Gävle Symfoniorkesters chefdirigent Christian Reif har snabbt etablerat ett gott renommé för sin naturliga musikalitet och tekniska behärskning. Han är konstnärlig ledare för Lakes Area Music Festival i Minnesota, en månadslång sommarfestival som sträcker sig från opera och kammarmusik till symfoniska framträdanden.

Säsongen 2022/23 inkluderade konserter med flera av de ledande orkestrarna i Europa och USA, och sommaren 2023 ledde han konserter på Enescu-festivalen, Grand Teton Music Festival och World Youth Symphony Orchestra på Interlochen.

Med fötterna i både Nordamerika och Europa har Reif dirigerat symfoniorkestrarna i städer som San Francisco, Baltimore, Houston, Dallas, Colorado, Indianapolis, Kansas City och Saint Paul. I Europa har han uppträtt upprepade gånger med Orchestre National de Lyon, Royal Scottish National Orchestra, Münchner Rundfunkorchester, Gävle Symfoniorkester, Hallé Orchestra och Stavanger Symphony.

Under pandemin var Reif aktiv på piano och spelade in en serie virtuella ”Songs of Comfort” med sin fru, den klassiska sångerskan Julia Bullock. I november 2020 presenterade NPR Music duon i en ”Tiny Desk (Home) Concert” för deras speciella karantänutgåva av serien. NPR:s Tom Huizenga fann det ”bland de mest transcendenta musikaliska ögonblicken jag har upplevt i år” och The New York Times lyfte fram dem på deras ”Bästa klassiska musik 2020”-listan.

Från 2016 till 2019 var Christian husdirigent för San Francisco Symphony och konstnärlig ledare för San Francisco Symphony Youth Orchestra, efter att ha varit dirigentstipendiat vid New World Symphony från 2014 till 2016 och vid Tanglewood Music Center 2015 och 2016. Han studerade dirigering vid Mozarteum i Salzburg och vid The Juilliard School i New York City. Det var där han först träffade sin fru Julia Bullock, som han bor med i München.

Man kan knappast spela violin mer uttrycksfullt och kompromisslöst än Gringolts. – Süddeutsche Zeitung, Harald Eggebrecht

Ilya Gringolts erövrar publiken med sitt högt virtuosa spel och sofistikerade tolkningar och söker ständigt nya musikaliska utmaningar. Som eftertraktad solist ägnar sig Ilya Gringolts åt både det stora orkesterrepertoaret och samtida och sällsynta verk; han är även intresserad av historiska framförandepraxis. Hans konsertprogram inkluderar virtuost tidigt repertoar av Leclair och Locatelli samt Paganinis soloverk och orkesterverk. Många kompositörer har skrivit nya verk för honom, bland andra Chaya Czernowin, Lotta Wennäkoski, Mirela Ivicevic, Augusta Read Thomas, Beat Furrer och Bernhard Lang.

Efter nyliga samarbeten med orkestrar som Oslo Filharmoniska Orkester, Ungerns Nationalorkester, Royal Scottish National Orchestra och Orchestra Filarmonica della Scala, inkluderar höjdpunkterna under säsongen 2024/25 framträdanden med BBC Symphony Orchestra under Sakari Oramo, São Paulo Symphony Orchestra under Heinz Holliger, Lahti Symphony Orchestra under Hannu Lintu och ett play-lead-program med Rotterdam Philharmonic. Ilya Gringolts är också featured artist vid Tongyeong International Music Festival 2025, där han framför Sibelius violinkonsert med KBS Symphony Orchestra under Ilan Volkov, samt solokonserter och kammarmusikrecitaler.

Ilya Gringolts har uppträtt med välkända orkestrar som Los Angeles Philharmonic, NHK Symphony Orchestra, Israel Philharmonic Orchestra, Singapore Symphony Orchestra, Royal Stockholm Philharmonic, Finnish Radio Symphony Orchestra, City of Birmingham Symphony Orchestra och Mahler Chamber Orchestra. Nyliga höjdpunkter har varit gemensamma projekt med Bavarian Radio Symphony, Santa Cecilia Orchestra i Rom, Tonhalle-Orchester Zürich, Wiener Symphoniker, Rundfunk-Sinfonieorchester Berlin, Bamberger Symphoniker, Helsinki Philharmonic, Budapest Festival Orchestra, Orquesta de Valencia, BBC Scottish Symphony Orchestra och National Symphony Orchestra Taiwan. Från sin violin leder han regelbundet projekt med Australian Chamber Orchestra, Orchestra della Svizzera Italiana, Camerata Bern och Ensemble Resonanz.

