Gävle Symfoniorkesters chefdirigent Christian Reif har snabbt etablerat ett gott renommé för sin naturliga musikalitet och tekniska behärskning. Han är konstnärlig ledare för Lakes Area Music Festival i Minnesota, en månadslång sommarfestival som sträcker sig från opera och kammarmusik till symfoniska framträdanden.

Säsongen 2022/23 inkluderade konserter med flera av de ledande orkestrarna i Europa och USA, och sommaren 2023 ledde han konserter på Enescu-festivalen, Grand Teton Music Festival och World Youth Symphony Orchestra på Interlochen.

Med fötterna i både Nordamerika och Europa har Reif dirigerat symfoniorkestrarna i städer som San Francisco, Baltimore, Houston, Dallas, Colorado, Indianapolis, Kansas City och Saint Paul. I Europa har han uppträtt upprepade gånger med Orchestre National de Lyon, Royal Scottish National Orchestra, Münchner Rundfunkorchester, Gävle Symfoniorkester, Hallé Orchestra och Stavanger Symphony.

Under pandemin var Reif aktiv på piano och spelade in en serie virtuella ”Songs of Comfort” med sin fru, den klassiska sångerskan Julia Bullock. I november 2020 presenterade NPR Music duon i en ”Tiny Desk (Home) Concert” för deras speciella karantänutgåva av serien. NPR:s Tom Huizenga fann det ”bland de mest transcendenta musikaliska ögonblicken jag har upplevt i år” och The New York Times lyfte fram dem på deras ”Bästa klassiska musik 2020”-listan.

Från 2016 till 2019 var Christian husdirigent för San Francisco Symphony och konstnärlig ledare för San Francisco Symphony Youth Orchestra, efter att ha varit dirigentstipendiat vid New World Symphony från 2014 till 2016 och vid Tanglewood Music Center 2015 och 2016. Han studerade dirigering vid Mozarteum i Salzburg och vid The Juilliard School i New York City. Det var där han först träffade sin fru Julia Bullock, som han bor med i München.

Sunwook Kim kom till internationell uppmärksamhet när han vann det prestigefyllda Leeds International Piano Competition 2006, endast 18 år gammal, och blev tävlingens yngsta vinnare på 40 år samt dess första asiatiska vinnare. Sedan dess har han etablerat ett rykte som en av sin generations finaste pianister, med framträdanden som konsertsolist i abonnemangsserier hos några av världens ledande orkestrar inklusive Berliner Philharmoniker, London Symphony Orchestra, Royal Concertgebouw Orchestra, Staatskapelle Dresden, Chicago Symphony, Los Angeles Philharmonic, Minnesota Orchestra, Berlin Radio Symphony, NDR Elbphilharmonie Orchester, Deutsche Kammerphilharmonie Bremen, Finnish Radio Symphony, Philharmonia Orchestra, London Philharmonic, Royal Scottish National Orchestra, BBC Orchestra of Wales, Radio-France Philharmonic, NHK Symphony, Hallé Orchestra, City of Birmingham Symphony och Bournemouth Symphony Orchestra för sin BBC Proms debut sommaren 2014. Dirigentsamarbeten inkluderar Jakub Hrusa, Karina Canellakis, Nathalie Stutzmann, Thomas Sondergard, Tugan Sokhiev, Daniel Harding, Paavo Järvi, David Afkham, Edward Gardner, John Elliot Gardiner, Myung-Whun Chung, Osmo Vänskä, Vladimir Ashkenazy, Kirill Karabits, Marek Janowski, Sakari Oramo, Andrew Manze, Vassily Sinaisky, Michael Sanderling och Sir Mark Elder.

Höjdpunkter från recitaler inkluderar regelbundna framträdanden på Wigmore Hall, Queen Elizabeth Hall (London International Piano Series), i 'Piano 4 Etoiles' serien vid Philharmonie de Paris och Théâtre des Champs-Élysées, Piano aux Jacobin Festival, AIX Festival, La Roque d'Antheron International Piano Festival (Frankrike) samt vid Beethoven-Haus Bonn, Klavier-Festival Ruhr, Mecklenburg-Vorpommern Festspiele, Teatro Colon Buenos Aires, Kioi Hall i Tokyo, Symphony Hall Osaka och Seoul Arts Centre. Sunwook är också en ivrig kammarmusiker och har samarbetat med sångare.

