Datum och tid:

Fredag 5 december, 19:00

Pris:

310-350 kr

Skride & Shostakovich

Från havets djup till musikens höjder
Mariam Sigfúsdóttirs Oceans öppnar konserten med ett modernt och meditativt tonspråk. Sedan tar Baiba Skride över i Shostakovichs explosiva violinkonsert innan Fazil Says femte symfoni driver oss mot en kraftfull final. En konsert som berör och utmanar.

Nil Venditti DIRIGENT
Baiba Skride VIOLIN
Gävle Symfoniorkester

M. SIGFÚSDÓTTIR Oceans - 9 MIN
D. SHOSTAKOVICH Violinkonsert nr 2 - 30 MIN
PAUS - 25 MIN 
F. SAY Symfoni nr 5 - 32 MIN

Under ledning av den karismatiska dirigenten Nil Venditti bjuder Gävle Symfoniorkester på en konsert där naturens element, dramatisk violin och symfonisk energi möts. Den internationellt hyllade violinisten Baiba Skride är solist i Sjostakovitjs expressiva Violinkonsert nr 2, och kvällen avslutas med Fazıl Says intensiva femte symfoni.

Konserten inleds med ett samtida verk av den isländska tonsättaren Maria Sigfúsdóttir – Oceans. Inspirerad av havets rytm, dess skiftande temperament och oändliga djup, skapar Sigfúsdóttir en ljudvärld som böljar mellan stillhet och kraftfull rörelse. Hennes musik har en meditativ kvalitet men överraskar också med oväntade harmoniska skiftningar.

När Baiba Skride tar plats på scen väntar ett av Dmitrij Sjostakovitjs mest intensiva verk – Violinkonsert nr 2. Skriven under tonsättarens sena period bär konserten spår av både melankoli och inre kamp, men också av briljant virtuositet. Här får solisten visa sin tekniska skicklighet i häftiga kadenspassager, men också sin förmåga att förmedla den djupt emotionella kärnan i musiken. Skride, känd för sin starka scennärvaro och expressiva spelstil, gör detta till en höjdpunkt i konserten.

Efter paus tar vi ett kliv in i samtiden med den turkiske tonsättaren och pianisten Fazıl Says Symfoni nr 5. Say är känd för sin unika blandning av klassisk musik, jazz och turkiska folkmusikinfluenser, och i denna symfoni hör vi hans karaktäristiska rytmiska energi och melodiska uppfinningsrikedom. Verket vibrerar av liv, med dramatiska crescendon och oväntade harmoniska skiftningar.

Med Nil Venditti vid dirigentpulten och en solist av Baiba Skrides kaliber blir detta en konsert där kraft, skönhet och virtuositet samspelar – en upplevelse som garanterat lämnar avtryck.

Italiensk-turkiska dirigenten Nil Venditti har nyligen hyllats av Scherzo för sitt "magnetiska och karismatiska uttryck, kombinerat med en enorm auktoritet som både förstås och respekteras." Hon etablerar sig snabbt som en av Europas mest spännande unga dirigenter och samarbetar med framstående orkestrar världen över – däribland Royal Northern Sinfonia, där hon sedan säsongen 2024/25 är förste gästdirigent.

Säsongen 2025/26 blir en av Vendittis mest intensiva hittills, med engagemang runt hela världen. Bland höjdpunkterna märks flera konserter i Storbritannien, där hon arbetar nära BBC National Orchestra of Wales och Royal Philharmonic Orchestra, samt gör debut med Philharmonia Orchestra och City of Birmingham Symphony Orchestra. Hon debuterar även i London Barbican med BBC Symphony Orchestra. Andra orkestrar hon samarbetar med under säsongen inkluderar Deutsche Symphonie-Orchester Berlin, Beethoven Orchester Bonn, Musikalische Akademie Mannheim, Orchestre Symphonique de Québec, Bilbao Symphony Orchestra och Tammerfors Filharmoniker.

