Douglas Boyd är för närvarande konstnärlig ledare för Garsington Opera och har tidigare haft framstående positioner som musikchef för L'Orchestre de Chambre de Paris, chefdirigent för Musikkollegium Winterthur, musikchef för Manchester Camerata, förste gästdirigent för Colorado Symphony Orchestra, konstnärlig partner för St Paul Chamber Orchestra och förste gästdirigent för City of London Sinfonia.
År 2020 tilldelades han den hedersamma Grand Vermeil Médaille de la Ville de Paris för sina musikaliska insatser, i erkännande av sitt arbete som musikchef för L'Orchestre de Chambre de Paris.

Ursprungligen utbildad som oboist och en av grundarna av Chamber Orchestra of Europe, formades Boyds musikaliska tänkande under inflytande av Claudio Abbado och Nikolaus Harnoncourt – två mästare som fortsatt att prägla hans konstnärliga stil.

I Storbritannien har Boyd dirigerat samtliga BBC-orkestrar samt Philharmonia Orchestra, Royal Scottish National Orchestra, Scottish Chamber Orchestra, London Mozart Players, City of Birmingham Symphony Orchestra, Bournemouth Symphony Orchestra och Royal Northern Sinfonia. På den europeiska kontinenten har han samarbetat med bland andra Bergen Filharmoniska Orkester, Basels Symfoniorkester, Finska Radions Symfoniorkester, Orchestre National de Lyon, Tonhalle-Orchester Zürich, Budapest Festival Orchestra, Mozarteumorchester Salzburg och Gürzenich-Orchester Köln.

Utanför Europa har Boyd arbetat med Nagoya Symphony Orchestra i Japan, Hong Kong Philharmonic och flera australiska orkestrar, däribland Melbourne Symphony Orchestra, med vilken han framfört samtliga Beethovens symfonier, samt pianokonserterna med Paul Lewis. Han har även dirigerat Adelaide Symphony Orchestra i kompletta Beethoven-cykler och återvänder dit 2025/26, liksom till Queensland Symphony Orchestra.

I Nordamerika framträder Boyd regelbundet med orkestrar som St Paul Chamber Orchestra, Baltimore, Colorado, Dallas, Detroit, Milwaukee, Indianapolis, Seattle, Utah och Virginia Symphony Orchestras, samt i Kanada med Toronto Symphony Orchestra och National Arts Centre Orchestra i Ottawa.

Han har samarbetat med framstående solister som Jonathan Biss, Steven Isserlis, Anthony Marwood, Viktoria Mullova, Fazıl Say, András Schiff, Mark Padmore, Emmanuel Pahud och Alisa Weilerstein.

På operascenen har Boyd dirigerat verk som Mozarts Trollflöjten (Glyndebourne), Salieris La Grotta di Tronfonio (Zürich), La clemenza di Tito (Opera North) och Brittens The Rape of Lucretia (Potsdam Winteroper).
Vid Garsington Opera har han lett produktioner som Figaros bröllop, Don Giovanni, Così fan tutte, Eugen Onegin, Capriccio, Silver Birch (världspremiär av Roxanna Panufnik), Barberaren i Sevilla, En midsommarnattsdröm, samt konsertversioner av Mendelssohns En midsommarnattsdröm (med Royal Shakespeare Company), Haydns Skapelsen (med Ballet Rambert) och Beethovens Fidelio.
År 2022 dirigerade han världspremiären av Panufniks opera Dahlia och en ny produktion av Rusalka, även framförd vid Edinburgh International Festival. Kommande titlar inkluderar Pique Dame, Fidelio, La traviata och Barry's The Importance of Being Earnest.

Under Boyds ledning har Garsington Opera etablerat Philharmonia Orchestra och The English Concert som husorkestrar, samt inlett samarbeten med Santa Fe Opera och Royal Shakespeare Company. Hans konstnärliga vision har gjort festivalen till en världsledande operainstitution, vilket uppmärksammades genom en nominering vid International Opera Awards 2019.

