Datum och tid:

Fredag 5 september, 19:00

Pris:

310-350 kr

TCHAIKOVSKYS PIANOKONSERT

Explosion av klanger – från Ligurien till New York
Vad händer när Tchaikovskys känslostorm möter Ives jazziga, lekfulla symfoni? Lägg till Tarrodis färgstarka Liguria och du får en konsert fylld av överraskningar och energi. Alim Beysimbayev och Gävle Symfoniorkester, ledda av chefdirigent Christian Reif, ger oss en kväll där musiken spränger gränser.

Christian Reif CHEFDIRIGENT
Alim Beisembayev PIANO
Gävle Symfoniorkester

A. TARRODI Liguria - 10 MIN
P. I. TCHAIKOVSKY Pianokonsert nr 1 - 32 MIN
PAUS - 25 MIN 
C. IVES Symfoni nr 2 - 37 MIN 

Gävle Symfoniorkester inleder säsongen med en konsert fylld av dramatik, virtuositet och symfonisk rikedom. Under ledning av chefdirigent Christian Reif bjuds publiken på en resa från modern klangrikedom till romantikens stora gester och en unik amerikansk symfoni.

Konserten inleds med den samtida svenska tonsättaren Andrea Tarrodis färgstarka orkesterstycke Liguria. Inspirerad av den italienska kustregionen med samma namn, målar Tarrodi upp en musikalisk tavla av glittrande hav, dramatiska klippor och solvarma landskap. Hennes musik präglas av klangrikedom och en nästan filmisk atmosfär som fångar både naturens skönhet och rörelse.

När pianisten Alim Beysimbayev intar scenen väntar en av de mest ikoniska och älskade pianokonserterna genom tiderna – Pjotr Tjajkovskijs Pianokonsert nr 1. Med sitt mäktiga inledande ackord, rika melodik och dramatiska svängningar mellan det lyriska och det storslagna, är detta ett verk som aldrig upphör att fascinera. Beysimbayev, en av de mest spännande unga pianisterna idag, är känd för sin tekniska briljans och känsliga tolkning, vilket gör detta framförande till en höjdpunkt.

Efter paus fortsätter konserten med en amerikansk pärla: Symfoni nr 2 av Charles Ives. Ives, en av de mest nyskapande tonsättarna i USA:s musikhistoria, blandar traditionell europeisk symfonik med amerikanska folkmelodier, hymninslag och överraskande harmonier. Denna symfoni, skriven i början av 1900-talet, ger oss en spännande och originell klangvärld som speglar både den europeiska klassiska traditionen och den unga amerikanska musikens egenart.

Med denna mångfacetterade konsert tar Gävle Symfoniorkester ett kliv in i en ny säsong – en säsong fylld av musikalisk passion, nytänkande och klassiska mästerverk.

Video

Alim Beisembayev – Tchaikovsky

Chefdirigent Christian Reif delar sina tankar om Tjajkovskijs odödliga pianokonsert, som inleder säsongen för Gävle Symfoniorkester.

Gävle Symfoniorkesters chefdirigent Christian Reif har etablerat ett gott renommé för sin naturliga musikalitet, innovativa programläggning och tekniska skicklighet.

Sedan 2022 är Reif även konstnärlig ledare för Lakes Area Music Festival i Minnesota – en månadslång sommarfestival som samlar några av USA:s främsta klassiska musiker. Programmet sträcker sig från opera och kammarmusik till symfoniska konserter och beställningsverk. Festivalen verkar för att högkvalitativa kulturupplevelser ska vara tillgängliga för alla och tillämpar en modell där publiken själv bestämmer biljettpriset.

Säsongen 2025/26 bjuder på debuter med Nashville Symphony, The Florida Orchestra, Danish Chamber Orchestra, Latvian National Symphony Orchestra och Australian Youth Orchestra, samt återkomster till Houston Symphony, National Arts Centre Orchestra i Ottawa, Netherlands Radio Philharmonic, Belgrade Philharmonic och National Radio Orchestra of Romania.