Nyliga konsertsamarbeten inkluderar Los Angeles Philharmonic (Tianyi Lu), London Symphony Orchestra (Michael Tilson Thomas), Chamber Orchestra of Europe på turné i Sydkorea samt med Seoul Philharmonic på deras Europaturné (Concertgebouw, Cadogan Hall). Andra framträdanden inkluderade med Pannon Philharmonic, Concerto Budapest Symphony Orchestra och Bamberger Symphoniker. Sunwook återvände också till Bournemouth Symphony både som solist (Karabits) och för att dirigera Dvoraks Cellokonsert tillsammans med Brahms Symfoni Nr. 2. Sunwooks återkomst till Bournemouth Symphony som dirigent följer hans omedelbara framgång efter att ha gjort sin spel-dirigent debut med orkestern och internationell dirigentdebut med KBS Symphony föregående säsong. I augusti 2022 hade Sunwook även äran att dirigera Seoul Philharmonic vid deras National Liberation Day Concert som markerade 77-årsdagen av Koreas National Liberation Day och i december 2022 återvände för att dirigera tre framträdanden av Beethovens Symfoni Nr.9. Ytterligare dirigentdebuter inkluderade med Fundación Excelentia Madrid och Macao Orchestra.

Under säsongen 2023/24 kommer Sunwook att göra sin debut med Atlanta Symphony, Netherlands Radio Philharmonic, Royal Northern Sinfonia och Gävle Symfoniorkester samt sina dirigentdebuter med National Symphony Orchestra Taiwan, Franz Liszt Chamber Orchestra (Budapest), Georges Enescu Philharmonic och Filharmonia Śląska (Polen). Sunwook kommer även återvända för att dirigera Seoul Philharmonic och Bournemouth Symphony och som solist med BBC Philharmonic. I september 2023 tillkännagavs Sunwook som nästa musikdirektör för Gyeonggi Philharmonic Orchestra för en initial period till december 2025.

Sunwook Kims debutrecital skiva släpptes på Accentus-märket i oktober 2015, med Beethovens Waldstein

och Hammerklavier sonaterna, följt av en inspelning av Francks Prelude, choral et fugue tillsammans med Brahms Sonata Nr.3. Han har släppt ytterligare inspelningar av Beethovens Pianosonater, Sonata Nr. 8; Pathetique, Sonata Nr. 14; Moonlight och Sonata Nr. 23; Appassionata samt sonaterna Nr. 30-32 och hans senaste kammarmusiksläpp innehåller Violinsonaterna av Beethoven i samarbete med Clara-Jumi Kang. Hans diskografi inkluderar också flera konsertinspelningar; på Accentus Music med Staatskapelle Dresden dirigerad av Myung-Whun Chung med Brahms Piano Concerto no. 1 (2019) och Six Piano Pieces (2020) samt inspelningar på Deutsche Grammophon med Seoul Philharmonic dirigerad av Myung-Whun Chung, en CD med Unsuk Chins Piano Concerto (2014) som lockade framstående recensioner och priser från BBC Music Magazine och International Classical Music Awards, och en CD med Beethoven Concerto Nr.5 (2013).

Född i Seoul 1988, avslutade Sunwook en MA i dirigering vid Royal Academy of Music och blev därefter fellow (FRAM) vid Royal Academy of Music 2019. Förutom Leeds inkluderar internationella priser första pris vid 2004 Ettlingen Competition (Tyskland) och 2005 Clara Haskil Competition (Schweiz). År 2013 valdes Sunwook av Beethoven-Haus Bonn att bli den första mottagaren av dess nya mentorsprogram.