För sin Diapason d'Or och Gramophone Editor's Choice Award-vinnande inspelning av Locatellis *Il labirinto armonico* (2021) ledde Ilya Gringolts även Finnish Baroque Orchestra från instrumentet. Detta följdes samma år av soloskivan *Ciaccona* med verk av Bach, Pauset, Gerhard och Holliger, som också mottog Gramophone Editor's Choice Award. Hans omfattande diskografi med högt uppskattade CD-produktioner för bland andra Deutsche Grammophon, BIS och Hyperion inkluderar även den kritikerrosade inspelningen av Paganinis *24 Caprices* för solo violin och inspelningen av Stravinskijs kompletta violinverk (2018), inspelad med Orquesta Sinfónica de Galicia under Dima Slobodeniouk och belönad med Diapason d'Or.

Som försteviolinist i Gringolts Quartet har han haft stora framgångar vid Salzburg Festival, Lucerne Festival, Edinburgh Festival, Concertgebouw Amsterdam, Philharmonie Luxembourg, Elbphilharmonie Hamburg och Teatro La Fenice i Venedig. Som högt respekterad kammarmusiker samarbetar Ilya Gringolts regelbundet med artister som Nicolas Altstaedt, Alexander Lonquich, Peter Laul, Aleksandar Madzar, Christian Poltera, Lawrence Power och Jörg Widmann.

Efter att ha studerat violin och komposition med Tatiani Liberova och Zhanneta Metallidi i Sankt Petersburg, gick han på Juilliard School of Music, där han studerade med Itzhak Perlman. Han vann den internationella violin-tävlingen Premio Paganini (1998) och är fortfarande den yngste vinnaren i tävlingens historia; han utsågs också till BBC New Generation Artist i början av sin karriär. Förutom sin professur vid Zurich University of the Arts, utnämndes Ilya Gringolts till medlem av den berömda Accademia Chigiana i Siena 2021. Han är också konstnärlig rådgivare för Mizmorim Festival i Schweiz. Ilya Gringolts spelar en Stradivari (1718 "ex-Prové") violin.

"an important new composer, no question."
The Guardian

Albert Schnelzer föddes i Värmland 1972. Han studerade komposition vid Musikhögskolan i Malmö och vid Royal College of Music i London under åren 1994-2000. Albert har under de senaste åren haft stora internationella framgångar med både sin kammar- och orkestermusik. Orkesterverket ”A Freak in Burbank” har rönt särskilt stora framgångar. Det är ett av de mest spelade svenska verken internationellt och har bla framförts i Royal Albert Hall (BBC Proms 2010), Berliner Philharmonie samt Het Concertgebouw i Amsterdam. Albert Schnelzers musik har framförts av mer än 70 professionella orkestrar runt om i världen, bla BBC Symphony Orchestra, BBC Scottish Symphony Orchestra, Royal Liverpool Philharmonic, Chamber Orchestra of Europe, Utah Symphony Orchestra, Melbourne Symphony Orchestra, Danish National Symphony Orchestra, hr-Sinfonieorchester, Lahti Symphony Orchestra samt samtliga svenska symfoniorkestrar. Han har samarbetat med dirigenter som Daniel Harding, Thomas Dausgaard, Mark Wigglesworth, Kirill Karabits, Thomas Søndergård, Nikolaj Znaider, Lionel Bringuier, John Storgårds, Santtu-Matias Rouvali, Jaime Martin och musiker som Francois Leleux, Brodsky Quartet och Dame Evelyn Glennie.

”speaks with a confident and passionately lyrical voice all his own."
The Times

Alberts helaftonsopera "Norrmalmstorgsdramat ‐ att dö på sin post” fick stor uppmärksamhet och hade premiär i Vattnäs Konsertlada 13 juli 2018. Under våren 2019 uruppfördes både hans Pianokonsert ”This Is Your Kingdom” med amerikanska stjärnskottet Conrad Tao och hans Violinkonsert nr 2 ”Nocturnal Songs” med ryskfödda Ilya Gringolts. Tre porträttskivor finns inspelade med Albert Schnelzers orkester- och kammarmusik. Under 2017 presenterades Albert Schnelzers musik på Konserthusets Tonsättarweekend 6‐9 april och han fick även uppdraget av Kungl. Musikaliska Akademien att komponera ett verk till H.M. Konungens 70-årsdag. För Clara Schumanns 200-årsjubileum komponerade han Burn My Letters – Remembering Clara, sambeställt av LA Chamber Orchestra, RTÉ NSO, Gävle SO and Lahti SO. Han har även komponerat orkesterverk för 40-årsfirandet av Alte Oper Frankfurt samt 400-årsjubileet av Göteborgs Stad (oratoriet SALT för GSO).