Reif har en aktiv karriär på båda sidor Atlanten och har dirigerat orkestrar som San Francisco Symphony, Baltimore Symphony, Dallas Symphony, Houston Symphony, St. Louis Symphony, Cincinnati Symphony, Milwaukee Symphony, Indianapolis Symphony och Kansas City Symphony, samt St. Paul Chamber Orchestra och Orchestra of St. Luke's. I Europa har han framträtt med bland andra Orchestre National de Lyon, Royal Scottish National Orchestra, Münchner Rundfunkorchester, Hallé Orchestra och Stavanger Symphony.

Han har även dirigerat opera, bland annat uppsättningar av Don Giovanni, The Merry Wives of Windsor, Pagliacci, Ariadne auf Naxos, The Rake's Progress och Hänsel och Gretel.

År 2024 tilldelades Reif en GRAMMY för albumet Walking in the Dark (Nonesuch Records), där han både ackompanjerar sopranen Julia Bullock på piano och dirigerar Philharmonia Orchestra i London. Under pandemin 2020 spelade duon in serien Songs of Comfort, som uppmärksammades av NPR och listades av The New York Times bland årets bästa klassiska musik.

Tidigare har Reif varit Resident Conductor för San Francisco Symphony och Music Director för dess ungdomsorkester, samt Conducting Fellow vid New World Symphony och Tanglewood Music Center. Han har studerat dirigering vid Mozarteum i Salzburg och vid Juilliard School i New York. Han bor i München med sin hustru Julia Bullock och deras son.

Alim Beisembayev vann förstapris vid Leeds International Piano Competition i september 2021, där han framförde Rachmaninovs Rhapsody on a Theme of Paganini tillsammans med Royal Liverpool Philharmonic Orchestra under ledning av Andrew Manze. Han tilldelades även medici.tv:s publikpris samt Royal Liverpool Philharmonic Society Prize för samtida framförande.

Som nuvarande BBC New Generation Artist 2023–25 gjorde Alim sin debut vid BBC Proms med Sinfonia of London (John Wilson) med endast två dagars varsel, något som gav honom internationell uppmärksamhet. Vid den nyliga uruppförandet av Albertas pianokonsert tillsammans med Royal Liverpool Philharmonic (Hindoyan, Scaglione) skrev The Telegraph: "Det finns ingen pianist under 30 i världen som jag hellre skulle vilja höra." Andra framstående höjdpunkter inkluderar konserter med BBC Symphony (Bloxham, Schuldt), BBC Philharmonic (Joshua Weilerstein), Tjeckiska filharmonikerna (Hrusa), Barcelonas symfoniorkester (Pablo Rus Broseta), SWR Symphonieorchester Stuttgart (Yi-Chen Lin), National Symphony Orchestra of India, State Academic Symphony Orchestra of Russia "Evgeny Svetlanov" samt Fort Worth Symphony (USA) bland andra.

Bland säsongen 2024–25 års konsertframträdanden märks debuter med BBC Scottish Symphony Orchestra (Tjajkovskij nr 1), Xiamen Philharmonic Orchestra (Tjajkovskij nr 1), Sinfonietta Cracovia (Mozart nr 20) samt Janáčekfilharmonin i Ostrava (Ravel – Pianokonsert för vänster hand).

Som recitalpianist har Alim gjort uppmärksammade debuter vid BBC Proms i Truro, Concertgebouw (Amsterdam), Wigmore Hall, Seoul Arts Centre, Carnegie Hall, Victoria Concert Hall (Singapore), Chopininstitutet i Warszawa, Oxford Piano Festival, Fondation Louis Vuitton (Paris) och Cliburn Concerts, samt genomfört en Europaturné i samarbete med Steinway Prizewinner Concerts Network och en turné i Korea med World Culture Network. Bland kommande höjdpunkter finns flera återkomster till Wigmore Hall samt debut i Queen Elizabeth Hall, Southbank Centre, London.

I december 2022 gav Warner Classics ut Alims debutalbum Liszt Transcendental Études, med samtliga tolv av tonsättarens etyder, ett album som mottogs med stor kritikerros.

Född i Kazakstan 1998, inledde Alim sina studier vid Purcell School, där han vann flera priser, bland annat förstapris vid Junior Cliburn International Competition. Han undervisades av Tessa Nicholson under skoltiden och fortsatte studera för henne vid Royal Academy of Music. År 2023 avslutade Alim sin masterexamen och Artist Diploma in Performance vid Royal College of Music, där han studerade för professor Vanessa Latarche.