Tobias Broström (f 1978)
URUPPFÖRANDE

Tobias Broström är född i Helsingborg och studerade vid Musikhögskolan i Malmö. Framför allt ägnade han sig under fyra år åt att studera slagverk. Men därefter har han också studerat komposition för professor Rolf Martinsson och för den italienske professorn Luca Francesconi, som också varit verksam i Malmö, och det visade sig snabbt att han hade en naturlig fallenhet att också komponera för full orkester. Han har med tiden blivit en tonsättare vars mycket omväxlande verk flitigt spelats in på CD av ledande orkestrar och dirigenter. Han har varit hustonsättare vid såväl Gävle Symfoniorkester som Helsingborgs Symfoniorkester och Västerås Sinfonietta, och hans produktion är både stor och omväxlande.
Stig Jacobsson

Tobias Broström (F 1978)
The Garden of Earthly Delights (2023)
Risoluto
Con anima
Cantando ma sempre dolce

Verket är beställt av och komponerat för Gävle symfoniorkester och är uppdelat på tre satser med en speltid på runt 16-17 minuter. Tre till antalet är även konstnären Björn Warwas stora målningar (en såkallad triptyk) som ligger som inspiration för musiken och som ståtligt hänger ute i foajén i detta samarbetsprojekt som utgår från offentlig konst i allmänhet och från Gävles offentliga konst i synnerhet. Mer info om detta kan man läsa om i konsertens tryckta folder.

Björn Warwas triptyk har i sin tur lånat inspiration i både format och innehåll från bland andra den sengotiska nederländska konstnären Hieronymus Bosch (född cirka 1450 och död 9 augusti 1516). Hans fantasirika verk har inspirerat många efterföljare, inklusive Salvador Dalí. Dessutom så har Tobias Broström lånat titeln till sitt verk från Boschs fantasirika, och lite smått underliga triptyk med samma namn (Lustarnas Trädgård på svenska). Målningen tros symbolisera livet i Paradiset, på Jorden och i Helvetet.

Alla tre satser har en gemensam musikalisk nämnare, alla börjar med ett motiv bestående av fyra toner. I första satsen (risoluto) klingar detta motiv som en pentatonisk nästan lekfull version i smattrande, rytmiska trumpeter. Satsen är snabb till karaktären och landar i en lågpunkt för att så småningom återfå den inledande energin och avslutas med en kort sprakande urladdning.

Andra satsen (con anima) är något mer trevande och startar, som sagt, även den med ett fyrtonsmotiv men som nu har en mer ackompagnerande roll, ett motiv som repeteras hos olika instrumentgrupper och dessutom i olika hastigheter. Huvudidén är att gå in och ut olika ackord/klangfärger och skapa spänningsfält dessa emellan. En bit in så dyker ett repetitivt rytmiskt ostinato upp, i framför allt brass och stråkar, en kort vals flimrar förbi och satsen avslutas kort här efter.

Den tredje satsen (cantando ma sempre dolce) inleds stillsamt och det första motivet flätas ut i tråblåset tillsammans med sordinerat brass och horn, infärgat av bland annat slagverk och harpa. Ett envist motiv i tråblåset tar fast form och bildar närmast en marsch i 6/8-takt som växer sig starkare och starkare i ett triumfatoriskt klimax. Motivet löper igenom och över hela denna del och vägrar ge med sig utan får avsluta hela stycket då det byggs ner bit för bit till ett successivt långsammare tempo.
Tobias Broström

Dag Wirén (1905–1986)
Sinfonietta op.7a, C dur
Molto allegro ed energico –
Andante espressivo –
Molto allegro

1931 anlände Dag Wirén till Paris för att under några år studera musik för den då mycket uppskattade pedagogen och teoretikern Leonid Sabaneyev. Andra svenskar som lärt sig av honom var Gösta Nystroem, Allan Pettersson och Gunnar de Frumerie. Wirén försökte på Sabanyevs inrådan att skriva sin första symfoni, men den blev aldrig mer än en skiss, och drogs tillbaka, för att aldrig framföras. I stället påbörjade Wirén en andra symfoni, samtidigt som han ändå insåg att delar av den första innehöll användbara delar. Han omorkestrerade alltsammans tog bort symfoniskissens båda mittsatser och ersatte den med ett mer nordiskt klingande Andante. Därmed hade Sinfoniettan op 7a fötts. Den tänkta symfonins mittensatser (Gavotte/Musette och Scherzo) överlevde som fristående satser som op 7b.

