Gävle Symfoniorkesters chefdirigent Christian Reif har snabbt etablerat ett gott renommé för sin naturliga musikalitet och tekniska behärskning. Han är konstnärlig ledare för Lakes Area Music Festival i Minnesota, en månadslång sommarfestival som sträcker sig från opera och kammarmusik till symfoniska framträdanden.

Säsongen 2022/23 inkluderade konserter med flera av de ledande orkestrarna i Europa och USA, och sommaren 2023 ledde han konserter på Enescu-festivalen, Grand Teton Music Festival och World Youth Symphony Orchestra på Interlochen.

Med fötterna i både Nordamerika och Europa har Reif dirigerat symfoniorkestrarna i städer som San Francisco, Baltimore, Houston, Dallas, Colorado, Indianapolis, Kansas City och Saint Paul. I Europa har han uppträtt upprepade gånger med Orchestre National de Lyon, Royal Scottish National Orchestra, Münchner Rundfunkorchester, Gävle Symfoniorkester, Hallé Orchestra och Stavanger Symphony.

Under pandemin var Reif aktiv på piano och spelade in en serie virtuella ”Songs of Comfort” med sin fru, den klassiska sångerskan Julia Bullock. I november 2020 presenterade NPR Music duon i en ”Tiny Desk (Home) Concert” för deras speciella karantänutgåva av serien. NPR:s Tom Huizenga fann det ”bland de mest transcendenta musikaliska ögonblicken jag har upplevt i år” och The New York Times lyfte fram dem på deras ”Bästa klassiska musik 2020”-listan.

Från 2016 till 2019 var Christian husdirigent för San Francisco Symphony och konstnärlig ledare för San Francisco Symphony Youth Orchestra, efter att ha varit dirigentstipendiat vid New World Symphony från 2014 till 2016 och vid Tanglewood Music Center 2015 och 2016. Han studerade dirigering vid Mozarteum i Salzburg och vid The Juilliard School i New York City. Det var där han först träffade sin fru Julia Bullock, som han bor med i München.

Simon Trpčeski har hyllats inte bara för sin kraftfulla virtuositet och djupa uttrycksförmåga, utan även för sin karismatiska scenpersonlighet.

För tjugo år sedan tog Simon Trpčeski världen med storm som en av BBC:s New-Generation Artists. Hans karriär, som snabbt nådde internationell framgång, har tagit honom till över hundra orkestrar på fyra kontinenter, däribland London Symphony Orchestra, Royal Concertgebouw Orchestra och Philadelphia Orchestra. Som eftertraktad solist har han spelat med ledande dirigenter som Gustavo Dudamel och Antonio Pappano, och har haft ett särskilt nära samarbete med Royal Liverpool Philharmonic Orchestra, där de tillsammans spelat in mästerverk som Rachmaninovs pianokonserter och Prokofievs pianokonserter för Onyx Classics.

Trpčeski har framträtt i några av världens mest prestigefyllda konserthus, från New York och Paris till Tokyo och London, där han är en regelbunden gäst på Wigmore Hall. Hans passion för kammarmusik har lett till samarbete med cellisten Daniel Müller-Schott och framträdanden på festivaler som Verbier och Aspen.

Som naturlig musikutforskare är Trpčeski engagerad i att stärka den kulturella bilden av sitt hemland Makedonien. Hans senaste projekt, Makedonissimo, är en hyllning till makedonsk folkmusik, där traditionella melodier blandas med virtuositet och jazzinfluerade harmonier. Projektet har redan turnerat i Europa och är på väg att erövra Ryssland, Nya Zeeland och Australien.

Simon Trpčeskis samarbeten med EMI Classics, Avie Records och Linn Records har resulterat i en bred och prisbelönt diskografi. Hans inspelningar av ryska kompositörer och klassiska mästerverk har mottagit flera prestigefyllda utmärkelser, inklusive Gramophones "Editor's Choice" och Diapason d'Or. Simon Trpčeski är inte bara en internationellt erkänd artist, utan även en engagerad mentor för unga musiker i Makedonien, där han regelbundet arbetar för att främja nästa generations konstnärliga talanger.