Valerie Coleman (f. 1970)
Tracing visions

Tracing Visions gestaltar de gemensamma trådarna av gemenskap och empati, och påminner oss om att vi är ett folk.
Den första satsen, 'TILL.', är en elegi tillägnad föräldrarna till offren för Uvalde-massakern, Emmett Till och till och med Ruby Bridges' mamma, som var tvungen att finna tillräcklig styrka för att låta sitt barn möta det farliga hatklimatet mitt i avskaffandet av segregation.

Skriven under tiden för Uvalde [skolskjutningen i Uvalde, Texas 2022], började den utvecklas till att bli en röst för den sorg vi alla fortsätter att känna för tragedin. Det finns en del inom musiken som personifierar apatis och våldets fulhet, mött av en hymne av starkt föräldrauttalande – ett stridsrop att alla barn ÄR människor som har rätt att existera i en säker miljö, för att det geniala fröet ska kunna växa inom var och en av dem.

Den andra satsen, 'Amandla!' (vilket betyder "makt!" på Zulu) är ett kraftfullt jubel som hyllar arbetet med Sphinx Organization. Som ett konsertslutstycke i sin egen rätt personifierar 'Amandla!' en vision av enhet, med melodier och rytmer som skildrar många kulturer som samlas i en stärkande väv av röster.

Vid vissa punkter i musiken dyker små kammarensembler kort upp för att erkänna bredden och djupet i Sphinx arbete med att utveckla framtida ledare inom konstvärlden. Med morsekoden "Sphinx" som huvudmotiv i början och genom hela stycket, fyller denna jubelsats scenen med dansande rytmer som tillåter "Familia" att släppa loss med glädje.

Albert Schnelzer (f. 1972)
Violin Concerto No. 2 - Nocturnal Songs
Levitate
Bal des Ardents
Procession
Run

Tillståndet mellan vaket och sömn, mellan två olika världar, när man känner sig tyngdlös, svävar. Detta blev den initiala idén för min andra violinkonsert. Den första satsen "Levitate" är också ett försök att fånga känslan av att sväva fritt. De andra tre satserna har liknande utgångspunkt, det drömlika och svårgripbara. Andra satsen "Bal des Ardents" ("Ball of the burning men") är inspirerad av en tavla som skildrar en maskeradbal som hölls i Paris 1393. En fackla startade en brand och flera av dansarna fattade eld men musikerna fortsatte att spela ändå. I tredje satsen utgick jag från en dröm jag haft där ett antal besynnerliga fantasidjur gick i en långsam procession. Varför dessa djur gick tillsammans eller vart dom var på väg fick jag aldrig någon förklaring till. I den sista satsen försöker jag fånga känslan av att försöka springa eller fly i en dröm. Men hur man än försöker så rör man sig inte ur fläcken och man står mest och springer på stället. Men man fortsätter att springa ändå.

Violinkonserten är skriven speciellt för violinisten Ilya Gringolts och var en sambeställning mellan Uppsala Kammarorkester, Svenska Kammarorkestern och Jönköpings Sinfonietta.

Carl Heinrich Carsten Reinecke (1824 - 1910)
Symfoni nr. 3 i g-moll, op. 227
Allegro
Andante sostenuto
Allegro vivace
Maestoso - Allegro con fuoco

Carl Reinecke dirigerade Leipzig Gewandhaus Orkester i trettiofem år, från 1860 till 1895, under vilken tid han också undervisade piano och komposition vid Leipzig Conservatory, upprätthöll en internationell konsertkarriär som pianist, var medredaktör för de kompletta utgåvorna av Mozart, Beethoven och Mendelssohn, och samlade på sig en omfattande förståelse för musikens historia, särskilt för slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Han var en aktiv kompositör i sjuttio år, från sitt op. 1 (1838) till op. 288 (1909), och bidrog till praktiskt taget varje musikgenre från barnvisor till stråkkvartetter och operor. Han erkände endast tre av sina symfonier: nr. 1 (1858), nr. 2 (1874) och den nuvarande Symfoni nr. 3 från 1894, vars premiär han dirigerade vid Gewandhaus den 21 februari 1895.

Den inledande satsen (Allegro) är i sonatform. Dess snabbt rytmiska första tema (i g-moll) presenteras av stråkarna, medan det i kontrast stillsamma och flödande andra temat (i B-dur) ges till oboen. Utvecklingen är anmärkningsvärd för sina imitativa inträdanden, där växlande instrumentgrupper dyker upp i kontrasterande tonarter – en teknik som första temat särskilt lämpar sig för. Nya motiv delas av vid varje inträde, vilket visar Reineckes behärskning av varierade motiviska kombinationer. Början och slutet av utvecklingssektionen är dramatiska höjdpunkter, medan musiken strax efter halva satsen nästan stannar av när träblåsinstrumenten och stråkarna växlar i att få volymen att sjunka från forte till triple piano. De två temana dissekeras åter i recapitulationen. Codaen presenterar huvudtemat delvis i sin ursprungliga form och delvis i augmentation, vilket gör att även dessa sektioner får ett utvecklande karaktär.

