Datum och tid:

Torsdag 14 januari 2027, 19:00

Pris:

50 kr

Gävle Symfoniorkester & Kungliga Musikhögskolan

Gävle Symfoniorkester i samarbete med Kungliga Musikhögskolan samlar åter lovande dirigentstudenter till en konsert under överseende av B. Tommy Andersson från KMH.

Gävle Symfoniorkester och dirigenteleverna från Kungliga Musikhögskolan bjuder på ett blandat program med musik av Bacewicz, Coleridge-Taylor och Beach.

Gävle Symfoniorkester
Professor B. Tommy Andersson
Medverkande dirigenter: Teo Hillberg, Lisanna Laansalu, Gabriela Opacka-Boccadoro, Antonio Roland, Jakob Dingstad.

GRAZYNA BACEWICZ Uvertyr för orkester – 6 MIN

SAMUEL COLERIDGE-TAYLOR Ballade, Op.33 – 12 MIN

AMY BEACH Symfoni, e-moll, Gaelic Symphony Op.32 – 42 MIN
Allegro con fuoco
Alla siciliana (Scherzo)
Lento con molto espressione
Allegro di molto (Finale)

 

Grazyna Bacewicz (1913–1969)
Uvertyr för orkester

Få kvinnliga tonsättare har skördat sådana framgångar som Grazyna Bacewicz. Länge var hon mest känd som en lysande violinist, elev till bland andra Carl Flesch, och med en imponerande europeisk karriär. Men hon hade också studerat komposition, hemma i Polen och i Paris för Nadia Boulanger. Hon komponerade till en början gärna i neoklassisk stil, ibland även med folkloristiska inslag. 1954 lade hon fiolen på hyllan och ägnade sig på heltid åt att komponera, samtidigt som hennes tonspråk blev radikalare i anslutning till den polska musikens stora internationella genombrott. Förutom fyra symfonier, två cellokonserter och sju stråkkvartetter komponerade hon med förkärlek för sitt eget instrument. Det blev sju violinkonserter och fem violinsonater.

Den korta och intensiva uvertyr som nu spelas är ett fristående verk som hör till hennes tidiga produktion, skriven 1943. Med rötter i fransk neoklassicism hittar man här en rytmisk pådrivande kraft, inte minst i pukorna, som påminner alltför mycket om inledningen till Beethovens femte symfoni för att vara en tillfällighet. Vid sidan av det febrigt vitala hittar man också en mer lantlig andanteepisod, samt ögonblick av triumf och folkdanser.
Stig Jacobsson

Samuel Coleridge-Taylor (1875–1912)
Ballade, op. 33

Samuel Coleridge-Taylor visade tidigt en enastående musikalisk begåvning. Redan som 15-åring började han studera violin vid Royal College of Music i hemstaden London. Inom ett år hade han fått sex körverk publicerade. Året efter att han avslutat sina studier fick han sitt första beställningsverk, från Three Choirs Festival, efter en rekommendation av Edward Elgar.

"Jag beklagar att jag är alltför upptagen för att kunna åta mig uppdraget", skrev Elgar när festivalen erbjöd honom att komponera ett verk. "Jag önskar, önskar, önskar att ni i stället skulle fråga Coleridge-Taylor. Han behöver fortfarande få det erkännande han förtjänar, och han är utan tvekan den mest begåvade av alla de unga tonsättarna."

Resultatet blev ett verk som verkligen vittnade om den unge tonsättarens talang – en vild och medryckande orkesterresa, fylld av uppfinningsrikedom och energi. Liksom en berättande ballad är musiken uppbyggd av avsnitt som påminner om diktens strofer. Huvudtemat präglas av dramatisk intensitet och en explosiv orkestrering, medan ett mjukt och lyriskt sidotema skapar kontrast, framför allt genom förändringar i taktart och musikalisk struktur.
Coleridge-Taylor, som senare skulle komma att kallas "den svarte Mahler" av orkestermusiker i New York, dirigerade själv det mycket framgångsrika uruppförandet vid Three Choirs Festival 1898.

Amy Beach (1867–1944)
Symfoni i e-moll, op. 32, "Gaelic Symphony"
Allegro con fuoco
Alla siciliana (Scherzo)
Lento con molto espressione
Allegro di molto (Finale)

Amy Beach var en pionjär inom den klassiska musiken. Hon blev den första kvinnliga tonsättaren vars symfoni framfördes av en ledande symfoniorkester. Hennes musik nådde stora framgångar i både USA och Europa, något som var ovanligt för amerikanska tonsättare under 1800-talet.
Beach var ett musikaliskt underbarn. Redan som fyraåring spelade hon piano och komponerade, och vid 16 års ålder debuterade hon som pianist. Trots sin exceptionella begåvning begränsades hennes karriär av tidens syn på kvinnans roll. När hon som 18-åring gifte sig med den 25 år äldre läkaren Henry Harris Aubrey Beach tilläts hon endast framträda offentligt vid en årlig välgörenhetskonsert. Däremot kunde hon fortsätta komponera och publicera sina verk under namnet Mrs. H. H. A. Beach.

