Den tysk-japanske dirigenten Elias Grandy etablerar sig snabbt som en av sin generations mest intressanta dirigenter. Han har nyligen utsetts till Chief Conductor and Artistic Director Designate för Prague Radio Symphony Orchestra, där han tillträder säsongen 2026/27. Sedan 2025 är han även chefdirigent för Sapporo Symphony Orchestra.

Tidigare var Grandy Music Director för Theater and Orchester Heidelberg i Tyskland under åtta säsonger. Han dirigerar både symfonisk repertoar och opera och återvänder under säsongen 2025/26 till orkestrar som Norwegian Radio Symphony Orchestra, Orchestre Philharmonique de Monte-Carlo och Prague Radio Symphony Orchestra. Han dirigerar även operaproduktioner vid Oper Frankfurt, Opera Nikikai Tokyo och Semperoper Dresden.

Grandy har gästdirigerat orkestrar som Vienna Symphony Orchestra, Mozarteumorchester Salzburg, Frankfurt Radio Symphony Orchestra, Brussels Philharmonic, Orchestre National de Belgique, Antwerp Symphony Orchestra, Yomiuri Nippon Symphony Orchestra, Utah Symphony och Minnesota Orchestra.

Han studerade dirigering vid Hanns Eisler School of Music Berlin och var pristagare vid Sir Georg Solti International Conducting Competition 2015.

Fagottisten Theo Plath är sedan 2019 solofagottist i hr-Sinfonieorchester i Frankfurt och mottog pris vid Internationaler Musikwettbewerb der ARD samma år. Han framträder regelbundet som solist med orkestrar som Münchner Kammerorchester och hr-Sinfonieorchester och har spelat i konsertsalar som Konzerthaus Dortmund och Elbphilharmonie Hamburg.

Som kammarmusiker är han en återkommande gäst vid festivaler som Schleswig-Holstein Musik Festival och Spannungen i Heimbach, där han har samarbetat med musiker som Vilde Frang, Christian Tetzlaff, Maximilian Hornung och Lars Vogt. Han är också medlem i Monet Bläserquintett.

Plath studerade vid Hochschule für Musik und Theater München för Dag Jensen. Han har vunnit förstapriser vid Aeolus-Wettbewerb och Deutscher Musikwettbewerb. Hans debutskiva med fagottkonserter spelades in med Deutsche Radio Philharmonie och Leo McFall, och 2022 utkom hans inspelning av Mozarts fagottkonsert med Mozarteumorchester Salzburg på Alpha Classics.

Gustav Mahler (1860-1911)
Blumine

Troligen är Blumine Gustav Mahlers äldsta bevarade orkesterverk (1884). Allt tyder på att det vi får höra är en bearbetad version av det Intermezzo som Mahler skrev som skådespelsmusik till Joseph von Scheffels drama Trumpetaren från Säckingen, där den utgjorde en ”Nattlig serenad vid Rhen”.

Senare tog Mahler med den här musiken som andra sats i sin första symfoni, men han insåg till slut att symfonin därmed blev alltför lång. Han lät därför Blumine-satsen bli ett fristående stycke, även om den då och då fortfarande spelas tillsammans med symfonin.

Blumine är en mycket lyrisk musik som inleds med ett trumpetsolo – och på det viset slutar också musiken. Detta tema genomgår diverse förvandlingar under musikens gång och dyker även upp som en duett mellan kontrabas och oboe.
Stig Jacobsson

Wolfgang Amadeus Mozart (1756 – 1791)
Fagottkonsert B-dur KW191
Allegro
Andante ma adagio
Rondo: Tempo di menuetto

Redan tidigt insåg Mozart fagottens stora potential. Instrumentets vidsträckta tonomfång, den själfulla sångbara klangfärgen och dess distinkta karaktär öppnar möjligheter till ett brett spektrum av uttryck. Vid 18 års ålder skapade han så sin fagottkonsert. Då var han redan en erfaren tonsättare med många symfonier, stråkkvartetter, pianokonserter och flera operor på sin verklista. Nu komponerade han för första gången en solokonsert för ett blåsinstrument. Troligen skrevs den till någon hovmusiker hos furste-ärkebiskopen av Salzburg. Verket uruppfördes 4:e juli 1774.