Den andra satsen, D-dur (Andante sostenuto), domineras av ett lyriskt och välljudande tema som dyker upp i klarinetterna vid takt 8 och migrerar med sitt huvudmotiv genom olika instrument. Huvudmotivet kontrasteras kort med ett mer rytmiskt tema i A-dur (takt 28) innehållande en stigande bruten triad. När temat går in i ett varierat återupprepande i Fiss-moll (takt 45) tjocknar texturen och blir dramatisk tills det första temat återkommer i ett tveksamt pianissimo (takt 56). Nu visar det sig kunna skapa drama, och når sitt klimax i takt 83 för att återvända till sin lugna öppningskaraktär i slutet (takt 101). Reinecke följer sonatformen inte bara i den dramatiska strukturen utan även i tonarterna för de två temana, som förekommer i D och A-dur och går igenom en slags utveckling, med det andra temat (Fiss-moll), sedan det första (F-moll), och återvänder i slutet till D-dur för det första temat.

Den tredje satsen (Allegro vivace) är ett g-moll scherzo med två interpolerade trio-sektioner, vilket utgör en ABACA-form. Det härstammar sitt tematiska material från en stigande mollsekund som sedan utvecklas till en fyrtakts fras. De rytmiskt tunga A-sektionerna kontrasteras med två lyriska sektioner innehållande överraskande harmoniska progressioner, särskilt i den andra trion.

Finalen (Maestoso - Allegro con fuoco) är i G-dur, och därmed i parallell-dur till den inledande satsen, som i Reineckes andra symfoni. Det första temat, lika kort och skarpt som i inledningen, förbereds av en majestätisk introduktion och öppningen av Allegro con fuoco, efter vilket det först dyker upp i de fortissimo hornarna (takt 19). Det andra temat, i D-dur, härstammar från det första genom sin stigande rörelse, rytm och klang. Expositionen följs utan upprepning av en utvecklingssektion (takt 100) som börjar med ett motiv taget från fortsättningen av det andra temat (takt 53), nu förskjutet med två taktslag. Kort därefter framför violinerna det första temat, som gradvis kommer att likna det andra och suddar ut gränserna mellan dessa redan lika teman. Motivet från introduktionen återkommer i den andra utvecklingssektionen (takt 151), delat i undermotiv. Recapitulationen (takt 191) visar båda temana i G-dur; codaen (takt 283) tar upp det första temat både i början och i slutpassagen av presto. Reineckes hantering av melodi, harmoni och utveckling, och särskilt hans raka och välproportionerade formdesign, baseras på principer från den första halvan av seklet. På liknande sätt undviker texturen i varje sats extremiteter och upplösning från den sista tredjedelen av seklet, och återgår istället till Schumann och Mendelssohn, båda av vilka kände Reinecke personligen och uppskattade hans musik. Av de 385 takterna i öppningssatsen ges 113 till expositionen, 147 till utvecklingen (takt 114-260), 82 till recapitulationen (takt 261-342), och 43 till codaen. Den tydliga dominansen av utvecklingssektionen, den något avkortade recapitulationen, frånvaron av en introduktion, och användningen av codaen som den kortaste formsektionen pekar på Schumann, i detta fall hans tredje symfoni (1850), vars proportioner är praktiskt taget identiska. Reineckes orkestrering förstärker symfonins klarhet. Aldrig kräver han överdriven virtuositet eller undersöker sina instrumentens potential. Som en erfaren dirigent visste han exakt hur han skulle använda orkestern för att understryka strukturen. Hans tredje kännetecknas av kontraster mellan oboe och stråkar, blandningar av oboe och klarinett, och oktav-dubbling av fagott och flöjt, där träblåsinstrumenten generellt används i olika kombinationer av klanger. Trumpeter och tromboner förekommer vid tematiskt viktiga punkter, där båda förekommer parallellt i fortissimo i den lyriska andra satsen. Stråkarna behandlas däremot något tamt, även om Reinecke lyckas frambringa attraktiva ljud från denna familj genom att använda olika former av artikulation samtidigt. Han uppnår också intressanta klanger i tutti-partier, som i den andra satsen, där oroliga snabba passager i violinerna kombineras fortissimo med ett tema i trombonerna och ackord i träblåsinstrumenten.

Innan konserten kan du njuta av en god bit mat. I pausen kan du köpa något gott. Vid vissa konserter håller vi även öppet i Övre Baren.

För mer information och menyer, tryck här!

Kontakt:
restaurangen@gavlekonserthus.se
026-172940

Varmt välkommen till Restaurang Gourmet BLÅ.