Utan formell utbildning i komposition eller orkestrering utvecklades Beach till en av USA:s främsta tonsättare. Hon tillhörde den inflytelserika tonsättargruppen Boston Six, som förenade europeisk romantik med framväxten av ett eget amerikanskt tonspråk. Efter makens död 1910 återupptog hon sin pianistkarriär och turnerade i USA och Europa. Vid sin död hade hon fått över 300 kompositioner publicerade.
Gaelic Symphony, uruppförd 1896, blev hennes stora genombrott och räknas som den första amerikanska symfonin som använder folkmelodier som tematiskt material. Inspirerad av Antonín Dvořáks tankar om nationell musik sökte Beach inspiration i sitt eget ursprung och valde melodier från de brittiska öarna, framför allt Irland.

Första satsen, Allegro con fuoco, bygger till stor del på hennes egen sång Dark is the Night, som skildrar en stormig sjöresa. Orkestern frammanar havets rörelser med växande intensitet, dramatiska bleckblåsutbrott och rikt orkestrerade klanger.

I andra satsen, Alla siciliana, introducerar oboen en irländsk melodi som utvecklas till en livlig dans. Träblåsarnas lekfulla melodier och stråkarnas energi ger satsen både elegans och humor.

Den långsamma tredje satsen, Lento con molto espressione, uttrycker enligt Beach det irländska folkets "klagan, romantik och drömmar". Två irländska teman, känslosamma solon för violin och cello samt vemodiga melodier skapar en atmosfär av längtan och nostalgi. Hennes sympati för den irländska befolkningen var samtidigt ett modigt ställningstagande i ett Boston där irländska immigranter ofta mötte diskriminering.

Finalen, Allegro di molto, återknyter till symfonins dramatiska inledning. Pulserande synkoper, kraftfulla orkesterutbrott och uttrycksfulla melodier leder fram till ett triumferande avslut. Beach beskrev satsen som en skildring av det keltiska folkets "vardagsliv, passioner och strider" – en musikalisk hyllning fylld av kraft, glädje och dramatik.

B Tommy Andersson är dirigent och tonsättare. Han har dirigerat alla de stora och de flesta mindre orkestrarna i Sverige, samt gästdirigerat i 13 andra länder. Han har även återkommande operaengagemang. B Tommy undervisar även i dirigering och orkestrering och är sedan hösten 2012 professor i orkesterdirigering vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm.

Dirigenter: Lisanna Laansalu, Gabriela Opacka, Teo Hillberg, Mateo Narancic, Martin Thorell

Konsertmästare: Finndís A Kristinsdóttir

VIOLIN I
Finndís A Kristinsdóttir
Gustav Inge
Lolita Kisonaite
Cristina Komilova Lixandru
Tuulikki Nilsson Salo
Clara Lindström
Philemon Hahn
Johannes Paulsson

VIOLIN II
Nonna Knuuttila
Per Drougge
Bartosz Cajler
Ulf Nilsson
Kaho Nagano
Dag Björkling
Ingrid Kytöharju
Tomas Ebrelius

VIOLA
Anna Hyllman
Sofia Hansen
Anna Harju
Helena Wahlund
Ingemar Höglind
Ingela Hellberg

CELLO
Mats Olofsson
David Peterson
Katarina Lysell
Christina Wirdegren
Saga de Leon

KONTRABAS
Tomas Wahlund
Eugene Maguid
Fabian Dahlkvist
John van Lierop

FLÖJT
Hanna Gustafsson
Kristin Olsson

OBOE
Hanna Edqvist
Ulrika Gjelsnes

KLARINETT
Erik Larsson
Kristina Lindby

FAGOTT
Patrik Håkansson
Per Nilsson

HORN
Annamia Larsson
Ulf Linde
Johan Stone
Ellen Rydelius

TRUMPET
Viktor Silverstone
Odd Inge Gjelsnes

TROMBON
Mikael Appelgren
John Lundén-Welden

BASTROMBON
Elias Fridolfsson

TUBA
Simon Frisk

PUKOR
Anders Lindblad

SLAGVERK
Glenn Larsson