Anton Bruckner (1824-1896)
Symfoni nr 4 Ess-dur ”Den romantiska”
Bewegt: nicht zu schnell
Andante quasi allegretto
Scherzo & Trio
Finale

Anton Bruckner föddes strax utanför Linz i Österrike, som son till byn Ansfeldens skollärare och organist. Det stod tidigt klart att sonen skulle gå samma bana, och därför studerade även han till lärare. Med tiden tog emellertid musikintresset överhanden, och 31 år gammal fick han sin första professionella musikertjänst, som domkyrkoorganist i Linz. Under sina tretton år i Linz studerade han harmonilära och kontrapunkt för professor Simon Sechter i Wien, och 1868 skulle Bruckner efterträda honom som professor. Vid det laget hade han hunnit komponera en hel del större sakrala körverk och tre symfonier, av vilka de två första förblev onumrerade och ouppförda under hans livstid. I Wien fortsatte han att komponera symfonier, det blev ytterligare åtta, av vilka den sista (som fått nummer 9) förblev ofullbordad.

Bruckner var en i många avseenden naiv och lättpåverkad person, som inte alltid litade på sin egen skaparkraft. Dåliga rådgivare fick honom att bearbeta sina verk både en och två gånger, varför flertalet symfonier finns i flera versioner. Så är även fallet med den som kallas nummer fyra, ’den romantiska’. Men den här gången var det till att börja med tonsättaren själv som ansåg att en hel del revidering behövdes.

Han började komponera sin fjärde symfoni sent år 1873, 49 år gammal. Helt nyligen hade då hans Symfoni nr 2 fått sitt första framförande med förhållandevis stor framgång, och med resultat att Bruckner fått en rad nya vänner. Han var således på ovanligt gott humör när han började arbeta - vilket kan utgöra ett gott underlag för att förstå det ’romantiska’. Men som sagt; Bruckner lämnade inget färdigt ifrån sig förrän han var absolut säker på att det var så bra han någonsin kunde göra det. Den första versionen var färdig 1874 - men av den skulle vi inte känna igen mycket.

Han började på förslag från dirigenterna Felix Mottl och Anton Seidl med att omarbeta orkestreringen i yttersatserna och den långsamma satsen i januari 1878, och fortsatte i november samma år med ett helt nytt scherzo ’som skildrar jakten’. Ett år senare ersatte han finalen med en fjärde version. På så sätt blev en i många stycken ny symfoni fullbordad i juni 1880, och den framfördes för första gången den 20 februari 1881 med stor framgång hos wienpubliken. Trots det fortsatte Bruckner att bearbeta symfonin vid olika tillfällen 1881, 1882 och så sent som 1888.

Men inte nog med detta. När Hans Richter 1888 skulle framföra verket gjorde han det i en förvanskad och mer wagner-lik version gjord av Bruckners ’vänner’ Franz Schalk och Ferdinand Löwe - en version som även trycktes. Tiden var helt enkelt inte mogen för att ta emot Bruckners egna tankar. Man ansåg honom alltför omständlig och svulstig, och att hans symfonier var musikaliska ’boa constrictor’ - hur mycket hellre skulle man inte vilja kalla dem musikaliska katedraler.

För en gångs skull härstammar tillnamnet ’den romantiska’ faktiskt från tonsättaren själv, och då syftade han på första satsen där han tänkte sig en romantisk bild av en medeltida stad. Han skrev i partituret vid inledningen till trio-delen ’dansmelodi under jaktpausen’. Hornropen är huvudtemat i första satsen, och de återspeglar naturen, jakten och lantlivet. Andantet baseras på en enkel rondoform som växlar mellan två teman. Det utåtriktade scherzot har också en lyrisk och långsam mellandel. Och i den granna finalen återkommer huvudtemat från första satsen, nu i jublande triumf.
Stig Jacobsson

Innan konserten kan du njuta av en god bit mat. I pausen kan du köpa något gott. Vid vissa konserter håller vi även öppet i Övre Baren.

För mer information och menyer, tryck här!

Kontakt:
restaurangen@gavlekonserthus.se
026-172940

Varmt välkommen till Restaurang Gourmet BLÅ.