Bland hennes senaste framgångar finns debuter med Finska Radions Symfoniorkester, BBC Philharmonic Orchestra och Orchestra Ensemble Kanazawa, samt återkommande samarbeten med BBC Proms, Schleswig-Holstein Musik Festival, Royal Philharmonic Orchestra och Deutsche Kammerphilharmonie Bremen.

Venditti har en bred repertoar men en särskild förkärlek för turkiska och italienska tonsättare. Hon utmärker sig även inom operagenren, där hon har dirigerat verk som Mozarts Così fan tutte och Peter Maxwell-Davies The Lighthouse. Sommaren 2026 dirigerar hon Verdis Macbeth vid Longborough Festival Opera.

Nil Venditti utbildade sig i dirigering vid Zürcher Hochschule der Künste under professor Johannes Schlaefli och deltog även i Pärnu Music Festival Conducting Academy under ledning av Paavo Järvi, Neeme Järvi och Leonid Grin. I Italien tog hon examen i cellospel under Francesco Pepicelli.

Baiba Skrides naturliga och självklara förhållningssätt till musik har gjort henne till en favorit hos många av världens främsta dirigenter och orkestrar. Hon uppträder regelbundet med orkestrar som Berliner Philharmoniker, Gewandhausorchester Leipzig, Boston Symphony Orchestra, Chicago Symphony Orchestra, Concertgebouworkest, Symphonieorchester des Bayerischen Rundfunks, Orchestre de Paris, London Symphony Orchestra, Kungliga Filharmoniska Orkestern i Stockholm, Oslo Filharmoniska Orkester, Sydney Symphony Orchestra och NHK Symphony Orchestra.

Hon samarbetar nära med dirigenter som Marin Alsop, Christoph Eschenbach, Edward Gardner, Susanna Mälkki, Andris Nelsons, Yannick Nézet-Séguin, Andrés Orozco-Estrada, Santtu-Matias Rouvali, Dima Slobodeniouk, John Storgårds, Juraj Valčuha och Kazuki Yamada.

Bland kommande höjdpunkter märks hennes återkomst till Houston Symphony för att framföra Brittens violinkonsert under Juraj Valčuha, konserter med Trondheim Symfoniorkester under Tabita Berglund, National Symphony Orchestra of Ireland samt en turné med City of Birmingham Symphony Orchestra och Kazuki Yamada.

Bland senare framgångar finns hyllade tolkningar av Sjostakovitjs violinkonserter med Boston Symphony Orchestra under Andris Nelsons och med Gewandhausorchester Leipzig under den första Shostakovichfestivalen.

Under de senaste säsongerna har hon också återvänt till Philharmonia Orchestra, hr-Sinfonieorchester Frankfurt, Dresdner Philharmoniker och Nederländernas Radiofilharmoniska Orkester. I Nordamerika är hon en regelbunden gäst hos stora orkestrar som New York Philharmonic, Pittsburgh Symphony, San Francisco Symphony, Houston Symphony, Utah Symphony och Baltimore Symphony.

År 2025 släppte Baiba Skride inspelningen av Sjostakovitjs Violinkonserter med Boston Symphony Orchestra och Andris Nelsons på Deutsche Grammophon. Skivan nominerades till ett Opus Klassik Award i kategorin Bästa konsertinspelning.

På etiketten Orfeo har hon spelat in Gubaidulinas Triple Concerto med NDR Radiophilharmonie och Andrew Manze samt Brittens Violin Concerto och Double Concerto med ORF Radio-Symphonieorchester Wien och Marin Alsop. Hennes omfattande diskografi inkluderar även alla Mozarts violinkonserter med Svenska Kammarorkestern, Bartóks konserter med WDR Sinfonieorchester samt verk av Bernstein, Korngold och Rózsa med Göteborgs Symfoniker och Tammerfors Filharmoniker under Santtu-Matias Rouvali.