Elfrida Andrée (1841–1929)
Konsertuvertyr D-dur
Andante maestoso

Elfrida Andrée föddes i Visby och fick sina grundläggande musikkunskaper förmedlade av fadern. Hon avlade organistexamen som privatist vid Musikkonservatoriet i Stockholm 1857. 1865 blev hon vår första kvinnliga telegrafist, och öppnade därmed en yrkeskarriär som åtskilliga kvinnor kom att nappa på. Dessutom blev hon efter en lagändring vår första kvinnliga domkyrkoorganist 1867. Hon anställdes i Göteborg, och kom att stanna där till sin död. Hennes musikaliska insatser i denna stad är överväldigande. Hon verkade nämligen även som dirigent och ledde från 1897 inte mindre än 800 så kallade folkkonserter. Genom systern Fredrikas giftermål med Wilhelm Stenhammar kom hon in i musiklivets innersta kretsar.

Vid sidan av denna imponerande gärning var hon också sin tids ledande kvinnliga tonsättare med studier för Niels W Gade och Ludvig Norman. Med kammarmusik, symfonier, orgelverk och en opera på sin verkförteckning är hennes produktion imponerande. Hon komponerade gärna i en sympatiskt lättflytande och charmerande musik, naturlig och inspirerad. Men hon mötte också mycket misstro – inte bara från män.

Belysande är ett möte mellan den 41-åriga Elfrida och den 62-åriga sångerskan Jenny Lind i London. När Elfrida berättade att hon komponerat en symfoni blev Jenny Lind bestört, undrade om en kvinnas hjärna verkligen räckte till detta och, om den verkligen gjorde det, borde det då inte sättas gränser för vad en kvinna fick lov att göra! Elfrida rusade upp och höll ett flammande tal om kvinnors rätt att få syssla med det ”vartill de hade håg, lust och kärlek” och slutade med att på flygeln spela direkt ur partituret till symfonin för den förbluffade sångerskan.

Konsertuvertyren i D-dur, är Elfrida Andrées andra orkesterkomposition, fullbordad i Göteborg i mars 1873, men inte uruppförd förrän i mars fem år senare då hon själv med inhyrd orkester framförde verket i en fullsatt domkyrka i Göteborg. På samma konsert dirigerade hon också sitt första orkesterverk: Andante. Tio år därefter dirigerade hon uvertyren också i Berlin. Men sedan har stycket spelats mycket sparsamt.
Stig Jacobsson

Felix Mendelssohn (1809–1847)
Symfoni nr 5 D-dur (op 107) "Reformationssymfonin"
Andante – Allegro con fuoco
Allegro vivace
Andante
Choral ”Ein’ feste Burg ist under Gott” – Andante con moto – Allegro maestoso

Familjen Mendelssohn hade i generationer räknats in bland de mest betydelsefulla judarna i Tyskland. Felix farfar Moses var en filosof (kallad den moderne Platon) som argumenterade för att närma judar och kristna med varandra. Fadern var förmögen bankir och konverterade till protestantismen. Han lade namnet Bartholdy till efternamnet för att skilja sig från släktens judiska gren. Felix använde sig sällan av det nya namnet, men hade döpts och fostrats till kristen. Han förblev under hela sitt korta liv en hängiven och trofast protestant.

I september 1829, under sitt första av tio besök på de brittiska öarna, började han skriva en symfoni för att fira 300-årsjubilet av Luthers Augsburgska trosbekännelse. Men arbetet gick till att börja med långsamt, delvis beroende på att han led av ett skadat knä, en följd av ett fall från en vagn. Hemma i Berlin igen fullbordade han symfonin under vintern, ännu ej tjugoett år gammal. Meningen var att symfonin skulle uruppföras i samband med religionsfestligheterna i juni 1830, men tiden var politiskt orolig (revolution i Paris!), så evenemanget fick vänta till den 15 september 1832, då tonsättaren själv dirigerade i Singakademie Berlin. Under åren som passerat hade han redan hunnit komponera sin italienska symfoni, och den fick då nummer 4, medan reformationssymfonin gavs nr 5, trots att den alltså skrivits tidigare.

