Lika hyllad för sin "exceptionella musikaliska talang" (GB Opera) som för sin "smidiga, uttrycksfulla och djärva dirigentstil" (Seen & Heard), har Alpesh Chauhan etablerat sig som en självklar internationell dirigent på den klassiska musikscenen.

Han arbetar regelbundet med orkestrar som City of Birmingham Symphony Orchestra, Hallé Orchestra, Adelaide Symphony, Oslo Philharmonic, Antwerp Symphony, Stavanger Symphony, Detroit Symphony, Philharmonie Zuidnederland, Orchestre National de Belgique, Vancouver Symphony och National Youth Orchestra of Great Britain.

Alpesh samarbetar ofta med världsledande solister såsom Karen Cargill, Sir Stephen Hough, Hilary Hahn, Johannes Moser, Pablo Ferrández, Benjamin Grosvenor, Pavel Kolesnikov, Simone Lamsma och Simon Höfele.

Efter sin debut 2015 utsågs han till chefdirigent för Filarmonica Arturo Toscanini i Parma, där han framförde kompletta cykler av Beethovens och Brahms symfonier. Han har ett långt och nära samarbete med BBC Scottish Symphony Orchestra, där han tidigare var assisterande dirigent och framträdde vid BBC Proms 2022. Han fortsätter att gästa orkestern regelbundet och arbetar för närvarande med dem på en Tjajkovskij-cykel för Chandos Records.

Som musikchef för Birmingham Opera Company driver Alpesh en unik konstnärlig vision som för operan närmare stadens invånare – en filosofi han utvecklat under sitt mentorskap hos den legendariske Sir Graham Vick. Deras senaste produktion, Keith Warners uppsättning av Tippetts New Year, hyllades för sitt "föredömliga musicerande" (The Guardian).

Alpesh är särskilt uppskattad för sina tolkningar av den senromantiska och tidiga 1900-talsrepertoaren. Bland säsongens höjdpunkter finns Mahlers Das Lied von der Erde med både City of Birmingham Symphony Orchestra och Düsseldorfer Symphoniker – tillsammans med Karen Cargill och Simon O'Neill – samt framföranden av Bruckners sena symfonier under jubileumsåret.

För sina insatser inom kulturlivet tilldelades Alpesh Chauhan en OBE (Order of the British Empire) i drottning Elizabeth II:s nyårsutmärkelser 2022.

Den ryska pianisten Yulianna Avdeeva är en artist med glödande temperament, briljant teknik och stark musikalisk personlighet. Hon vann guldmedaljen i den Internationella Chopin-tävlingen i Warszawa 2010, vilket blev hennes stora genombrott. Sedan dess har hon hyllats världen över för sitt spel som kombinerar passion, precision och djup musikalitet, och för sina spontana, färgrika och uttrycksfulla tolkningar (The Telegraph).

Yulianna har blivit en publikfavorit i Europa, där hon återkommande uppträder i Warszawas filharmoni, Rudolfinum i Prag, Pierre Boulez Saal i Berlin, Wiener Konzerthaus och Elbphilharmonie i Hamburg. Hon har nyligen gjort recitaldebuter vid Salzburg- och Gstaadfestivalerna samt i Concertgebouw i Amsterdam.

Under säsongen 2025–26 väntar en recitalturné i Korea och Kina, medverkan i Chopin and His Europe Festival i Warszawa samt debuter i Musikverein Wien, Kölner Filharmonie, Berliner Philharmonie, La Jolla Music Society, Houston DACAMERA, Festival de Tannay (Schweiz), Società del Quartetto di Milano och De Bijloke i Belgien. Hon återvänder också till Círculo de Bellas Artes i Madrid med hela Shostakovichs 24 preludier och fugor op. 87, samt till Rudolf Firkušný Piano Festival i Prag.

Som solist framträder hon med orkestrar som Seattle Symphony, Bournemouth Symphony, Pittsburgh Symphony, Deutsches Symphonie-Orchester Berlin, Orchestre Symphonique de Montréal, WDR Köln, Dresdner Philharmonie, Orchestre Consuelo (Festival La Chaise-Dieu) och Franz Schubert Filharmonia. Efter sitt framträdande vid Shostakovichfestivalen i Gewandhaus följer i år en Europaturné med Andris Nelsons och Gewandhausorkestern.