Baiba Skride är även en eftertraktad kammarmusiker och uppträder regelbundet vid festivaler och konsertscener världen över, som Concertgebouw Amsterdam, Musikverein Wien, Wigmore Hall i London och Louvren i Paris, samt på turnéer i Nordamerika och Australien.

Hon är en engagerad förespråkare för samtida musik och har samarbetat med tonsättare som Sofia Gubaidulina, Victoria Borisova-Ollas, Sebastian Currier och Hans Abrahamsen – som alla skrivit konserter för henne.

Baiba Skride är född i en musikalisk familj i Riga och studerade från 1995 för Petru Munteanu vid musikhögskolan i Rostock. Hon spelar på en Stradivariusviolin "Yfrah Neaman", generöst utlånad av Neamanfamiljen genom Beare's International Violin Society.

María Huld Markan Sigfúsdóttir (f. 1980)
Oceans

María Huld Markan Sigfúsdóttir är en isländsk tonsättare och violinist. Hon tog examen som violinist vid Reykjaviks musikhögskola 2000 och erhöll sin kandidatexamen i komposition vid Islands konsthögskola 2007.
Sedan 1999 är María medlem i bandet amiina, som har gett ut flera album, turnerat världen över och samarbetat med en rad olika artister. Hon har även haft ett långvarigt samarbete med Sigur Rós sedan år 2000. Bland hennes senaste projekt med bandet finns orkestrering för albumet och turnén Átta.

María har komponerat musik för orkestrar, ensembler i olika storlekar, körer, koreografier, bildkonst och film. Hennes verk har spelats in och givits ut internationellt. Bland hennes utgivna verk på det amerikanska skivbolaget Sono Luminus finns Clockworking, Sleeping Pendulum, Aequora, Spirals, Loom, Oceans, Clockworking for Orchestra och Kom vinur. Hennes musik har framförts i Island, USA, Australien och runtom i Europa.

Hennes stycke Loom utsågs till en av de 25 bästa klassiska musikspåren 2018 av The New York Times. Albumet Concurrence, där hennes verk Oceans ingår och framförs av Islands symfoniorkester under ledning av Daníel Bjarnason, listades bland årets 25 bästa klassiska album 2019 av samma tidning och nominerades även till Grammy Awards 2021 för bästa framförande.

Förutom sitt eget kompositionsarbete har María spelat in och samarbetat med en rad framstående artister och ensembler, däribland Los Angeles Philharmonic, Fort Worth Symphony Orchestra, Frankfurt Radio Symphony, London Contemporary Orchestra, Esa-Pekka Salonen, Robert Ames, Daníel Bjarnason, Miguel Harth-Bedoya, Joan Jonas, Spiritualized, Nordic Affect, London Sinfonietta, Francesco Scavetta, Bryce Dessner, Yann Tiersen, Ragnar Kjartansson, Kjartan Sveinsson och många fler.

Dmitri Shostakovich (1906 – 1975)
Violinkonsert nr 2 ciss-moll op 129
Moderato
Adagio
Adagio — Allegro

Dmitrij Dmitrijevitj Shostakovich  föddes i S:t Petersburg den 25 september 1906 och avled i Moskva den 9 augusti 1975. Hans Violinkonsert nr 2 komponerades våren 1967 och färdigställdes i hans sommarhus i Repino den 18 maj samma år. Verket är tillägnat violinisten David Oistrach, som också var solist vid uruppförandet i Bolsjevo, nära Moskva, den 13 september 1967. Den officiella premiären ägde rum den 26 september i Moskva med Moskvas Filharmoniker under ledning av Kirill Kondrasjin.

Konserten är skriven för soloviolin, piccoloflöjt, flöjt, 2 oboer, 2 klarinetter, 2 fagotter, kontrafagott, 4 horn, pukor, tom-tom och stråkar.

Shostakovich  skrev till sin vän Isaac Glikman i april 1967:
”Mycket långsamt, med svårighet, pressar jag fram not efter not till en violinkonsert. I övrigt går allt utmärkt.”

