Den österrikiske dirigenten Christoph Koncz har redan etablerat sig som en av de främsta musikerna i sin generation, med framträdanden världen över tillsammans med orkestrar som London Symphony Orchestra, Orchestre de Paris, Sächsische Staatskapelle Dresden, Orchester der Wiener Staatsoper, Israel Philharmonic Orchestra, Mahler Chamber Orchestra, Orchestre de la Suisse Romande, hr-Sinfonieorchester Frankfurt, Orchestre Métropolitain de Montréal och Hong Kong Philharmonic. Han har även dirigerat vid stora operahus som Opernhaus Zürich, National Theatre i Prag, Teatro Real i Madrid och Wiener Staatsoper.

Under den kommande säsongen framträder Christoph Koncz för första gången med Cleveland Orchestra i deras berömda Severance Music Center. Han återvänder bland annat till Philharmonia Orchestra London, Sveriges Radios Symfoniorkester och Deutsches Symphonie-Orchester Berlin. Han dirigerar en ny uppsättning av Hänsel und Gretel vid Opéra national du Rhin i Strasbourg och leder en serie föreställningar av Don Giovanni vid Wiener Staatsoper.

Från och med september 2027 blir Christoph Koncz chefdirigent för Bruckner Orchester Linz och musikchef för Landestheater Linz. Sedan 2023 är han även musikchef för Orchestre National de Mulhouse och sedan 2019 chefdirigent för Deutsche Kammerakademie Neuss am Rhein. Han har dessutom utnämnts till förste gästdirigent för det välkända franska barockensemblen Les Musiciens du Louvre och har ett nära samarbete med Verbier Festival Chamber Orchestra.
Hans dirigentdebut vid Mozartwoche i Salzburg 2013 följdes av konserter på prestigefyllda scener som Philharmonie i Berlin, Köln, Hamburg och München, Wiener Musikverein, Wiener Konzerthaus, KKL Luzern och Concertgebouw Amsterdam, samt vid Salzburgfestivalen.

Christoph Koncz, född 1987 i Konstanz i en österrikisk-ungersk musikerfamilj, fick sina första fiollektioner vid fyra års ålder. Redan två år senare antogs han till Wiens Musikuniversitet, där han 2005 även började studera dirigering för Mark Stringer. Han har deltagit i mästarkurser för Daniel Barenboim, Daniel Harding och David Zinman, vilket ytterligare berikade hans musikaliska utbildning. Vid endast nio års ålder fick han internationell uppmärksamhet för sin roll som barnundret Kaspar Weiss i den kanadensiska filmen The Red Violin, som vann en Oscar för bästa originalmusik.
År 2008, endast 20 år gammal, utsågs han till stämledare för andra violinerna i Wienerfilharmonikerna, en position han innehade fram till 2023.

Christoph Koncz är särskilt uppmärksammad för sina tolkningar av Wolfgang Amadeus Mozarts verk. Hans inspelning av de kompletta violinkonserterna som solist och dirigent tillsammans med Les Musiciens du Louvre gavs ut av Sony Classical 2020 under titeln Mozart's Violin – en internationell sensation som blev den första inspelningen av dessa verk på Mozarts egen barockviolin.

Beskriven av BBC Music Magazine som en "trumpet extraordinaire" omdefinierar Matilda Lloyd trumpetens röst på den internationella musikscenen. Hyllad för sin felfria ton, renhet i fraseringen och dynamiska finess, är Matilda en strålande kraft inom den klassiska musiken, som trollbinder publiken med sitt virtuosa och uttrycksfulla spel.

Hennes kritikerrosade utgivningar på Chandos Records visar hennes orädda konstnärskap – en kombination av teknisk briljans, emotionellt djup och nyskapande repertoarval. Albumet Resonance innehåller en "fängslande ny tolkning" (Gramophone Magazine) av Weinbergs trumpetkonsert tillsammans med London Symphony Orchestra, medan Casta Diva med Britten Sinfonia och Rumon Gamba presenterar italienska operaarior tolkade genom trumpetens röst. I september 2025 släpper hon Fantasia med organisten Richard Gowers, där barockverk av Bach, Krebs, Pachelbel och Martini kombineras med fyra nyskrivna stycken av ledande brittiska tonsättare – ett bevis på Matildas ständiga engagemang för att utforska trumpetens möjligheter.

Under säsongen 2025/26 framträder Matilda med Helen Grimes trumpetkonsert night-sky-blue tillsammans med BBC National Orchestra of Wales, Staatstheater Meiningen och vid den litauiska premiären under Gaida-festivalen i Vilnius. Hon gör sin Koreadebut med Haydns trumpetkonsert och spelar Arutiunians och Hummels konserter med Gävle Symfoniorkester, Die Kammerphilharmonie Köln och Bodensee Philharmonie Konstanz. Hon framför Robin Haighs trumpetkonsert LUCK med Ulster Orchestra i december 2025, efter världspremiären vid Aldeburgh Festival med Britten Sinfonia och Jessica Cottis i juni 2024. Våren 2026 uppträder hon tillsammans med Federico Colli i Sjostakovitjs Pianokonsert nr 1 med Bergen Filharmoniska Orkester och Dima Slobodeniouk, även den inspelad för Chandos Records. Säsongen avslutas med hennes konsertdebut vid Schleswig-Holstein Musik Festival.