Hon är även en hängiven kammarmusiker och ger konserter med Belcea Quartet i Wien, Hamburg, Berlin och Madrid. Hennes tidigare säsonger har bland annat inkluderat återkomst till Carnegie Hall, där hon följde upp sin slutsålda debut 2023, samt samarbeten med New York Philharmonic, Boston Symphony, och festivaler i Vail, Rockport och Seattle.

Yulianna har släppt flera kritikerrosade album på PENTATONE: Resilience (2023), Chopin: Voyage (2024) och Shostakovich Op. 87 (2025). Tidigare inspelningar inkluderar Chopins pianokonserter med Orchestra of the Eighteenth Century och Frans Brüggen, soloskivor med musik av Bach, Mozart, Schubert, Chopin, Liszt och Prokofjev, samt kammarmusik av Weinberg med Gidon Kremer.

Under 2025 lanserade hon onlineprojektet #AvdeevaShostakovichProject, där hon analyserar och framför alla 24 preludier och fugor, tillsammans med #YuliannasMusicalDialogues – ett forum för musikälskare världen över. Under pandemin blev hennes #AvdeevaBachProject ett digitalt fenomen med över 500 000 visningar.

Även om Dobrinka Tabakova är född i Bulgarien har hon sedan 1991 bott i London och blivit en självklar del av Storbritanniens musikliv. Hon tog examen från Guildhall School of Music och doktorerade därefter vid King's College London. Tabakova har ett starkt engagemang för att främja samtida tonsättare – hon har varit med och samordnat British Music Information Centre's The Cutting Edge-program och varit ordförande för Guildhalls Contemporary Music Society. Hon har vunnit medalj vid den fjärde Wien International Music Competition, tilldelats priset för en anthem till drottning Elizabeth II:s Golden Jubilee i St. Paul's Cathedral, och hyllats i tävlingar från Amsterdam till New York.

I sina texter till 2023 års inspelning av Orpheus' Comet skriver Tabakova att detta "var det första officiella stycket jag skrev under min residens hos BBC Concert Orchestra." Hon fortsätter:

"Verket beställdes av både BBC och European Broadcasting Union, och skrevs för att fira 50-årsjubileet av de regelbundna Music Exchanges. Temat från Monteverdis opera L'Orfeo – den välkända signaturmelodin för Euroradio – står i centrum för styckets idé. Det är en pampig, livfull öppning – precis som man vill ha av en fanfar – och i min tolkning blir det en hyllning till Euroradio.

Under arbetet med Orpheus' Comet stötte jag på en av de tidigaste skriftliga hänvisningarna till Orfeus-myten, i bok IV av Vergilius' Georgica. Dessa böcker handlar i grunden om jordbruk, men den fjärde börjar med en detaljerad studie av binas liv. I det sista kapitlet berättas sedan myten om Orfeus, där herden och biodlaren Aristaeus jagar Euridike, som snubblar, blir biten av en orm och dör.

När verket tog form var det just bina som lämnade starkast intryck på mig – deras surrande förvandlades till musikaliskt material. Stycket inleds med ett surrande i hornsektionen, som gradvis växer till diffusa ackordkluster och gnistrande accenter som vandrar genom orkestern. Ur detta föds en högtidlig koral, som tas upp av stråkarna och vävs samman med de rytmiskt pulserande bi-motiven. En svävande melodi i flöjt och klarinett ligger ovanför, medan musiken bygger upp kraft. Trombonerna förstärker dramatiken inför finalen – där Monteverdis tema återkommer i modern tappning."

Orpheus' Comet uruppfördes den 27 november 2017 i LSO St Luke's, London, av BBC Concert Orchestra under ledning av Johannes Wildner.

Ludwig van Beethoven (1770-1827)
Pianokonsert nr 3 c-moll op 37
Allegro con brio
Largo
Rondo: Allegro

Numreringen av Beethovens pianokonserter säger inte alltid så mycket om deras tillkomstordning. Delvis hänger detta samman med att han bar vissa verk inom sig så länge innan han skrev ner dem, att senare påbörjade verk blev klara före. De första skisserna till tredje pianokonserten kan dateras till 1797, då han blivit mycket inspirerad av att ha lyssnat till ett framförande av Mozarts pianokonsert nr 24 i samma tonart. Det handskrivna manuskriptet är daterat år 1800, och det betyder att pianokonsert nr 2 blev fullbordad senare.