Mendelssohn var inte helt nöjd med sitt verk (men det var han sällan). Framförallt var han missnöjd med första satsen som han kallade ”ett fett, borstigt djur”. Musiken vann till att börja med inte heller publikens gunst. Men idag menar många att symfonin till firandet av kyrkans reformering är ett utsökt verk, fullt av lysande melodier och genomskinlig orkestrering. Första satsen symboliserar motsättningarna mellan den gamla och nya tron. Här citeras det katolska ”Dresdner Amen”, som senare också Wagner tog upp i Parsifal. Satsen byggs upp till ett stridbart Allegro con fuoco, och sedan hörs detta Amen på nytt. Andra satsen är ett scherzo med elegans och lätthet, nästan dansant. Allvaret återkommer i Andantet, och finalen följer utan paus. Här dominerar liturgin, och soloflöjten tar upp Luthers kända koral ”Vår Gud är oss en väldig borg”. När tempot ökar får koralen fungera som bakgrund till några kontrapunktiska utflykter innan det majestätiska slutet sätter punkt med full orkester.
Stig Jacobsson

Johannes Brahms (1824-1896)
Pianokonsert nr 2 B-dur op 83
Allegro non troppo
Allegro appassionato
Andante
Allegretto grazioso

Johannes Brahms båda pianokonserter tillkom med trettio års intervall och man har sagt att de förhåller sig till varandra som ynglingen till mannen. Den andra konserten är en efter klassiska ideal formad musik skriven av en mogen mästare. Han var förvissad om att han nu behärskade tekniken och hantverket fullt ut. Och han arbetade intensivt på att lösa det stora problemet: att höja en solokonsert i nivå med en symfoni utan att det virtuosa innehållet går förlorat.
Resultatet blev en av romantikens allra största pianokonserter, och till skillnad från de flesta konserter har den inte tre utan fyra satser. Pianot är så väl integrerat i helheten att det blivit ”en symfoni med obligat piano”, som kritikern Hanslick sa.

I maj 1878 kom Brahms hem från en resa i Italien och fylld av ljusa minnen började han skriva på denna konsert. Många andra kompositionsuppdrag medförde att tonsättaren fick avbryta arbetet med konserten, och musiken blev inte fullbordad förrän sommaren 1881. Brahms var nöjd och kallade ironiskt sitt opus ”en nätt liten pianokonsert med ett sött litet scherzo”. Han spelade själv solostämman när konserten uruppfördes den 9 november 1881 i Pest, och det publiken bjöds på var ett 50 minuter långt mästerverk med ett enormt och ytterst krävande scherzo.
Brahms tvekade ofta över om scherzot skulle vara med över huvud taget, och han skulle nog få medhåll från åtskilliga pianister som övat sig blodiga på denna musik. För efter den i sig mycket krävande första satsen skulle de nog välkomna lite vila.

Konserten är lika allvarlig och storslagen som många andra av Brahms stora kompositioner, men den lyses upp av några riktigt magiska episoder. Inledningens hornmelodi är en sådan. Inte nog med att den genast fastnar i minnet, större delen av första satsen bygger dessutom på detta tema. Lägg särskilt märke till den nästan religiösa ödmjukhet med vilken det hälsas välkommet vid inledningen av repetitionsdelen, två tredjedelar in i satsen.

