Möt Joseph Haydns musikaliska bilder av ett stormigt, skrämmande hav i symfoni nr 39, som också kallas Tempesta di mare – storm över havet. Haydn var 33 år när han komponerade musiken, och påverkad av tidens ideal som fångades i uttrycket Sturm und Drang – storm och längtan. En motvikt till upplysningens idé om rationalitet, empirism och förnuft. Här möter vi i en explosiv musik med hög energinivå.
2007 beställde den svenske trumpetaren Håkan Hardenberger ett verk av tonsättaren Kurt Schwerstik. Verket kom att tituleras Divertimento Macchiato och spelas här av den belgiske trumpetsolisten Jeroen Berwaerts som har en bred repertoar som sträcker sig från barock till nutida musik. Han har uruppfört många verk och framfört nutida repertoar av Eötvös, Hosokawa och Gruber. Berwaerts är omtalad för sin enastående tekniska kapacitet, sin sensitiva musikalitet och för sina fyndiga programläggningar av verk i skilda sammanhang i samarbete med orkestrar som NHK Symphony Orchestra, Wiener Symphoniker och Konzerthausorchester Berlin. Han har studerat för den legendariske trumpetaren Reinhold Friedrich och varit professor i trumpetspel vid Hochschule für Musik i Hannover. Även jazz ligger Berwaerts varmt om hjärtat och 2017 släppte han CDn Signals from Heaven, där han var både trumpetsolist, jazzvokalist och bandledare.
Som avslutning hör vi Ludwig van Beethovens Symfoni nr 5 – verket som med rätta brukar kallas symfoniernas symfoni. Redan det välkända inledningsmotivet naglar fast lyssnaren på ett sätt som liknar en fängslande roman. Musiken skärper sinnena samtidigt som den vidgar himlarna – i finalen känns det som om taket skulle lyfta. Symfonin hade urpremiär i Wien år 1808 och gjorde stor succé. Beethovens oavlönade sekreterare Anton Schindler gav senare stycket smeknamnet Ödessymfonin. Detta eftersom Beethoven ska ha sagt att musiken klingade ”som ödet knackar på min dörr”.