Alim har fått generöst stöd från flera stipendier och fonder, bland annat Imogen Cooper Music Trust, ABRSM, Countess of Munster, Hattori Foundation, Drake Calleja Fund samt är del av välgörenhetsorganisationen Talent Unlimited.

Andrea Tarrodi (f. 1981)
Liguria

Liguria beställdes av Sveriges Radio och skrevs för Sveriges Radios Symfoniorkester. Verket uruppfördes av orkestern den 20 april 2012 i Berwaldhallen under ledning av Daniel Harding. Sedan dess har Liguria framförts många gånger både i Sverige och utomlands. 
”På Italiens nordvästra kust vid Liguriska havet ligger fem små fiskebyar som klamrar sig fast vid de branta klipporna. De heter Riomaggiore, Manarola, Corniglia, Vernazza och Monterosso, och mellan byarna löper stigar som förbinder dem genom bergen. I augusti 2011 besökte jag detta område och redan när vi kom fram visste jag att jag ville skriva musik om det. Resultatet är ett verk som kan beskrivas som en ’vandring’ mellan de små byarna: Riomaggiore med sina höga vågor; Manarola med sitt klocktorn; Monterosso, där solbadare stressat skyndade sig för att säkra en plats på stranden och fälla upp sina färgglada parasoller – som i en scen ur en Fellinifilm; Vernazza, med sitt vakttorn och sina klippor; och till sist Corniglia, där natthimlen var fylld av stjärnor.”
Andrea Tarrodi

Peter Tchaikovsky (1840–1893)
Pianokonsert nr 1 b-moll op 23 
Allegro non troppo e molto maestoso
Andantino semplice
Allegro con fuoco

Peter Tchaikovsky knöts som lärare till Musikkonservatoriet i Moskva genom förmedling av dess grundare Nikolaj Rubinstein, bror till den på sin tid berömde pianisten och tonsättaren Anton Rubinstein. De båda lärarkollegerna hade emellertid mycket skilda temperament och syn på tillvaron. Det var Rubinstein som övertygade Tchaikovsky att skriva uvertyren 1812, fast denne var helt främmande för den sortens nationalchauvinistiska tankar. Deras olika uppfattningar om saker och ting kan också förklara Rubinsteins första reaktion över Tchaikovskys första pianokonsert. Även Nikolaj Rubinstein var en ypperlig pianist, och Tchaikovsky tillägnade honom sin konsert och erbjöd honom uruppförandet.

På självaste julafton 1875 gick de för första gången igenom den alldeles nyskrivna konserten tillsammans, något som Tchaikovsky tre år senare beskrev i ett brev: ”Jag spelade tålmodigt konserten till slut: den hälsades med tystnad. Jag steg upp och frågade: ’Vad tyckte ni om den?’ Plötsligt strömmade en flod av ord över Rubinsteins läppar, han blev alltmer högljudd och våldsam för var minut, tills han lät som en vrålande Jupiter. Enligt honom var min konsert inte alls bra: omöjlig att spela, med många gräsliga passager, kompositionen var vulgär, och jag hade stulit en bit här och en där, överallt. Jag blev inte bara förvånad utan också förolämpad av denna scen.”

Tchaikovsky var kanske inte någon lysande pianist, och det är mycket möjligt att han inte lyckades ge sin musik full rättvisa. Men det är helt klart att detta uppträdande gjorde honom så bestört att han ändrade dedikationen till förmån för Hans von Bülow. När denna välkända dirigent läst igenom partituret skrev han ett tackbrev till tonsättaren som andas betydligt större förståelse, ja till och med beundran: ”Idéerna är så originella, så ädla, så kraftfulla, detaljerna … så intressanta! Formen är fulländad, så modern, så stilfull … egenskaper som får mig att i lika hög grad lyckönska tonsättaren, som alla dem, som får tillfälle att njuta av dem.”
Så olika kan man uppfatta ett och samma musikstycke.

