Dayner Tafur-Díaz föddes i Chimbote, Peru, 1998, och inledde sin musikaliska bana som trumpetare i projektet "DaCapo" vid Centro Cultural Centenario. Redan i unga år fick han ett stipendium för att delta i orkesterprojektet "Arpegio", där han också fick sin första erfarenhet som dirigent.

I september 2017 flyttade han till Tyskland för ett volontärprogram i Berlin och assisterade då dirigenten Knut Andreas i ledningen av olika ensembler och ungdomsorkestrar vid Musikgymnasium Georg-Friedrich Händel.

År 2018 påbörjade han sina studier i orkester- och kördirigering vid Berufsfachschule für Musik Mittelfranken, med Uwe Münch som handledare.

I oktober 2023 vann han det prestigefyllda German Conducting Award, som delas ut av WDR Sinfonieorchester, Gürzenich-Orchester Köln och Opernstudio der Oper Köln. Han fick dessutom Kurt Masur-priset, utdelat av publiken, samt Bärenreiter-priset för bästa tolkning av ett samtida verk.

I augusti 2022 vann han första pris vid den andra internationella operadirigenttävlingen vid Opéra Royal de Wallonie-Liège (Belgien), och i november 2022 tilldelades han andra pris vid dirigenttävlingen vid Universitetet i Almería (Spanien).

I juni 2024 deltog han i Ammodo Conducting Masterclass med Paavo Järvi och Concertgebouworkest. Tidigare har han deltagit i mästarklasser med Michael Riedel, Thomas Mittelberger, Giampaolo Bisanti och Bruno Weil, samt deltagit i Campus Dirigieren 2021 och Kritisches Orchester 2023 vid Hochschule für Musik Hanns Eisler Berlin.

Bland de orkestrar Dayner Tafur-Díaz har dirigerat återfinns WDR Sinfonieorchester, Gürzenich-Orchester Köln, Orchestra del Teatro Comunale di Bologna, Orchestre Symphonique de Mulhouse, Opéra de Tours, Opéra Royal de Wallonie-Liège, Stuttgarter Philharmoniker, Stuttgarter Kammerorchester, Württembergische Philharmonie Reutlingen, Philharmonie Baden-Baden, Südwestdeutsche Philharmonie Konstanz, Badische Philharmonie Pforzheim samt Juan Diego Flórez' orkester "Sinfonía por el Perú".

Som operarepetitör och assisterande dirigent har han arbetat med Giampaolo Bisanti i produktionerna Alzira (Verdi) och La Sonnambula (Bellini), samt med Christopher Franklin i Die Zauberflöte (Mozart) vid Opéra Royal de Wallonie-Liège.

Från oktober 2024/25 är han assisterande dirigent till chefdirigent Kirill Petrenko vid Berliner Philharmoniker och stipendiat vid Karajanakademien, efter att ha vunnit Siemens Conductors Scholarship i juni 2024. Under samma säsong är han även Dudamel Fellow vid Los Angeles Philharmonic.

Sedan oktober 2019 studerar han orkesterdirigering vid Hochschule für Musik und Darstellende Kunst Stuttgart under professor Rasmus Baumann, och sedan 2023 är han stipendiat i Forum Dirigieren inom Deutscher Musikrat.

Bland hans kommande projekt för säsongen 2025/26 märks dirigeringar av La Traviata (Verdi) vid Opéra de Rouen, samt konserter med Badische Staatskapelle Karlsruhe, NDR Elbphilharmonie Orchester, Slovenska Nationalteaterns Symfoniorkester i Maribor, Orchestra Giovanile Italiana, Gävle Symfoniorkester, Münchner Symphoniker, WDR Funkhausorchester och Youth Orchestra of the Community of Madrid.

August Schieldrop har uppträtt som solist med flera av Norges ledande orkestrar, bland andra Oslo Filharmoniska Orkester, Stavanger Symfoniorkester, Trondheim Symfoniorkester, Bergen Filharmoniske Orkester och Norska Radions Orkester. Han är en återkommande deltagare vid framstående kammarmusikfestivaler i Skandinavien, såsom Oslo Kammermusikkfestival och Festspillene i Bergen. August är också aktiv inom nutida musik och har uruppfört soloverk tillsammans med orkestrar, militära musikkårer och kammarensembler på Norges största scener.

