Christoph Koncz är en österrikisk dirigent och violinist som etablerat sig internationellt med orkestrar som London Symphony Orchestra, Orchestre de Paris, Israel Philharmonic Orchestra, Mahler Chamber Orchestra och Hong Kong Philharmonic Orchestra. Han har även dirigerat vid operahus som Wiener Staatsoper, Opernhaus Zürich och Teatro Real Madrid.

Under kommande säsong debuterar han med Cleveland Orchestra och återvänder till Philharmonia Orchestra London, Sveriges Radios Symfoniorkester och Deutsches Symphonie-Orchester Berlin. Han dirigerar även Hänsel und Gretel vid Opéra national du Rhin Strasbourg och Don Giovanni vid Wiener Staatsoper.

Sedan 2023 är han Music Director för Orchestre National de Mulhouse och sedan 2019 chefsdirigent för Deutsche Kammerakademie Neuss am Rhein. Från 2027 blir han chefsdirigent för Bruckner Orchester Linz.

Koncz är särskilt känd för sina Mozarttolkningar och sin inspelning av violinkonserterna med Les Musiciens du Louvre för Sony Classical.

Malin Broman är violinist, violast, solist och konstnärlig ledare med en omfattande internationell karriär. Hon utsågs 2008 till konsertmästare i Swedish Radio Symphony Orchestra och leder ofta orkestern från violinen. Hon är också konstnärlig ledare för Ostrobothnian Chamber Orchestra i Finland.

Som solist har hon framträtt med orkestrar som Göteborgs Symfoniorkester, Copenhagen Philharmonic, BBC Scottish Symphony Orchestra, Academy of St Martin in the Fields och Sveriges Radios Symfoniorkester under dirigenter som Neeme Järvi, Andrew Manze och Daniel Harding. Hon har även uruppfört violinkonserter skrivna för henne av tonsättare som Helen Grime, Daniel Börtz, Britta Byström och Andrea Tarrodi.

Malin Broman är en av grundarna till Kungsbacka Piano Trio, som har framträtt i konsertsalar som Carnegie Hall, Concertgebouw, Wiener Konzerthaus och Berlin Philharmonie. Hon är också medgrundare till Stockholm Syndrome Ensemble.

Hon studerade vid Guildhall School of Music & Drama i London och är idag professor i viola vid Edsberg Institute of Music i Stockholm.

Kontrabasisten Rick Stotijn är internationellt erkänd för sitt virtuosa och uttrycksfulla spel. The Strad framhåller hans tekniska briljans, fantasifulla tolkningar och starka kommunikativa förmåga. Som solist, kammarmusiker och orkestermusiker arbetar han aktivt för att utveckla kontrabasens repertoar.

Flera verk har skrivits särskilt för honom, bland annat Martijn Paddings kontrabaskonsert Reports from the Low Country, uruppförd i Concertgebouw Amsterdam med Netherlands Radio Philharmonic Orchestra, samt verk av Britta Byström och Jesper Nordin. Han har även uppmärksammats för sina tolkningar av Giovanni Bottesinis musik och för inspelningen Basso Bailando med Sveriges Radios Symfoniorkester.

Stotijn har framträtt som solist med orkestrar som Sveriges Radios Symfoniorkester, Amsterdam Sinfonietta, Residentie Orkest The Hague, Philzuid, Toulon Opera Symphony Orchestra och Joensuu Symphony Orchestra. Under säsongerna 2024–2026 framför han konserter av bland andra Missy Mazzoli, Peter Eötvös och Sally Beamish.

Han är stämledare i Sveriges Radios Symfoniorkester, Mahler Chamber Orchestra och Lucerne Festival Orchestra och undervisar som professor vid Robert Schumann Hochschule Düsseldorf.

Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791)
Symfoni nr 35 Haffner D-dur K385
Allegro con spirito
Andante
Menuetto
Finale: Presto

Borgmästaren i Salzburg hette Siegmund Haffner. I juli 1776 gifte sig hans dotter, och till bröllopsdagen hade Mozart komponerat en specialskriven Serenad (K250). Vänskapen mellan familjerna var god. Sex år senare var det dags för borgmästaren själv att hyllas med musik av Mozart, och även den här gången blev det en Serenad. Anledningen var att borgmästaren adlats. Mozart hade vid det laget hunnit flytta till Wien, så beställningen förmedlades av hans pappa Leopold. Men Mozart var inte glad i uppdraget, han hade fått alldeles för kort tid på sig. "Jag är nerlusad av arbete. På söndag måste mitt arrangemang av 'Enleveringen ur seraljen' för blåsinstrument vara färdig, och nu ber du mig om en serenad också. Hur i all världen kan du göra det? Det får bli om nätterna ..."
När Mozart efter evenemanget fick noterna tillbaka till Wien, och han kunde betrakta dem i lugn och ro, blev han riktigt överraskad: "Den nya Haffnerserenaden har förvånat mig, för jag kom inte ihåg en ton av den. Den måste ha gjort stor verkan."
Han pratar om en Serenad, och en serenad var det faktiskt fråga om även i det har fallet. Men när Mozart i mars 1783 tog upp musiken på programmet för en konsert i Wien opererade han bort en inledande marsch (K408) och en nu försvunnen menuett. Kvar blev en normal fyrasatsig symfoni, och det är i den formen vi idag känner verket som Haffnersymfonin.
Musiken börjar pompöst och festligt, medan andantet är älskvärdheten personifierad. Menuetten är stolt och dess mellandel graciös. Finalen ska spelas så snabbt som möjligt, och dess huvudtema påminner om en aria (Osmins "Ha, wie will ich triumphieren") ur den ovan nämnda opera som skulle bearbetas för blåsare. Visst blir man upprymd av festyran, och publiken i Wien har väl heller aldrig hyllat Mozart så hjärtligt. Till och med kejsaren bevistade hela konserten, vilket var en sällsynthet. Men Symfoni nr 35 är mer än så: musiken är ett musikantiskt och kontrapunktiskt mästerverk!
Stig Jacobsson

Sally Beamish (f. 1956)
Concertante Doubles för viola, kontrabas och sinfonietta

Concertante Doubles för viola, kontrabas och sinfonietta uruppfördes av Sveriges Radios Symfoniorkester i februari 2026, med orkesterns konsertmästare Malin Broman och solokontrabasisten Rick Stotijn. "Hittills har jag bara skisser och idéer", berättade Sally Beamish i mitten av maj 2025, när det fortfarande var långt kvar till premiären. "Jag befinner mig i ett skede där jag skapar mycket, men ännu inte sätter något på pränt."

Impulsen till verket kom från Malin Broman, som Beamish lärde känna vintern 2018, då Jonathan Biss framförde hennes pianokonsert City Stanzas i Berwaldhallen. Beamish talar med stor värme om deras vänskap: "Det är så fint att vår relation har lett fram till det här beställningsverket för Malin och Rick."

Det nya verket är en serie variationer över en skotsk folkvisa som står tonsättaren särskilt nära: Ca' the yowes to the knowes ("Valla fåren upp i bergen"). "Det är en kärlekssång, men det vilar ett mörker över den", förklarar Beamish. Detta mörker speglas också i de två soloinstrumentens djupare klangvärldar. Sångens poetiska språk och samspelet mellan instrumenten har varit en viktig inspirationskälla.

"Varje variation speglar en ny aspekt av relationen mellan instrumenten. De kan låta helt olika eller mycket lika." Solisterna samspelar också med de tolv musikerna ur Radiosymfonikerna i en form som påminner om barockens concerto grosso. Olika kombinationer inom ensemblen skapar en rik variation av klangfärger, samtidigt som relationen mellan soloinstrumenten fördjupas.

Solisterna har dessutom en tydlig dramaturgisk funktion. "Jag älskar den alkemi som uppstår mellan solister, orkester och publik", säger Beamish. "Det är fantastiskt med en solist som spelar direkt till publiken, som en berättare – eller en protagonist."