Douglas Boyd har en omfattande diskografi – från debutinspelningen av Bachs konserter för Deutsche Grammophon till hyllade inspelningar av Beethovens symfonier och Mahlers fjärde symfoni med Manchester Camerata, liksom Schuberts symfonier med St Paul Chamber Orchestra.
Bland hans senare inspelningar finns Intuition med Gautier Capuçon (Erato) och Haydns symfonier med L'Orchestre de Chambre de Paris (2021).

Bland de senaste och kommande höjdpunkterna finns konserter med Aalborg Symfoniorkester, Auckland Philharmonia, Adelaide och Queensland Symphony Orchestra, BBC Symphony Orchestra, Philharmonia Orchestra, Colorado Symphony, Musikkollegium Winterthur, North Carolina Symphony, Slovenian Philharmonic Orchestra, Britten Sinfonia och Gävle Symfoniorkester.

Medlemmar:
Peter Olofsson, violin
Per Öman, violin
Tony Bauer, viola
Mats Olofsson, cello

Bildad år 2002 har Stenhammar Quartet etablerat sig som en av Skandinaviens ledande stråkkvartetter. Repertoaren sträcker sig från den klassiska epoken till samtida verk, med ett naturligt fokus på Wilhelm Stenhammars kvartetter och andra svenska tonsättare. Kvartetten beställer regelbundet nya verk från nordiska kompositörer och har samarbetat med namn som Anders Hillborg, Sven-David Sandström, Kaija Saariaho och Bent Sørensen. År 2009 belönades ensemblen av Kungliga Musikaliska Akademien för sina betydande insatser för svensk musik.

Stenhammar Quartet har hittills gjort omkring fyrtio inspelningar för Sveriges Radio, medverkat i svenska TV-sändningar och varit föremål för en dokumentär på den franska musikkanalen Mezzo. Kvartettens skivinspelningar på etiketter som BIS, CPO och Alba har hyllats av kritiker både i Sverige och internationellt, och lett till två nomineringar till Grammis. Under 2024 släpps den första av två skivor med kvartetter av den finske tonsättaren Kalevi Aho.

Med omfattande turnéverksamhet har Stenhammar Quartet uppträtt runt om i Europa samt i Japan, Algeriet och Indien, på framstående scener som Beethoven-Haus i Bonn och Tokyo Bunka Kaikan. Under de kommande åren planeras turnéer till Kanada (2024) samt Grekland och Japan (2025).

Erwin Schulhoff (1894 – 1942)
Konsert för stråkkvartett och träblås
Allegro moderato; Allegro molto con spirito
Largo
Finale: Allegro con brio—Tempo di Slowfox—Tempo come primo

Den tjeckiske tonsättaren Ervín Schulhoff fick tidigt uppmuntran av sin store föregångare Antonín Dvořák, som föreslog att han skulle studera piano vid Prags konservatorium för Jindřich Kaan – något han började med redan som tioåring. Han fortsatte därefter sina studier vid flera av Europas ledande konservatorier – i Wien, Leipzig och Köln – och tog även privata lektioner för Max Reger och Claude Debussy, två lärare så olika som man kan tänka sig. Schulhoff fick snabbt uppmärksamhet som en ung talang, och vann Mendelssohnpriset för piano 1913, samt för komposition 1918.

Efter studierna tillbringade han de första efterkrigsåren i Tyskland, där han umgicks med modernistiska konstnärer som George Grosz och Paul Klee, samt de tyska dadaisterna. År 1923 återvände han till Prag som pianolärare och blev 1929, vid 35 års ålder, professor i komposition och instrumentation vid konservatoriet. Han var en hängiven uttolkare av den mest moderna musiken – inklusive Alois Hábas mikrotonala verk – men även verksam som jazzpianist, vilket tydligt märks i hans kompositioner.