Nu blev det Bülow som dirigerade uruppförandet av konserten, och han gjorde det i oktober 1875, så långt från Moskva man kan komma; i Boston. Men med tiden mjuknade Rubinstein, lärde sig konserten och spelade den åtskilliga gånger. Till hans försvar måste sägas att det var hans många framföranden som lade grunden till konsertens enorma popularitet. Nämnas ska också att Tchaikovsky 1880 fullbordade sin andra pianokonsert, och att han tillägnade den samme Rubinstein, för ”dennes storslagna framförande av min första pianokonsert och min sonat”. Gamla misshälligheter hade glömts.
Stig Jacobsson

Charles Ives (1874 – 1954)
Symfoni nr 2
Andante moderato
Allegro
Adagio cantabile
Lento maestoso
Allegro molto vivace

Hösten 1898 flyttade Charles Ives till New York och etablerade ett mönster som skulle bli hans arbetssätt under de kommande tio åren – att samtidigt driva två separata karriärer: som tonsättare och som försäkringstjänsteman (senare även chef). I sina Memos skrev Ives att han vid sin examen från Yale 1898, med hänvisning till karriär och ett framtida familjeliv, tänkte: ”Om han har en trevlig fru och några fina barn, hur kan han låta barnen svälta på hans dissonanser?” Den praktiska, nyktert kalkylerande sidan av hans yankee-karaktär vann alltså.

För en ungkarl i sekelskiftets New York var stadens tempo och livspuls överväldigande, och optimismen inför det kommande seklet elektrifierande – i både bokstavlig och bildlig mening: den elektriska belysningen, bilen, telefonen, filmen, flygplanet med mera var, om de inte redan brukades, på väg att förändra vardagen. USA stod på randen till att leda världen in i en ljus framtid av vetenskapliga, ekonomiska och sociala framsteg – och New York var navet. Men parallellt med denna dynamik och välstånd fanns en ständig närvaro av fattigdom. Ives var medveten om den etiska dubbelhet som låg i teknologiska och sociala framsteg och rikedom å ena sidan, och storstadens extrema fattigdom å den andra. Spegelvänd fanns hos Ives både den socialt progressiva samtiden och den försvinnande andliga världen från hans ungdom. Dessa två spår skulle han förena i sina framtida verk, med början i Symfoni nr 2.

Symfoni nr 2 markerar det första större verket där Ives fullt ut använder sin välkända förkärlek för ”lånegods” i form av välkända psalmer, marscher och populärsånger, samt citat ur egna tidigare orgelverk. Utöver dessa amerikanska melodier från Ives barndom finns även referenser till europeisk musik, särskilt Dvořák – i synnerhet Largo-satsen ur Från Nya världen-symfonin med dess nostalgiska tonfall. På så sätt kan man se Symfoni nr 2 som en övergång från den rent europeiska traditionen i Symfoni nr 1 till den genuina amerikanska prägeln i Symfoni nr 3.

En klagande cellomelodi inleder det första Andante moderato. Efter att olika andra tematiska motiv har presenterats återkommer cellotemat, denna gång med ett kort fragment ur ”Columbia, Gem of the Ocean”. Den andra satsen är en livlig utflykt som avbryts av en långsam, lyrisk del för stråkar, flöjter och oboer. Båda dessa delar upprepas; det mest uppenbara lånet här är ”Bringing in the Sheaves”. Adagio cantabile placerar fragment ur ”America the Beautiful” i en pastoral inramning. Lento maestoso har en tragisk ton som kort avbryts av ett fragment ur ”Columbia, Gem of the Ocean”. Den avslutande satsen är en snabb och lekfull kontrapunktisk kavalkad som kulminerar i ett potpurri med bland annat ”Camptown Races”, ”Turkey in the Straw” och återigen ”Columbia, Gem of the Ocean” – som abrupt kapas i slutet av ett skarpt fragment ur ”Reveille”, kanske den mest typiskt ”Ivesianska” gesten i hela symfonin.

Innan konserten kan du njuta av en god bit mat. I pausen kan du köpa något gott. Vid vissa konserter håller vi även öppet i Övre Baren.

För mer information och menyer, tryck här!



Kontakt:

restaurangen@gavlekonserthus.se
026-172940

Varmt välkommen till Restaurang Gourmet BLÅ.