I kammarmusiksammanhang gör Matilda sin Japandebut i Tokyos Musashino Civic Cultural Hall och uppträder på King's Place i London med Goldmund Quartet i februari 2026. Hon fortsätter samarbetet med The Gesualdo Six på Wigmore Hall och i Frankrike, efter deras gemensamma album Radiant Dawn (Hyperion Records, augusti 2025), hyllat som "genialiskt" med fem stjärnor i BBC Music Magazine.

Som en av ECHO Rising Stars 2024/25 gav Matilda 18 recitaler på Europas mest prestigefyllda scener, inklusive Concertgebouw Amsterdam, Wiener Musikverein, Elbphilharmonie Hamburg och Philharmonie de Paris. Hon har nyligen framträtt med bland andra BBC Scottish Symphony Orchestra, Estonian National Symphony Orchestra, Orchestre National de Lille, Royal Northern Sinfonia, Malta Philharmonic Orchestra och BBC Concert Orchestra, under dirigenter som Sir Mark Elder, Martyn Brabbins, Delyana Lazarova, Jonathan Bloxham, Anja Bihlmaier, Anu Tali, Gabriel Venzago och Lawrence Renes.

Matilda är djupt engagerad i musikpedagogik och utsågs i september 2025 till professor i trumpet vid Trinity Laban Conservatoire of Music and Dance i London. Hon håller regelbundet mästarkurser vid ledande musikhögskolor, leder Trumpet Studio vid OAcademy Artist Diploma i USA och är ambassadör för välgörenhetsorganisationen Brass for Africa. Dessutom mentor för unga brassmusiker i Storbritannien genom Future Talent.

Matilda Lloyd är utbildad vid Trinity College, Cambridge och Royal Academy of Music, och studerade därefter för Håkan Hardenberger vid Musikhögskolan i Malmö. Hon vann BBC Young Musician of the Year Brass Final 2014 och debuterade som solist vid BBC Proms 2016 med Alpesh Chauhan och BBC Philharmonic Orchestra. Hon har vunnit flera internationella priser, bland annat första pris vid Eric Aubier International Trumpet Competition i Rouen 2017.

Matilda Lloyd är Yamaha Artist.

Sergej Prokofjev (1891-1953)
Symfoni nr 1 D-dur op 25 ”Den klassiska”
Allegro
Larghetto
Gavotte (Allegro non  troppo)
Finale (Molto vivace)

Sergej Prokofjev var tjugosex år gammal då ryska revolutionen bröt ut 1917. Året innan hade han påbörjat sin första symfoni, och året därpå (21 april) ledde han uruppförandet av den i Petrograd, som Leningrad/St Petersburg hette under dessa år.

Så här efteråt kanske man inte ser något i musiken som speglar tidsandan, den är ju så kemiskt fri från socialrealism och patriotiskt patos - men samtiden såg i revolutionen en förhoppning om befriel­se från tsarens och byrå­kraternas förtyck, och symfonins glädje och humor gav faktiskt uttryck för vad man förväntade sig av framtiden.

1917 var Prokofjev redan känd som pianist och tonsättare, som skrev melodisk musik, men med egenartat vrånga melodier. Nu var hans målsättning att skriva musik på ett sådant sätt som han föreställde sig att Mozart eller Haydn skulle ha gjort om de levat i vår tid. Resultatet blev en fyrasatsig symfoni i klassisk form och med rena, enkla linjer. Musiken är klar och elegant men rymmer ändå typiska Prokofjev-melodier.

Första satsen är en skolmodell på sonatform, i andra satsen får musiken ett något oväntat förlopp och istället för den vanliga menuetten har Prokofjev valt en folklig gavott som tredje sats. Finalen är fylld av vital spelglädje.
Det är inte att förvånas över att ’den klassiska’ blivit ett av 1900-talets verkliga slagnummer.
Stig Jacobsson

Alexander Arutiunian (1920 – 2012)
Trumpetkonsert

Vad är det med Alexander Arutiunians trumpetkonsert som gör att den känns som en gammal vän redan vid första lyssningen? Det är tydligt att dess bildrika dynamik väcker en känsla av igenkänning – även om kompositörens namn inte gör det. Kanske beror denna familjära känsla på att verket står i stor tacksamhetsskuld till Rimskij-Korsakovs Scheherazade och även bär spår av Blochs Schelomo, liksom av musik av Khachaturian och Sjostakovitj. Samtidigt har Arutiunian ett tydligt armeniskt perspektiv – musikforskaren Nicolas Slonimsky talade om hans "äkta folkmusikaliska inflektioner" av armenisk folkmusik – som han uttrycker med energi, elegans, orkestral briljans och en virtuos roll för trumpet.