Politiskt stod Schulhoff långt till vänster, vilket satte honom i direkt konflikt med den växande nationalsocialismen. Från 1930-talet var han aktiv inom kommunistiska rörelser, och efter Hitlers annektering av Sudetlandet 1938 tog han sovjetiskt medborgarskap. När nazisterna invaderade Tjeckoslovakien var Schulhoff därmed tredubbelt förhatlig i deras ögon – judisk, kommunist och avantgardist. Han greps under ockupationen och dog i koncentrationslägret Wülzburg 1942, endast 48 år gammal.

Schulhoffs Konsert för stråkkvartett och träblås (1930) är ett lysande exempel på hur han förenade sina mångsidiga influenser – från tjeckisk folkmusik och amerikansk jazz till den europeiska modernismen – i ett personligt tonspråk. Verket är en fascinerande omvändning av barockens concerto grosso-form, där blåsarna utgör den bärande klangramen och stråkkvartetten fungerar som kontrast och solist. Jazzen anas redan i de första takterna genom rytmiska synkoper och klanger som blandar Bach, Stravinsky, Hindemith och Gershwin till en djärv och energisk helhet.

Det långsamma mellanstycket har en stillsam, nästan bluesfärgad ton, medan finalen leker med rytmer ur tidens dansmusik – bland annat en foxtrot – innan allt mynnar ut i ett livligt och medryckande avslut.
Verket visar Schulhoff på höjden av sin konstnärliga mognad: rytmiskt, lekfullt och med en oemotståndlig musikalisk vitalitet.

Johannes Brahms (1833-1897)
Symfoni nr 1 c-moll op 68
Un poco sostenuto. Allegro
Andante sostenuto
Un poco allegretto e grazioso
Adagio, più andante. Allegro non troppo ma con brio

Få tonsättare har varit mer självkritiska än Johannes Brahms. Få tonsättare har experimenterat med sina tematiska uppslag i så många olika former innan de slutligen bestämt sig för om utkastet skulle resultera i en sonat, en konsert, eller en symfoni. Dessutom kände Brahms att trycket från Beethoven var närmast förlamande. Vem skulle kunna skriva en symfoni efter denna gigant?

Brahms var redan i unga år en betydande tonsättare som skrev många mästerverk, mest i form av sånger, pianostycken och kammarmusik. Men han skrev också två flersatsiga Serenader i vilka han prövade sig fram i den svåra konsten att bemästra en orkester. Däremot dröjde det fram till 1876, då han alltså hunnit bli 43 år, innan han vågade sig på att presentera sin första symfoni. Han hade burit den inom sig i över tjugo år, putsat, funderat, ändrat och varit orolig. Till slut kände han sig i alla fall mogen att ta upp kampen med Beethoven – och han lyckades! Brahms gjorde det omöjliga med sin allvarliga c-mollsymfoni. Han fortsatte där Beethoven hade slutat, och utvecklade därmed symfonikonsten vidare inom samma traditionslinje, till skillnad från exempelvis Mahler, som gick en helt annan väg. Därför är det på samma gång retsamt och aktningsvärt att Brahms’ etta ibland kallats ’Beethovens tia’.

I Brahms första symfoni hittar man samma stramhet, samma laddning, samma storslagna arkitektur, som den man lärt känna hos Beethoven. Det är därför inte så förvånande att förläggare och orkestrar slogs om at få ta del av den redan välkände Brahms’ första symfoni. Inom kort hade den spelats med stor framgång på flera ställen i Europa. Men man påpekade också gärna i recensioner att melodin i finalen påminde mycket om ’glädje-temat’ ur Beethovens nionde symfoni. Detta kommenterade Brahms med sedvanlig butterhet: ”Ja, det kan nu varenda åsna höra!”
Nu hade Brahms tagit klivet in i symfonigenren, och framgångarna medförde att den andra symfonin följde inom kort, och blev en ljus sommarsymfoni.
Stig Jacobsson

Innan konserten kan du njuta av en god bit mat. I pausen kan du köpa något gott. Vid vissa konserter håller vi även öppet i Övre Baren.

För mer information och menyer, tryck här!

Kontakt:
restaurangen@gavlekonserthus.se
026-172940

Varmt välkommen till Restaurang Gourmet BLÅ.