Datum och tid:

Torsdag 30 januari 2020, 19:00

Pris:

100-320 kr

Ryska klassiker

Dirigent Jessica Cottis
Arseny Tarasevich-Nikolaev, piano

Sjostakovitj Hamletsvit
Tjajkovskij Pianokonsert nr 1

Arseny Tarasevich-Nikolaev gjorde sin första konsert som fyraåring och är i dag en av Europas mest lovande unga pianister. Välkommen till en konsert av ryska kontraster – från romantik hos Tjajkovskij till avantgarde hos Sjostakovitj.

År 1932 hade regissören Nikolai Akimovs uppsättning av Shakespeares Hamlet premiär på Vachtangovteatern i Moskva. Föreställningen gjorde skandal. Rollfigurerna söp och levde om, Hamlet var fet och Ofelia prostituerad. Uppsättningen var dekadent, burlesk och absurd. Josef Stalin bannlyste omedelbart föreställningen och det enda som finns kvar av verket i dag är Dmitrij Sjostakovitjs musik. Hamlet suite är ett av Sjostakovitjs mest originella verk och ett mycket uppskattat orkesterstycke. Musiken pendlar mellan galenskap och humor. Den glittrar av kabaret och operett men innehåller också partier av rå och klar skönhet.

I Moskva, precis 60 år efter premiären av Hamlet, föddes Arseny Tarasevich-Nikolaev. Tarasevich-Nikolaev gjorde sin första konsert som fyraåring, studerade vid Tjajkovskij-konservatoriet och räknas som en av Europas mest lovande unga pianister. Med Gävle Symfoniorkester tolkar han nu Pjotr Tjajkovskijs första Pianokonsert från 1875.

De bultande ackorden som inleder Tjajkovskijs stycke påminner om hjärtslag. Att konserten är en av den klassiska pianorepertoarens allra mest älskade – och den oftast spelade av Tjajkovskijs tre konserter för piano – är lätt att förstå. Musiken är temperamentsfull men har också underliggande drag av melankoli. Kontrasterna mellan ljus och mörker är utmärkande för Tjajkovskij, som hela sitt liv tampades med psykisk ohälsa och återkommande depressioner. Han var ett underbarn som improviserade på pianot lika tidigt som kvällens solist – vid fyra års ålder.

Konserten leds av dirigent Jessica Cottis, som kommer tillbaka till Gävle Symfoniorkester efter succén 2008. Cottis är grundare av operakompaniet Bloomsbury Opera i London och har så kallad synestesi, vilket innebär att hon uppfattar ljud och musik i färger.

 

Video

Sjostakovitj - Hamletsvit

Tjajkovskij - Pianokonsert nr 1

Dmitrij Sjostakovitj (1906–1975)
Hamletsvit op 32a
Introduktion och Nattlig patrull – Sorgmarsch – Fanfar och dansmusik – Jakten – Skådespelarnas pantomim – Procession – Musikalisk pantomim – Gästabud – Ofelias sång – Vaggvisa – Requiem – Tornering – Fortinbras marsch

William Shakespeare var en dramatiker som Sjostakovitj satte mycket högt, och han skrev musik till flera av hans texter. Skådespelet Hamlet försåg han med scenmusik 1932, och med ny filmmusik drygt trettio år senare. Nu är det den gamla scenmusiken som ska spelas, och den måste sägas vara ett oväntat och annorlunda inslag.

Premiären på denna uppsättning ägde rum den 19 maj 1932 på Vachtangovteatern i Moskva, och föreställningen blev en riktig skandal, något som regissören Nikolaj Akimov hade räknat med eftersom dramat inte framfördes på det sätt som man hade rätt att förvänta sig. Mycket i den här uppsättningen var ren parodi. Alla rollfigurer drack omåttligt, och Ofelia, som dessutom var havande, drack sig berusad, föll i vattnet och drunknade. Hamlet spelade själv rollen som vålnad, och dödgrävarna hade sin egen variant av den kända monologen: ”Att dricka, eller inte dricka, det är frågan”. Karikatyrerna var mördande. Men samtidigt var detta den enda möjligheten att överhuvudtaget få spela Hamlet, som vid denna tid var förbjuden av Stalins censur. Dramat handlar ju om en brottslig härskare!