Scherzot stormar bokstavligen in. När hörde man Brahms lika stark och energisk? Men framfarten hejdas av en stråkpassage som möjliggör en stunds meditation innan den första delen återkommer. I denna mellandel får pianisten presentera några nya magiska överraskningar. Därpå följer äntligen en stunds avkoppling i Andante. Solocellon sjunger en smältande vacker melodi, medan pianot dominerar den tankfulla mittsektionen. Först sedan mycket djupa frågor diskuterats återvänder cellon med sin förandligade sång. Man har beskrivit finalen som ungersk och lekfull. Nog finns här något av Brahms älskade ungerska danser, och nog är tongångarna musikan¬tiska. Det är ett rondo med en uppsjö eleganta träblåsarsoli, vackra rytmiska mellanspel, passager för pizzicato, plötsliga utbrott, oväntade kursändringar och mot slutet en virvlande tarantella.
Stig Jacobsson

Christian Reif CHEFDIRIGENT
Simon Trpčeski PIANO
Peter Olofsson KONSERTMÄSTARE

VIOLIN I
Peter Olofsson
Anneli Jonsson
Finndís A Kristinsdóttir
Kerstin Svensson
Lolita Kisonaite
Tuulikki Nilsson Salo
Cristina Komilova Lixandru
Gustav Inge

VIOLIN II
Ulf Andrén
Nonna Knuuttila
Per Drougge
Ingrid Kytöharju
Anne Nilsson
Ulf Nilsson
Dag Björkling
Josef Cabrales Alin

VIOLA
Carl Lee
Anna Hyllman
Ingela Hellberg
Helena Wahlund
Ingemar Höglind
Anna Harju

CELLO
Mats Olofsson
David Peterson
Katarina Lysell
Sven Risberg
Linnea Vikström

KONTRABAS
Tomas Wahlund
Eugene Maguid
Fabian Dahlkvist
Jesper Julin

FLÖJT
Julia Crowell
Kristin Olsson

OBOE
Manou Rolland
Ulrika Gjelsnes

KLARINETT
Erik Larsson
Lucy Rugman

FAGOTT
Patrik Håkansson
Katarina Agnas
Per Nilsson

HORN
Annamia Larsson
Berndt Johansson
Ulf Linde
Johan Stone

TRUMPET
Viktor Silverstone
Odd Inge Gjelsnes

TROMBON
Mikael Appelgren
Thobias Nilsson

BASTROMBON
Lars Westergren

PUKOR
Anders Lindblad

Tromboneklassen vid Hochschule für Musik Theater und Medien Hannover består av studenter från hela världen. Flera av studenterna har vunnit priser i nationella och internationella solisttävlingar.
Ensemblen har två gånger vunnit International Trombone Association's Emory Remington Prize för bästa tromboneensemble.

Jonas Bylund är född och uppvuxen i Gävle och fick sin första musikaliska skolning i Gävle Musikskolas Blåsorkester. Han har varit Solotrombonist i bl.a. Oslo Filharmonien och Kungliga Filharmoniska Orkestern i Stockholm.
Han är en av ursprungsmedlemmarna av den världsberömda brassensemblen Stockholm Chamber Brass.
Jonas är professor för trombone vid Hochschule für Musik Theater und Medien Hannover, och vid Norges Musikhögskola i Oslo.
Han är konstnärlig ledare för Signal, en brassfestival som hålls vartannat år i Gävle.

Program
G.F. Händel - Overture ur Music for the Royal Fireworks (arr Lars Karlin)
Girolamo Frescobaldi - Canzon Vigesimanona
Hans Leo Hassler - Laudate Dominum
Gordon Jacob - Trombone Octet

Trombone
Lina Nyström
Andrea Del Fresno Villanueva
Isabel Dungworth
Zirui Bai
Botond Drahos
Sangwoo Kim
Keyson Perez
Juanfran Vazquez Sanchez
Nojus Vaupsas
Runyu Yu
Ziyue Zong

Dirgent
Jonas Bylund

Innan konserten kan du njuta av en god bit mat. I pausen kan du köpa något gott. Vid vissa konserter håller vi även öppet i Övre Baren.

För mer information och menyer, tryck här!

Kontakt:
restaurangen@gavlekonserthus.se
026-172940

Varmt välkommen till Restaurang Gourmet BLÅ.