Konserten har tre satser. Orkestern består av två oboer, två horn och stråkar. I stället för den gängse formen med ensam instrumentalist med ackompanjemang skapar Mozart ett uppfinningsrikt samspel mellan solist och orkester likt en dialog mellan två livliga och engagerade samtalspartners som växlar kommentarer och väcker nya samtalsämnen. Solistiskt är verket fyllt av virtuosa passager, sjungande melodik och humoristisk underfundighet, och konserten har kommit att bli ett fundament inom fagottrepertoaren.

Första satsen, Allegro (livligt i högt tempo), är skriven i sonatform, A-B-A. I inledningen presenterar orkestern två kontrasterande teman: det första, fanfarliknande, glider sömlöst in i det andra, en enkel violinmelodi med ackompanjemang. Snart gör solisten entré med utbroderade versioner av det musikaliska materialet. Så småningom utmynnar det hela i en briljant kadens där fagotten får visa hela sin smidiga mångsidighet och artikulationsförmåga med drillar, stora oktavhopp, snabba staccatopassager och lyrisk sångbarhet.

Den andra satsen Andante ma adagio (gående, men långsamt) är som en sinnlig aria, en solosång, med milt rytmiskt ackompanjemang från orkestern. Melodierna är koncentrerade till fagottens sångbara tenorregister, med enstaka lägre toner som ger en dramatisk förstärkning av baslinjen. Oboerna har en framträdande plats i orkesterpartierna och i dialog med solisten. Huvudtemat använde Mozart många år senare i sin opera Figaros bröllop, där grevinnan sjunger Porgi, Amor: Ge mig tillbaka min älskade, annars låt mig dö.

Orkestern öppnar tredje satsen, Rondo: Tempo di menuetto, med en menuett av formell, hövisk karaktär. Så kommer fagotten in och väver med sprudlande gott humör en rad intrikata, dekorativa temavariationer. Var och en förgrenar sig snart till nya idéer och infall. Efter en kort kadens spelar fagotten så äntligen själv huvudtemat och leder konserten till en charmerande avslutning.

Franz Schubert (1797–1828)
Symfoni nr 8 h-moll “Den ofullbordade”
Allegro moderato
Andante con moto

Franz Schubert lämnade åtskilliga kompositionsprojekt bakom sig i ofullbordat skick; såväl pianosonater som stråkkvartetter, oratorier och symfonier, för att inte tala om operor. Hans rastlösa natur drev honom att ständigt börja på något nytt hellre än att tålmodigt föra ett stycke till slut. Trots detta är de fullbordade verkens antal imponerande stort. Hans verkförteckning upptar närmare tusen kompositioner, och ändå blev han bara 31 år gammal.

I själva verket finns det bara sju fullständigt bevarade symfonier av Schubert, men man har rekonstruerat två till. Utöver dessa finns det åtminstone ytterligare tre påbörjade, men aldrig avslutade symfonier. Av alla dessa projekt är det bara symfonin i h-moll som fått tillnamnet “den ofullbordade” – men detta namn har givit musiken trollmakt och gjort den till en av de mest spelade i hela symfonilitteraturen. Traditionellt brukar man kalla den nr 8, trots att det inte finns någon äkta nr 7. Den består av två satser, men faktum är att det även finns 120 takter av en skisserad tredje sats, ett Scherzo, men Schubert har bara orkestrerat de nio första av dessa.