Sjostakovitj anpassade sin musik efter uppsättningens idéer och bidrog effektivt till skandalen. Sorgmarschen är till exempel en ganska glad historia. Musiken är i sig själv genial, virtuos och omväxlande. Den pendlar från innerliga melodier till gamängartade galopper, från domedagsklingande Dies Irae-sekvenser till jublande marschrytmer – men man kan ju tycka att musiken skulle passa bättre till en pjäs med titeln Maskerad.

Sjostakovitj fick trettio år senare revansch. Då blev det aktuellt att filma Hamlet, och då fick han tillfälle att ge det ursprungliga dramat musikalisk rättvisa.

 

Peter Tjajkovskij (1840–1893)
Pianokonsert nr 1 b-moll op 23
Allegro non troppo e molto maestoso
Andantino semplice
Allegro con fuoco

Peter Tjajkovskij knöts som lärare till Musikkonservatoriet i Moskva genom förmedling av dess grundare Nikolaj Rubinstein, bror till den på sin tid berömde pianisten och tonsättaren Anton Rubinstein. De båda lärarkollegerna hade emellertid mycket skilda temperament och syn på tillvaron. Det var Rubinstein som övertygade Tjajkovskij att skriva uvertyren 1812, fast denne var helt främmande för den sortens nationalchauvinistiska tankar. Deras olika uppfattningar om saker och ting kan också förklara Rubinsteins första reaktion över Tjajkovskijs första pianokonsert. Även Nikolaj Rubinstein var en ypperlig pianist, och Tjajkovskij tillägnade honom sin konsert och erbjöd honom uruppförandet.

På självaste julafton 1875 gick de för första gången igenom den alldeles nyskrivna konserten tillsammans, något som Tjajkovskij tre år senare beskrev i ett brev: ”Jag spelade tålmodigt konserten till slut: den hälsades med tystnad. Jag steg upp och frågade: ’Vad tyckte ni om den?’ Plötsligt strömmade en flod av ord över Rubinsteins läppar, han blev alltmer högljudd och våldsam för var minut, tills han lät som en vrålande Jupiter. Enligt honom var min konsert inte alls bra: omöjlig att spela, med många gräsliga passager, kompositionen var vulgär, och jag hade stulit en bit här och en där, överallt. Jag blev inte bara förvånad utan också förolämpad av denna scen.”

Tjajkovskij var kanske inte någon lysande pianist, och det är mycket möjligt att han inte lyckades ge sin musik full rättvisa. Men det är helt klart att detta uppträdande gjorde honom så bestört att han ändrade dedikationen till förmån för Hans von Bülow. När denna välkända dirigent läst igenom partituret skrev han ett tackbrev till tonsättaren som andas betydligt större förståelse, ja till och med beundran: ”Idéerna är så originella, så ädla, så kraftfulla, detaljerna … så intressanta! Formen är fulländad, så modern, så stilfull … egenskaper som får mig att i lika hög grad lyckönska tonsättaren, som alla dem, som får tillfälle att njuta av dem.”
Så olika kan man uppfatta ett och samma musikstycke.

Nu blev det Bülow som dirigerade uruppförandet av konserten, och han gjorde det i oktober 1875, så långt från Moskva man kan komma; i Boston. Men med tiden mjuknade Rubinstein, lärde sig konserten och spelade den åtskilliga gånger. Till hans försvar måste sägas att det var hans många framföranden som lade grunden till konsertens enorma popularitet. Nämnas ska också att Tjajkovskij 1880 fullbordade sin andra pianokonsert, och att han tillägnade den samme Rubinstein, för ”dennes storslagna framförande av min första pianokonsert och min sonat”. Gamla misshälligheter hade glömts.
Stig Jacobsson

Innan konserten kan du njuta av en god bit mat. I pausen kan du köpa något gott. Vid vissa konserter håller vi även öppet i Övre Baren.

För mer information och menyer, tryck här!



Kontakt:

restaurangen@gavlekonserthus.se
026-172940

Varmt välkommen till Restaurang Gourmet BLÅ.