Sinfoniettans tre satser spelas i en följd utan pauser, och de består av ungdomlig tonkonst, full av energi och humor. Finalens tema presenteras först bara som en rytm i militärtrumman. Nog kan man ana att Wirén var påverkad av Prokofjevs Klassiska symfoni, av Stravinsky, men också av Haydn.

Trots att Wirén var angelägen om att få sin musik spelad, och regelbundet skickade sina nya verk till Stockholms Konsertförening, så dröjde det till 1940 innan Sinfoniettan uruppfördes med Fritz Busch som dirigent.
Stig Jacobsson

Ludwig van Beethoven (1770–1827)
Pianokonsert nr 5 Ess-dur op 73 ”Kejsaren”
Allegro
Adagio un poco mosso – 
Rondo: Allegro ma non troppo

När Beethoven på 1790-talet lämnade sin barndomsstad Bonn för att slå sig ner i Wien var det främst som pianist han blev känd och hyllad. Särskilt beundrade man hans förmåga att improvisera. Det förvånar därför inte att han gärna komponerade pianomusik som han själv avsåg att framföra. Hans 32 pianosonater skulle komma att utveckla såväl musikhistorien som pianospelet längs nya banor. Hans första viktiga orkesterverk var också pianokonserter. Totalt skrev han fem pianokonserter (om man inte räknar med en ungdomlig och av honom själv aldrig orkestrerad konsert skriven av en fjortonårig yngling, kallad nr 0, eller hans eget pianoarrangemang av violinkonserten, kallad nr 6) – och de är alla mycket olika varandra. Visserligen finns det en likhet mellan den fjärde och femte konserten i det faktum att solisten redan från start spelar en dominerande roll, men i övrigt är de som natt och dag. Fyran, fullbordad 1806, är intimt lyrisk medan femman är utåtriktad och glansfull. Femman är den längsta och ambitiösaste av dem alla, och utgör en höjdpunkt i hans heroiska stil. Det kan vara värt att påminna om att den har samma tonart som hans tredje symfoni, den som kallas Eroica, hjältesymfonin, och som ursprungligen skrevs för att hylla Napoleon. Men när Napoleon utnämnde sig till kejsare rev Beethoven som bekant sönder dedikationen till honom med orden: ”Så var han då inget mer än en vanlig människa.”

Beethoven slutdaterade sin sista pianokonsert 1809. Musiken skrevs under en tid av politisk oro. Fransmännen hade av och till anfallit Wien, och i april/maj 1809 riktades bullrande kanonader främst mot stadsmuren i Wien. Beethoven bodde nära muren och sökte därför skydd i sin brors källare – inte av rädsla, men för att skydda resterna av sin hörsel med huvudet nedborrat i en kudde. Hans hörsel var mycket starkt reducerad, och han var så trött på Napoleon att han vid ett tillfälle sade: ”Så synd att jag inte begriper mig på krigskonst så som jag förstår tonkonst, då skulle jag allt besegra honom”.

Att femte pianokonserten fått tillnamnet ”Kejsaren” har inget med Napoleon att göra, det har inte ens med Beethoven att göra. Namnet hittades på av den i Mannheim 1771 födde pianisten och tonsättaren Johann Baptist Cramer, som tidigt bosatte sig i London och som där lät trycka Beethovens femte pianokonsert med tillnamnet The Emperor, därför att han tyckte namnet passade ihop med musikens ståtliga karaktär. Så har det fått bli, och visst är den en kejsare bland alla pianokonserter. Beethoven hade tillägnat ärkehertig Rudolph sin fjärde pianokonsert, och så blev även fallet med den femte.