Fem veckor senare var konserten klar – den sista av hans sex solokonserter (två för piano, två för cello och två för violin). Liksom den första var den skriven för David Oistrach, som Shostakovich  känt och beundrat sedan 1935, då de turnerade i Turkiet tillsammans. De utvecklade en nära vänskap och konstnärlig gemenskap som höll genom både krigets fasor och Stalins repression. Konserten skrevs som en födelsedagspresent till Oistrach inför hans 60-årsdag 1967 – även om Shostakovich  av misstag tog fel på året och därmed firade honom ett år för tidigt.

I ett brev till Oistrach skrev tonsättaren:
”Jag har skrivit den med dig i tankarna. Om konserten inte misshagar dig, kommer jag att bli mycket glad. Och om du vill spela den – då finns inga ord för min glädje.”

Till skillnad från den första violinkonserten (1948), präglad av starka kontraster och ironiska inslag, är Violinkonsert nr 2 mer introspektiv och lyrisk. Musiken är stillsammare, mindre dissonant och utnyttjar Oistrachs förmåga att få violinen att både sjunga och gråta. Verket följer en mer klassisk tredelad form, med första satsen i den ovanliga tonarten ciss-moll. Orkestern är liten och kammarlik, där fyra horn ersätter de vanliga mässingsblåsen, och slagverket begränsas till pukor och tom-tom.

Shostakovich  väver in flera judiska motiv, bland annat melodin till en känd gatumarknadssång från Oistrachs hemstad Odessa – en humoristisk hyllning till vännen. Den andra satsen, Adagio, är melankolisk och bibliskt stilla, med influenser från Bach. Finalen är däremot en virvlande dans i 2/4-takt, där folkmusikaliska rytmer och virtuositet smälter samman i ett intensivt crescendo.

Oistrach beskrev konserten som ett mästerverk:
”Shostakovich  upprepar sig aldrig. Han förblir sig själv, men varje verk är fullt av kraft, känsla och idéer – alltid med något oväntat.”

Trots sitt tekniska motstånd tyckte han att konserten var förbluffande välskriven för violin:
”När man väl fått grepp om den inser man att Shostakovich  verkligen kände stråkinstrumentet utan och innan.”

Eftersom tonsättaren nyligen brutit benet kunde han inte närvara vid premiären, men han hörde inspelningen och kallade Oistrachs tolkning ”lysande”. Kort därefter uruppfördes verket i USA, med Leonard Bernstein som dirigent och New York Philharmonic, den 11 januari 1968 – en historisk kväll i konserthistorien.

Fazıl Say (f. 1970)
Symfoni nr 5
I Revolts and Longings (İsyanlar ve Özlemler)
II Elegy
III Tree of Life (Hayat Ağacı)

Till skillnad från sina fyra tidigare symfonier (Istanbul, Mesopotamia, Universe och Hope) har Fazıl Says Symfoni nr 5 ingen programmatisk titel. Däremot har var och en av de tre satserna sitt eget tema.
Den första satsen, Upheavals and Longing, speglar erfarenheter från covidpandemin, nedstängningen och kriget i Ukraina.
Den mellersta satsen, Elegy, tar upp händelser ur Turkiets historia – pogromerna den 6–7 september 1955. Satsen är en klagosång över de människor med kristen, judisk, grekisk och armenisk bakgrund som i tusental drabbades av våldet under dessa dagar.
Den avslutande satsen, Tree of Life, med sina oregelbundna rytmer och starka kontraster, skildrar livets upp- och nedgångar – en hyllning till människor som, trots motgångar, bevarar sin tro på livet och framtiden.

Innan konserten kan du njuta av en god bit mat. I pausen kan du köpa något gott. Vid vissa konserter håller vi även öppet i Övre Baren.

För mer information och menyer, tryck här!



Kontakt:

restaurangen@gavlekonserthus.se
026-172940

Varmt välkommen till Restaurang Gourmet BLÅ.