Det första framförandet av tredje pianokonserten ägde rum så sent som den 5 april 1803 i Theater an der Wien. Evenemanget beskrivs som en mycket rörig historia, mest beroende på att Beethoven var allt annat än en smidig organisatör. I en tidningsartikel kan man läsa att Beethoven inte fick särskilt långa applåder, trots att han kvällen till ära samlat alla sina mest hängivna beundrare. Skälet är att man redan började betrakta honom som en underlig kuf.

Beethovens elev Ferdinand Ries har rapporterat att Beethoven spelade solostämman i pianokonserten med glatt humör, men att många noter ”föll under bordet”. När det gällde själva kompositionen menade Ries dock att ingen tonsättare han kände ens kom i närheten av Mästaren – än idag är vi villiga att hålla med.

Trots den allvarliga tonarten är Beethovens tredje pianokonsert inte något stort och tragiskt drama, som så många andra av hans verk i c-moll (till exempel symfoni nr 5 ”Ödessymfonin”). Tvärtom har denna konsert en klassiskt klar uppläggning. I synnerhet largot är genomskinligt enkelt och fjärilslätt. Det utåtriktade slutrondot ägnar sig däremot mer åt tvära kast i känslor och tonarter.
Stig Jacobsson

Felix Mendelssohn (1809-1847)
Symfoni nr 4 A-dur op 90 ”Den italienska”
Allegro vivace
Andante con moto
Con moto moderato
Saltarello Presto

I eftervärldens ögon är Felix Mendelssohns ”Italienska symfoni” ett ovanligt lyckat och inspirerat mästerverk. Men trots att han här skrivit ner sina starkt positiva upplevelser av en italiensk resa 1830-31 – inte minst tydliga i finalens härligt medryckande karnevalsstämning – så blev han själv aldrig riktigt nöjd. Han var visserligen bara några och tjugo år gammal vid den här tiden, men för Mendelssohns del betyder det att han redan skrivit sina mest spelade och älskade verk, däribland tretton små geniala stråksymfonier, ett flertal solokonserter och kammarmusikverk och den strålande uvertyren En midsommarnattsdröm.

Det hela började så glatt och lovande när han i februari 1830 skrev ett brev hem till sin likaså komponerande syster Fanny, att ”den italienska symfonin tar sig – den kommer att bli det lyckligaste verk jag hittills skrivit”. Men tiden gick och i början av 1832 skrev han från Berlin att arbetet kostat honom de värsta ögonblick han någonsin upplevt.

"Italienska symfonin” fullbordades inte förrän i mars 1833 och några månader senare uruppförde han den som dirigent i London, närmare bestämt i Hanover Square Rooms (där Haydns Londonsymfonier introducerades på 1790-talet). Han lät symfonin räknas in bland de tre verk som London Philharmonic Society beställt av honom i november 1832. För en symfoni, en uvertyr och ett vokalverk erbjöds han 100 guineas.

Framförandet blev en omedelbar succé, men tonsättaren blev aldrig så nöjd med sitt arbete att han lämnade det till tryckeriet. Genom åren fick symfonin genomgå en rad revideringar. 

Den italienska symfonin framfördes aldrig i Tyskland under tonsättarens levnad, och först fyra år efter hans död publicerades symfonin och fick då opusnumret 90, trots att den kronologiskt sett borde ha ett nummer omkring 30. Mendelssohns symfonier skrevs faktiskt i följande ordning: nr 1 op 11 1824, nr 5 ”Reformation” op 107 1832, nr 4 ”Italienska” op 90 1833, nr 2 ”Lobgesang” op 52 1840 och slutligen nr 3 ”Skotska” op 56 1842.

Idag har vi svårt att förstå varför tonsättaren inte godkände denna ungdomligt vitala musik, som är så genomsyrad av söderns glödande sol, men som också rymmer ömhet och kärlek. Musiken är så spontan att man inte anar upphovsmannens möda. Den är genomskinligt instrumenterad och klassiskt klar i strukturen.

Utan förberedande preludier bryter glädjefulla blåsarackord ut, sammanbundna av violinmelodier. Är andra satsen ett vykort från vandrande pilgrimer och är den tredje en lantlig, nattlig naturbild? Och vilken annan dursymfoni slutar med en sats i moll, om än aldrig så livfull?
Stig Jacobsson

Innan konserten kan du njuta av en god bit mat. I pausen kan du köpa något gott. Vid vissa konserter håller vi även öppet i Övre Baren.

För mer information och menyer, tryck här!

Kontakt:
restaurangen@gavlekonserthus.se
026-172940

Varmt välkommen till Restaurang Gourmet BLÅ.