Väl medveten om sin dåliga hörsel hade Beethoven efter 1808 års uruppförande av fjärde konserten och den fantasin för solopiano, kör och orkester starkt reducerat sina offentliga framträdanden som pianist, och han avsåg inte att själv spela sin femte pianokonsert. Den var fullbordad i god tid före uruppförandet den 28 november 1811 under en Gewandhauskonsert i Leipzig. Solisten hette Friedrich Schneider och dirigenten Johann Philipp Christian Schulz. Mottagandet var synnerligen varmt, och man skrev i pressen att ”hela auditoriet kom i hänryckning”. I februari året därpå spelades den för första gången i Wien, och då var Carl Czerny solist. Legenden berättar att Beethoven själv instruerat honom om sina intentioner.

Solisten får inleda konserten med att dekorera tre uttrycksfulla orkesterackord, innan själva huvudtemat presenteras. Resten av satsen rymmer mycket som får en improviserande karaktär, men som är exakt noterat. Det är alldeles uppenbart att Beethoven inte själv avsåg att spela konserten, för han lämnar inte ens plats för improviserade kadenser. I slutet av första satsen anger han tydligt att solisten ska spela den i partituret angivna kadensen. Första satsen är med god marginal den längsta.

Liksom i tredje pianokonserten är huvudtemat i den andra, långsamma satsen en förklädd version av första satsens sidotema. Detta marschtema har nu förvandlats till en vacker hymn. Violinerna spelas sordinerade och basarna spelar pizzicato. Andra satsen går via ett par toner i hornen direkt över i finalen, där det övermodigt virvlande temat presenteras av pianot innan det tas upp av orkestern. Satsen utvecklas till ett friskt musikantiskt rondo. Pukorna kommer att spela en betydande roll och kan alldeles ensamma spela de två toner som utgör den huvudsakliga baslinjen. I den avslutande codan får pukan till och med en solopassage tillsammans med pianot. Det är sådana här finesser som gör att Beethovens musik ständigt har något nytt och fräscht att upptäcka.
Stig Jacobsson

Chefdirigent Christian Reif
Sunwook Kim, piano
Konsertmästare: Åsa Wirdefeldt

VIOLIN I
Åsa Wirdefeldt
Peter Olofsson
Anneli Jonsson
Iskandar Komilov
Kerstin Svensson
Gustav Inge
Finndís A Kristinsdóttir
Lolita Kisonaite
Cristina Komilova Lixandru

VIOLIN II
Ulf Andrén
Per Drougge
Miriam Liljefors
Ingrid Kytöharju
Dag Björkling
Anne Nilsson
Ulf Nilsson
Josef Cabrales Alin

VIOLA
Louisa Kaufeldt
Anna Hyllman
Ingemar Höglind
Anna Harju
Ingela Hellberg
Helena Wahlund

CELLO
Mats Olofsson
David Peterson
Katarina Lysell
Anna Garde
Sven Risberg

KONTRABAS
Håkan Ehrén
Tomas Wahlund
Fabian Dahlkvist
Jesper Julin

FLÖJT
Julia Crowell
Kristin Olsson

OBOE
Erik Rodell
Ulrika Gjelsnes

KLARINETT
Erik Larsson
Kristina Lindby

FAGOTT
Patrik Håkansson
Per Nilsson

HORN
Annamia Larsson
Berndt Johansson
Ulf Linde
Johan Stone

TRUMPET
Viktor Silverstone
Odd Inge Gjelsnes

TROMBON
Mikael Appelgren
Thobias Nilsson

BASTROMBON
Lars Westergren

TUBA
Simon Frisk

PUKOR
Anders Lindblad

SLAGVERK
Glenn Larsson
Lucia Viana da Silva

HARPA
Pia Rosengren

Innan konserten kan du njuta av en god bit mat. I pausen kan du köpa något gott. Vid vissa konserter håller vi även öppet i Övre Baren.

För mer information och menyer, tryck här!

Kontakt:
restaurangen@gavlekonserthus.se
026-172940

Varmt välkommen till Restaurang Gourmet BLÅ.