Han har mottagit flera utmärkelser för sin musikaliska begåvning. Efter segern i UMM 2020 (Norges nationella mästerskap för klassiska musiker under 23 år) utsågs han till "Årets unge musiker". År 2021 belönades han med det prestigefyllda Equinor Talent Award, värt 100 000 euro. I april 2024 vann han SIGNAL-priset i den nordiska brass-tävlingen för unga bleckblåsare – en vinst som gav honom en professionell solistroll med Gävle Symfoniorkester under säsongen 2025/2026.

I maj 2024 tilldelades han även Léonie Sonnings Talentpris 2024 i kategorin Instrumentalister, och i september 2025 utsågs han personligen av Ole Edvard Antonsen till mottagare av Lindemanpriset för unga musiker 2025 (De Unges Lindemanpris).

August har konserterat i flera länder, bland annat Sverige, Danmark, England, Tyskland, Nederländerna, Italien och USA.

Han är dessutom grundare och konstnärlig ledare för Ensemble Forte, en dynamisk ensemble bestående av tuba, piano, stråkar och sång.

Aaron Copland (1900 – 1990)
Fanfare for the common man

Copland skrev Fanfare for the common man 1942 och byggde några år senare ut den till en symfoni. Verkets titel kommer från ett tal av Henry A. Wallace, som var vicepresident under Franklin D. Roosevelt. Han förutspådde att kriget och dess förestående slut skulle innebära "Gryningen för den ordinäre mannens århundrade".

Symfonin som Copland skapade utifrån fanfaren uruppfördes i oktober 1946 och genomsyras av krigstidens heroism och patriotiska stämningar.

Fanfaren har lämnat betydande spår i musikhistorien. Det brittiska proggbandet Emerson, Lake & Palmer spelade in en cover 1977, och mellan 1987-2016 skrev den amerikanska tonsättaren Joan Tower sex egna fanfarer, som kommentarer till Coplands verk, Fanfare for the uncommon woman 1-6.

Jennifer Higdon (f. 1962)
Tubakonsert
I. Dynamo
II. Crescent Line
III. Adamant Scherzo

Jennifer Higdon skrev sitt Tubatkonsert år 2017 på en gemensam beställning från Pittsburgh Symphony Orchestra, Royal Scottish National Orchestra och Curtis Institute of Music för Craig Knox, solotubalist i Pittsburgh Symphony Orchestra, där han innehar Dr. Mary Ann Craig Chair.
Craig Knox har generöst bidragit med följande bakgrund till konsertens uruppförande:

"Jennifer Higdon och jag träffades första gången när vi båda studerade vid Curtis Institute of Music i Philadelphia i slutet av 1980-talet. Skolan har bara omkring 150 studenter, så alla kände alla. Jag visste att hon studerade komposition, men jag tror inte att jag hörde någon av hennes musik förrän flera år efter examen. Jag följde med intresse hur hennes karriär utvecklades och fick många tillfällen att spela hennes musik i orkestrar runt om i landet. Jag lade märke till att hennes verk nästan alltid innehöll intressanta och utmanande tubapartier – något som långt ifrån alla tonsättare erbjuder.

Vi träffades då och då igen när hon kom för att höra sina verk framföras. Under mitt första år i Pittsburgh Symphony Orchestra var hon dessutom orkesterns Composer of the Year, så hon vistades ofta i staden. När PSO senare erbjöd mig möjligheten att beställa ett nytt tubakonsertverk, var Jennifer en av de första personer jag tänkte på – jag visste att hon verkligen hade ett genuint intresse för instrumentet.

När vi började diskutera konserten var vi båda lärare vid Curtis Institute, så det var enkelt att träffas och prata om projektet. Jag uppskattade hennes öppenhet och nyfikenhet kring instrumentets möjligheter och begränsningar, och hur det hade använts av tidigare tonsättare. Hon bad mig ta fram en lista över orkesterverk med framträdande tubapartier och satte sig in i den befintliga solorepertoaren. Jag tyckte särskilt om att få ta del av hennes tidiga skisser, som hon skickade till mig för att jag skulle spela upp dem och bekräfta att de fungerade som hon tänkt sig.

