Gävle Symfoniorkesters chefdirigent Christian Reif har etablerat ett gott renommé för sin naturliga musikalitet, innovativa programläggning och tekniska skicklighet.

Sedan 2022 är Reif även konstnärlig ledare för Lakes Area Music Festival i Minnesota – en månadslång sommarfestival som samlar några av USA:s främsta klassiska musiker. Programmet sträcker sig från opera och kammarmusik till symfoniska konserter och beställningsverk. Festivalen verkar för att högkvalitativa kulturupplevelser ska vara tillgängliga för alla och tillämpar en modell där publiken själv bestämmer biljettpriset.

Säsongen 2025/26 bjuder på debuter med Nashville Symphony, The Florida Orchestra, Danish Chamber Orchestra, Latvian National Symphony Orchestra och Australian Youth Orchestra, samt återkomster till Houston Symphony, National Arts Centre Orchestra i Ottawa, Netherlands Radio Philharmonic, Belgrade Philharmonic och National Radio Orchestra of Romania.

Reif har en aktiv karriär på båda sidor Atlanten och har dirigerat orkestrar som San Francisco Symphony, Baltimore Symphony, Dallas Symphony, Houston Symphony, St. Louis Symphony, Cincinnati Symphony, Milwaukee Symphony, Indianapolis Symphony och Kansas City Symphony, samt St. Paul Chamber Orchestra och Orchestra of St. Luke's. I Europa har han framträtt med bland andra Orchestre National de Lyon, Royal Scottish National Orchestra, Münchner Rundfunkorchester, Hallé Orchestra och Stavanger Symphony.

Han har även dirigerat opera, bland annat uppsättningar av Don Giovanni, The Merry Wives of Windsor, Pagliacci, Ariadne auf Naxos, The Rake's Progress och Hänsel och Gretel.

År 2024 tilldelades Reif en GRAMMY för albumet Walking in the Dark (Nonesuch Records), där han både ackompanjerar sopranen Julia Bullock på piano och dirigerar Philharmonia Orchestra i London. Under pandemin 2020 spelade duon in serien Songs of Comfort, som uppmärksammades av NPR och listades av The New York Times bland årets bästa klassiska musik.

Tidigare har Reif varit Resident Conductor för San Francisco Symphony och Music Director för dess ungdomsorkester, samt Conducting Fellow vid New World Symphony och Tanglewood Music Center. Han har studerat dirigering vid Mozarteum i Salzburg och vid Juilliard School i New York. Han bor i München med sin hustru Julia Bullock och deras son.

Violinisten Karen Gomyo räknas till en av vår tids ledande solister och hyllas för sina uttrycksfulla och tekniskt briljanta tolkningar. The Chicago Tribune beskriver henne som "a first-rate artist of real musical command, vitality, brilliance and intensity".

Efter en framgångsrik säsong 2024/25 med debuter tillsammans med NDR Elbphilharmonie Orchestra, Orchestra RAI Torino, Helsinki Philharmonic Orchestra, Oslo Philharmonic Orchestra och Warsaw Philharmonic Orchestra, återvänder hon under säsongen 2025/26 till orkestrar som New York Philharmonic, New World Symphony, National Symphony Orchestra Taiwan, Orchestra dell'Accademia Nazionale di Santa Cecilia, Residentie Orkest och Helsingborg Symphony Orchestra. Hon debuterar även med SWR Symphonieorchester Stuttgart, Tonkünstler-Orchester Niederösterreich, Malaysian Philharmonic Orchestra och Hyogo Performing Arts Centre Orchestra.

Som kammarmusiker samarbetar hon regelbundet med framstående musiker som Olli Mustonen, Leif Ove Andsnes och Emmanuel Pahud. Hon är också en engagerad uttolkare av Astor Piazzollas musik och har spelat in albumet A Piazzolla Trilogy på BIS Records.

Gomyo studerade vid The Juilliard School, Indiana University Jacobs School of Music och New England Conservatory.

Antonin Dvořák (1841 – 1904)
Violinkonsert a-moll op.53
1. Allegro ma non troppo (att.)
2. Adagio ma non troppo
3. Finale. Allegro giocoso, ma non troppo

Dvořáks enda violinkonsert växte fram ur hans relation till den ungerske violinisten Joseph Joachim. De två möttes första gången i maj 1878, och Joachim blev snart en av tonsättarens främsta förespråkare. (Att Brahms och Joachim var nära vänner var till stor hjälp, liksom Dvořáks egen kännedom om violinen, som han hade spelat sedan barndomen.) Dvořák komponerade konserten för Joachim på Simrocks initiativ och arbetade med partituret mellan maj och september 1879. Han reviderade verket i början av 1880 och tog då hänsyn till Joachims synpunkter; som tonsättaren skrev till Simrock: "Även om jag har behållit vissa teman har jag skrivit flera nya. Hela verkets koncept är dock förändrat. Harmoniken, orkestreringen och rytmerna är nya."