Sally Beamish inledde sin karriär på 1980-talet som altviolinist, men kompositionen var hennes första musikaliska förälskelse. Redan som barn fick hon uppleva hur hennes mamma, som var violinist, spelade de bilder som lilla Sally ritade på notpapper. Under en period spelade Beamish inte alls, men i dag ser hon det som en styrka att både spela och komponera. "När jag började spela igen insåg jag hur mycket jag hade saknat det." Att själv vara utövande musiker gör henne också till en bättre tonsättare: "Det är så viktigt att som tonsättare förstå hur det känns att stå på scen."

Wilhelm Stenhammar (1871-1927)
Två sentimentala romanser op 28
f-moll
A-dur

Wilhelm Stenhammar är Sveriges första stora mästare under 1900-talet. Han var en lysande pianist som spelade Beethovens och Mozarts konserter som solist, och han turnerade runt hela landet som kammarmusiker. Han var också en av tidens främsta svenska dirigenter och som sådan chef för Göteborgssymfonikerna under många år. Dessutom var han en romantisk tonsättare med ett nästan klassiskt och klart tonspråk. Hans båda symfonier och pianokonserter, serenaden för orkester, körverk, stråkkvartetter, sånger och pianostycken hör till den mest älskade svenska standardrepertoaren. Han var mycket självkritisk, och efter att ha lyssnat till kollegan och vännen Jean Sibelius andra symfoni, ville han inte längre höra talas om sin egen första – och han väntade i decennier innan han vågade sig på sin andra.

I några verk står han mycket nära nationalromantiken, och tydligast märks detta kanske i hans två sentimentala romanser för violin och orkester. Det är musik som genomsyras av skira midsommarminnen. Ordet sentimental har med tiden skiftat i betydelse, här ska det tolkas som känslig och ömsint. Dessa små läckerheter komponerades 1910 och hör sannerligen till den svenska violinromantikens omistliga guldkorn.
Stig Jacobsson

Wolfgang Amadeus Mozart (1756–1791)
Symfoni nr 36 C-dur ’Linz’ K425
Adagio - Allegro spiritoso
Andante
Menuetto & Trio
Presto

Några av Mozarts symfonier har fått namn efter kända städer: nr 31 ­”Paris”, nr 36 ”Linz” och nr 38 ”Prag”. Naturligtvis hänger namnen ihop med att symfonierna i fråga skrivits för och uruppförts i respektive städer.

Linzsymfonin (C-dur K425) tillkom på den mycket korta tiden av fyra dagar: ”Tisdagen den fjärde november skall jag ge en konsert på teatern här. Och då jag inte har en enda symfoni med mig, så skriver jag huvudstupa en ny, som måste bli färdig till dess …” Brevet till pappa Leopold är daterat den 31 oktober 1783. Uruppförandet i Linz ägde rum på utsatt tid!

Anledningen till att symfonin blev skriven var att Wolfgang efter ett besök hos far i Salzburg var på väg hem till Wien, men stannade till i Linz där greve Thun-Hohenstein uppmuntrade honom att hålla en konsert. Naturligtvis förväntade man sig då som vanligt att han skulle presentera en ny symfoni.

Man måste verkligen beundra Mozart för hans förmåga att komponera snabbt och att ändå fylla sin musik med originella tankar, perfekt balans, melodisk lödighet och elegans. Visst är det i första hand fråga om högklassig underhållningsmusik, för allvaret hittar man nästan bara i första satsens början, och detta var även första gången han gav en symfoni en långsam inledning på det vis som Haydn hade för vana att göra. Längre fram i satsen hittar vi också anspelningar på tidens högsta musikaliska mode: episoder av ”turkisk” musik. Sådan hittar vi också i pianosonaten i A-dur med sin turkiska marsch, eller i operan Enleveringen ur seraljen.
Stig Jacobsson

Innan konserten kan du njuta av en god bit mat. I pausen kan du köpa något gott. Vid vissa konserter håller vi även öppet i Övre Baren.

För mer information och menyer, tryck här!

Kontakt:
restaurangen@gavlekonserthus.se
026-172940

Varmt välkommen till Restaurang Gourmet BLÅ.