Schubert komponerade denna symfoni 1822 och hade alltså sex år på sig att fullborda stycket. Att han inte gjorde det kan bero på att nya idéer och projekt kändes angelägnare för honom, eller att han glömde bort det hela, eller att han helt enkelt menade att symfonin faktiskt var färdig – trots att den dåtida konven­tionen krävde ytterligare två satser. Tonartsföljderna på satserna (h-moll och E-dur) tyder förvisso på en tänkt fortsättning, liksom det påbörjade scherzot. Men när man lyssnar på det som finns, känner man inget behov av en fortsättning.

Ändå kanske Schubert faktiskt fullbordade sin symfoni efter traditionellt mönster! Det finns forskare som menar att den första mellanaktsmusiken ur Rosamunda ursprungligen var symfonins final. Verken skrevs ungefär samtidigt, och Schubert hade så bråttom med teatermusiken att han helt enkelt kan ha lånat finalen, en inte helt ovanlig procedur på den tiden. Mellanaktsmusiken är ett långt stycke med rent symfoniska proportioner, och helt olik allt annat i Rosamunda­musiken, och liksom symfonins första sats går även denna musik i h-moll - tonartsföljden skulle ha fullföljts.

Kanske ställde Schubert också alltför stora krav på sig själv. Giganten Beethoven fanns ju vid samma tid i samma stad, och han hämmade inte bara Schubert. “Den ofullbordade” hamnade efter Schuberts död i vännen Hüttenbrenners byrålåda, där man så småningom hittade den och lät uruppföra den – men då hade vi redan hunnit komma till år 1865!
Stig Jacobsson

Josef Strauss (1827 – 1870)
Sphärenklänge Walzer (Sfärernas musik), Op. 235

Inför läkarföreningens bal år 1868, som hölls den 21 januari i Sofiensaal, skrev Josef Strauss en traditionell dedikationsvals. Sedan 1830-talet var det brukligt att den musikdirektör vars orkester spelade dansmusik vid Wiens stora baler tillägnade balens arrangörer ett nytt verk. Vid läkarnas bal 1868 var Josef Strauss åter balens musikdirektör – och skrev därmed den vals som förväntades av honom.

Vanligtvis var det balens arrangörer som bestämde titeln på det verk som skulle tillägnas dem, men i detta fall kan det mycket väl ha varit tonsättaren själv som valde namnet, eftersom Sphärenklänge knappast passade särskilt väl i en balsal – och än mindre vid en läkarbal. Mycket riktigt noterade Fremden-Blatt i sin rapport om balen den 21 januari 1868 i Sofiensaal med viss kritik att "melodierna i denna vals var bättre än dess titel, eftersom den gav det märkliga intrycket att man påmindes om livet efter detta – just på en läkarbal av alla platser".

Josef Strauss reagerade inte på denna invändning. Titeln Sphärenklänge hade i stället väckt en vision hos honom i tretakt, som kom att bli en av de mest imponerande tonmålningarna i hela den wienermusikaliska traditionen. Kanske kände sig tonsättaren närmare det hinsides när han skrev denna vals än han själv ville medge. Det kan ha fått honom att inleda verket med en ackordföljd vars melodier mycket väl kan beskrivas som "sfärernas musik".

Men i själva valsen visar "Pepi" Strauss, som en sann wienerisk kapellmästare, den svepande elegans och energi som danspubliken förväntade sig.

I Sphärenklänge vilar dock Josef Strauss melodier och harmonier i känslomässiga dimensioner som vid denna tid ännu var stängda för hans bror Johann Strauss d.y., som framför allt ville vara en man av "evig ungdom". I verket kan man ana en medvetenhet om den oåterkalleliga avskeden – men också en tro på den tröstande harmoni i de sfärer som vi kallar det hinsides.

Innan konserten kan du njuta av en god bit mat. I pausen kan du köpa något gott. Vid vissa konserter håller vi även öppet i Övre Baren.

För mer information och menyer, tryck här!

Kontakt:
restaurangen@gavlekonserthus.se
026-172940

Varmt välkommen till Restaurang Gourmet BLÅ.