Markus & Michaela är duon som under 100 veckor i rad underhållit sin växande publik varje fredag från sitt vardagsrum. 2020 blev de tilldelade det ärofyllda priset "Årets Local Hero" som delas ut till någon som gjort något extra för regionens musikliv. I år vann de ”Årets Live”. Även om deras hjärtan ligger i countrymusiken spelar de en blandad repertoar som även består av pop, rock & schlager och tar gärna in önskemål ifrån publiken.

Sedan vinsten vid dirigenttävlingen "Nikolai Malko" i Köpenhamn 1977, anses Emil Tabakov vara en av de ledande dirigenterna i sitt hemland Bulgarien såväl som i Europa. Emil Tabakov har examen i dirigering, komposition och kontrabas från Bulgariens nationella musikhögskola i Sofia. Hans karriär har tagit honom till de ledande orkestrarna i Tyskland, Storbritannien, Polen, Frankrike, Italien, Ryssland, Spanien, Rumänien, Turkiet samt i Asien, USA och Sydamerika. Han har varit chefdirigent och konstnärlig ledare för ensemblen "Sofia Soloists" (1979-1988), Sofia Filharmoniska Orkester (1988-2000), Belgrads Filharmoniker (1994-1999), Bilkent Symfoniorkester i Turkiet (2002-2008) och Bulgarian National Radio Orchestra med vilken han har gjort ett flertal inspelningar inklusive samtliga symfonier av Shostakovich och Mahler för skivbolag som Naxos, Capriccio, Balkanton etc.

Som kompositör har Emil Tabakov skrivit mycket för solokontrabas och några av hans verk anses idag vara kärnrepertoar för instrumentet. Han har även skrivit elva symfonier samt kammar- och sångmusik. För sitt arbete har han belönats med många priser och utmärkelser, inklusive Musician of the Year hos Bulgarian National Radio 1992, "Crystal Lyre" (2009) av Union of Musicians in Bulgaria. Han nominerades till Man of the Year (1992) och rankades bland de 100 bästa proffsen under 2012 av International Bibliographic Centre i Cambridge.

Malcolm Arnold (1921-2006)
Serenade for small orchestra

Den i Norwich födde Malcolm Arnold var en engelsk kompositör. Han är mest känd för att ha skrivit lättare musik, musik till filmer och skådespel, baletter och symfonier. Han skrev bl.a. musiken till filmen Bron över floden Kwai.
Arnold var en ganska konservativ tonsättare av tonal musik. Han sade sig vara påverkad av Hector Berlioz, Gustav Mahler, Béla Bartók och jazzmusik.
Han var också en framstående trumpetare och var medlem av London Philharmonic Orchestra.

Gustav Mahler (1860–1911)
Adagietto ur Symfoni nr 5

Gustav Mahler har blivit känd som skapare av jättelika symfonier för mycket stor orkester. Symfonier som tonsättaren menade skulle tolka universum, och som således är synnerligen innehållsrika och omväxlande. Men bland alla dessa omtumlande symfonisatser finns det en som har en helt annan karaktär, och det är det ömsinta Adagiettot ur den femte symfonin. Denna välformade ädelsten är komponerad för stråkorkester och harpa, och den har blivit romantiskt världsfrånvänd med sina bitterljuva tonfall. Det är kanske inte så konstigt att denna vackra, gripande musik valdes som ledmotiv till Viscontis film Döden i Venedig, efter Thomas Manns roman. Man har också kallat musiken ett kärleksbrev till Alma Schindler, som blev Mahlers hustru under arbetet med just denna symfoni.
Stig Jacobsson

Alfred Schnittke (1934–1998)
Gogolsvit
Uvertyr. Allegro
Chichikovs barndom. Andantino
Porträttet. Långsam vals
Kappan
Ferdinand VIII
Byråkraterna. Allegro
Balen. In Tempo di Valse
Arvet. Pesante

Alfred Schnittke var en mycket unik sovjetisk tonsättare. Han gick sina egna vägar och experimenterade mer än de flesta av sina kollegor. Sådant sågs inte med blida ögon av myndigheterna, men var möjligt om man skrev mycket musik för film och teater. Men hans djärvhet hängde kvar även när han skrev symfonier, konserter, operor och kammarmusik, där han excellerade i stilistiska blandningar, oväntade infall och sarkasm.

Gogolsviten har sitt ursprung i den experimentella Tagankateaterns djärva föreställningar i Moskva. 1976 gav man föreställningen Generalinspektörens berättelse, en sorts sammandrag av den store författaren Nikolaj Gogols (1809–1852) kända verk, som Näsan, Döda själar, Kappan, Porträttet med flera. Den store dirigenten Gennadij Rozhdestvenzky (en tid chefdirigent i Stockholm) fann att Schnittkes scenmusikaliska vinjetter skulle kunna samlas till en omtumlande konsertsvit, Gogolsviten, vars satser knyter an till flera av berättelserna.

Musiken är ett äventyr av musikalisk fantasi, humor och stilistiska övertramp. I de första satserna kan vi känna igen tongångar från Beethoven och Haydn, och musikaliska citat var något som Schnittke ofta ägnade sig åt. De flesta satserna är mycket korta, men den långsamma vals som hör till Porträttet bjuder på bortåt åtta minuter av det växande vansinne som konstnären får slåss mot i sitt måleri. Det fattige titulärrådet Akakis ande ses vandra i St. Petersburg i sin kappa. Byråkratin skildras i en rigid fuga medan balen och döda själar tycks bestå av tomma sekvenser och stereotypa dansnummer. Finalen bygger på en ukrainsk folkvisa. Gogol kom från Ukraina.
Stig Jacobsson