Det var oerhört spännande att få den färdiga versionen av konserten och börja arbeta med den. Det bländande första stycket är fullt av tekniska passager som, hoppas jag, kommer att överraska många lyssnare. Verkets hjärta är enligt mig den långa andra satsen, som är mycket lyrisk och uttrycksfull. En av mina favoritegenskaper hos tuban är dess förmåga att efterlikna basrösten, och det gläder mig att få visa den sidan i denna sats. Konserten avslutas sedan med en drivande, rytmisk final.

Tuba är ett av de senast tillkomna akustiska instrumenten i den symfoniska orkestern – den infördes runt år 1830. När jag själv studerade fanns det i princip bara en konsert för tuba: Ralph Vaughan Williams' Tubakonsert. Sedan dess har några fler tillkommit, men listan över större verk av välkända tonsättare är fortfarande ganska kort. Under hela det här arbetet har jag känt en stark medvetenhet om vilket privilegium det är att inte bara bidra till skapandet av ett nytt verk, utan också till instrumentets egen historia."

Paul Dukas (1865–1935)
Fanfar ur La Peri

Paul Dukas är mest känd för sitt symfoniska scherzo L'apprenti sorcier (Trollkarlens lärling, 1897), men under sin livstid var han också en framstående musikkritiker och lärare – bland annat professor vid Conservatoire de Paris och andra institutioner runt om i Frankrike. Dukas var ytterst självkritisk och förstörde under sina senare år många av sina ofullbordade verk och de kompositioner han ansåg hålla för låg kvalitet.

Hans La Péri (ett poème dansé, eller "dansdikt") blev hans sista större verk – han var nära att förstöra även detta, men räddades från att göra det efter påtryckningar från vänner. Det är en enaktsbalett tillägnad den franska dansösen Natalia Trouhanova, som var känd för sina tolkningar av Salome i olika scenverk.

La Péri bygger på en persisk folksaga om en prins som söker odödlighetens blomma (en lotus) och förälskar sig i en sovande fe (den så kallade peri). Dukas skrev fanfarerna till La Péri i sista stund, efter att själva baletten redan var färdigställd och på väg att få premiär.

Fanfarerna, skrivna för brassensemble, är tredelade – med en storslagen och kraftfull öppning, en mjukare och mer introspektiv mittdel, och en återkomst av den inledande fanfaren som avslutning.

Antonín Dvorák (1841-1904)
Symfoni nr 8 G-dur op 88
Allegro con brio
Adagio
Allegretto grazioso
Allegro ma non troppo

Dvorák krönte sin bana med att 1891 bli den första kompositionsprofessorn vid det nyöppnade konservatoriet i New York. Det var sannerligen en imponerande karriär slaktarsonen från en liten böhmisk lantby gjort. Något år innan han avseglade till USA växte hans åttonde symfoni fram. Han hade skisserat den mellan 6 och 23 september, och fullbordat verket den 8 november 1889. Under arbetet hade han gjort långa promenader i skog och mark. Man har också betecknat symfonin som ’friluftsmusik’, som tonsättarens tack för livets underbara gåvor.

Den 2 februari 1890 uruppfördes symfonin med tonsättaren själv som dirigent framför Nationalteaterns i Prag orkester, och han ledde även framföranden i London och Frankfurt. Symfonin skulle inom kort gå segrande över världen, och blev vid sidan av den symfoni han skrev i USA, ’Symfoni från den nya världen’, hans mest älskade och mest spelade.

Åttonde symfonin är resultatet av ett medvetet sökande efter lugn och ro. När stormen ändå ryter till för kontrastens skull, blåser den bara bort de torra löven och för med sig frisk luft. Det är en lyckligt leende musik, en enkel, folklig spelmansmusik som avviker från de strikt symfoniska traditionerna.
Stig Jacobsson

Innan konserten kan du njuta av en god bit mat. I pausen kan du köpa något gott. Vid vissa konserter håller vi även öppet i Övre Baren.

För mer information och menyer, tryck här!

Kontakt:
restaurangen@gavlekonserthus.se
026-172940

Varmt välkommen till Restaurang Gourmet BLÅ.