestit har också gjort kammarkonserter av bland andra Jörg Widmann, Colin Currie och Masato Suzuki.

Tamestit är medgrundare av Trio Zimmermann tillsammans med violinisten Frank Peter Zimmermann och cellisten Christian Poltera. Trion har spelat in flera uppmärksammade skivor och gett konserter runt om i Europa. Tamestit har även gjort en inspelning av ovan nämnda Widmanns Violinkonsert med Bayerska radions symfoniorkester och Daniel Harding, vilken uppmärksammades av BBC Music Magazine. Tillsammans med Nobuko Imai är Tamestit konstnärlig ledare för den japanska festivalen Viola Space Festival, vars syfte är att utveckla violarepertoaren.
Antoine Tamestit spelar på en viola av Stradivari från 1672, utlånad av Habisreutinger-stiftelsen.

Innan konserten kan du njuta av en god bit mat. I pausen kan du köpa något gott. Vid vissa konserter håller vi även öppet i Övre Baren.

För mer information och menyer, tryck här!

Kontakt:
restaurangen@gavlekonserthus.se
026-172940

Varmt välkommen till Restaurang Gourmet BLÅ.