Trots revideringarna var Joachim aldrig riktigt nöjd med konserten. Han återlämnade slutligen partituret till Dvořák 1882. Tonsättaren omarbetade då verket ännu en gång före uruppförandet i Prag i oktober 1883, med den tjeckiske violinisten František Ondříček som solist. Ondříček introducerade också konserten i Wien och London, som en del av den spridning av Dvořáks musik över Europa som ägde rum under 1880-talet.

Konserten är i tre satser. Den inledande allegrosatsen börjar med ett kraftfullt uttalande i orkestern, som besvaras av ett rustikt, folkligt färgat motiv hos solisten. Satsen utvecklas i stort enligt sonatformens principer, med ett koncentrerat men avspänt sidotema, följt av en genomföringsdel som inleds med att solisten återvänder till satsens inledande material. Efter en förkortad repris av temana uteblir dock den förväntade kodan. I stället gör Dvořák en sömlös övergång till adagiot, vars mångskiftande skönhet i sig motiverar konsertens fasta plats i repertoaren. Finalen, ett dansant rondo, bygger på tematiskt material präglat av samma folkliga energi som återfinns i Slaviska danser, men melodierna är inte hämtade från någon folklig källa. De är i stället skapelser av en tonsättare djupt förankrad i sitt hemlands musikaliska traditioner.

Johan Adams (f. 1947)
The Chairman Dances

The Chairman Dances är en "foxtrot för orkester" som John Adams komponerade medan han arbetade med sin opera Nixon in China. Med tonsättarens egna ord:

"Musiken är inte en del av operan (som både stilistiskt och instrumentellt är ganska annorlunda), utan snarare en separat reaktion – en rent musikalisk sådan – på den oemotståndliga bilden av en ung Mao Tse-Tung som dansar foxtrot med sin älskarinna Chiang Ch'ing, tidigare B-filmsstjärna och den blivande Madame Mao, hjärnan och drivkraften bakom kulturrevolutionen och en högljudd, oförsonad medlem av De fyras gäng."

Trogen sin tillkomsttid (1985) representerar musiken en kombination av minimalistiska upprepningar och återupprepningar, stiliserade pseudo-jazzinfluenser, drivande rytmer samt färgstark orkestrering och diatonisk harmonik.

Scenariot, som publicerats i partituret, är följande:
"Chiang Ch'ing, även känd som Den vitbenta demonen, även kallad Madame Mao, har kraschat presidentbanketten. Hon syns först stå där hon är mest i vägen för servitörerna. Efter några minuter tar hon fram en låda med papperslyktor och hänger upp dem runt salen, för att sedan byta om till en cheongsam – hudtät från hals till anklar och med en hög slits upp till höften. Hon ger tecken åt orkestern att spela och börjar dansa ensam. Mao blir allt mer upphetsad. Han stiger ned från sitt porträtt på väggen och de börjar dansa foxtrot tillsammans. De är tillbaka i Yenan, under Långa marschen, och dansar till grammofonmusik ..."

Antonin Dvořák (1841 – 1904)
Heldelied op.111

Kompositionen av En hjältes sång sommaren 1897 innebar att tonsättaren fortsatte sitt nyligen påbörjade arbete inom programmusiken. Det förefaller som om verket tändes av ett överflöd av skaparkraft inom honom, något som återspeglas i dess självbiografiska undertoner och i det faktum att Dvořák började arbeta på skissen – utan avbrott – redan dagen efter att han avslutat revisionen av tredje akten i sin opera Jakobinen.

Medan samtliga fyra symfoniska dikter från föregående år hade inspirerats av ballader ur Erbens Kytice (Bukett), avstod Dvořák denna gång från varje tanke på en specifik berättelse eller litterär förlaga och utformade själv verkets hela idéinnehåll.

En hjältes sång är inte bara tonsättarens sista symfoniska dikt, utan också hans sista bidrag till den rent instrumentala genren, eftersom han under återstoden av sitt liv uteslutande ägnade sig åt opera. Verket tog honom nästan tre månader att skriva och komponerades huvudsakligen under sommarvistelsen i Vysoká u Příbramě samt senare under ett besök hos Josef Hlávka i Lužany. Han fullbordade verket i Prag den 25 oktober.

Den ursprungliga titeln, som Dvořák antecknade i autografpartituret, var En hjältes liv. Man kan notera sammanträffandet att Richard Strauss samtidigt arbetade på ett verk i samma genre (symfonisk dikt) med samma titel: Ein Heldenleben (En hjältes liv). Det sägs att Dvořák fick inspiration till sitt titelval från sin elev vid Pragkonservatoriet, Vítězslav Novák, när han spelade det ännu namnlösa verket för honom på piano.

Innan konserten kan du njuta av en god bit mat. I pausen kan du köpa något gott. Vid vissa konserter håller vi även öppet i Övre Baren.

För mer information och menyer, tryck här!

Kontakt:
restaurangen@gavlekonserthus.se
026-172940

Varmt välkommen till Restaurang Gourmet BLÅ.