Alexander Arutiunian föddes i den armeniska huvudstaden Jerevan och studerade musik först vid det lokala konservatoriet och senare i Moskva. När han återvände till Armenien blev han musikchef för Armeniens Filharmoniska Sällskap. Enligt en intervju i tidskriften Brass Bulletin (1989) skapades trumpetkonserten delvis som ett minnesmärke över en ung trumpetarkollega som dog under andra världskriget. Denne vän hade uppmuntrat Arutiunian att skriva en trumpetkonsert för honom – något kompositören lovade att göra. Ödet ville dock annorlunda, och det utlovade verket blev inte färdigt förrän 1950.

Verket är skrivet i en sammanhängande sats med tydligt avgränsade sektioner, och det är både rhapsodiskt och dramatiskt till sin karaktär. Konserten inleds med trumpeten som presenterar ett kraftfullt, nästan besvärjande tema – ett motiv som återkommer i flera variationer genom stycket, liksom ett mer livligt huvudtema. Tempot och stämningen skiftar ofta: rytmisk energi och lyrisk eftertanke turas om att dominera. I en nattlig mittdel dämpas dramatiken – den dämpade trumpeten sjunger stillsamt över ett färgrikt spel i träblåset. Men denna rofylldhet bryts snart av en sekvens som påminner om Sjostakovitj, innan det livliga temat återvänder, följt av en imponerande kadens och ett kort, briljant avslut.

Resultatet är ett verk som lyckas förena nationell färg, emotionell kraft och virtuositet i ett och samma andetag – ett av trumpetrepertoarens mest älskade stycken.

Franz Liszt (1811–1886)
Les préludes

Franz Liszt har gått till historien som alla tiders största klaverlejon. Hans förmåga att spela de allra svåraste verk direkt från bladet är väl omvittnad, och hans teknik visste inga gränser. Men det är fel att tro att han bara ägnade sig åt pianot. I själva verket var han en mästerlig tonsättare inom vilken genre han än gav sig på. Han skrev stora helaftonsoratorier, mängder av körmusik och imponerande många orkesterverk – däribland tretton magnifika symfoniska dikter. Den tredje av dessa har han kallat ’Les préludes’ (förspelen). Verket har sitt i ursprung i en samling manskörer som Liszt arbetade på under 1840-talet, men som aldrig fullbordades eftersom han slutligen fann texten alltför svag.

När Les préludes uruppfördes i Weimar den 23 februari 1854 var det ingen som visste att Liszt faktiskt återanvänt åtskilligt av redan komponerad musik, men som i dess nya form påstods utgöra en musikalisk motsvarighet till Alphone de Lamartines stora dikt med namnet Les préludes. ”Vad är livet annat än en serie preludier till den okända sång, vars första och festliga anslag ger tonen. Kärlek, sorg, fred, seger – därför kallas verket Preludierna.” Dessutom rymmer dikten en rad musikaliska anspelningar som Liszt tagit fasta på. ”Inre musik, ogripbar harmoni, harpor som jag hört vibrera för vinden. Och som om det var ett fjärran eko av en himmelsk konsert…” Det är en färggrann orkesterfantasi Liszt har komponerat.
Stig Jacobsson

Zoltán Kodály (1882-1967)
Danser från Galánta

Zoltán Kodály var nära vän med landsmannen Béla Bartók, och tillsammans genomkorsade de vid förra seklets början Ungern (och andra länder) för att göra fonografrulleinspelningar av allmogens sånger. De kom då i nära kontakt med melodier som senare letade sig in i de båda tonsättarnas egna kompositioner. När Kodály sommaren 1933 komponerade sina Danser från Galánta var det för att fira Budapestfilharmonins 80-årsjubileum, och naturligtvis använde han sig av melodier från byn han nämner i verktiteln – kanske ändå inte i första hand sådana som han själv upptecknat, men som han hade insupit med modersmjölken.

”Galánta är en liten ungersk by, känd för den som rest mellan Wien och Budapest. Tonsättaren tillbringade sju av sina barndomsår där. Vid den tiden fanns ett zigenarkapell, som nu upplösts, men dess musik var den första ’orkesterklang’ som nådde barnets öra. Omkring år 1800 utkom i Wien några böcker med ungerska danser, och en volym innehöll musik ’efter några zigenare från Galánta’. De har behållit den gamla ungerska traditionen. För att bevara den hämtade tonsättaren sina huvudmotiv från dessa utgåvor”, berättar Kodály om sig själv i sina memoarer.

Verket består av fem zigenardanser som spelas utan paus, och här finns alla ingredienser man förknippar med denna sorts musik: smäktande melodier, eggande rytmer och färggranna klanger. Originalen är ganska monotona och enahanda, men i Kodálys fantasi har råmaterialet förvandlats till virtuos och inspirerad musik. Formellt är det ett rondo med två episoder, med en inledande långsam introduktion och en avslutande längre coda.
Musiken uruppfördes givetvis av Budapestorkestern dirigerad av Ernö von Dohnanyi.
Stig Jacobsson

Innan konserten kan du njuta av en god bit mat. I pausen kan du köpa något gott. Vid vissa konserter håller vi även öppet i Övre Baren.

För mer information och menyer, tryck här!

Kontakt:
restaurangen@gavlekonserthus.se
026-172940

Varmt välkommen till Restaurang Gourmet BLÅ.